h1

Mer mänskoskådning

torsdag, 8 maj 2008

1. Han är i medelåldern, med trivselvikt som framträder tydligt under den noga istoppade t-tröjan, han skjuter mödosamt en barnvagn där det sitter två griniga, kinkiga barn som fäktar med armarna, och samtidigt balanserar han en tung plastpåse från ICA i in fria hand. Texten på hans tröja: ”Born to be Wild”.

2. Hon är kanske några och tjugo år, med det mörka, långa, raka håret draget stramt bakåt till en lång hästsvans. Hennes drag är latinskt regelbundna, hon är välsminkad, vacker, röker en cigarett samtidigt som hon parerar en stor brun hund. Hennes ögonbryn är plockade till ett uttryck av permanent föraktfull förvåning.

3. Han är drygt tio, ljus och aningen rund. Han har händerna inkörda djupt i jackans fickor och går längs trottoaren med små, små, små korta steg, som ville han förlänga promenaden i all oändlighet. Hela tiden är hans blick stadigt fixerad vid skolans busshållplats, som passade han på någon. Sin plågoande kanske?

Annonser

5 kommentarer

  1. Blir svårt att hitta någon minsta gemensam nämnare mellan de tre bilderna. Men fortfarande är det i den lilla, utstickande detaljen som mycket av det spännande i dylika bilder och representationer finns. Det vi fäster oss vid, det vi börjar fundera vidare kring.

    Ta till exempel detta med ögon, eller mer exakt förmågan att inte blinka, en förmåga som enligt den amerikanske filmforskare David Bordwell är ett underteoretiserat område i filmstudier. I sin bok Poetics of Cinema ägnar Bordwell ett helt kapitel åt det han kallar eye behaviour (ögonbeteende?) i mainstream Hollywood-filmer. Kapitlet Who blinked first? visar hur viktiga också de allra minsta detaljerna i en film (eller något annat medium) kan vara.

    Löjligt, kan man tycka, att börja undersöka hur ofta man ser en filmstjärna som Anthony Hopkins blinka. Att blinka på film tenderar nämligen att avläsas som ett tecken på svaghet hos karaktären i fråga. Att inte blinka blir i stället ett tecken på styrka. Skådespelare som sällan blinkar på film är bl a Judy Garland, Michael Caine, Anthony Hopkins (inte minst som Hannibal Lecter), Samuel L. Jackson (som redan som barn ska ha utmärkt sig i Vem-blinkar-först-leken, dvs han blinkade alltid sist) och så David Niven i en nyckelscen i Kanonerna på Navarone.

    I Peters tre exempel finns det en filmatisk rörelse, från det allmänna mot det alltmer specifika, från en översiktsbild av mannen med barnvagn till ett mer närgånget studium av den unga kvinnan med lång hästsvans fram till beskrivningen av blicken hos pojken, en beskrivning som omedelbart får mig att tänka på Antoine Doinel i Truffauts De 400 slagen.

    Förutom blinkningar kunde man, skriver Bordwell, också undersöka hand- och munrörelser och till och med höjda eller sänkta ögonbryn på film. I den sistnämnda ”genren” är, säger han, John Wayne minst lika skicklig som Judy Garland. Eller, kunde man tillägga, Jean-Pierre Léaud.


  2. ”Born to be wild, grew up to be löneslavande, missnöjd, grinig och helgsupande tjockis”.


  3. Hej, skulle inte du (Peter Englund) kunna lägga upp några fler lästips? Bara tre-fyra stycken, eller så. Jag har nästan läst alla nu och man vill ju alltid ha ett val mellan åtminstone två böcker. Tack.


  4. Ungefär en tredjedel av åtminstone Stockholms befolkning kan sägas lida av vad som förefaller vara Fall 2:s syndrom; en extremt lång gången själv-medvetenhet.
    Såna människor ”beter” sig oavbrutet, varje rörelse, pose, min, blick är noga övervägd för att egentligen berätta så lite som möjligt om sin bärare. En panisk rädsla för att bli avslöjad, ertappad som – vad?

    För 15 år sen när teatergruppen jag tillhörde inledde en inventering av beteendet var fenomenet ännu ganska ovanligt; kanske var femte kvinna och tionde man förde sig som mannekänger på en cat walk.

    Vissa dagar i vissa delar av stan känns det nu som att modeller visar upp sig för modeller. Jag har sett det detta komma och förväntar mig att få se det gå. Tanken att det skulle pågå och sprida sig under resten av min livstid gör mig helt utmattad.


  5. Det där med poserande som en strategi som tillämpas av allt fler i alltmer divergerande sammanhang är väl någonting som kan få en att tänka på filmstjärnor – och på Elvis.

    När jag skrev min avhandling om Elvis Presley var en av de intressantaste aspekterna på honom just hans oerhört uppdrivna poseringsteknik. Det kunde gälla allt från lillfingrets rörelser till ena mungipan till speciella så kallades freezes, dvs ögonblick i t ex en Las Vegas-show när han stelnar mitt i en rörelse, så att publiken kan s a s suga på effekten som på en karamell. Lite som i japansk no-teater.

    Den lätt uppdragna mungipan eller överläppen hos Elvis är en måhända omedveten, senare alltmer självmedveten, ironisk rörelse som man kan se redan på ett tidigt foto av honom. Att den gesten är ambivalent visas väl av att fotografen som tog den tidiga Elvis-bilden nästan slängde bort den – han trodde att Elvis hånlog.

    Eller ta en annan mästerposör, Hollywood-skådisen Burt Lancaster, som enligt manusförfattaren Clifford Odets (återberättat av filmkritikern Philip Kemp) hade minst sju olika poser eller personligheter som han kunde visa upp: 1. Den oåtkomlige, outgrundlige Burt, 2. Den tuffe, nästan överlägsne Burt, 3. Wild Man Burt, entusiastisk och hyperaktiv, 4. Gammelfar Burt som dyker upp när äldre eller svagare personer är närvarande, 5. Mr Hyde, grym och destruktiv, 6. Markis de Lancaster, som leker en 1700- eller 1800-tals adelsman och 7. skurken och skojaren Burt.

    Den kanske allra skickligaste av alla posörer är nog ändå Marilyn Monroe om vilken Laura Mulvey skrivit att hennes persona, konstgjord, stiliserad, automat- eller docklik, fulländas av gester som byggs upp kring olika poser. En av poserna är den som Andy Warhol sedan använde i sina Marilyn-bilder, ett slags popkulturens dödsmask som Mulvey kallar den.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: