h1

PS till skrivlogg

måndag, 14 april 2008

Apropos detta med min vana att göra detaljerade planer. I morse i skrivarstugan ramlade jag av en slump över manuset till min allra första bok, ”Poltava”. Boken kom ut 1988 men skrevs 1985, enligt ett mycket fast schema. Själv blir jag nästan rörd när jag tittar på detta papper, och möter en 23 år yngre version av mig själv. ”Aldrig mindre än 1,5 sida per dag!”

I planen förenas, som alltid, förhoppningar, besvärjelser och yttre tvång. I detta fall var det sistnämnda inslaget betydande, då jag jag bara hade sommarmånaderna att tillgå. (Se nedan – klicka för en större version.) Observera bland annat dubbelrutan i röd ram nere till höger: där förde jag löpande protokoll i blyerts över hur mycket jag skrivit.

Av alla mina skrivplaner är det denna som hållit streck allra bäst. Märkligt.

När solen var för stark fällde jag bara ned persiennerna där i vår lilla studentlägenhet i Uppsala, och knackade vidare på min gråfärgade skrivmaskin av märke Facit.

Av själva sommaren minns jag rakt ingenting.

Annonser

15 kommentarer

  1. Själv förundras jag över mina fåtal bilder jag omger mig med, det tycks vara vanligt bland många att vilja påminna sig om minnen, den känslan, den tiden, den lyckan? Själv minns jag småsaker som för andra tycks vara helt triviala. Antalet sidor är viktigt, jag borde bli bättre. Är det därför de flesta skriver böcker när de är unga eller äldre, för det finns mindre yttre påverkningar då(läs familj, ansvar)? Jag borde göra en empirisk studie.

    Härlig vårsol här i Umeå idag, men snön ligger fortfarande kvar.

    Trevlig arbetsvecka!


  2. Det där var ju riktigt matematiskt, min spontana reaktion.


  3. Åh.. tack för den inblick i skrivproocessen! Väldigt intressant att se vad som sker bakom böckerna.


  4. Roligt att se lite sånt här ”behind the scenes-material”, Peter! 🙂 Men, det var din första bok.. hur vet man egentligen hur långt vissa delar blir? Jag tycker det är svårt och bidrar till den överväldigande känslan jag får ibland rörande mitt manus. Visst, jag kan spika fast att jag förmodligen fixar 5-10 sidor i veckan, och jag har en färdig ”mall” där det är nedbrutet i tio kapitel och 4-8 scener per kapitel.. men hur ska man egentligen beräkna den totala längden? Jag tar mig friheter hela tiden, så uppskattningen pendlar konstant!


  5. […] Peter Englund skriver om böcker han skriver. Nu har han precis lämnat in manus till en bok om första världskriget och har kommit rätt långt med nästa – samtidigt som han nostalgiskt blickar bakåt – mot Poltava. […]


  6. Typiskt Militäriskt! 🙂


  7. The writing of the writing of Poltava hmmm 🙂


  8. Tack! Spännande att se att det inte var mer i det grova upplägget.
    Jag misstäner att det är lättare när det handlar om en faktabok än en skönlitterär bok där författaren hela tiden kan ta sig friheter och ändra inriktning.


  9. Ja, rättning i ledet!!


  10. En fråga till Peter: när jag själv jobbar med att försöka förstå pop- och rockmusik och –musiker i ett lokalt och historiskt sammahang – Vasa på 1960-talet – framstår detta minnneslandskap, jämfört med t ex Vasa på 1990-talet, som på något sätt lättare att se konturerna, ”de stora linjerna” av.

    Finns här en allmän tendens att det med ökat tidsmässigt avstånd blir lättare att se stora linjer vad gäller just sådant som hur vi minns, hur vi formar våra gårdagar, vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i det vi upplevt? Kommer berättelser om mer närliggande historia, tänker då t ex på dina både briljanta och chockerande krigsreportage från Bosnien, Kroatien, Afganistan och Irak, samlade i den lilla volymen Spegelscener, som i dag framstår som en blandning av journalistik, självbiografi och litteratur, att i en fjärran framtid bli någonting någonting annat, vittnesbörd om speciella mentaliteter, idiosynkrasier, fastlåsningar i de ideologiska och mentala strukturerna, både på ett kollektivt och ett individuellt plan, vid de här tidpunkterna?


  11. Sommaren -85 var f ö osedvanligt grå … med mycket regn. Det minns jag då rakt.

    Men på rak arm även Uffe Sultan i kapardrama i mellanöstern (den svenske flygkaptenen i ett jordanskt flygplan) och företeelser som ”Smultron och tång” samt ”Rakt över disk” på P3.


  12. PETER, är ”Torp och backstugor i Rasbo” av Lars-Erik Karlsson något som saknas i Din bokhylla?
    I sådana fall byter vi med din kommande bok, maila mig om det passar.


  13. I rather think this is quite normal behaviour. You stick to the plan the first time around. The result is excellent. You make the same plan for your next project, but you’re now feeling confident so you don’t following it quite so closely…and so it will progress until one day you find yourself completely without a plan, desperately longing for the old diligent days!


  14. Ja, usch för regnet. Jag förpestade dessutom en del av den med att plugga för en resttenta i allmän kemi. Det hade jag förträngt.


  15. Som av en händelse läste jag precis om Poltava och tyckte fortfarande mycket om den, i all dess tragik.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: