Archive for 6 oktober, 2007

h1

Äntligen!

lördag, 6 oktober 2007

Johan Huizinga är en av de historiker som betytt allra mest för mig. Bland annat så var det han som myntade begreppet ”Homo Ludens”, Den Lekande Människan, som ett slags komplettering av de andra två andra, mer kända bestämningarna av mäniskan som art: Homo Sapiens: Den tänkande, samt Homo Faber: Den skapande. Hans huvudtes var att leken haft en avgörande roll i framväxten av den mänskliga kulturen. (Missförståndet är annars att Huizinga skulle menat att leken var en egenskap som definierade henne som människa, vilket han självklart inte avsåg. Mängder med djur leker också. Som vår kattunge. Just nu. Runt mina ben.)

medtot2_americas1.jpg

Både som historiker och som en i grund mycket barnslig person har jag lätt att hålla med Huizinga. (Dessutom: ofta är det avsaknaden av lekens lätthet som förpassar vissa författare i ett slags allvarsamhetens kramp.)

Jag har spelat dataspel så länge som de funnits, och jag minns ännu den känsla av under som grep mig när jag för första gången spelade ”Pong” – det var i Blackpool 1975. På denna semesterort vid Irländska sjön var strandpromenaden överströdd av av spelarkader, men nästan alla maskiner däruti var ännu av den mekaniska varianten, där exempelvis ett ubåtsspel var uppbyggt med hävstänger och kugghjul och siluetter i papp, och torpedernas färd mot målet utmärktes av små rader av lampor som tändes under en korrugerad havsyta av blåmålad plast.

Under en längre tid har jag spelat IL-2, en rysk flygsimulator som visserligen är över sju år gammal, men som fortfarande håller, inte minst för den har något jag efterlyser hos alla bra dataspel, nämligen möjligheten att göra egna banor, kampanjer, skins, etc. Nu har jag dock gått över till en av förra höstens preskriberade romanser, nämligen Medieval Total War II, som nyligen begåvats med en expansion: Kingdoms. Och där kan man äntligen spela det jag så länge hoppats på: som aztek.

Det är givetvis det kontrafaktiska som lockar. Tycker faktiskt att kontrafaktiska resonemang gör sig bäst som dataspel, och det jag vill pröva – på ett helt ovetenskapligt och lekfullt vis – är givetvis frågan om det skulle varit möjligt för aztekerna att besegra de spanska inkräktarna, något som självklart skulle ha påverkat hela världshistorien.

Jag har inte kommit alltför långt, men när man spelar som aztek får man verkligen känslan av att ställas inför en annan civilisation. I städerna byggs sådant som pyramider, bollbanor, kanaler och huvudskalleställningar, och ens soldater representerar de olika klanerna: jaguarkrigare, örnmän, och så vidare. Spelet öppnar med de järtecken som gick genom aztekriket vid tiden för spanjorernas uppdykande, och stämningen är lagomt ominös.

Bäst av allt är dock att den strategiska situationen faktiskt är utomordentligt väl fångad. Som aztek besitter du ett betydande imperium, aggressivt och fyllt av vapenföra män, och du är omgiven av fiender (Tlaxcallan) eller potentiella rebeller (Tolocan). Knappt har du börjat reducera dessa med sedvanlig imperialistisk iver, så dyker några underligt klädda främlingar upp från ingenstans. Och vem skall man nu ge sig på? Och med vem kommer ens gamla fiender alliera sig?

Jag har redan tagit fram några böcker, för att färska upp mina kunskaper, bland annat Hugh Thomas monumentala ”The Conquest of Mexico”. Och spelar ivrigt vidare.

Det är inte så att vi slutar leka för att vi blir gamla. Vi blir gamla för att vi slutar leka.

Annonser