Drömtid

Perioder av intensivt skrivande innebär ofta att jag också drömmer intensivt. (Det finns något logiskt i detta.) Så även nu. Detta är några av de drömmar jag minns från de två senaste nätterna:

• En gammal vän från Boden bor i en lägenhet – markplan – men problemet är att den enligt kontraktet bara får användas till teaterverksamhet. Och nu har hyresvärden kommit honom på spåren (genom att snoka i hans sopor), så jag blir tvungen att hjälpa honom fejka att han är en barnteatergrupp, kallad ”Små-Svejkarna”. Jag skriver början på en pjäs, och manuset läggs synligt i fönstret.
• I ett bjärt dataspelslandskap där det pågår något slags krig har en högt uppsatt person blivit dödad, på egen förskyllan. Jag vet, för jag var med, men vill inte berätta detta. En upprörd utredning pågår – ledd av någon som ser ut som Per Lysander, rektor på DI – och han är närmast besatt av en sak: att ta reda på vem som följde honom. (Han vet inte att det var jag.) Förvirringen är stor. Jag säger: ”Vi måste dela upp arbetet utifrån de efterfrågade slutmålen”.
• Jag går runt i en snöfläckig höstträdgård. Allt är gult, frostnupet, hängande, gulvisset. Mellan ett par avlövade bärbuskar skymtar jag något lila. Jag böjer undan grenarna. Där under finner jag mängder av glänsande vindruvor, helt orörda av kylan.