h1

Kafka lär sig simma

torsdag, 8 november 2007

Läser i Franz Kafkas dagböcker (Zweitausendeins upplaga från 2005) den lakoniska noteringen från 2 augusti 1914, då nedstigningen i den stora katastrofen inleddes på allvar:

”2 Augusti. Tyskland har förklarat Ryssland krig. – På eftermiddagen simskola.”

Vet i förstone inte vad som syns mest absurt med denna lilla dagboksnotering: den bild som den frammanar av en tuberkulöst mager Kafka i något för stor simkostym av den helkroppstyp som herrar bar vid denna tid – inte ens män tilläts som bekant visa sina bröstvårtor -, övandes bentag, eller att den låter en ana en existens där utbrottet av ett världskrig och en simlektion tar lika stort utrymme.

kafka.jpg

Dock inser jag snabbt att detta nog inte är en vidare märklig notering. För det är just så här vi blir till som individer: i korstrycket mellan den stora historiens jordskred – ofta utspelade i fjärran, och i förstone lätta att antingen missa eller förtränga – och alla de snabbt bortglömda banaliteter som uppfyller större delen av vår vakna tillvaro.

Vill man som historiker förklara en tid går det inte att komma ifrån att det förstnämnda tar det mesta utrymmet, men vill man även förstå den måste även det sistnämnda få plats.

12 kommentarer

  1. Alla har vi väl ett eget förhållande till Kafka. Mitt liksom, antar jag, många andras började i tonåren, i samband med de trevande försöken att orientera sig filosofiskt och existentiellt i tillvaron. Kafkas texter var både ljus och mörker, kompass och ogenomtränglig dimma, allt i ett. Skrev långt senare (1994, i diktsamlingen Fågelsång) en dikt, Kafka med hatt, som nuddar vid Peters simtema. Kan inte låta att bli att citera några rader:

    Endel av hans vänner kallar honom helgon:
    ”I hans närhet var det alltid lätt att andas.”
    Andra betonar det sportiga draget hos honom.
    Han tycker mycket om att simma,
    ror långa sträckor på Vislava-floden,
    visslande och gnolande för sig själv.

    Går ofta på bio, gråter en skvätt
    när han ser en sorglig film. Skriver
    i anteckningsboken: Ӏr alldeles tom
    och utan mening, den förbipasserande
    spårvagnen har mer mening än jag”.


  2. Jag tycker att det var stort att han öht nämnde att Tyskland förklarat Ryssland krig – något liknande har jag troligen inte gjort i mina dagböcker.
    Funderar på hur det hade sett ut: ”General Pinochet har låtit mörda Chiles president – ikväll har vi hopptävlingar på ridskolan”
    För mig var de nära händelserna gigantiska – och viktiga att anteckna – medan nyhetsrapporteringen diffus och avlägsen.
    Visserligen kunde man diskutera Franco när han dött. Vi hade en tjej i klassen som påstod att han var en god och bra ledare – och alla gick i taket. Det hade jag kunnat skriva i dagboken – typ: ”Louise är dum i huvvet – hon tycker att Franco var bra – men han dödade ju en massa människor” Sen hade sidan fyllts på med att ”Anders är jättesöt men jag är inte kär i honom och måste göra slut” och så hade jag orerat på om alla söta killar som jag kanske eller kanske inte är kär i.

    I efterhand funderade säkert Kafka på varför han inte skrev mer om Tysklands invasion – men kanske visste han inte mycket mer än så den dagen, och han kunde knappast ha anat vilka konsekvenser invasionen skulle få.
    Att turkarna börjat jaga kurder igen kan kanske få enorma konsekvenser i världshistorien – men idag anses nyheten knappt vara värd mer än en liten notis i en dagstidning.


  3. Kafka i all ära, men finns det inte nästan lika avslappnade kommentarer från ledande statsmän från samma tid?

    Minns inte detaljerna, men det fanns åtminstone ett möte som i den anti-tyska propagandan senare fick ordentligt konspiratoriska proportioner, att det var då som de bestämde sig för att släppa lös helvetet över Europa, den stilen… Ondskefull planering, snarare än den tankspridda klumpighet som det i själva verket var frågan om.


  4. Kafkas dagboksanteckning illustrerar i all sin enkelhet förhållandet mellan intensitet och avstånd i nyhetsuppfattningen. Ju längre bort något händer, desto hemskare måste det vara för att vi skall notera det. När skeendet kommer närmare, sjunker nyhetströskeln.


  5. I dag, det ”tyska datumet” för 18 år sen tillbringade jag med Feffe i hans hus på Orust. Som gamla manliga vänner behövde vi umgås på landet på tumanhand några dagar. Har för mig att det konsumerades ansenliga mängder öl och sprit, Feffe lagade fantastiska omeletter… vi gjorde blandband ocgh diskuterade våra kvinnorelationer och kommande sommars fotbolls-VM. En manshelg helt enkelt.
    Jag minns att den omtumlande östeuropeiska hösten påverkade stämningarna, men inte så mycket att vi följde några nyheter. När Feffe skjutsade mig till Henån på morgonen för min avfärd läste vi löpsedlarna MUREN FÖLL I NATT. Det var oerhört overkligt och mina starka minnen av vår tid tilsammans hör otvivelaktigt ihop med just ögonblicket i Henån.

    Från den 11 september 2001 (märkligt nog i Berlin, faktiskt) läser jag i dagboken: ”Idag vände världen” – sen den sedvanliga uppräkningen av kvinnomöten och barbesök…


  6. Kommer ihåg ett reportage i en tidning om en individ som kört motorcykel genom Tjernobyl. Kommer inte ihåg mycket av artikeln utom en meningen. Denna mening var den sista anteckningen i en lärares klassbok. Det som stod var något i stil med:
    ”Dagens utflykt har blivit inställd på grund av en oförutsedd händelse.”


  7. Jag tycker det illustrerar Kafkas känslighet för det som hände utanför den lilla världen. Några veckor senare påbörjade han ”Processen”. Förmodligen påverkad av det uppbrott från sin blott sex veckor gamla förlovning med Felice Bauer han mer eller mindre tvingats till på sin väg till Marielyst. Egentligen var han i en sinnesstämning där möjligen ett angrepp från en främmande civilisation borde gått före det privata. Trots det denna notering om Tysklands krigsförklaring. Jag det är en kommentar han ger sig själv; världen går i krig och jag går och simmar. Simmar för att glömma min brutna förlovning. Är det inte just om detta oerhörda och dubbla tryck mot själen som Kafkas hela författarskap handlar.


  8. Tror ni inte att Kafka bara är ironisk, dvs att han förstår det absurda i att på samma dagboksrad notera både ett krigsutbrott och en simlektion. Det är en hisnande lek att jämställa de båda, och är det inte just det han ägnar sig åt?


  9. Kan du ta denna version och slänga den förra, där fanns ett par skrivfel:

    Kafka ger en ingen ro. Hans dagböcker är som ingångar till underjordiska labyrinter där hans litterära värld hela tiden byggs upp, utgående ifrån fragment som avspeglar hans känslighet inför det han upplever som världens konstanta seismiska aktivitet. För mig framstår det som uppenbart att han lever i ständig kontakt med världen omkring sig, trots att han i dagboken, bara några dagar efter notisen om krigets utbrott, skriver: ”Strävan att framställa mitt drömlika inre liv har förvandlat allt annat till bisaker, och det har på ett skrämmande sätt krympt och fortsätter att krympa.” (6.8. 1914)

    Läser en text av Jeremy Adler om Kafka där Alder konstaterar att Kafka pressar samman 1900-talets ångest i groteska bilder med stor resonansbotten. Enligt Adler kom Kafka på en kraftfull formel, en mytopoetisk algebra som består av att han pressar in sin egen subjektivitet i minsta tänkbara språkliga motsvarigheter (förutom symboler som rättssalen, slottet, tortyrmaskinen, hungerartisten, den mänskliga insekten m m), som bokstaven K.

    Det är som om Kafkas liv och verk skulle smälta samman i själva skrivprocessen, som är ett sätt att tänka, känna, notera, en kulturell seismograf som registrar minsta tänkbara darrningar både internt i det skrivande subjektet och externt i det som pågår omkring honom, både i närmiljön och i det som är mer avlägset, men ändå inte ovidkommande: ”Varför utvandrar inte tschuktscherna från sitt hemska land, var som helst skulle de leva bättre jämfört med deras nuvarande liv och deras nuvarande önskningar. Men de kan inte; allt som är möjligt sker ju; möjligt är bara det som sker.” (5.1. 1914)


  10. Kafka med sin intensa blick visste nog som vi alla att vi är ofrånkomligt delaktiga i den stora sammanhangen såväl som isolerade i vår egen kropp, vår närmaste omgivning, tror ni inte?

    Vissa av oss upplever den större sammanhangen starkare än andra.
    Vi kanske skyddar oss mot världens samlade smärta; de döende, svältande och plågade som är våra medmänniskor, vår samtid?

    För många är den egna lilla världen mer än man orkar med, då flyr de stora vyerna, den egna livslågan flackar. Ett överskott och en överblick behövs.

    Klart att vi skall uppmana varandra att reagera på de händelserna som betyder förändring, förvärring och omvältningar i sammanhang som betyder mycket för många.

    Ett vaket medvetande är en säkerhet mot att lätt kunna förföras av parter med intresse i saken. Analytisk förmåga, gott omdöme skyddar mot propaganda och vilseledande information.

    Jag är stolt över att behöva en dag eller två att bearbeta nyheter av stor betydelse. Undertecknade diskuterar oavbrutet med Hanne Kjersti en dag och sover på det hela, så är jag klar att skriva om saken.

    Det vare sig till ambassader, senatorer eller nyhetskanalers chattsider.

    Jag var med på att CNN fick stänga sin öppna chattsite då USA gick in i Irak.

    Jag har stått på scen i Bonn på festen för chairmanbytet 1994 och sagt till EU-parlamentarikerna att Norge redan är europeer, det är inget de behöver att bli…Folk trodde inte vad de hörde.

    Jag var utvald av Norsk UD, våra ambassadfolk därnere trodde de skulle få jobbe inom unionen. De försökte överbevisa oss efter konserten, inte gick det…Och inte fick de jobba i Bonn så värst länge, för folket höll inte med politikerna.

    Men det var sista representationsjobbet jag gjorde för dem. He, he..

    I ett returmail från en av de några hundrade senatorerna som fick mail från lilla jag då USA gick in i Irak som började såhär:
    Why don´t you fight someone your own size?
    stod det : Wow, what an e-mail!
    sen var det översänt säkerhetsavdelningen…

    Det gör att jag idag skulle kunna skicka en kopia till de samma herrarna med undertexten:
    Vad var det jag sa? ( Mycket av Johannes evangeliet fanns med där i mailet, ikkevåldsdelen)

    Så vi finns i den lilla omgivningen och vi slipper inte undan att vi är alla världsborgare som ibland gör pannkakor, ibland läxar upp stora släktingar när de är på villovägar.
    Enligt mig.
    Så får det lov att vara.


  11. Det är ju så det är med dagböcker. Men Kafka var ju inte tonåring precis! (Hur kom det sig att han gick i simskola förresten?) Och enligt mina källor fick han tuberkulos först år 1917.


  12. Den 14 juli 1789 skrev Ludvig XVI ”rien” i sin (jakt)dagbok…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: