h1

Kempowski död

onsdag, 17 oktober 2007

Det har inte varit ett bra år för mina favoriter bland världens sakprosaister: inte bara Ryszard Kapuściński har dött, utan även Joachim Fest och Aaron Gurevitj. Och för några dagar kom beskedet att också Walter Kempowski gått bort, i cancer, 78 år gammal.

barba.jpg

Jag har under en längre tid blivit mer och mer intresserad av historia som är berättande men som samtidigt saknar stor berättelse. Det handlar alltså om en reverserad historieskrivning, där förflutenheten återförs till sin minsta, atomära beståndsdel, nämligen de enskilda människornas upplevelser. Och dessa upplevelser inordnas alltså inte in i något övergripande schema eller sammanhållande analys, utan det hela fungerar istället som ett slags pointillism, där summan av de enskilda minnena så småningom får en massverkan.

43.jpeg

Ett av de bästa exemplen på detta experimentella sätt att skriva historia är fransmannen Claude Manceron, vars jättelika verk om vägen till Franska revolutionen är uppbyggt enbart av små berättelser, centrerade runt enskilda personer. Jag har inte läst allt, men det jag läst är briljant, detaljskarpt, underhållande, självlysande och underbart förbryllande; någon gång skall jag minsjäl avsätta ett halvår av mitt liv och ta mig genom hela rasket.

fuga.jpg

En som också prövat detta lockande alternativa grepp var alltså Walter Kempowski. Han lämnar efter sig den monumentala ”Das Echolot”, en så kallad kollektiv dagbok över det Andra världskriget, ett gigantiskt collage i fem volymer, bestående av tiotusentals enskilda minnen som han samlat ihop: brev, dokument, dagboksanteckningar, tidningsklipp. I motsats till Manceron gör han inget försök att forma berättelserna själv, utan alla står i rå, ursprunglig form. När man läser honom får jag för första gången känslan, ”Ja, så här var det!”

 

abgesang.jpg

Varenda gång jag slår upp Manceron eller Kempowski, ja bara jag ser de bukiga ryggarna i bokhyllan, så känner jag att detta är ett grepp jag bara måste pröva på. Förr eller senare.

14 kommentarer

  1. Finns de bara på tyska?


  2. Vet faktiskt inte. Kolla på Amazon!


  3. Bygger Kempowski sina böcker enbart på kvarlevor? Vill minnas att det finns vissa problem med att intervjua människor i efterhand, då de kan ha drabbats av narrativ smitta eller till följd av det traumatiska begagnar selektivt minne.
    Brev och dokument skrevs ju då och där, skildrade utan färgningar av senare insikter osv. Jag antar att en kombination, såklart är att föredra.


  4. …Eller Libris – den enda svenska Kempowski-titel som de har uppgift om är ”Tadellöser & Wolff” (1980).

    Den petige källkritikern skulle kunna invända, att
    schemat & analysen i dessa fall skulle utgöras av urvalet. Å andra sidan kan man se dem som källmaterial serverat på ett fat, råvara för den som vill göra egna analyser men slippa gräva i arkiv, vilket ju redan gjorts av sammanställaren.


  5. Inget slår förstahands information.

    Man står svarslös ovanför självupplevd liv, det lämnar ingen plats för diskussion.


  6. Claude Mancerons bok om franska revolutionen verkar bara finnas tillgängligt på franska (enligt Libris)! Har du läst den på originalspråket eller har du lyckats hitta den någon annanstans?


  7. Manceron finns, eller kanske snarare fanns, på engelska också. Går bara att få tag på antikvariskt, kan jag tänka.


  8. Jag ska verkligen försöka läsa Kempowski-gillar verkligen att läsa historia på det sättet du beskriver.

    I Kapuscinskis ”på resa med Herodotos” framstår den enskildes ”historia”-hans eget liv, så extra slumpmässigt och oorganiserat verkligt för att den ställs i kontrast till Herodotos historiefantasterier.
    En favorit.

    Hälsningar Stina


  9. Nej, den verkar inte finnas på något annat språk än tyska.


  10. Nej, det finns inget utgivet på svenska. Det närmaste som går att komma är den föreställning med översatta texter som Teater Tribunalen gjorde på Goethe-institutet för något år sedan och som de gjorde på ett alldeles lysande sätt. Jag såg den i februari och har sedan dess bråkat mad de 9 000 sidorna, på tyska… Föreställningen finns inte på deras ordinarie repertoar men man kan ju hoppas att den kommer tillbaka.

    http://www.goethe.de/ins/se/sto/acv/lit/2007/sv1786323.htm


  11. Denna pointillism som du nämner: är det inte det som flera skönlitterära författare har sysslat med med varierande framgång, det vill säga att man beskriver den personliga erfarenheten, den lilla historien inne i ett större skeende, den stora historien.

    Jag tänker till exempel på Vredens druvor, som känns som ett långt reportage när men läser den, eller Vägen till Klockrike, eller varför inte Uppsalaförfattaren Lars Sund med sin ”Coloradotrilogi”. Att dessa texter är dikt och fiktion gör dem inte osanna. De är förstås inte dokument, men de tydliggör.

    I bästa fall kan de förklara och bli början på en försoning på det sätt som Väinö Linna med sin torpartrilogi lyckades bidra till att hela såren efter det finska inbördeskriget nästan femtio år efteråt.

    det-var-så-de-tänkte-och-kände-upplevelsen kan bli mycket stark i denna typ av litteratur.


  12. Det där du, Peter, säger apropå Kempowski (som jag inte kände till), att du blivit alltmer intresserad av att söka någonting i mellanrummet mellan historia och minnen om man så vill eller historia som är berättande men som samtidigt saknar stor berättelse, som du benämner det, träffar ganska mitt i prick vad gäller mitt eget forskande för tillfället. Du säger att det handlar om en reverserad historieskrivning, där förflutenheten återförs till sin minsta, atomära beståndsdel, nämligen de enskilda människornas upplevelser. ”Och dessa upplevelser inordnas alltså inte in i något övergripande schema eller sammanhållande analys, utan det hela fungerar istället som ett slags pointillism, där summan av de enskilda minnena så småningom får en massverkan.”

    Intressant att notera detta, därför att det påminner om de grepp jag själv försöker jobba med i ett pågående enmansforskningsprojekt om innovation och tradition inom den finlandssvenska och tvåspråkiga rocken/popen i min hemstad Vasa 1960-2005, en tvåspråkig stad i Finland med finsk majoritetet och svensk minoritet. Är i färd med att skriva ut något – en bok hoppas jag – som tar sikte på en blandning av berättelser, minnen, händelser, platser, ting hos framför allt några musiker från perioden. Fokuserar på något som väl också med ett inneuttryck kallas nodal historieskrivning, där man via t ex en person som på ett speciellt sätt kan tänkas visa upp en tidsperiod kan få fram saker och ting att fundera på, försöka förstå både tidsläget och mer allmänt den s k utvecklingen som ju utvecklar sig på ett betydligt mer komplicerat sätt än man tidigare trott, vilket man då också förhoppningsvis kan komma åt eller konstruera just genom det nodala perspektivet. En som tidigare talat om det nodala i samband med historiseringar är ju Slavoj Zizek (i t ex Ideologins sublima objekt).

    Ska kolla upp den där Kempowski, hans grepp ligger ju nära det folkloristiska fält jag själv kommer ifrån, även om jag betraktar mig kanske mer som populärkulturforskare än folklorist i strikt mening.


  13. Jag skulle bara i all enkelhet vilja anmäla ett mycket starkt intresse av att låta mig fortsätta guidas av hr Englund genom vårt svenska sextonhundratal. Det är förhoppningsvis inte så att din positiva artikel om herr Kempowski innebär att du övergivit tanken på att fortsätta din stora berättelse. Jag tror att din kunskap och skrivarglädje är mycket efterlängtad.


  14. Det vore fantastiskt om du ville ge ut en bok, som är upplagd på samma sätt som Kempowskis, utifrån insamlade dagböcker, brev etc från tidpunkter för viktiga händelser i Sverige. Det finns förmodligen mycket mer bevarat hemma hos folk av dagböcker och brev från olika viktiga tidsepoker än man tror. Det gäller att komma från en släkt som sparar på allt sånt – då har man stoff för forskning hela livet.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: