h1

Den goda reträtten

lördag, 9 februari 2008

Det finns en bok som jag säkert gett bort en tjugo-tjugofem exemplar av genom åren, till studenter, till vänner, till min blivande fru på vår första dejt. Och jag har rekommenderat den till säkert tio gånger fler – en av dem kronprinsessan Victoria, när jag råkade hamna bredvid henne på en frackmiddag; undrar just om hon nånsin tog mitt råd, och läste den?

gracianlitebutgif.jpg

Det är en bok skriven på 1640-talet, av en besvärlig, intelligent och begåvad spansk jesuit, Baltasar Gracián. Verkets svenska titel – aningen missvisande – är ”Handbok i levnadskonst”. Den är uppbyggd av små, korta kapitel som i sin tur är ett slags kluster av aforismer. Som denna, nummer 38:

Att veta att dra sig tillbaka när man har lyckan med sig. Det gör alla framgångsrika spelare. En vacker reträtt är lika viktig som ett djärvt anfall. Säkra dina stordåd när du har uppnått tillräckligt antal, även om de varit många. Att ha turen med sig länge är alltid ägnat att väcka misstro. Det är tryggare om den bryts ibland och innehåller en bitterljuv bismak redan då den avnjuts. Ju mer brådstörtat lyckan kastar sig över oss, desto större risk löper vi att halka och kullkasta alltsammans. Den uppväger kanske sin korta varaktighet med förhöjd intensitet. I det långa loppet tröttnar lyckan på att bära en på ryggen.

Gracián satte samman sin bok utifrån 1600-talets extremt hierarkiska hov- och kyrkokulturer, med alla dess intriger och bräckliga allianssystem, kotterier och osynliga regelverk, men i en mening är det han beskriver tidlöst. (En som knappast läste Gracián var nog Lasse Holmqvist.)

33 kommentarer

  1. DEN BOKEN MÅSTE JAG SKAFFA!


  2. Jag tänker på Foppa(Peter Forsberg). Har du gett detta tips till Gunde Svan måntro, han slutade i tid.


  3. Mkt bra, Peter! Att nämna denna bok. Den goda reträtten… Utmärkt!
    M v h Mohikanen.


  4. Javisst var den aforismen tidlös! Det var precis som om den skulle ha varit skriven idag. Väl tänkvärda ord.

    ABBA gjorde ju så, när de var som bäst la de av. Det är nog också en del av anledningarna att de är så stora fortfarande!

    Det är väl så i dagens samhälle att folk letar efter lyckan hela tiden, och infinner den inte sig så blir man frustrerad.

    Jag tycker att det är svårt att definera lycka på något sätt. Det blir så diffust. Vad är lycka egentligen? Jag vet när jag är glad, och mår bra. Men är jag lycklig då? Ibland vet jag inte om jag är lycklig eller ej i den situationen. Men jag antar det. Jag hoppas det. Fast det är väl en definitionsfråga. Kanske lyckan finns i olika nivåer? Ibland är man såå lycklig, ibland är man lite lycklig.

    Jag tycker att ibland när jag tittar på TV och de pratar om att man ska älska sig själv, och se positivt i allt man gör, och allt som händer, så blir det så urvattnat och klämkäckt på något vis!

    Livet är ju så, det går upp och ner hela tiden. Men jag håller fullständigt med om att för att må bra så måste man ibland må dåligt.


  5. Kronprinsessan Victoria blev säkert intresserad men insåg att det här med att ”dra sig tillbaka i tid” är smått omöjligt som kunglighet. Såvida man inte inleder sin regentperiod med att abdikera. Det skulle ju vara ett antiklimax.
    Fin blogg, vackra texter. Fortsätt så.


  6. …och numera behöver du bara ge en länk.

    http://www.sacred-texts.com/eso/aww/


  7. Daniels länk: ”Part life-coach, part Machiavelli, part Yoda” – vilken fantastisk sammanfattning.

    Är högst osäker på om massiva citatsamlingar (utan sammanhang!) egentligen går att ta till sig, även när de förtjänar det. Kanske man kan leta reda på ett halvdussin riktigt lysande aforismer att ta med sig.


  8. Den centrala retoriska manövern i Peters text om Gracián och den goda reträtten är som jag ser det sammankopplingen mellan Gracián-citatet och de två sista orden i texten, nämligen Lasse Holmqvist, som enligt Peter knappast läste Gracián. Det innebär att frågan om Holmqvists senare karriär, som ju fick ett katastrofalt förlopp – och i förlängningen hans eftermäle, och därmed varje känd (eller okänd) persons eftermäle – kanske är den tankefigur som förenar de två högst intressanta texterna Den goda reträtten och Triumfens kurvatur.

    Och någonting i den senare rubriken, nämligen ordet kurvatur, som för mig kommer att sammankopplas med den bild av Lasse Holmqvist som illustrerade den texten, har en speciell retorisk innebörd eller snarare antyder en sådan innebörd. Ordet kurvatur, alltså en linje som bildar en båge, får mig nämligen att reflektera över ”kurvaturen”, dvs rondören, fylligheten hos Holmqvist. Fanns det alltså en underliggande sammankoppling mellan rondören hos den folkkäre tv-personligheten och hans fall i ett senare skede av karriären? Avslöjade rondören någon sorts svaghet också i hans karaktär som gjorde att han inte kunde sluta i tid, inte förstod att dra sig tillbaka i tid, över huvud taget inte begrep sig på den graciánska goda reträtten?

    Reflekterande över sambandet mellan hög ålder och välgång i livet säger den italienske filosofen Norberto Bobbio att han alltid har varit osäker över saker som utvecklat sig alltför väl. Tur har alltid gjort honom misstänksam, säger han. Han har aldrig i någon högre utsträckning kunnat förlita sig på lyckan eller turen. Den är en vind som kan förändras från en dag till en annan, konstaterar han. Att han levt länge är inte något han själv har åstadkommit. Förtjänsten av att han lyckats uppnå en hög ålder tillskriver han sin hustru och andra som hjälp honom att leva. En syn på livet som jag föreställer mig att också Gracián skulle ha kunnat instämma i.


  9. Jag tvivlar på att Lasse Holmqvist skulle ha varit betjänt av att läsa Gracián. Lasse Holmqvist var en underhållare och jag tror att han själv såg sig som en sådan. Jag tror också att han tenderade att överskatta sin egen betydelse efter de framgångar och den popularitet han hade fått med ”Här är ditt liv”. Det är möjligt att ett studium av Gracián skulle ha gjort honom lite mer ödmjuk, betänksam eller besinningsfull, men jag tvivlar på att enstaka böcker har något väsentligt att betyda vad gäller vår förmåga att göra omdömesgilla val. Gott omdöme är nog sällan enbart en fråga om vilken litteratur man läst. Det är nog lika ofta en fråga om vilken läggning eller vilket kynne man har och hur ens ursprung ser ut. Att studera på universitet eller läsa massvis med böcker ger i sig inget gott omdöme, vilket tydligt visade sig när Hitler kom till makten i Tyskland…


  10. Den där boken måste man ju skaffa helt enkelt.
    En annan bok i ämnet är Epiktetos ”handbok i livets konst” som är en stoikers syn på det hela, rÄtt kul och också tidlös på sitt sätt. Människan är sig rätt lik över tiden.
    🙂 Sverker


  11. Apropå människor som inte kan sluta i tid. Holmquist gjorde i alla fall en insats som underhållande programledare. Medan en politiker som Tomas Bodström som inte verkar tåla att vara utanför media en sekund (narcisssist?), är mycket värre, enligt min synpunkt.
    Och han gör inte direkt goda saker, som jag ser det.
    Det finns många andra exempel som han.
    Ett sidospår förvisso. Men vad jag menar är att det är en sak att inta kunna sluta i tid, och själv ta smällen eller vad man ska säga och att inte sluta i tid och göra andra människor illa därmed.


  12. Kynne och begåvning är enligt Baltasar Gracián ”de båda poler” som ”ens själsgåvors ljus” rör sig mellan. För att vara verkligt lyckosam räcker det ”inte med förstånd”, skriver han, utan ”man måste också ha rätt kynne”. Och han tillägger att ”den dåraktiges olycka är att ta miste på vem han är i fråga om civilstånd, sysselsättning, miljö eller närstående”.

    Lasse Holmqvist ”dåraktighet” bestod framför allt i att han tog miste på vem han var i fråga om sysselsättning och miljö. I den medievärld där han verkade hade han, trots sitt inflytande och sin stora popularitet, inga möjligheter att agera utan starkt stöd av långivare och andra intressenter, och när tevepublikens intresse skiftade fokus saknade han förmåga att förnya sig. Han överskattade sig själv och sin egen betydelse, helt enkelt. Han förstod inte att likt ”framgångsrika spelare” göra ”en vacker reträtt”, och det blev hans fall. Hans utvecklingskurva må verka otypisk i sin brant störtande lutning mot slutet, men som Peter påpekar i Triumfens kurvatur är den snarare arketypisk: Det har funnits många Lasse Holmqvistar och många av dem har fallit från betydligt högre höjder än vad skånska Lasse gjorde.


  13. Sven-Erik Klinkmann! Du skriver om Lasse Holmkvists rondör och drar spännande paralleller till hans oförmåga att begå den ”den goda reträtten”.
    Möjligen lade han sålunda större vikt vid att ägna sig åt ”den goda efterrätten”. Inget att klandra honom för, anser jag.


  14. För Kronprinsessan måste det vara besvärligt att använda sig av klassisk livsvisdom. Född som hon är in i en definierad roll, en roll med ansvar men numera utan någon makt, ett arv av att vara representativ yta.

    Att du inte gav henne din egen bok om Drottning Kristina…

    Är inte dåligt omdöme ganska underskattat? ☺


  15. En som kan ha läst Gracián och som i varje fall tycks leva upp till det graciánska receptet om den goda reträtten är ordföranden för Finlands socialdemokratiska parti, Eero Heinäluoma som häromdan mycket överraskande – dock inte så överraskande om man minns de finländska socialdemokraternas svåra bakslag i senaste riksdagsval – kungjorde att han drar sig tillbaka från posten som partiordförande. Heinäluoma, känd mer som en kallblodig politisk taktiker och spelare (schack är vid sidan om politik hans favoritspel) än en karismatisk, vinnande personlighet ställer nu plötsligt, i och med detta besked, den finländska allmänheten inför en helt ny figur: politikern med ett mänskligt ansikte, sårbar och känslig. En man som accepterar att ordförandeposten inte var hans rätta position (han hann vara partiordförande i mindre än tre år).

    En reträtt som man kan uppleva som mindre välbetänkt är möjligen den som det svenska tennisässet Björn Borg gjorde när han år 1983 som blott 26 åring pensionerade sig från proffstennisen. Samtidigt är det naturligtvis så att det är bara Borg själv som kan veta om reträtten i hans fall var vältimad eller inte, om den på ett adekvat sätt svarade mot hans livssituation och om den senare har visat sig vara ett korrekt beslut. Indikationer åt båda hållen finns förvisso, kanske var reträtten inte god, men nödvändig. Kanske är det de nödvändiga reträtterna oftare än de goda vi bevittnar i offentligheten och då och då även i mer privata sammanhang.


  16. Hej! Jag minns att jag inskaffade nastan alla intressanta lastips du hade lagt upp en gang i tiden, men tva kunde jag inte fa tag i svensk oversattning: Brodskys vattenspeglingar(?) och denna bok av Gracian. Brodsky hittade jag pa biblioteket men inte Gracian, men sedan gick jag ju till stadsbiblioteket i en smastad ocksa… och var dessutom nitton och mycket otalig.
    Jag har fortfarande inte sett Gracians bok pa svenska nagonstans. Har ni?


  17. ”Jag har fortfarande inte sett Gracians bok pa svenska nagonstans. Har ni?”

    På Bokbörsen finns den i svensk översättning, inbunden såväl som i pocket:
    http://www.bokborsen.se/result.php?issearch=1&ctmode=1&upphov=&titel=&beskrivn=&visa=2&sort=7&format=&fritext=Baltasar+Graci%E1n+&x=33&y=7


  18. Vi har väl alla hört uttrycket sila mygg och svälja kameler.


  19. Trots allt måste jag få säga att det inte är vi ”utomstående” som ska bestämma när den och den ska dra sig tillbaka. Om Foppa känner att han har mer att ge; vilka är vi att lägga oss i?
    F ö får vi inte glömma hur skicklig och underhållande Lasse H var. Jag har hört ”folk” tala nedsättande om honom…flera år EFTER hans Här har du ditt liv-program. Men medan programmen rullade i TV:n njöts det av programmen…Inte klokt! Att NU komma och gnälla.
    Lätt att stå utanför och kritisera och ”haka på” en trend.
    M v h Mohikanen, har ej glömt.
    PS. Ja, visst, han hade väl ngt i sin personlighet (Gud vet varför) som gjorde att han hade ett enormt behov av att synas och bekräftas…DET gäller flera!🙂 DS.


  20. Säkert hade han stort behov av att synas och bekräftas (vem har inte det som jobbar med media eller syns i teve?) men jag tror ändå att Lasse Holmqvist valde fel yrke. Eller också valde han
    rätt.


  21. För att citera Moder Theresa har det fällts fler tårar över besvarade böner än över obesvarade böner. Det är gåtfullt så det förslår. Men folks uppfattning har tendens att skifta väldigt hastigt alltefter tillfälliga framgångar och motgångar, så är man känslig för vad folk tycker ska man nog inte be om att bli folkkär…


  22. Man skall dra sig ur farligt spel i tid.
    Jag brukade förr tänka att Ingo var klok som lade av i tid – men när det för några år sen kom fram att han drabbats av någon demens (liksom så många andra tungviktsboxare) så får man väl konstatera att den sortens farlig verksamhet inte går att dra sig ur fort nog – ickedeltagande torde vara moraliskt och fysiologiskt optimalt.

    Apropå Lasse Holmkvist, minns jag när en kvällstidning publicerade hans ansökan att bli Sveriges USA-ambassadör…
    Tycks ha varit rent tragisk brist på realistisk självuppfattning där, tyvärr. Dock var det kanske lite lågt av tidningen att dra fram brevet med offentlighetsprincipen(?) – det hände väl när karriären redan börjat dala (har jag för mig – minns inte tidpunkten exakt) När stjärnan börjar dala kommer knivsticken i ryggen.


  23. När man granskar människors intentioner och begär kan det var klokt att analysera deras utgångsläge, i Lasse Holmqvist fall vore det till exempel intressant att veta hur hans liv såg ut innan triumfen med Här är ditt liv. Allt är ju relativt. För det mesta är ordet lagom en bra måttstock.


  24. Niclas!
    Före Här är ditt liv?
    Tja, Bialitt! Någon ”På luffen-serie”, tror jag.
    M v h Mohikanen.


  25. Tjusigt sammanträffande att skriva det här precis innan regeringen gör en sällsynt öppen reträtt och drar tillbaka förslaget om att begränsa sjukförsäkringen. Om det nu är ett sammanträffande… läser måhända Reinfeldt bloggen och tar till sig dina livsvisdomar? Gracian räddade sjukförsäkringen! (Och förhoppningsvis håller sig Reinfeldt helt till lyssnandet i fortsättningen.)


  26. ”Trots allt måste jag få säga att det inte är vi `utomstående´ som ska bestämma när den och den ska dra sig tillbaka. Om Foppa känner att han har mer att ge; vilka är vi att lägga oss i?
    F ö får vi inte glömma hur skicklig och underhållande Lasse H var…”

    Ingen här har väl velat ifrågasätta vare sig Lasse Holmqvist begåvning eller hans rätt att själv bestämma tidpunkten för sin sorti. Personligen tar jag hans begåvning för given (och jag tror att den i många avseenden kunde vara bokstavligen bländande). En tillfällig stor framgång kan vara ett slumpens verk, men för att vara framgångsrik i teve så länge som Lasse Holmqvist var det krävs det nog mer än tur. Vad man reagerar på när man ser filmen om hans liv – det var i alla fall vad jag personligen reagerade på – är att denna charmiga, framgångsrika och uppenbart begåvade person får ett så tragiskt slut. Efter mängder av succéer i SVT gör han fiasko med den tevekanal han själv startar och han tvingas begära bolaget i konkurs. Samma år dör han i hjärtinfarkt som en närmast utblottad man, och sambandet mellan det ena och det andra verkar inte vara en tillfällighet. Måste det sluta så? undrar man. Tja, det vet vi inte, men vad vi vet är att det *har* slutat så eller på liknande sätt för väldigt många som envisats med att fortsätta en verksamhet de börjat tappa greppet om. Stora framgångar följs ju påfallande ofta av stora fiaskon, och så till vida är Holmqvists fall arketypiskt. Man kunde också kalla det allmänmänskligt.


  27. Ja, Sverige är ett land befolkat av det mest kollektivistiska folk på denna jord. Nassarna i Tyskland var ingenting i jämförelse med svensk pöbelmentalitet. Kommunisterna i Sovjetunionen
    kan dra nåt gammalt över sig. Så jag förstår
    absolut Carl Bildts beröm av Putin. Ryssland må
    ha sin maffia men det finns åtminstone ett visst minoritetsskydd. I detta jävla land är man så
    satans fega att man sparkar på dem som ligger
    ner. Jag hatar verkligen detta land och dess fega kräk till medborgare som inte vågar stå för nåt
    alls, smyglistiga och ouppriktiga, självgoda
    mobbare. Chicken swedes är ett populärt begrepp utomlands. DIE DUMME SCHWEDEN ett annat.


  28. Jag har bara en bön, att aldrig någonsin få makt över nån i detta genomkorrupta land där folk njuter av att plåga andra, utan att få gå i pension vid 38 års ålder. Jag skiter i er. Ni är inte värda att kyssa mina fotsulor inkletade i spyor. Ert symboliska våld är vidrigt fegt, värre än i Flugornas herre om ni ens har läst den romanen. Urtypen för en svensk intellektuell är Göran Rosenberg som utan att skämmas det minsta, likt lilleputtarnas rike hos Jonathan Swift, fäller en kontinent med närmare 300 miljoner invånare till marken men inte vågar säga flasklock till kritik om landet Sverige.


  29. Detta är den felvända kikaren. Vi kan skratta åt Michael Moores filmer om USA men skulle nån svensk filmare försöka samma sak om Sverige skulle det stoppas, här kör man istället med nån slags utspädd ironi som egentligen syftar att framhäva Bror duktig landet med dess fega mähän till medborgare.


  30. … Och jag själv då? Är jag bättre? Nej. Det är jag inte. Jag tror att det finns en speciell sorts svensk hämning som även jag lider av, kanske rentav mer än andra. Och det var väldigt befriande att se ett föredrag med Göran Skytte för några dar sen, därför att han åtminstone vågar bjuda på sig själv, istället för att gå runt och vara så präktigt hämmad. Men jag kom på mig själv att på sedvanligt svenskt manér vilja finna svagheter och överföra min egen hämning, vilket är rätt hemskt för det måste ju finnas ett mellanting mellan ytterligheterna svensk hämning och absolut auktoritetstro där man får känna att man lever utan att vara granskad in i minsta detalj.


  31. Så när jag kommer ut från detta föredrag känns det som om jag fått en livsinjektion ungefär som efter att ha hört Ernst Hugo Järregård, men då kommer rekylen i form av de fåniga superlativerna (för att häva hämningen), som även det är typiskt svenskt. Något får helt enkelt inte bara vara bra eftersom det är samma sak som att vara generös mot den andre, och är det nåt svensken sällan är så är det generös och välvillig, utan i grund och botten självisk, krass och snål materialist. Mänskliga egenskaper är som
    mynt som man ständigt bevakar växelkursen hos istället för tillfällen till möten och livs-upplevelser.


  32. Just nu läser jag en bok om svensk litteraturhistoria av Göran Hägg. Det är trist läsning. Själva innehållet. Inte så att den är trist skriven, tvärtom. Sensmoralen i boken är att folket skäms över sin kulturhistoria, vilket måste vara lika intelligent som att uppfinna hjulet för att kasta bort det eller vara världsbäst på att belöna utlänningars prestationer utomlands i Sverige (härvid avses inte endast det famösa priset om nu nån trodde det). Nåväl. Nyckelmeningen i denna bok är Gunnar Ekelöfs ord: Svenskarna är fadermördare. Det avspeglar sig om inte annat i det stora antalet självmord bland svenska författare, inte bara manliga som om inte det var illa nog. Förmodligen blev de ihjälmobbade. Och det är dessa mollusker jag ska se upp till – så fan heller!


  33. Vem minns inte DN´s psykopatiska kampanj mot Harry Martinsson när han fått priset, en skör person som fått utstå mycket lidande blev nersablad av billiga tidningsjajaser… Så plebejiskt. Han hamnade på psyket och skrek ut sin ångest tills han begick självmord, driven till att begå självmord.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: