h1

PS till Sprängämnesspår

lördag, 24 maj 2008

Tidigare år skulle historien om de två svetsarna och deras ”sprängämnesspår” kallats för en tidningsanka. Men den visar istället på hur utomordentligt svårt många i media nuförtiden har att hålla huvudet kallt.

Jag tror inte att det existerar någon mörk konspiration som syftar till att göra oss otrygga och därmed också villiga att svälja en allt mer skärpt kontroll av våra liv. Men det är onekligen en av följderna.

Vi har under åren fostrats till att tro på stora hot som dessa, alls inte bara av (o)säkerhetsindustrin, media och politiker, utan även av populärfiktionen – till exempel serier som ”24”. Så under alltihop finns en berättelse om Terrordåd Och Tickande Bomber som bara ligger där och väntar, och som kan halas fram, praktiskt taget färdigsskriven, i situationer som dessa.

36 kommentarer

  1. Rubrik i dagens Expressen: ”Klimatförändringar kan framkalla mördarcornflakes”. Det där KAN-et är givetvis en central faktor i det här syndromet.


  2. Exakt. Journalisternas beteende i västvärlden direkt efter 9/11 är ju också något att minnas: det chockartade i händelserna fick journalistiken att gå upp i varv något alldeles oerhört. Det handlade om ett slags ockupation av det kollektiva medvetandet som egentligen borde noggrant studeras med tanke på framtiden. Det handlar om en mentalitetsmässig blockering som är oerhört djuptgående och svåröverskådlig, svår att se hur man ska ta sig ur den. Emotionellt befinner sig hela mediavärlden i en sådan situation i ett tillstånd som är på många sätt extremt, extremt blockerat, extremt spekulativt, extremt lättrört, fyllt av paranoia, ofokuserade rädslor m m. Att George W. Bush kunde starta ett krig i Irak efter eget godtycke ser jag som en direkt följd av den här utvecklingen i media som visserligen klingade av men ändå satte djupa spår inte minst hos den amerikanska allmänheten.


  3. Hur var det med grundfrågan, felprocenten vid detektering av sprängämnen?

    Efter att ha letat lite så framstår åtminstone en sak, och det är att fel inträffar. Huruvida problemet är att mätarna (som ju finns av några olika slag) reagerar även vid kontaminerings-kvantiteter (eller hur man säger) eller reagerar på fel ämnen, eller något helt annat, är inte fullt lika enkelt att läsa sig till.


  4. Vad felet kommit av är svårt att veta, men då sprängämnet de fann ”spår” av, TATP, kan blandas ihop med vanliga hushållskemikalier som aceton, blekmedel eller avloppsrensare, så är det sannolikt att det man ”spårat” är någon av dessa. (Det bör också läggas till att TATP verkligen är ett sådant där riktigt Tjalle Tvärvigg-sprängämne: det har visserligen kraft så det räcker till, men är också synnerligen svårt att hantera, är känsligt för hetta, stötar, friktion, etc. Det är verkligen något man tar till i brist på bättre.)


  5. Felet är väl att det finns för många journalister och för lite riktiga nyheter.

    Det kanske också är så att det nånstans i sammanhanget sitter en tånårsson som eventuellt får sig en avhyvling. Vem har inte nån gång lekt med sånt som smäller?


  6. Jag har förstått att också vanlig konstgödsel kan ge utslag om sprängämne. Kanske killarna vid kärnkraftverket hade nyss gödslat sin gräsmatta eller bara gått över ett ställe med gödsel.


  7. Sune: Ammoniumnitrat används både som konstgödsel och sprängämne. Det är ett helt annan ämne än det TATP som detekterats (och f.ö. långt stabilare).

    Här är förresten en mycket intressant uppföljnings-artikel i just DN som jag blev tipsad om. Citerar säkerhetsansvarige på Luftfartsverket:

    ” – Det behövs inte många molekyler för att mätinstrumentet ska reagera. Vi gjorde ett försök då först en person rörde vid ett sprängämne. Sen hälsade fem personer i rad på varandra. Mätinstrumentet gjorde fullt utslag på den femte handen.”
    Dessutom:
    ”Om mätutrustningen är inställd för att upptäcka TATP får man visserligen utslag för detta men också för näraliggande partiklar.”

    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=772292

    QED🙂


  8. Man måste inse att medierna bedriver en näringsverksamhet som vilken annan som helst, det är bara de naiva och journalisterna själva som försöker hävda något annat. Det gäller att producera och sälja, allt annat är av underordnad betydelse. En tänkande människas ryggmärgsreflex inför varje nyhet bör vara: ”Det är säkert fel/förvanskat/missförstått/ren lögn.”

    Med den inställningen kommer man defenitivt oftare ha rätt än fel.


  9. Som vanligt har jag inte alls en kommentar som rör det egentliga ämnet.

    Vi var på klassresa till OKG på 90-talet. Jag växte upp sju mil från Simpevarp och på den tiden så var det en självklarhet att man besökte spektaklet, Vi lärde oss nya ord som Becquerel, åt inte renkött på ett tag och aktade oss för svamp från Tjernobyl.

    När vi kom fram till OKG så gick vi på en rundtur. Vi var inne i en reaktor och fick se kontrollrummet. När vi gick ut från verket så var det en ”kontroll” med en sådan där handhållen Geigermätare. Det sprakade lite ur handtaget när man gick ut och jag förstår inte än idag vad det fyllde för syfte. Om det hade varit ett tillbud eller om någon hade råkat bli utsatt för extrem strålning så hade vi nog märkt det ändå.Any-who så blev den mest känsliga tjejen (som senare bytte namn till Mercedez) utsatt för ett elakt practical joke. En bekant till hennes pappa jobbade på OKG och hade faktiskt hand om rundturen, när hon skulle gå ut så höjde han helt enkelt volymen på ”mätaren” och sa till henne att stanna kvar. Det blev gråtfest utan dess like. Det var ett dumt skämt, det var en dum djävla karl-djävel och följden blev att hon plus tre gråtmilda tjejer i min klass var tvungna att krishanteras i över två timmar. Vi väntade i bussen och visste inte alls vad som pågick. På något sätt känns det väldigt relevant.


  10. Inom medicinen är problematiken med sensitivitet kontra specificitet välkänt. Alltså: Om man bestämt sig för att med en viss metod detektera alla positiva fall kommer man med naturnödvändighet att finna ett antal falskt positiva tester. Det stora bekymret är att om antalet sant positiva (äkta terrorister i detta fall) är mycket litet så kommer de flesta postiva utfall av testet att vara falska. Det prediktiva värdet av ett positivt test blir med andra ord lågt. Om man å andra sidan strävar efter att testet skall vara specifikt, dvs alla positiva utfall är sanna (alla som piper är äkta terrorister) då kommer vi att missa en och annan bomb. Och det vill vi nog inte.


  11. Frågan är varför allt detta accepteras av den stora massan? Det är den konstanta frågan som gör att jag bara tänker på stugan långt från mobilnät. Där man kan tänka och skriva ifred.


  12. Som gamma murvel kan jag inte låta bli att kommentera lite.

    Peter: En tidningsanka är en nyhet där godtrogna journalister har dragit för höga växlar på bristfällig information, som sedan har visat sig vara helt felaktig. I detta fall är källan myndighetsinformation, som vi här i Norden har lärt oss att lita på. Så om polisen eller en strålsäkerhetsmyndighet berättar att de har ertappat någon som har försökt ta sig in i ett kärnkraftverk och att det samtidigt finns skäl att misstänka att denne person har haft att göra med sprängämnen, så rapporterar medierna detta. Denna gång är det myndigheterna som har överreagerat och det kan man knappast beskylla medierna för. Det är dessutom svårt att idka kritisk journalistik i dylika fall, för hur kollar man om t.ex. polisen talar sanning eller har missförstått? Ofta hemlighåller den ”av undersökningstekniska skäl”, som det heter, en massa information och det finns sällan alternativa källor.

    Daddy: Det stämmer att också medierna lever på att sälja sina alster. Men de flesta journalister, i synnerhet de som jobbar på gamla traditionella och etablerade medier, rapporterar det som de uppriktigt tror att är sant. De fabricerar inte material för att sälja upplaga. Det som du läser i DN, SvD, Afronbladet, Sydsvenskan eller hör och ser i SVT (bara för att nämna några) är information som är kontrollerad så långt det är mänskligt möjligt. Jag kan lova att den journalist som slarvar med sanningen inte är anställd länge.

    Om vi sedan talar om ”Sanningen” så kommer vi in på något mera filosofiskt. Jag har ett otal gånger hört kravet på ”en objektiv journalistik”. Ett sådant djur finns inte, eftersom journalisten på ett eller annat sett blir delaktig i det skeende han eller hon behandlar. All journalistik är subjektiv. Det är lögn att påstå något annat. Däremot finns det en ärlig journalistik, vilket innebär att man inte rapporterar sådant som man vet att inte stämmer.

    Detta blev lite väl långt. Jag ber om ursäkt mina vänner, men jag hade inte tid att skriva kortare.


  13. Det som förvånade mig denna gång var att Aftonbladet lät en av de två männen komma till tals. Detta är inte direkt normen när Aftonbladet och Expressen i vanliga fall agerar domare, jury och bödel mot ”misstänkta” brottslingar som i efterhand visar sig vara oskyldiga.

    Åter till ämnet, jag tror att det är en kombination av terrorhysterin som funnits efter 9/11 och sensationsjournalistik. Men faktum är ju också att övervakningssamhället kommit ett flertal steg närmare under de senaste 7 åren och jag har svårt att se att den mark staten tar på integritetsområdet till förmån för terroristbekämpning, är något som de kommer att vilja lämna ifrån sig när ”hotet” är över. Till sist är det en fråga om pengar, likväl som svenska företag inom övervaknings/säkerhetsbranschen fiskar pengar från Homeland Security för sina produkter, likväl tjänar media massor med pengar på hotfulla löpsedlar om potentiella terrordåd…

    Frågan man måste ställa sig är hur allt detta påverkar den lilla människan och dennes liv på sikt?


  14. Född 1985 så var det med viss förvirring som jag efter 11 september mottog vissa journalisters påståenden om att världen nu är farligare än någonsin. Var det verkligen säkrare under kalla krigets värsta dagar?
    Terrorismen är dessutom en vådlig fiende eftersom den inte är försedd med riktiga gränser och därför inte kan besegras på det traditionella sättet, det kommer nog inte komma ett givet ögonblick då kriget är definitivt över. Nya terrordåd KAN ju alltid utföras. Och klimathot och mördarcornflakes är ju än värre.


  15. Hur skulle det se ut om medierna lät bli att rapportera vissa händelser? Tänk om ingen hade berättat att polisen mistänkte att någon hade för avsikt att smuggla in en bomb i ett kärnkraftverk? Tänk om medierna hade tonat ned 9/11 och förklarat att det egentligen inte var så farligt som man trodde? Tänk om tidningarna skulle strunta i alla nyheter som berättar att det finns fog att misstänka att vissa tillsatsämnen i maten är ohälsosamma? Ät ni svamp bara Tjeronbyl är så långt borta…

    Visst kan man sälja tidningar också genom att spekulera i om kronprinsessan Viktoria kommer att gifta sig i sommar eller först nästa år. Man kan också göra säljande rurbriker om olika dokusåpor och vem som är i tur att falla ut nästa vecka.

    Om det bara vore fråga om att sälja tidningar till varje pris som helst, så finns det gott om ämnen att ta till utan att någon behöver bli orolig för att det finns något obehagligt där ute i den riktiga världen.

    Och när allt otrevligt har försvunnit från löpsedlarna så blir allmänheten kanske mera intresserad av vad landets ledare har sagt på den senaste Partikongressen. Kanske han har föreslagit att Partiet skall inrätta en kommitté som talar om för massmedierna vilka nyheter som är lämpliga och vilka inte är det. Och till sist finns det någon knutte som övervakar vad vi skriver i Peters blogg också.


  16. I mina ögon gjorde sig varken polis eller olika myndigheter skyldig till något fel: de följde sina regelverk. Det är media som reagerade på ett närmast hysteriskt vis, utan att ge sig tid att varken avvakta mer fakta eller ställa de rätta frågorna, och utan att engagera ens ett litet stycke av sina kritiska fakulteter.


  17. Problemet med massmedia i dag är väl snarast att den typ av journalistik som Sune Portin beskriver håller på att bli alltmer obsolet. Media förefaller i stället att alltmer vara styrda av dolda, underliggande eller undermedvetna agendor som gör genomskinligheten i samhället allt sämre. Vad är det som dikterar t ex medias rapportering om det amerikanska presidentvalet? Vilka dolda ras-, genus- eller klassmässiga motsättningar styr det sätt varpå media rapporterar om de olika kandidaterna? Vilka maktstrukturer är det den mediala apparaten egentligen försvarar och med vilket mandat? Vilka snedvridningar sker sedan när vi närmar oss kulturer som ligger utanför de parametrar vi är vana vid att diskutera i väst?

    Gränsen mellan journalistik och underhållning är väl också i dag ganska långt upphävd, eller?

    Frågan om Hollywood och Washington i dag lever i ett tillstånd av symbios eller opposition är långt ifrån entydigt besvarad. När såg man en ”genuint” samhällkritisk film från Hollywood senast?


  18. Sorry Sune, men jag tror dig inte. Det enklaste exemplet av alla: Förra årets Stora journalistpris (vinnaren måste väl ändå tillhöra gräddan av yrkeskåren) gick till en bok som hävdade att den av alla så omhuldade torsken hade torskat, i varje fall i Ö-sjön, trots att yrkesfiskarna berättade att det fanns mer fisk än i mannaminne och nu säger även forskarna att man kan öka kvoterna. Hur mycket var sant och kollat i detta??


  19. Om man bygger upp sin världsbild efter media, jag tror det är många som gör det, så måste man nog vara bra rädd att leva. Det finns ju såå mycket elände i världen!

    För som Aftonbladet och Expressen slår upp stora rubriker om mord, pedofiler och annat otäckt så är det inte undra på att många människor – hört det många gånger – beklagar sig över att oj oj, vad mycket elände det finns nu för tiden. Det blir bara mer och mer. Annat var det för i tiden, då kunde man minsann ha dörren olåst och man slogs med knytnävarna.

    Hm, är det inte lika bra att isolera sig inne? Det är ju så farligt att vara ute!

    Eller gör som jag, lev istället för att sträva efter trygghet till varje pris.

    Vore jag miljonär så skulle jag köpa ett helt lager med David Eberhards bok ”I trygghetsnarkomanernas land” och skicka in i brevlådan hos varje svensk!


  20. ”Mörk konspiration” är väl lite tendentiöst, men nog är det väl så att vi har det samhällsklimat vi har därför att det finns krafter som har att vinna på det? Jag menar, om det bästa för amerikanska politiker var lågmält intellektuellt samtal (ha!) så hade även vår ände av världen fungerat annorlunda.


  21. Mörk konspiartion…javisst, finns den. Men den är inte i organiserad form som vissa vill tro och andra inte. Nej, den mörka är människans inneboende fruktan av att inte ha saker och ting under kontroll. Se bara på den mörka moln som lägrar sig över vårt land med kollektiv nedstämndhet pga det politiska klimatet och inflationshotet.
    Säg inflation och den uppstår!
    Säg konspiration och den uppstår!
    Det är som i det gamla, att man skall inte locka i onödan och aldrig ropa på vargen……?
    Så visst finns det i den kollektiva massans nedärvda känsla för hur förhållandet till det omätbara, men sakta synliggörandet fungerar.
    Jung hade rätt!!


  22. Sven-Erik: Du är snubblande nära en konspirationsteori.

    Peter: medierna är pressade att ge ut nyheter så fort de får kännedom om dem. Rapporteringen brukar oftast nyanseras efter hand när informationen ökar och blir mera mångsidig. Om vi väntade med att hela sanningen och inget annat än sanningen i vår hand innan vi publicerar, så skulle nyhetsfrekvensen bli avsvärt mindre.

    Detta vore kanske inte så illa ens för journalisterna som är nog så stressade, men vem är det som vill ha tidningar på morgonen, tidningar på eftermiddagen och teve samt radionyheter varje timme? Om ingen brydde sig om det så skulle alla dessa nyheter inte publiceras. Eftersom nyhetsförmedlingen är en business, så kan jag lova att producenter och förlag är mycket kostnadsmedvetna. De skär gärna ned på resurserna om de ser att de kan tillfredsställa efterfrågan med mindre insats.


  23. Sune Portin:
    Jag har levt nära narkotikamarknader och varit nära bekant med de som frekventerat dem. De som bjöd ut sina varor där gjorde kanske en välgärning?
    Om ingen velat köpa skulle de fått gå hem…

    Mer än vad vi anar i den här världen är gravt beroendeframkallande och de flesta i vår del av världen är tunga sensations- och nyhetsmissbrukare.


  24. Nej, någon konspirationsteori handlar det nog inte om här. Däremot om en syn på den nuvarande världsordningen eller världsoordningen som väsentligen styrd av krafter utanför den ”vanliga” människans kontroll. En kaotisk eller rhizomatisk värld, för att tala med Deleuze & Guattari där någon enhet, översiktlighet, logik är svår att över huvud taget uppfatta, där det enskilda subjektet står sig ganska slätt, där inte ens gamla, välprövade dikotomier (gott – ont, öst – väst, kapitalism – kommunism, vän – fiende) hjälper längre. I stället är det ambivalens och överdeterminering som styr – och en allt starkare fragmentarisering.

    Och här tror jag att den allt starkare medialiseringen och medias ökande hybridisering med allt från underhållning till politiska maktcentra, spelar en roll vad gäller det man i brist på bättre kan kalla ett underskott för öppenhet, kall logik i den mediala rapporteringen, eller just det Peter tog upp i sitt inledande inlägg. En fostran till att ”tro på tro på stora hot som dessa, alls inte bara av (o)säkerhetsindustrin, media och politiker, utan även av populärfiktionen”, som Peter skrev. Eller för att upprepa ett par repliker ur en aktuell Hollywoodfilm, Michael Clayton med George Clooney. Michael Clayton: I am not your enemy. Arthur Edens: Then who are you?

    I ett sådant läge kommer också, som den andra sidan av myntet, den konspiratoriska tankefiguren, att växa fram ur de enskilda subjektens känslomässiga underläge, känslor av maktlöshet, brist på överskådlighet, brist på demokratiska påverkningsmöjligheter, insyn.

    Jag läser i Hufvudstadsbladet den 27 april 2008, i en intervju med CIA-historikern/journalisten Tim Weiner, ”Irak var CIA:s värsta miss”, att till och med de amerikanska presidenterna – med undantag av Bush d. ä. – lärt sig vad de visste om spionorganisationen CIA från filmer. Bill Clinton hade, säger Weiner, en dröm om svartklädda ninjor som kunde firas ner i rep från en helikopter och gripa Usama bin Ladin, sätta honom i en säck och hämta hem honom. Och, tillägger Weiner, det enda stället där han kan ha fått den idén ifrån är filmer.


  25. Paul: Om du förliknar nyhetsförmedling med knarklangning, så vore det väl konsekvent att då också kriminalisera journalistiken.

    Monika: Det är klart att de flesta av oss bygger sin världsbild med hjälp av den information som finns i medierna. Men försök göra det utan medier. Idéer sprids alltid på något sätt, men du menar väl inte att vi fick en mindre relevant världsbild i och med att vi började först trycka böcker och sedan tidningar?

    Man får också en massa inforamtion via webben. En del av den har aldrig varit nära en journalist. Den del av denna journalistikfria information kan vara riktigt bra och relevant. Men det mesta är bara skräp och går under rubriken disinformation. Det står var och en fritt att välja, evaluera och avgöra. Lycka till.


  26. Vad är det som pressar medierna att ge ut nyheter så fort de får kännedom om dem? Vad det är det som pressar pressen att i katastrofrubriker på löpsedlarna skrika ut nyheterna om Carolas slitna stämband, Naken-Jannes pinsamheter och Big Brother-Lindas bröstinplantat? Vad är det som pressar medierna att i strömmen av händelser och skeenden snabbast möjligt välja ut ett visst antal för formatering till ”nyheter”? Och varför verkar ingenting pressa medierna att kontinuerligt och i detalj informera om hur ägarkoncentrationen ser ut på den svenska mediemarknaden?


  27. Sune Portin: det totala massmediala utbudet har för stora delar av västvärldens befolkning likartade funktioner och effekter som narkotiska preparat har för den minoritet som nyttjar dessa: förströelse och förstörelse.

    Dämpande, sövande och ibland upphetsande substanser som förflyttar fokus från det väsentliga till det oväsentliga och i förlängningen leder till håglöshet och en förlust av urskillning och omdöme. Eftersom tillvänjning är en del av den mänskliga konstitutionen blir intagen ständigt både större och frekventare. Jag är själv en ”addictive personality” och tarmrensning i all ära – de ”mediafastor” jag underkastat mig är de hälsosammaste initiativ jag tagit i vuxen ålder.

    Det var synd att det var själva illegaliteten du sköt in dig på. Låt oss istället jämföra med snabbmat, något många människor inte tycker sig kunna leva utan. Födan är oundgänglig, kanske på samma sätt som vi i någon mån måste bli informerade och underhållna. Hälsovårdsnämnd och Livsmedelsverk inskrider dock ganska omgående när det serveras undermåliga hamburgare. PO borde haft samma befogenheter och reflexer.

    Men i en tid då nyhetsförmedlare uppfattar sig som underhållare är det inte i första hand lagstiftning vi behöver, utan besinning, självrannsakan och samvete. ”Att ge folk vad dom vill ha” är en nasarmentalitet som borde dö ut med Bert Karlsson.

    Tänker förresten att av alla de senaste decenniernas vedervärdiga språkliga
    nybildningar delas nog förstaplatsen av ”humankapital” och ”infotainment”.


  28. Paul: Jag håller helt med dig i din inställning till infotainment. Som gammal yrkeskonservativ journalist tycker jag också illa om medier som låter påskina att nyheter om de senaste händelserna i diverse dokusåpor och vilken kändis som har hånglat med vem är verkliga nyheter.

    Men om vi går in för att reglera nyhetsflödet så hamnar vi verkligen på hal is. Vem skall ta på sig rollen att tala om för medierna vilka nyheter som är passande och vilka som är olämpliga? Jag har på känn att Yrsa Stenius inte vill ta på sig rollen som censor.

    Det finns allför många länder som har myndigheter med uppgift att bestämma vad medborgarna bör veta och vad som är ”skadligt” för dem. Ett öppet samhälle har alltid sina avigsidor, men jag tror att det ändå är bättre än motsatsen.

    Människan tycks vara så funtad att det alltid finns någon som missbrukar de friheter som vi har och därmed ger dåligt rykte åt dessa friheter. Men restriktioner och kontroll brukar sällan ge positiva resultat. Vägen till 1984 kan visa sig mycket snabb och kort om vi inte aktar oss.


  29. Apropå vägen till 1984 så ska det i dag, lördag, vara en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm mot FRA och de integritetskränkande övervakningsmetoder som alliansen vill ha riksdagens godkännande av om ett par veckor. Det är Piratpartiet som står för arrangemanget, och även om det partiet inte har mina varmaste sympatier tvekar jag inte att stödja det i dess protester mot alliansens lagförslag. Manifestationen äger rum kl. 14 och de närmare detaljerna om vad den riktar sig mot kan man läsa om här:

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1287837.svd

    PJ Anders Linder talar som synes om Lex Orwell, och det verkar vara en mycket passande benämning på en lag som avskaffar brevhemligheten och låter FRA få fritt fram att genomsöka våra sms och e-mejl.


  30. Custer: det är precis den fara du pekar på som jag är rädd för. Däremot har jag, som har försörjt mig som ”innehållsproducent” under största delen av mitt yrkesverksamma liv, ett och annat att säga om Piratpartiets filosofi, men det får anstå till en annan gång.


  31. Sune Portin: jag håller med dig i det du skriver. Visst får vi mycket bra info från tidningarna också. Men jag får sådan förakt ibland för dessa tidningar eftersom det är så sensationslystet, detta handlar ju mest om att få sälja lösnummer!

    Dessa dyngblaskor spelar på människors rädslor. Det blir så patetiskt ibland.

    Det är ett stort problem att det knappt inte finns någon som kritiserar medierna. Medias makt är otroligt stor! Det är skrämmande.

    Javisst, media är otroligt viktigt. Men ibland undrar jag om inte den stora massan slukar medias bild av läget allt för lätt.


  32. Sune Portin: Piratpartiets filosofi må vara tvivelaktig, men dess invändningar mot alliansens integritetskränkande lagförslag är i god överensstämmelse med grundläggande demokratiska rättigheter. Ingenting, inte ens befarade hot mot rikets säkerhet, borde få motivera att FRA ges fria tyglar att snoka i vår privatkorrespondens. Lagar av den typ som tillåter sådant kan utnyttjas till snart sagt vad som helst och borde höra hemma på historiens sophög. Att man inte har något att frukta av dem så länge man har rent mjöl i påsen, är ett argument som förefaller närmast svagsint, eftersom de som sms:ar eller mejlar något som i Storebrors ögon verkar suspekt naturligtvis inte själva tillåts avgöra vilket mjöl som är rent. Det avgörandet står Storebror ensam för, och det kan t ex leda till att säkerhetspolis gör husundersökningar hos en därför att man skämtat eller skrivit något ogenomtänkt i ett mejl.

    Alliansens lagförslag ger stat och myndigheter nära nog fria händer att i strid mot FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna utsätta medborgarna för ”godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens”. Därför är det förkastligt.

    (Inom parentes sagt tycker jag inte att de stora medierna, press, radio och teve, har gett den här frågan det utrymme den förtjänar. Tycker du det?)


  33. Custer: jag har inte följt så bra med svenska medier att jag kan bedöma om de har gett tillräckligt med utrymme åt denna fråga. Men de borde göra det, för det handlar till syvende och sidst om rätten att ta emot och sprida information, vilket finns inskrivet i den finska grundlagen.

    Liknande tongångar uppstår också här på den östra sidan av Bottenhavet då och då, Kanske inte riktigt lika allvarliga som i Sverige (ännu), men det osar katt i bland.

    Jag kan inte tala för hela det finska mediefältet, men jag brukar själv ta upp ämnet så ofta jag kommer åt när jag skriver ledare i den lilla ortstidning som har anställt mig.

    Upplysning är viktig, för allmänheten tycks vara illa underrättad. För en tid sedan, i höstas vill jag minnas, publicerades en enkät om hur finländarna priorterar olika rättigheter. Högst upp på listan kom olika trygghetsfaktorer som rätt till sjukvård och sociala förmåner. Yttrandefriheten kom mycket långt ned på listan. Det gör mig orolig.

    För nittio år sedan blev Finland självständigt efter att ha levt i decennier av censur, brevöppnande myndigheter och telefonavlyssning. De första grundlagarna från 1919 försvårade denna typ av myndighetsverksamhet avsevärt, men på senare tid har polisen fått större befogenheter att kolla telefon- och e-posttrafik i samband med brottsutredningar och nästa i tur är arbetsgivarnas rätt att kolla när och vart de anställda har sänt e-post när det föreligger misstanke för industrispionage. Jag är rädd för att det öppna samhället håller på att sluta sig litet i taget…


  34. Förresten så har Sonera, d.v.s den finska delen av TeliaSonera beslutat att flytta över den inhemska e-posttrafiken till en finsk server från en svensk, eftersom FRA skall få snoka i all e-post som går över landsgränsen. Rent tekniskt är all finsk e-post från eller till konton hos Sonera gränsöverskridande i Sverige så länge som Soneras kunders post ligger på en svensk server. Alltså: när jag skickar mail till mina bekanta här i Finland, så går det via en server i Stockholm, som FRA rotar i.


  35. Så nu har vi facit ang. sprängämnesspåren. Ingen större överraskning.🙂


  36. Ja, vi har nu sett Sveriges dyraste burk med raklödder: pris cirka 100 miljoner.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: