Sköldpaddorna
fredag, 2 maj 2008Hade en så märklig dröm i natt.
Jag går längs en gata, och ser något som ser ut som en sten i den asfalterade trottoaren. När jag kommer närmre ser jag att det som sticker upp är baksidan av en sköldpadda, som alltså inte är täckt av asfalten utan som på något vis har kilats ned i trottoaren, troligtvis när den fortfarande var mjuk och varm.
Jag böjer mig ned och tar tag i den framstickande bakdelen, och drar i den. Och den lossnar. Ut kommer en hel sköldpadda. Benen sprattlar till – den lever! När jag ser mig om ser jag fler nedstuckna sköldpaddor. Jag lossar dem alla ur fångenskapen i asfalten, och lägger ned dem försiktigt i en vattenfylld hink.
Sköldpaddorna är ilskna och biter mig i fingrarna.
Har ingen aning var den här bilden kommer ifrån, eller hur jag skall tolka den.
Peter Englunds blogg 
Det här kanske kan vara till någon hjälp?
http://www.dagenshoroskop.nu/drommar/tydning/dr4391.html
Filmisk dröm du har erfarit 🙂 …kanske det inte är sköldpaddorna som behöver en metaforisk tolkning utan känslan du hade när du vaknade? Stress, osäkerhet, ovisshet, förvirring, otillräcklighet (för de otacksamma o-djuren)eller annat? Du har ju beskrivit en ängslan över boken du skriver på.
Jag tycker själv att stressdrömmar är de mest intressanta. I drömmen kan jag komma över maktlösheten, en kamp mot tiden som alltid tycks sina fortare än kontrollmonstret inom mig tycker är rimlig.
Själv drömde jag att E-type och jag blev goda vänner i natt. Vi blev nära på själsfränder innan det var dags att kliva upp. *skrattar hjärtligt*
Asfalten kan väl kanske vara en symbol för urbanismen och bilismen, och sköldpaddorna som ligger nedtryckta i den… tja, eftersom de är just sköldpaddor och sköldar vanligtvis används som ett slags skydd, kan man ju tänka sig att du medvetet eller omedvetet går och grubblar på vad vår civilisation egentligen gör mot naturen.
Ett ögonblickets infall, bara. 😉
Brukar sällan tycka att andras drömmar är värda någon uppmärksamhet, men den här gången fick jag direkt två starka associationer.
Den ena var till sådana här fynd som påstås ha gjorts åtminstone förr i tiden i gruvor, när man hittat levande grodor inkapslade i stenen.
Den andra var trevligare – sköldpaddan Ozzy hemma efter två år på rymmen:
http://nt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3571752
Vidare har jag forskat i frågan, huruvida en sköldpadda på rygg är dömd till döden eller inte (som regel: inte). Nog är det ironiskt, att en art som funnits i någon miljon år, ömkar för ett djur som funnits i 200 miljoner år? – Sköldpaddor är överlevare!
Sköldpaddsdrömmen beskriver den paradox drömmar ofta har – så intressant att den borde ha ett namn. Hjärnans ifrågasättande omdöme verkar i drömmen helt frånkopplat medan hjärnans praktiska problemlösande är synnerligen engagerat.
Du ifrågasätter inte att det är sköldpaddor nedstuckna i asfalten utan svarar korrekt på situationen genom att lägga dem i en hink med vatten.
Då jag väntade mitt första barn drömde jag att jag födde en säl, jag ifrågasatte inte på något sätt att jag fick ett barn av en annan art utan drömmen handlade om hur jag letade efter ett hem där man kunde ha 10 centimeter vatten på golvet men ändå soffa och TV.
Kanske något du läst?
Jag hade anledning att bläddra i Stephen Hawkings ”A Brief History of Time” tidigare idag och han inleder med sköldpaddor, närmare bestämt den gamla österländska tron om att universum vilar på en sköldpaddas rygg.
Vi får väl dra slutsatsen att sköldpaddor är pålitliga och stabila. Ett gott omen?
Asfalten:-den stela svarta avgrunden. Människans märken i naturen. Vägen! Följ vägen annars faller du i diket elleri in i bergväggen med andra ord håll dig på banan.
Sköldpaddor:-den skyddade varelsen med sköldar mot intrång på bara skinnet!
Elaka sköldpaddor:-rör mig inte, jag är sårbar även om jag har sköldar!
Har du rört vid något som någon känner sig kränkt inför/över? Är ditt skriveri en smärtsam sak inför andra? Ger du dig utanför asfalten?
Den gamla kvinnan förklarade för vetenskapsmannen att världen vilar på en sköldpaddas rygg.
”Ah”, sa vetenskapsmannen i ett försök att krossa hennes villfarelse. ”Men, vad finns under skölpaddan?”
”Mig lurar du inte”, replikerade kvinnan. ”Det är skölpadda – hela vägen ner.”
Jag nödgades läsa Stephen kings svit om det mörka tornet på denne mans eget tungomål – orkade inte vänta på översättning – och fann att han använde sig av det svenska ordet ”skoldpadda” istället för det engelska ”Turtle”. Ett försök att verka exotisk?
Lustigt med sköldpaddor och grodor!
När jag hade fött mitt första barn (en dotter) så drömde jag en natt att hon hade långa grodben. En mkt stark dröm; så stark att den kändes ”verklig” även efter uppvaknandet och flera veckor efter det…
🙂 Mohikanen.
Det känns litet märkligt att läsa om din sköldpaddsdröm dagen efter att jag själv har läst i Antikens historier av Alf Henrikson om Apollon och hans broder Hermes i den grekiska mytologien.
Man brukar ju förknippa lyran med Apollon. I själva verket var det hans broder Hermes, som tillverkade den första lyran. Som nyfödd kravlade han sig upp ur vaggan och dödade en sköldpadda och gjorde en lyra av dess skal genom att sätta strängar på det. Sedan kröp han tillbaka till vaggan under det att han spelöade på sin lyra. Denna lyra bytte han sedan bort till Apollon. I utbyte fick handen så kallade Mercruriistaven, caduceus på latin, handelns och köpenskapens symbol. Med hjälp av den kunde han söva de dödliga och även återföra deras själar till livet.
Med tanke på myten skulle man kunna se sköldpaddan som symbol för musiken och poesien, lyriken.
Drömmar betyder nog någonting, men bara drömmaren själv har kunskapen som krävs för att tolka dem.
Här har jag en länk till en berättelse av en annan drömande författare, H.P Lovecrafts The Dream-Quest of Unknown Kadath.
http://en.wikisource.org/wiki/The_Dream-Quest_of_Unknown_Kadath
Drømmen siger: Vogt dig! for det du har gang i er aldeles ikke ufarligt!
Tænkte straks på brosten, du har gået på fornylig, (på grund af skjoldets rutiga overflade) – den tilsyneladende døde vej fra fortiden – men hvis man tager fat i den – er den levende og aldeles ikke ufarlig at røre ved, selvom man har de allerbedste intentioner (f.eks.at lægge de små/store kræ i vand.)
Det är sällan jag finner mina egna eller andras drömmar intressanta, och inte heller tror jag på något form av drömtydande. Den här drömmen gör mig dock väldigt nyfiken…
Modigt av dig att du vill dela med dig av dina lite suspekta drömmar. Mina egna är ibland av det slaget att jag inte gärna vill dela dem med någon större publik. Men visst känner man ofta igen vissa företeelser i drömmarna från det verkliga livet, men sedda från ett groteskt förvridet perspektiv. Jag tror det går ut på att tänja på gränserna för våra tankar.
Ibland är en sköldpadda bara en sköldpadda… 🙂
Allt i en dröm handlar om drömmaren själv. Och att tolka en dröm är precis som att tolka vad en regissör vill ha sagt med en film. Och här är det något hos drömmaren(symboliserat av sköldpaddor)som har fastnat i asfaltstrottoaren (livets väg)som drömmaren måste ta hand om och förse med känslor (symboliserat av att lägga i vatten).
Men vad det är som behöver förses med känslor för att få liv kan bara drömmaren själv veta.
Fin dröm tycker jag.
Säga vad man vill om skölpaddor, reptiler,natur och civilisation/samhälle….. Det som jag fäster mig vid i drömmen är själva förlösandet-förlossningen av sköldpaddor- en ganska fantastisk förmåga-att du lyckas frigöra, levande kanske också något okontrollerbara små alster/förlösta varelser. Jag tolkar inte drömmen som obehaglig var den det?
/Stina
Drömmen om sköldpaddorna är strängt taget ingen dröm som vi läsare kan ta del av oförmedlat. Vad det handlar om här, liksom i andra liknande drömmar, drömsekvenser som Peter tidigare berättat om, är en speciell sorts mycket korta berättelser eller berättelsefragment med en märkligt drömsk, cineastisk och surrealistisk logik. Poängen är att de inte ens behöver vara baserade på drömmar för att äga den här säregna kvaliteten.
Det finns nämligen inte som jag ser det någon avgörande skillnad mellan å ena sidan berättelserna Eremit i storstad och den om den ensamme med sin läderportfölj på väg mot och genom människomassan en valborg i Uppsala och å den andra berättelserna om sköldpaddorna, den slemmiga solrosen eller de glänsande vindruvorna under ett par avlövade buskar. De tre sistnämnda är exempel på englundska drömbilder/scener. Skillnaden mellan dröm och verklighet suddas ut. Verkligheten antar en drömsk kvalitet, medan drömberättelsen visar sig äga en poetisk kraft och lyster som gör att den i och för sig kan låta sig uttydas på en rad olika sätt, men utan att släppa sitt grepp om den som läst berättelsen.
Det är framför allt konsten att låta den lilla detaljen, märkligheten sticka ut ur berättelsen som gör den så förebildlig som exempel på den här sortens kortprosa, som kanske närmast är ett betrakta som ett slags ekfras eller ekfrasliknande berättelse, det vill säga en verbal omgestaltning av en visuell form. Eller litterär bildtransformation, som Hans Lund kallat den här typen av texter.
Drömmen avslöjar dig som replikant. Drömmer du om elektriska får ibland också?
Nu är jag inte läst ovanstående kommentarer så om jag snor någon annans teori nu ber jag om ursäkt. Men så här, kanske…
Ett barn fostras och fogas (när det fortfarande är mjukt och varmt) in i en fast form som det ”vuxna” samhället i den kulturen tror är det rätta. Sedan kommer den civiliserade befriaren (du Peter) och upptäcker att det i dessa vilseledda barn/människor, trots allt finns ett hopp (de lever)! Nu vill han ta bort skygglapparna, ge dem chansen i sitt rätta element (vattnet). Men att vilja väl bemöts inte alltid av tacksamhet (sköldpaddorna är ilskna och biter dig i fingrarna).
Skulle vara intressant att veta hur du vaknade. Med vilken känsla. Och om du – om du drömmer samma sak igen – också gör samma sak igen, dvs hjälper sköldpaddorna. Varför jag frågar är för att vissa människor tycks hjälpa andra enbart för att få egen bekräftelse och då också slutar när tacksamheten uteblir. Sen finns det de människor som fortsätter på sin hjälpande linje oavsett respons.
De sist beskrivna människorna har för övrigt absolut min beundran om de äger ett stort hjärta och gör ”rätt”. Dock föreligger det en stor fara om deras övertygelse blir alltför fundamental och hänsynslös. För jag tror inte att alla människor vill eller bör ges förutsättningar att bli befriade. Se bara på de fruktansvärda konsekvenserna för Gregers Werles absoluta sanningskrav i Vildanden…