h1

Esse quam videri

lördag, 15 mars 2008

Jag kom att samtala med en kvinna som länge arbetat i toppen på ett av våra största TV-bolag. Hon berättade då om ett intressant fenomen, som gällde detta med rekryteringen.

Trots tester och intervjuer och noggranna gallringar hade hon länge svårt att förstå varför så många av dem hon anställde ändå blev till besvikelser. Efter en tid kom hon på att hon glömt att ställa en helt avgörande fråga till dem: ”Tittar du på TV?” Det visade sig nämligen att många av dessa hungriga, begåvade unga människor hon anställt var mycket intresserade av att arbeta MED TV, men egentligen inte var vidare intresserade AV TV.

Jag svarade att jag givetvis kände igen fenomenet, och att det är lätt att möta det både på universiteten och i den litterära världen.

Det är alls inget problem att finna historiker som inte alls är vidare intresserade av historia. De vill gärna VARA historiker, men är egentligen rätt förstrött intresserade av historikerns sysslor. (Administration blir ofta deras asyl, lampan vid dörren deras adelsmärke.) På samma vis är det inte svårt att finna sådana som inte blir författare för att de har något att berätta, utan berättar för att bli författare.

Det är ett tecken på att det är dags att bryta lägret och dra vidare, detta när man inte längre ser sig som en person som arbetar med något, utan som arbetar som något.

20 kommentarer

  1. Men kan det inte ha lite att göra med att en del säger att de inte lever för att arbeta utan arbetar för att leva. Att arbeta som något kan väl vara ett sätt att säga att mitt yrke är endast en del av mig?
    Arbetar med något, arbetar som något eller arbetar på något.. hmm du är klurig du.


  2. Sant, Peter! Allt går fortare och fortare idag … mindre tid att gå på djupet, att förstå, att vara konkret. Man ska snabbt kunna ”ta in” situationer, man har inte tid att göra sig besvär att gå under ytan…och man kan komma undan utan med att skaffa sig en ”rotad identitiet”, bara en ytlig sådan. ”Attribut” och visitkort😉

    Men sedan tror jag att när man (de ”unga”) blir lite äldre och stänger av mycket av bruset runt om – och läget blir annorlunda. Eller vad tror du?


  3. En fantastiskt fin kommentar.


  4. ”På samma vis är det inte svårt att finna sådana som inte blir författare för att de har något att berätta, utan berättar för att bli författare.”
    Jae det lyder meget rigtigt – men hvordan ser vi forskellen, når det gælder forfattere? Bliver det ikke let bare en beskyldning mod den, hvis forfatteri vi ikke bryder os om?


  5. Jag vet inte vad latinet betyder så det kan jag inget om.

    Men när det gäller resten så är det alltid viktigt att ha med passionen i det man gör för att det ska bli riktigt bra.

    Dessa fenomen finns ju långt utanför den akademiska världen och i alla samhällsskikt. Sitter många som är sitt yrke utan att utföra sitt yrke genom att göra sin uppgift för det.

    Tänker nu här på många trötta kommunpolitiker som just är politiker men som inte gör sin uppgift och är politiker för sin egen skull..

    //Harriet


  6. Latinet utläses ”Vara, inte synas”. (En variant anses felaktigt vara Wallenbergarnas valspråk.) Har varit aktuellt sedan åtminstone 2000 år.🙂

    Aspirerande författare har det aldrig varit ont om (men uj vad jobbigt det kan vara att skriva en hel lång bok). Däremot har jag lika svårt att föreställa mig någon som vill vara historiker utan att vara intresserad av ämnet, som någon som vill jobba med TV utan att vara intresserad av mediet. Men där ser man.


  7. Det är en mätare på ett visst yrkes status. Ju högre den är, desto fler går det att finna som är intresserad av yrket som identitet men ej som syssla. Sedan finns det en omvänd relation med lågstatusarbeten, men där tror jag att det där distanserade ”som”-et istället kan ha en direkt hälsosam funktion.


  8. Syndromet har väl också något att göra med detta att som författare undvika att ta sig själv på alltför stort allvar. Motsatsen leder nämligen frapperande ofta till problem vad gäller det kreativa, som inte trivs tillsammans med uppstyltade, pretentiösa roller, rollspel. Det gäller att som författare, eller konstnär, historiker m m, kunna se förbi den egna rollen, personan, offentliga positionen.

    Claudio Magris har varit inne på ämnet – förhållandet mellan att leva och att skriva – i sin essäsamling Utopi och klarsyn. Magris citerar Jorge Luis Borges som sagt någonting märkligt om detta: ”det är för den andre, för Borges, som saker och ting händer”. Detta säger då Borges i en berättelse om sig själv och sin tudelning. Och, fortsätter Magris sin beskrivning av denna dubbelhet som är Borges, den skrivande och levande, den offentliga och den privata personen: det är den andra, den berömde författaren, som han (Borges) läser om i tidningarna. Något förvånad inser han att hans egen stillsamma och dunkla tillvaro förser den andre, världslitteraturens Borges, med material till någon berättelse som denne sedan använder i smyg.


  9. Sann och tänkvärd notis.
    Jag tror inte att dagens ungdom är värre än gårdagens i det här fallet, även om mängden wannabees kanske blivit fler, nu när allt är möjligt och ingenting tillräckligt.

    Har själv fått intrycket att många unga självutnämnda poeter inte intresserar sig för annan poesi än sin egen (vilket väl inte är något problem så länge man inte gör anspråk på att syssla med Litteratur). Och kulturvetare måste ju inte nödvändigtvis vara kulturintresserade…

    Jag undrar lite över i hur hög grad dessa utgör en egen tydlig kategori och i hur hög grad det är en mörknande gråskala av en vanlig baktanke. Någon sorts ”vilja att bli författare” finns nog i många. (Ivar Lo-Johansson erkände i en självbiografisk text att han blev författare för att han inte kunde dansa – att skriva var det enda sätt han kunde komma på för att imponera på tjejer.)

    Och så undrar jag om det finns någon skillnad på ”före och efter” personen ”blivit det”. För en ung självutnämd blivande författare måste väl åtminstone låtsas vara intresserad av litteratur? En doktorand i historia måste väl åtminstone inbilla sig att han/hon är intresserad av historia? Sedan när lektorstjänsten är i hamn kan vederbörande slappna av och säga till sin omgivning (och kanske sig själv): ”Visst är jag intresserad av historia. Det är min stora passion. Men inte just idag….”

    U.J.


  10. Det finns absolut i de flesta skrån och branscher exempel både på de som ”är” och de som ”verkar” – jag hade en kollega för några år sen som var ensam om
    att VARA tidningsbud. Han levde det, det var hans värv och stolthet. Alla vi andra var naturligtvis ”nåt helt annat” – hälsosam distans, javisst, men i min tidigare tillvaro på teatern blev jag alltid förundrad över de som arbetade ”som skådespelare”. Vad uttrycker det om man inte fullkomligt hänger sig åt ett sånt uppdrag? Att man vill bli bedömd enligt de kriterier som gäller amatörer, eller att man markerar att man hellre gjort nåt annat? I så fall bör man naturligtvis göra det. Sen kan jag räkna upp åtminstone fyra stora svenska skådisar som i större eller mindre förtroende berättat att de ”HATAR teater”, vilket jag aldrig funnit inverkat menligt på deras konst.

    Än besynnerligare är det med de kyrkans kvinnor och män vilka ”arbetar som präster”. Att underkasta sig den noggranna granskningen, de långa studierna och sedan den ganska annorlunda tillvaron utan en stark inre kallelse som gör
    valet tveklöst och självklart är mycket anmärkningsvärt.

    Förmodligen är jag en obotlig romantiker, men oavsett det kan jag inte föreställa mig annat än att vissa uppdrag är bortom arbete och fritid, de levs helt enkelt oavbrutet, i varje ögonblick, med varje andetag och por.


  11. Att inte vara intresserad av historia och jobba som historiker, det låter bra korkat. Jag har svårt att förstå att man studerar på högskola flera år utan att vara intresserad av ämnet. Studieskulderna, för att ta ett exempel. Vill man verkligen ha studieskulder på flera tusen om man inte har intresse av att studera inom ett visst ämne?

    Det är ju många ungdomar som söker sig till medialinjer. Allt för många, så därför finns det ju fler med utbildning än det finns arbetsplatser.

    Många människor är exhibionister, man vill synas. Kanske en del människor inte kan sjunga, dansa och bli skådespelare. Då är TV något de kan tänka sig att syssla med, där syns man ju. Iallafall om man har turen att få bli programledare.


  12. Så sant! Samma sak gäller många yrkesgrupper. Närmast tänker jag på lärare. Kan det vara så att man vill så mycket med sitt ämne, sedan glömmer man bort att man även ska arbeta med barn/ungdomar pedagogiskt.Det kan då uppstå en viss frustration när eleverna inte alls vill lära sig det man själv tycker är intressant. Jag vill absolut inte generalisera utan detta är bara en tanke…. är själv lärare


  13. Jag har börjat tänka att den första frågan man bör fråga när man rekryterar (inom vilket yrkesområde som helst) är: Tycker du om att jobba?


  14. ”självutnämd författare” – forfatter er åbenbart en slags hædersbetegnelse, som kræver ”udnævnelse”. Jeg værgrede mig engang mod at skrive ‘forfatter’, men da man åbenbart ikke kan leve uden en eller anden titel, følte en redaktør det nødvendigt i samråd med en af mine bekendte at udnævne mig til forfatter. Og siden kan jeg da også finde på at skrive, at jeg er det.
    Det næste uværgelige spørgsmål følger så:”Kan du leve af det?” – fordi det åbenbart er vedkommendes forståelse af, hvad en forfatter er. Det er naturligvis komisk, hvis en murer kalder kalder sig murer uden nogensinde at mure. Men ingen kalder sig vel forfatter uden at skrive? En historiker som havner som administrator kan vist være udmærket, det er jo ikke dårligt, at kunne forstå det arbejde,som de, man administrerer udfører. I vore dage går trenden jo nærmest den anden vej – at administratorerne ikke skal have faglige forudsætninger, inden for de faggrupper de administrerer. Skoleledere behøver ikke at være lærere osv. Hvis en ikke meget skrivende forfatter bliver administrator, fordi det har han mere tid til, end storproducenterne, så kan det jo være godt forudsat han vitterligt har administrative kompetencer, så pyt med om forfatterskabet ligger lidt i det dunkle.
    Forleden skrev jeg et par linjer og roste en svensk hjemmeside og ejeren svarede på engelsk og bad mig oversætte min ros til engelsk! Mon det er sådan også her – at sproget, jeg skriver på er et problem?🙂


  15. Jag minns -åtminstone fragmentariskt, ett omdöme om en (fiktiv) länshövding ur Birger Normans ”Löken”: ”Han hade blivit mer involverad än engagerad”. Birger Norman är förbannat bra på det där med att skildra politiken.


  16. perolofdk; vad mig anbelangar – inga problem. Danska är framför allt så mycket lättare att förstå i skrift än i tal. Det är bara lättja att kräva engelska vart man sitter och står. För nåt år sen hade jag en dansk huvudbok på en universitetskurs.
    Det gnälldes rätt rejält inledningsvis, men jag tror samtliga kom att uppskatta den
    långsammare och mera eftertänksamma läsningen, inte minst som boken var värd det. Som dina inlägg.


  17. Jag brukar tjata om att man ska sträva efter att ha ett arbete, inte ett jobb. För mig ligger skillnaden precis i det som du beskriver. Men för mig går det längre än så: jag är ekonom och tänker mycket på mervärden. Det genomsyrar det mesta i mitt liv. Siffror är bara ett sätt att beskriva vår värld och 1+1 är inte alltid = 2, precis som två separata ord som förs kan ge upphov till mening långt utöver vad de båda separat förmår.

    Att ha ett arbete – eller arbeta med något – ger också upphov till energier, mervärden. Det är vårt bidrag till fotosyntesen.

    Frågan jag ställer mig är bara hur det påverkar klimatet?


  18. Peter Olausson: Latinet utläses: ”att vara (snarare) än att synas”.


  19. Alkman: Är det någon skillnad? Noggrannare utredning här: http://www.faktoider.nu/esse.html


  20. Ja, självklart. Det finns ingen negation i ”esse quam videri”, det finns inget ”non” i Englunds rubrik, som du vill ha det till. Utan en komparativ konjunktion, ”quam”. Att Wallenbergarna använder ”non” har inget med det här att göra. Läs latinet, om du inte kan, så försök inte.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: