h1

Skrivlogg nr. 6

fredag, 25 april 2008

Arbetet på den nya boken har gått in i sin slutfas. Två månader återstår och jag är lite rädd. Tiden kommer att räcka; det är inte det. Och lusten finns fortfarande där, som en svagt varm känsla när jag på morgonen vrider runt nyckeln i skrivarstugans tröga lås och öppnar dörren; det är inte heller det.

Bekymret är att formen är så ny för mig. Jag vet helt enkelt inte om den kommer att fungera. Bokens effekt bygger, som jag nämnt flera gånger tidigare, på ett slags massverkan. (Det slutliga antalet kapitel ser ut att bli 210 – ”Första världskriget i 210 korta kapitel”.) Och det är helt enkelt en effekt som är svår att bedöma utan att ha hela texten i sin hand.

I tidigare böcker har berättandet varit rakare, enklare: byggstenarna har lagts till varandra, en efter en, i en rak tidsmässig axel. Här finns ingen överripande kronologisk berättelse, utan istället 20 enskilda berättelser, uppbrutna över tid. (Jag skall snart lägga upp några smakprov.)

Den logiska är är väl att det här med att skriva böcker borde gå lättare ju mer erfarenhet man har.

Jag tycker bara det blir svårare och svårare.

19 kommentarer

  1. Är det inte så att man med åren analyserar allt man gör mycket mer och att det därför blir allt svårare? Man kan inte skriva sammma bok om och om igen (i alla fall inte med hedern i behåll) och måste därför förnya sig och gå vidare trots att det kostar på. Varje nytt projekt blir ett fritt fall trots att erfarenhetens fasta grund finns där i mörkret någonstans.

    Det är väl det som är utveckling?


  2. Att erfarenhet gör saker lättare gäller ju oftast bara om du gör snarlika saker om och om igen. Om du till exempel skulle skriva en bok till i samma form som Tystnadens historia tror jag att du skulle finna det lättare nu. Att du tycker att det blir svårare för varje bok tror jag beror på att du höjer ribban hela tiden och vill utvecklas vilket gör att jag med spänning ser fram emot den nya boken.


  3. Det blir säkert jätte bra Peter!


  4. Jag tror att din tvekan betyder att du håller på att skriva något mänskligt viktigt. Då är det inte så linjärt enkelt som på andra håll. Risken är både att du själv ”sabbar” ditt arbete eftersom du blir för ängslig och samtidigt att du inte orkar ta dina vibbar på allvar. Alltid detta med Skylla och Kharybdis(sannolikt felstavat..men ändå). Jag tror på din avvägning!


  5. Märkligt att du tvekar om formen håller. Jag har själv just avslutat något liknande, att med ett tjugotal fristående berättelser försöka teckna en helhetsbild. Det var svårt, att gång på gång starta om och försöka hitta en ny infallsvinkel, en ny ton. Jag är verkligen spänd på att få se hur du har gjort.


  6. Heja Peter friskt humör!
    Det ska bli äckligt spännande att läsa…


  7. Jag ser mycket fram emot din bok. Jag hoppas att du kommer ha typ ett litet förord också, för oss som inte kan ramarna för kriget på våra fem fingrar. Risken finns väl att det blir för splittrat om man inte har koll på vem som slogs mot vem innan man börjar läsa?


  8. Jag längtar efter boken. Har ”alltid” uppskattat dina texter. det är som om de, många gånger, gör en slags loop av eleganta sidospår, utanför sig själva då och då.


  9. Är det inte just rädslan som gör att vi inte kan låta bli att gå vidare? Det kittlar, gör kanske ont, men samtidigt ger det ett rus som den hemvanda, trygga, rundan inte kan åstakomma. En spännande process.


  10. Det blir säkert bra. Jag kan däremot tänka mig att det blir en bok som måste läsas flera gånger för att till fullo upplevas.

    Release till jul?


  11. 1. Jag arbetar på detta hur man ej tappar bort dem som ej kan Första världskriget utan och innan.

    2. Rädsla, brukar jag säga, är inget argument utan en känsla. Viss rädsla är också bra: man skärper sig, lyssnar lite extra, tar inget för givet. Det gäller alltså att hantera rädslan, i vilken form den ej uppenbarar sig. Mod är som bekant att handla trots att man är rädd. Och ofta upptäcker man, när man pressar på, trots att man är skräckslagen, att det man fruktade inte fanns. Allt detta låter farligt likt snömos, men jag upplever verkligen att det är på detta viset.

    3. Boken skall vara ute till den 11 november, alltså 90-årsdagen av krigsslutet.


  12. Har bara en undran gällande din bok som ska komma ut i november. Du må förvisso hysa en språklig begåvning som slår det mesta, men när man ser på källmaterialet du använder dig av, ungersk kavallerist, rysk soldat etc. Det är många språk.. Är då dessa dagböcker utgivna och översatta till mer gängse språk (engelska, tyska franska, spanska och/eller svenska)?

    Det låter som ett vansinnigt intressant grepp att försöka fånga denna episod genom dessa kapitel. Men källmaterialet, vilket språk? -och är det utgivna dagböcker? Eller är det otryckt material?


  13. Låt oss inte överskatta mina språkliga förmågor. Huvuddelen av materialet är på engelska, tyska, franska eller italienska; och jag har verklig experthjälp vad gäller italienskan. Även i andra fall tar jag stöd av folk i min omgivning som kan vissa språk bättre än undertecknad. (T.ex. den militärryska jag lärde mig i underrättelsetjänsten räcker inte vidare långt.)


  14. Min erfarenhet säger att INTE blir lättare ju mer man skapar. Den enkla sanningen är att man upptåcker att man ”uppfinner hjulet” gång på gång och därför söker nya vägar vilka ger samma motstånd som första gången. Iallafall är det så för mig som målare.


  15. När jag började som reporter för över trettio år sedan var det sååå lätt att skriva. Numera känns det mest bara svårt. Jag har börjat tycka verkligt illa om att skriva. Till all lycka består journalistens jobb bara till c.a tio procent av att skriva. Allt det där andra, att träffa intressanta människor, att upptäcka hur samhället fungerar på riktigt och att ta fram bakgrundsmaterial är roligt.

    När jag träffar unga människor som säger att de vill bli journalister för att de tycker om att skriva, så tänker jag för mig själv: vad du kommer att bli besviken…

    Och varför plitar jag ned dessa rader om jag inte tycker om att skriva? Jo, för att detta påminner mera om ett samtal.


  16. Mitt favoritdatum; det blir lätt att komma ihåg. Tack!


  17. Jag håller med annso! Det blir säkert bra!


  18. Jag är ofta livrädd för min text.

    Det är en förbannelse att vara tillräckligt intelligent för att inse sin potential och tillräckligt intelligent för att inse att man inte förmår leva upp till den.

    Jag ska ”klippa ut” det där om rädsla.


  19. JM, det där var så bra sagt att jag översatte det och använde det som ”the quote of the day” i min blogg igår. Länkade naturligtvis både till din och till Peters sida. Hoppas det var ok =)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: