h1

Skurandets lov

söndag, 14 oktober 2007

När vi gör vår vanliga veckostädning, och jag tillhålls att välja mellan att vara den som dammsuger eller den som skurar, så väljer jag blixtsnabbt skurandet. Som syssla är den dammsugningen vida överlägsen – även om båda är ungefär lika viktiga. Det bullrar inget, och man tar liksom danssteg när man arbetar sig fram, barfota och med uppkavlade byxben, ensam med sina tankar och svischandet från moppen.

mopping-up.jpg

Skurandet lämpar sig också mer för den typ av systematik som jag gillar. Medan jag ofta dammsuger en smula planlöst, följer skurandet ofta strikt geometriska mönster: jag lägger det gyllene snittet mellan hörn och kanter, och de våta spåren gör det dessutom lätt att se var jag varit.

Armarna gör så sitt per automatik, och hjärnan går frihjul. Inte sällan får jag avbryta helt kort för att anteckna något som popsat upp i skallen medan jag målat renhet över golven. Skurande påminner i detta om handdiskning, i det att man tänker så bra under tiden.

Sedan kommer finalen, The Payoff, för att tala filmdramaturgiska. Tömningen av hinken. Att se det smutsgrå vattnet försvinna ned i toalettstolen med ett dovt slurp känns alltid lika tillfredsställande. All den här skiten var nyss på våra golv, men nu är den borta, tack vare mig!

Annonser

24 kommentarer

  1. Det här var riktigt roligt. Texten platsar i SR P1:s “På minuten” och jag hoppas att du tar det som en komplimang.


  2. Jag lovar dock: texten är INTE ironisk. Jag menar vartenda ord!


  3. Det förstod jag från början, men det är väldigt roligt i alla fall. Vardagsrutiner kan bli väldigt roliga, bara man väljer rätt ord.


  4. Det är alltså inte du som lägger ut valmöjligheterna…. Hm.

    Innan datorn blev familjemedlem var det i min stora familj enbart under diskandet det var möjligt att vända familjen ryggen. Därför är mitt hela textrepertoar inövd under porslinsskrammel och skummande skvalp i hon.

    Städning och tid i väntan på terminaler är underskattat som pölar för skapande grodyngel. Min otåliga bror kallar det för ikke-tid.


  5. Detta som Peter beskriver hänger uppenbart samma med det som avhandlades tidigare under rubriken: Författarskolan 2. Mattan. Något slags rytmisering av kropp och själ, tanke, fantasi och kroppsliga minnen sätts igång genom t ex sång, gnolande, nynnande, diskande, skurande, duschande, cyklande (speciellt konditionscykeln hemma fungerar på ett liknande sätt för min del), lunkande, promenerande m m. Processer av det här slaget, skenbart betydelselösa och banala, men fyllda av underliggande, potentiellt betydelsemättade effekter får alltså hjärnan att gå frihjul, som Peter konstaterar. Det hela påminner kanske lite om hur man framkallar bilder och filmer. Idéer av en mer eller mindre insisterande karaktär tenderar att poppa upp, idéer som behövs i skrivande, forskande, s k kreativt arbete (detta som också lätt kan förvandlas till jakt på dött byte!).

    Den där geometriska vinklingen som Peter talar om i samband med sitt skurande tror jag också är betydelsefull i sammanhanget. Den pekar som jag ser det i riktning mot människans behov av rytm, balans, musik, helheter av något slag. Ett slags ytterst behagliga tankeproteser, om man så vill, som hjälper en att strukturera en kaotisk verklighet. När sedan bytet är dött och när det är levande kan man inte alltid vara säker på i själva “skurningsmomentet”. Men typiskt för processen är väl att idéer man inte riktigt visste om att man hade poppar upp “någonstans ifrån” och ter sig högst intressanta och märkliga, lite som skörden vid något slags djuphavsfiske. Konstiga djur ur havets djup som plötsligt kastas upp på stranden.

    Jämför detta slags aktivt lekande tillstånd med t ex ett slötittande på tv, där spännande idéer av det här slaget ytterst sällan tenderar att poppa upp (det är i varje fall min erfarenhet). Antagligen för att ett massmedium som tv med sin bildrikedom redan fyllt hjärnan med så mycket stoff att det helt enkelt inte finns något utrymme för hjärnan att få igång sitt ”frihjul”. Men bra filmer eller tv-program kan däremot framkalla eftertankar av ett liknande slag som de här ”refräng-processerna” som Peter är inne på. ”The payoff”, när slasket åker ner i toalettstolen, är väl ett slags nollställande av hela processen, som sedan i princip kan starta på nytt när som helst med en liknande aktivitet.


  6. Bra poäng det där med att slötittande inte låter hjärnan åka frihjul på samma vis pga TV:n stoppar hjärnan full med annat.


  7. Nu blev det kul!

    När jag underviser musikstudenter, drillade, snart färdiga solister i folksång har jag stött på problem.

    Antagligen är den klassiskt skolade musikern väl tränad i den nedskrivna musikens matematiska symmetri.

    Då de skall återge musik där rytmik och fraser baseras på det talade språkets sinnrika rytm, eller kroppens sätt att röra sig i dans eller gång, då krachar räkneverken och det blir jättesvårt för dem att återge vad de hört.

    Det är nästan som de blir nollställda, handikappade. Det är riktigt jobbigt för dem och för mig.

    Så gjorde jag en upptäckt ( pedagogiskt trick). Jag måtte till envar pris få stannat räknemaskinen deras.

    Då började jag göra knippor av olikt färgade trådar och ta med till lektionerna.
    Studenterna får var sitt knippe och siden bandflätning tillhör samma traditionsområde som folkmusiken, kunde jag utan inflökta förklaringar som ni nu läser bara lära ut hur man gör egna skosnören på samiskt vis.

    Dessa uppskrifter är verbala:
    Två trådar i var hand, en i mitten.
    Ta den yttersta i ena handen och lägg över en tråd, under en tråd, över i motsatt hand. Börja om från andra hållet.

    Violinisten och organisten bredvid sopranen sitter böjda över sina flätningar och mumlar: under en tråd, över en tråd…
    Då börjar jag sjunga springaren ( en dans med synkoperad takt i trinnen som t ex bulgarsk, persisk, kurdisk folkdans också kan vara)
    Efterhand ber jag dem att hänga med, och underet skjer: Då fungerar det!

    Spegelsymmetri, den matematiska, har en fantasidödande effekt. Finns den överhuvudtaget i naturen?
    Där har vi i stället tillnärmad symmetri, närvtrådarna i ett blad, år-ringar av grensättning i granen….

    Språkets oerhört komplexa rytmfiness som man behärskar redan som treåring är monumentalt svårt att översätta till levande musik.

    Men stör man räknandet glider informationen in och kan härmas lättare.
    Använder man sig av kroppsrörelser går det också bra.

    Det kroppen kan används som skohorn för annat den inte kan.

    Kommer ni i håg tiden då studenter stickade på föreläsningar? Det kanske är dags igen?


  8. Ett tillägg: Bilderna som poppar upp är nog ändå inte riktigt ”vilka som helst”, utan de har ett samband med det man jobbar med för tillfället, det man processar, det man är mitt inne i. Det är i varje fall min erfarenhet.

    Ett problem i dag är ju att hjärnans möjligheter att åka frihjul tycks bli allt mindre ju mer medialiseringen och datoriseringen griper omkring sig. En stormvind av bilder och ljud talar medieforskaren Todd Gitlin om. Möjligheten att erbjuda motstånd kan då handla om tekniker där man s a s går mot vinden, t ex genom att sammanföra saker som hittills inte har sammanförts. Jag har en god vän och kollega, Ralf Andtbacka, som jobbat med ett spännande poesiprojekt kallat Wunderkammer där han via fyndande på bl a loppisar hittat betydelsemättade ting som han sammanfört i överraskande kombinationer och tematiseringar (i form av t ex geometriska mönster).

    Egentligen är den typen av sammanföranden, det som på engelska kallas juxtapositions, ju också ett annat ord för metafor (typ Tranströmers tjuvmjölkande av kosmos). Väntar med spänning på Ralfs bok som bygger på det han hittat och plockat in i sin studerkammare där det mycket riktigt står just Wunderkammer på dörren.


  9. Spelar ingen roll vad man väljer. Ett par trådlösa lurar kopplade till datorn, och P1-sajten Lyssna igen gör att jag redan då huset är skinande rent längtar till nästa veckostädning, då man kan få ägna tre timmar åt sig själv och P1-repertoaren.


  10. Tänk vad inspirerad jag kan bli till städning när jag varit och hälsat på någon som har det fint och välstädat hemma!

    Men för övrigt växer dammråttorna, det är ju såå supertråkigt att städa hemma… Det finns ju så mycket annat roligt jag kan sysselsätta mig med än städning!

    Har funderingar över att anlita städhjälp. Nu när hushållsnära tjänster finns så kan man ju unna sig det! Sen finns det ju ungdomar som vill tjäna en extra slant.

    Fast mina jobbarkompisar som är i 60-årsåldern bara skakar på huvudet när jag säger det! För dem skulle det vara totalt otänkbart att anlita städhjälp!

    Läste nyss att städning en gång i veckan kan utveckla astma. Det beror ju på att många använder starka regöringsmedel. Usch, Ajax har jag bojkottat för länge sedan hemma hos mig! Det räcker faktiskt med såpa, och tänk sen vad gott det luktar med såpa på golven! Många människor har en övertro på att alla dessa starka medel ska göra det kliniskt rent och dammfritt. Men dammet finns ju fortfarande där. Städning handlar ju till syvendes och sist om att hålla undan det värsta!

    Att såpa är milt och bra kan jag intyga då jag tvättat både hår och kropp med såpa! Inte på mig själv då, utan på gamla tanter genom mitt jobb i hemtjänsten.

    Tänk vad hemmafrugenerationen kunde få mycket gjort hemma i sitt hem. Det är ju inte undra på då eftersom de var hemma hela dagarna. Då hade de ju tid att stryka snören på örngotten!


  11. Underbart! Tack!


  12. Är det bara jag som tycker det är märkligt att torka golf en gång i veckan?
    I mitt barndomshem finns det golv som inte blivit torkade på femton år…
    Jag vill gärna höra ett svar.


  13. Vad gäller hur ofta man skurar finns väl ingen norm 🙂 men vi bor på landet, och särskilt under våren och hösten dras det in mycket lort, inte minst av de fyra katterna. Ibland hoppar vi över en vecka eller två, men det märks faktiskt när jag häller ut skitvattnet. Golv som inte skurats på åratal måste bli alldeles ofattbart lortiga, men då i form av ett slags film, som ligger fast ovan själva golvmaterialet, och som man kanske vänjer sig vid och inte ser, ungefär som man länge TRODDE att vissa 1600-talsmålningar verkligen skulle vara rätt murriga, men murrigheten kom just av sådana där tunna lager av smuts…


  14. Tack för denna inspirerande och roliga text som jag genast ska kopiera och skicka till min käre make!


  15. Åh – ett av mina favoritämnen. Även jag är den som skurar hemma och skurandet är sannerligen en syssla det går att uppnå en tillfredsställande perfektion i. Jag arbetar själv rutmässigt medan jag rör mig ut mot dörren. Medan jag skurar brukar min sambo piska mattorna.
    Har du några bra förslag då det gäller katthår? Mycket katter och mycket sammetsgardiner är egentligen ingen bra kombination. Jag brukar använda en klädroller men det är samma som med dammsugningen – svårt att planenligt bemästra.
    Är det förresten sant som jag läste på en blogg – att akademiledamöterna är kattälskare som ville belöna en annan kattälskare genom detta årets Nobelpris 🙂 ?


  16. Å andra sidan ligger vi en bit efter i planeringen, jämfört med denna framtidsvision.


  17. Hej Peter

    Jag gillar också att skura men ännu mer att diska. Tyvärr (höll jag på att säga) har vi diskmaskin så det blir inte lika mycket diskande men bunkar och kastruller får jag ändå ge mig på och visst tänker man bra när man diskar.
    Kul också med Lessing som nobelpristagare. Det ska vi givetvis uppmärksamma i Kattliv. Apropå, det ska vi ju ses på torsdag. Du föreslog 15.30 i Gamla Stan. Är det den tiden som gäller fortfarande och på vilken adress i Gamla Stan ska vi ses?
    Det hade också varit bra att ha ditt telefonnummer om något händer så jag behöver nå dig på torsdag. Mig når du på 0300-334 44 (t o m onsdag) eller på 0730-32 64 48 (torsdag).


  18. Det finns ännu en sak som gör golvtorkning till ett trevligare nöje än dammsugning – doften. Det luktar gott efteråt. Det gör det inte medan man dammsuger. På något sätt ”märks det mer”, när man våttorkat ett golv. Jag tror det är för att fler sinnen blir involverade.


  19. Städa i all ära, inget är dock så mentalt berikande som gräsklippning. Bygger lite på samma princip som skurningen: ett mönster, format lite olika beroende på humör och personlighet.
    Har för egen del alltid tyckt att det går fortare att dra gräsklipparen i lodräta och vågräta banor, fram och tillbaka, än att ändlöst följa den yttersta linjen och arbeta sig inåt.


  20. Städning är ett nödvändigt ont som mår bäst av att hållas kort med hjälp av rockmusik på hög volym i ett par trådlösa hörlurar.

    Menar ni verkligen allvar med denna lovsång till en aktivitet som utövar sitt brutala tvång varje vecka. Den eufori ni beskriver är hjärnans uppror och framåtblickande mot just det tillfälle då hinken kan tömmas och moppen vridas ur och placeras där den hör hemma; längst in i städskrubben. Helst skulle den (hjärnan alltså) vilja slippa delta alls och glömma eländet med hjälp av ex vis Dylans ord

    ”I see my light come shining
    From the west unto the east.
    Any day now, any day now,
    I shall be released”

    Det är naturligtvis i brist på detta som den producerar små ”popsar” som frambringar en stunds vila från det inferno av dammsugarvrål och geometriska moppövningar den befinner sig i.

    Nej, nu har jag inte tid längre. Jag måste börja förbereda musikvalet…


  21. ….nu skall man ju inte hänfalla till att sjunga tvångets pris, men det finns något magnetiskt i mönster för skapande folk.

    Mönster ÄR begränsningar.

    Nära begränsningen ligger tvånget.

    Tvång i form av deadlines, ekonomisk nödvändighet eller uppfyllese av ambitioner ( särskilt publiserade såna som inte kan undflys) avtal/kontrakt.

    Ringer en arrangör och frågar om jag kan göra ett framträdande, blir min första fråga:
    Har ni något tema? ( begränsning)
    Om svaret är nej får jag svättas för att hitta något vettigt att dryfta i uppträdandet. Ibland kan det kännas som att jag inte KAN någonting alls.

    Säger arrangören:
    Vi har en pumputställning just nu, blir jag lycklig. Massor av torgstånd med sånger, visor och låtar faller bort, förångas, bara några blir kvar och lyser med sina rödoranga grönknottriga musik-kroppar redo att ge djup och mening till en kväll full av pumpor och folk.

    Ungefär så.

    Är inte vi avhängiga av upprepningar, mönster, begränsningar, i nästan allt vi företar oss, sprungna ur livet där vi kom till oss själva omgärdat av moderns blodomlopp med dess tillnärmade symmetriska rytmik?

    Utrustat med två ben som vi vaklar fram på i någotsånär taktfasta intervaller?

    Det är svårt att förklara lyckan med underbetalda, till synes meningslösa sysslor som husarbeten, stickning, flugfiske, vävning, cykling, rodd och gym på löpband om inte vi vore bestående av finurliga vanemönster.

    Försök att gå i otakt med dig själv!


  22. ”Eufori” är fel ord, men när kroppen är igång utan att hjärnan behöver vara med så mycket, då kommer tankeverksamheten igång. Vid skurande, diskande, vedhuggning eller dikesgrävning; däremot inte vid bilkörning, köande (i telefon, affär…) eller pizzaväntande. Åtminstone för undertecknad, som knappast någonsin fått en tänkvärd tanke under den senare sortens aktiviteter – vet ej varför.

    Musik är trevligt, men minskar kreativiteten. Ibland mår hjärnan bra av lite lagoma påfrestningar, som att se på när man skurar.

    F.ö. så citerade någon förut Hasse Alfredsson ang. kreativitet: ”…om jag blir uppringd mitt i natten och någon beställer en ode till potatisen av mig, så är den färdig på morgonen.” Så ÄR det ju…


  23. Hade jag haft lite mer än 27 kvadrat fullproppade med möbler hade jag nog hållt med. Att skurningen är tyst har ju fördelen att man kan spela svängig musik till och faktiskt höra den (till skillnad från när man dammsuger). Pippis skridskoskurning verkar riktigt trevlig också, men jag har inte provat den själv. Än.


  24. […] gör vi alla. Vissa är bara bättre på att formulera sig. Peter Englund tänker till skillnad mot mig bäst när han […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: