Archive for 3 november, 2007

h1

I verkligheten

lördag, 3 november 2007

Jag använde länge uttrycket ”den s.k. verkligheten”. Och jag använder det ännu ibland. Tror till del att det handlar om en revolt mot ett begrepp som jag länge upplevde som, ja, förtryckande. Under mina år på universitetet utsattes jag inte sällan för nålstick till glirningar från folk hemifrån: ”Jamen, när ska du ut i verkligheten då?” Det hjälpte inte att jag intygade att universitet var på alla sätt verkligt för mig. När jag sedan började på FRA dög det inte heller. Underrättelsetjänsten? ”Jamen, när skall du ut i… etc”.

Samma sak på doktorandseminarierna. Jag skrev om idéer och ideologier på 1600-talet, vilket förbryllade inte så få under en tid då saker helst skulle gå att ställa i tabeller för att vara vetenskapliga. Och gång på gång försökte folk gnugga min nos i den banala marxistiska metaforen om ”baaas och överbyggnad”: ”Jamen, när skall du börja undersöka verkligheten då?” Jag gjorde vissa antydningar åt det hållet, studerade adelsmäns ekonomiska beteende, men det var liksom fel verklighet: ”Jamen, hur var det hos bönderna då?”

Verklighet är den plats där du inte befinner dig. Så kändes det.

Ändå finns här något viktigt att försvara, något som gör att jag för det mesta använder begreppet utan det där ironiska ”s.k.”-et framför. Nämligen den helt grundläggande övertygelsen om att världen äger realitet oberoende av de föreställningar vi har om den. Och det finns också en enkel definition som jag brukat några gånger i diskussioner: verklighet är det som kan döda eller skada dig om du väljer att strunta i det.

Det är också den distinktionen som gör det möjligt att förstå mycket som går fel i människors affärer. Vi skådar nämligen aldrig verkligheten direkt, utan bara i form av intryck, idéer, teorier, approximationer, föreställningar, förhoppningar, fördomar, etc, och dessa kan vara mer eller mindre trogna avbildningar. Tinget i sig kan vi aldrig känna helt och fullständigt.

I verkligheten är vi synnerligen kloka varelser. Synd bara att vi så sällan är där. I verkligheten alltså.