h1

Vitt och blått

onsdag, 9 april 2008

Vart år ser jag fram emot när den blå scillan, min favoritblomma, skall slå ut. Och jag längtar efter denna stund med en sådan intensitet att jag nästan börjat frukta den. Så händer detta:

För att citera mig själv, när jag en gång följde en nattlig eldstrid i Afghanistan: Vore det inte så hemskt skulle det vara vackert.

12 kommentarer

  1. Oooh, så vackert, Peter!
    Underbar blandning av vinter och vår!
    Du som sjunger för sig själv (liksom de flesta av oss), brukar du sjunga den smöriga ”Lilla mor violerna växa redan här…och de är så vackra där de står…med sin blåa färg som från himlen lånad är…”?
    Eller varför inte:
    ”Så bistert kall blåser nordanvinden…”.
    ”Den grymme fadern från krogen kommer
    får se sin älskling ren kall och död
    Då i hans själ väcktes verklig ånger
    Till Jesus flydde han i sin nöd…”.
    Jag vet…men ögonen tåras varje gång. Och Ja, jag tycker synd om både flickan och fadern.


  2. I snöglopp stod jag vid Gamla Uppsalas kyrkogårds grusparkering. Träden bildar en hög kupol och i dessa träd ett myller av fåglar. Dessa budbärare av vår och förtröstan att sommaren komma skall.
    Men vilken kontrast, att mitt i det vita höra denna kakafoni av fågelsång och lockrop. Det var tidlöst på något sätt. Jag stod där bland alla döda som ligger i sina gravar, men på ett underligt sätt ändå stod kring mig och vi upplevde samma sak.
    Runt mig bildades en mur av snälla gastar som i total tystnad upplevde skådespelet i skyn och bland träden. Mäktigt!!
    Så bland de död försvann det hemska och det vackra fick liv! Jag skall åka dit igen för den upplevelsen var stor.


  3. Det ser nästan lite makabert ut… De stackars blommorna…

    Det hade varit bättre om det varit penseér, de överlever ju minusgrader. Men jag undrar just om de skulle överleva så mycket snö på en gång?


  4. Det är uppenbart att detta inte handlar om enbart en skönhetsupplevelse. Något mer, ”tyngre” är investerat här, vilket också ett blogginlägg av Peter, skrivet för två år sedan, vittnar om: ”Jag smyger över gräset som i ett minfält, rädd att trampa ned en enda scilla. Begriper inte varför jag oroar mig så mycket över dem just i vår. De har uppenbart blivit emblematiska för mig, symboler för det tillfälliga som måste gripas genast, det övergående som måste njutas nu. Antar att det har med åldern att göra.” (Scillan har anlänt, måndagen den 2 maj 2005).

    Det melankoliska tycks ha anlänt, i samma stund som blommorna och snön.


  5. EN DIKT

    Hemskhet
    Skönhet
    Ni följer varandra
    Sjunkna suffléer
    Ädla bidéer
    Ni döljer varandra
    Är det livet,
    skall det levas så?
    Att när vackerheten visar sig,
    ödsligt stolt och blå
    Ska den drabbas utav vintern,
    skall den bäddas in i döden då?
    Kanske
    Möjligen
    Är åldern Kristers kalla snö

    Väneligen,
    Krister Holmér


  6. Sven-Erik: du har givetvis rätt: jag har gjort en känslomässig investering i denna blomma som jag själv har svårt att förstå. Frågan är om jag ens vill göra det. Jag är så nöjd över min eufori. I alla fall när inte snö och frost härjar den.


  7. Den typen av känslomässiga investeringar måste ju vara oerhört viktiga, ett slags under ytan liggande djupa markeringar, ankarfästen av något slag som gör att man känner det motiverat och kul att jobba vidare, leva vidare, drömma vidare, känslor som kan vara oerhört komplexa och som tycks kunna lokaliseras till ett för oss själva ofta mer eller mindre dolt område där sådant som melankoli, sorg, det bitterljuva, nostalgiska, sentimentala och andra liknande känslokomplex tycks trivas speciellt bra.


  8. i göteborg, på järntorget, blommar körsbärsträden nu. det är vår variant på dina blå scillor. det är inte bara blomning av träd utan påverkar alla som åker förbi med sina morgonbussar eller bilar på väg till jobbet. påminnelser, rosa små postitlappar, tomma men ändå jävligt viktiga.


  9. Själen vet vad den vill ha och fröjdas åt naturens skönhet. Och scillan med sina små klocklika, blå kalkar är ju en mycket vacker blomma. Dess fägring är dock flyktig, och det kanske delvis förklarar dina känslor för den? Men allt behöver ju inte förklaras. Allt *kan* inte förklaras, som tur är.🙂

    Själv har jag alltsedan pojkåren haft en speciell känsla för den röda vallmon: http://www.wpr.se/wp-content/uploads/2006/06/vallmo.jpg


  10. Jag är också förälskad i det blåa täcket av scilla som brer ut sig i parkerna när våren fått ett starkare fäste.
    Men får höra att: Det där – det är inte scilla – det är vårstjärna…

    Så numera säger jag bara att jag älskar det där blåa täcket där borta i parken.

    OT: Jag tittar inte så ofta på TV – men det är vad jag ska göra på söndag.

    SVT2 sänder en spännande dokumentär, söndag 13 april kl 20 – Nattens häxor.
    http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=81516&a=1108705&lid=puff_1108738&lpos=lasMer


  11. Vilken tur att man inte bor i Norra Ulva härad. Här på de lundensiska nejderna är det snöfritt. Och de japanska körsbärsträden blommar redan i Botan.


  12. […] i snö kan man få se hos Peter Englund […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: