Archive for 1 juni, 2008

h1

Om mod och feghet

söndag, 1 juni 2008

Ingen kan veta hur han eller hon kommer att reagera i en situation där man ställs inför ett överhängande fysiskt hot. (Mod, fysiskt mod, är nämligen en egenskap som sällan prövas nu för tiden. Detta faktum finns givetvis med i bakgrunden när vissa personer söker sig till aktiviteter som bungy jumping eller krigskorrespondensskap.)

Så har jag tänkt.

Charles McMoran Wilson (Lord Moran – han blev senare Churchills livmedikus) menar i sin ”Modets anatomi” att det visst går förutsäga hur personer kommer att uppföra sig när de ställs inför en överhängande fysisk fara. Boken är framför allt skriven med utgångspunkt från hans upplevelser under Första världskriget, där han var läkare i en infanteribataljon, och innehåller rader med intressanta iakttagelser.

Bland annat menar han att det finns fyra sätt att reagera. Ett: de som faktiskt inte ÄR rädda. Två: de som är rädda men inte visar det. Tre: de som är rädda, visar det men som härdar ut. Fyra: de som är rädda, visar det och som inte härdar ut, utan springer sin väg. (I denna typologi är ettan den mest sällsynta, men de finns; trean den vanligaste.)

Moran menar dock att människor aldrig kan förvandlas i situationer av överhängande fysiskt hot som krig. Istället ökar det bara på ”det goda eller det onda, som vi bär inom oss, tills det blir uppenbart för oss alla. En mans öde på slagfältet har utformats långt innan kriget bröt ut”.

Moran gör nämligen en mycket intressant koppling mellan feghet och grad av själviskhet. Men kan inte gå omkring och leva ett liv där man hela tiden söker sitt, och sedan plötsligt, i en hotfull situation, utveckla den mycket upphöjda grad av osjälviskhet som är mod. När jag prövade denna tanke på de personer jag känner och som jag faktiskt vet är fysiskt modiga så… stämde det.

Och jag kom att tänka på ett samtal jag hade för en tid sedan med diplomaten och antikkännaren Sture Linnér, och vi kom att tala om modiga människor han mött under sin långa karriär. Han sade då att de förenades av en sak: de var alla givande, generösa personer.

Kanske har vi här en del av förklaringen till att så mycket av media, ja vår nuvarande världsbild domineras av HOT av olika slag – allt från mer eller mindre fiktiva terrorister till kvällstidningarnas dolda folksjukdomar. Ju mer livet, samhället och kulturen inriktas på ett maximerande av mänskans individuella fördelar, desto mer kommer rädslan breda ut sig.