h1

Ukroni på månen

torsdag, 3 januari 2008

När Neil Armstrong den där julinatten 1969 efter en rad förseningar till slut steg ned på månens yta, var jag den ende i familjen som ännu var vaken. I gillestugans halvdunkel satt jag inlindad i ett täcke, såg de gryniga, svartvita bilderna på vår TV, hörde de berömda orden knastras fram.

Den vaga oro jag kände släppte, och jag kunde till slut somna, stolt över att på något vis vunnit en upplevelse som gått de andra förbi. Och lättad över att de två männen klarat det.

buzz-aldrin-apollo-xi.jpg

Det enda riktiga problemet under landningen hade varit en kinkande dator. Annars hade allt gått enligt plan. Vad jag inte förstod förrän långt efteråt var att det mest ovissa momentet återstod: återfärden från månens yta tillbaka till den kringcirklande kapseln.

Det var tillochmed så pass farligt att den dåvarande presidenten Nixon lät förbereda ett kort tal till nationen, att bruka i det fall uppskjutningen från månens yta misslyckats, men de två ännu levde. Det gick bland annat så här:

”Ödet har ordnat det så, att människorna som åkte till månen för att med frid i sinnet utforska, kommer att stanna där för att vila i frid.

Dessa modiga män, Neil Armstrong och Edwin Aldrin, vet att hoppet är ute för dem. Men det vet också att deras offer ger mänskligheten hopp.

De kommer att sörjas av familj och vänner, sitt land och hela världen. De kommer att sörjas av Moder Jord, som vågade skicka två av sina söner ut i det okända

Andra kommer att följa, och säkerligen hitta hem igen. Men dessa män var först, och de kommer att förbli först i våra hjärtan.

För var människa som tittar upp på nattens måne vet att på en annan värld finns ett hörn som för evigt kommer tillhöra mänskligheten.”

Därefter skulle allt samband med de strandade astronauterna brytas, och en präst skulle utföra samma ritual som vid begravning till havs, och viga själarna av de två till ”det djupaste av djup”.

Jag har svårt för det som brukar kallas alternativ historia, eller ukroni. Som intellektuell lek blir den lätt monoton, då det snart planar ut i ett staplande av mer eller mindre lösa ”om”, som underhållning lätt förutsägbar, då det ofta handlar om att man återvänder till samma typ av gångjärn i förflutenheten, som tappade slag eller i förtid avdöda statsmän.

Ställd inför ett tal som det ovan nämnda drabbas jag ändå oundvikligen av den här ”tänk om”-sjukan. För det påminner om det enkla faktum att lika orubblig som historien syns så här efteråt, lika oviss var den en gång i sitt eget nu.

Även uppskjutningen från månens yta gick enligt plan. Enda problemet var att knoppen på det reglage som skulle ge raketmotorn ström var borta. De två letade ett tag, och fann till slut en penna vars topp passade perfekt i hålet.

27 kommentarer

  1. Så fort jag läser en text som börjar med ”När Neil Armstrong den där julinatten 1969” så tror jag att det kommer att vara skrönan om Mr. Gorsky. Tack för att det inte var den.

    I sanning ett ödestmättat tal. Som alternativ historia kan man ju också fundera över hur en sån händelse hade påverkat det politiska klimatet kring Nixon.

    /Tage


  2. …think only this of me
    That there´s some corner of a foreign field
    That is forever England. …

    Nixon, eller hans medarbetare åtminstone, läste uppenbarligen Brooke. Sämre förebilder kan man ha om man måste förbereda ett sådant tal.


  3. Ursäkta en okunnig. Hur många människor har landat på månen efter dessa? Och vad skulle kunna göras bättre vid besök i dag med utvecklad teknologi? Varför görs inga landningar längre?

    ps.
    Har precis sett en ”dokumentär” som säger att allt var en stor bluff …
    Robert – Södermalm


  4. Sex bemannade landningar x 2 = 12 man.

    Talet skrevs av en William Safire, och visst finns där en koppling till dikten från första världskriget. Vore intressant att höra hur det gick till.

    Man kan skänka en tanke till ”tredje mannen”, i 11:ans fall Michael Collins, som befann sig i omloppsbana runt månen medan de andra två fick stiga ner.

    Revisionister är alltid tröttsamma, fast det finns ju värre sorter än de som förnekar månlandningarna.


  5. Ukroni, ja. Att ponera längre och längre in i historiska skeenden blir till slut…fiction. Fantasieggande, men knappast vetenskap. Även om det kan kännas välreseachat ibland. Har ju t ex alltid hållit ”Schakalen” som en de bästa böcker jag läst.

    Samtidigt så vore det konstigt om detta tal inte funnits förberett, men idag har vi svårt att tänka den tanken: Att det kunde ha gått snett…


  6. Ett annat problem var att det slog gnistor framför ögonen fastän de blundade. Solen hade ett utbrott som slog ner på astronaterna. Vid senare landningar skyddade man sig bättre mot partikelstrålning från solen.


  7. ”Enda problemet var att knoppen på det reglage som skulle ge raketmotorn ström var borta. De två letade ett tag, och fann till slut en penna vars topp passade perfekt i hålet”

    Påminner osökt om en sketch de körde på tv för en massa år sedan. Den handlade om rymdraketen ”nisse” från IKEA. Där naturligtvis några skruvar fattades i det platta paketet…
    .


  8. Får ju rysningar när jag läser det där talet. Alla ”om” funderingar som egentligen inte tjänar något till, för man kan omöjligt veta.
    Minns att jag läste Hasse Alfredssons bok om hur Sverige blev ockuperat av nazisterna och hur välskriven den var. Långt senare läste jag en essä du skrev som behandlade bl.a. alternativ historia. Minns inte exakt vilken, men det var i en av dina tre essäsamlingar. Där vill jag minnas att du nämnde just Alfredsson som en av de få som lyckats riktigt bra med alternativ historia.
    Alla dessa lösa ”om” – den mest personliga för mig är väl försintelsen. Hade den inte ägt rum hade min farfar aldrig flytt till Sverige där han träffade min farmor. Så jag lever alltså på grund av att sex miljoner blev dödade?
    Man kan inte spekulera i alla dessa ”om”. Det blir outhärdligt till slut.


  9. Philip Roths bok ”The Plot against America” skulle kunna klassas som ukroni. Likafullt är den läsvärd.


  10. Jag menar inte att alla ukronier är dåliga, bara att det är ytterligt svårt att lyckas, mycket för att det VERKAR vara så lätt. Till de synnerligen lyckade hör verk som Philip K Dicks ”The Man in the High Castle”.


  11. Undrar just om konspirationsteorin att de inte skulle ha varit på månen, beror på att de var så avundsjuka att de inte själva har fått komma till månen?

    Det var säkert någon man som själv drömde när han var barn att bli astronaut, som startade konspirationen!

    Att börja med konspirationsteorier är väl ett behov vi människor har. Se bara på Palme-mordet och Estonias förlisning.

    Robert, tror du då att det var en bluff?

    Tror man att detta var en bluff så kan man ju säga att allting är en bluff som man får reda på via media. Då ska man väl inte tro på någonting man hör, eller?

    Kritiskt granskande är ju bra om man har. Men jag får den uppfattningen att många människor inte har några kritiska ögon när det gäller informationen vi får via media. Se bara på dyngspridarna Aftonbladet och Expressen! De har ju många läsare!


  12. Även jag kom att tänka på ”Konspirationen mot Amerika” av Philip Roth, som jag håller för mycket läsvärd. Problemet med ukronier av det slaget är dock att man ofta väljer en stor och omvälvande händelse att förändra, men bortser från alla andra. I det här fallet är det en annan utgång i ett amerikanskt presidentval, och följderna av det. Men i och med en sådan tänkt annan utgång av historien skulle även en massa andra små detaljer kunna förändras. Fjärilseffekten, om man så vill, som är så svår att förutse.


  13. Tänk om (hette förresten en rolig, läsvärd bok full av kontrafaktisk historia på 90-talet) historien är beskaffad så som valet att gå rakt väster- eller österut på jordklotet. När halva omkretsen är tillryggalagd förefaller det i bokstavlig bemärkelse vara milsvid skillnad, men när hela varvet är gjort är man ändå vid den
    obevekliga utgångs/slutpositionen. Kan inte komma ifrån tanken på tiden som en väv med bestämda knutpunkter. Det verkar orimligt, men 2100-talets historiker kommer kanske finna det betydelselöst vem som förklarades som segrare efter den där utdragna rösträkningen i Florida 2000?


  14. Ett lästips! Tack för det.


  15. Monika,
    om man inte är ett skvatt intresserad av rymdfärder, och inte var med på den tiden är det svårt att ha absolut kunskap. Därför undrade jag om övriga månfärder. Tolv stycken (som det Aldrig talas om) låter vettigt. Hade det aldrig genomförts en andra månfärd, och Ryssland aldrig försökt hade det funnits skäl att fundera vidare, tycker jag.
    Synd att Fuglesang inte åkte til månen. Till Sveg fast rätt upp är ok, men inte lika imponerande.

    För övrigt älskar jag konspirationsteorier. I en framtid ser jag mig själv som utgivare av en tidning med en upplaga på två exemplar.
    Eller så fortsätter jag bara att konsumera teorierna i populärkulturform i stället…
    Robert


  16. En annan synnerligen läsvärd ukroni med motiv från andra världskriget är Christopher Priests The Separation, inte minst för att gränsen mellan de olika förloppen precis som hos Dick är så svävande. Dessututom vinner inte Hitler – i stället sluter Storbritannien och Tyskland separatfred, vilket kanske inte vore så dumt om man ska tro Priest. Hmmm… Fantastisk roman, i vart fall.

    Den produktive Harry Turtledove kan man däremot lugnt hoppa över. Väl underbyggt (han är fackhistoriker) men illa skrivet och dumt tänkt.


  17. Ja, det är verkligen mycket som kan gå snett såväl i det djupaste av djup som här hemma på Jorden, och det är inte utan att man ibland undrar hur världen hade sett ut om inte det ena eller det andra hade skett som det skedde, men samtidigt tror jag att man inte, ur ett världshistoriskt perspektiv, skall överdriva betydelsen av enstaka händelsers vara eller icke vara. Mänskligheten är en trögflytande massa som sakta väller framåt och den strävar allt som oftast efter att hålla sig i sin fålla. Folk har sina rutiner och vanor som de ogärna ändrar på i brådrasket. Man går till sitt jobb och utför sina uppgifter varje dag oavsett om Pentagon attackeras, rymdfarkoster kraschar eller ens favoritlag förlorar en match, och på så sätt når mänskligheten alltid dit den vill på ett eller annat sätt.


  18. Pauls tankeexperiment om historien som beskaffad på samma sätt som valet mellan att gå rakt väster- eller österut på jordklotet – dvs, när halva omkretsen är tillryggalagd förefaller det i bokstavlig bemärkelse vara en milsvid skillnad, men när hela varvet är gjort är man ändå vid den obevekliga utgångs/slutpositionen – det sammanfaller för min del med att jag sitter och läser i Frank Wilczeks bok om symmetrier i världsalltet, Longing for the Harmonies. Wilczek skriver bland annat om tanke-experimentet att få tiden att gå baklänges, något astronomer och fysiker faktiskt sysslar med att tänka sig in i på fullt allvar, för att förstå hur världsalltet kommit till/är uppbyggt.

    Wilczek kallar denna fantasivärld där tiden går bakåt för en T-värld (förkortning av time reversal invariance). Denna värld är alltså annars helt lik vår egen värld med den enda lilla skillnaden att tiden går bakåt i stället för framåt. Problemet med en sådan fantastisk operation är enligt Wilczek att det inte räcker med att tiden fås att gå baklänges. Vad som måste till för att operationen ska fungera är också att vänster och höger byter plats samt att alla partiklar blir anti-partiklar. Operationen kallas CPT (C står för omkastad laddning, charge, av partiklarna, P står för omkastad vänster-höger-paritet hos rummet, och T står för omkastning av tiden).

    Det är detta med att ladda om materien från partiklar till anti-partiklar som är det svåra i kråksången, eftersom vår galax är nästan helt tom på anti-partiklar. Bara i extremt ”heta situationer”, explosioner och liknande, kan anti-partiklar produceras, påpekar fysikern. Vår värld med sin tröga materia och sin envisa tidspil som går i en viss riktning, mot en avsvalning och expansion av universum, ligger fast. Det hindrar dock inte att tanken på dolda strukturer, symmetrier, anti-materia, tidsomkastningar fortsätter att locka oss, så länge vi finns till och kan fundera över alternativ till den värld vi beror.


  19. Har tænkt nogle tanker om dette ”hvis nu”, og hvad hvis vi prøver at se verden fra det tidspunkt, hvor flere muligheder foreligger – men det blev til en opsats, som kan ses på min blog http://perolofdk.wordpress.com/.
    Jeg fandt nogle Billed Blade fra 1938:…
    ”og et ikke uvæsentligt opslag er det om affotograferingen af de tyske kirkebøger: ”Tyskerne redder deres kirkebøger”. Overskriften burde selvfølgelig have været: ”Jødeforfølgelserne med henblik på udryddelse af jøderne sat i system.” Kunne nogen have skrevet det? ” – och i den vägen går det…


  20. Ett tips för alla som vill förkovra sig i USA:s rymdera rekommenderas starkt den HBO-producerade TV-serien ”From the Earth to the Moon”. Såg den inte för så länge sedan och den håller både som bra underhållning och som ett bra tidsdokument över de bemannade rymdfärderna.

    http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=51159&lang=se&subsite=movies&&ref=


  21. Det sistnämnda vill jag gärna instämma i! ”From the Earth to the Moon” är amerikansk drama-dokumentär när den är som allra bäst. En av mina egna personliga favoriter, faktiskt. Kul att den nu går att få tag på i Sverige – jag köpte mitt exemplar tokdyrt från USA. Kan även nämna att boken som serien bygger på också väldigt bra.


  22. En märklig parantes i sammanhanget är att William Safire som var Nixons seniore talskrivare (och anses som huvudförfattare av det nämnda talet) senare blev lovad ett kok stryk av Bill Clinton när denne var president. Safire hade gått väldigt hårt åt Hilary Clinton under Whitewateraffären, så hårt att presidenten hade uttalat sig i riktningen att han ville slå Safire på näsan.

    Från en president med Watergate till en annan med med Whitewater.

    Här uttalar sig Clinton om det utlovade stryket (långt ner) http://clinton6.nara.gov/1996/01/1996-01-09-statement-by-the-president.html


  23. Har ni några böcker att rekommendera angående månlandningen 69 och de övriga månfärderna?


  24. Boken kände jag inte till. Är även den uppdelad i olika ”teman” avsnittsvis, så som filmen är skapad? Tyckte nämligen det var ett mycket bra grepp och som gjorde den lite mer 3-dimensionell (eller hur jag nu skall uttrycka mig) än om man bara kört på i kronologisk ordning.


  25. Om man funderar på hur Apolloprogrammet hade fortsatt efter en sådan katastrof så hamnar man nog i de knutpunkter Paul beskriver. Efter en period av högtidlig sorg hade resterade fem kapslar landat. Därefter hade Nixon säkerligen tagit beslutet som han gjorde i början på 70-talet – att skrota Apolloprogrammet till förmån för ett system som kunde plocka in ryska satelliter och landa med dem (rymdfärjan). Vi skulle ha fått fler dramatiska filmer och HBO-dokumentären hade fått en svartare botten, men i övrigt?

    Frågan är ju livet går efter ett program som resulterar i knutpunkter längs en för oss okänd, men ödesbestämd kurva? Är civilisationer självförstörande? Eller kommer nya Apolloprogram att ta livet till andra platser än jorden/månen?


  26. Angående ukronier – en intressant ukronisk karta över ett tyskifierat ”Neu York”
    http://strangemaps.wordpress.com/2008/01/10/232-willkommen-in-neu-york/


  27. Jag visste inte att det fanns något sånt där tal i händelse av att rymdkapseln inte hade kunnat lyfta från månen. Har inte tänkt på att något skulle kunna gå fel, vilket det ju inte heller har gjort…
    Är det nån som vet om det fanns några planer för astronauterna om ett sådant läge skulle ha uppstått? Skulle de sitta och vänta på att syret skulle ta slut eller hade de några medikamenter med sig för att inte dra ut på saken? Eller det kanske hade räckt med att öppna ett fönster eller en dörr…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: