Jag har fått en del frågor om vad det egentligen är för bok jag skriver, och vad tanken med den är. Som ett svar kan nedan läsas förordet – ett första utkast – eller, som jag själv kallat den, bokens läsanvisning:
Till läsaren
Detta är en bok om det Första världskriget. Detta är dock inte en bok om vad det var – alltså om dess orsaker, förlopp, slut och följder – som en bok om hur det var. Det som läsaren kommer att finna här är alltså inte så mycket faktorer som individer, inte så mycket processer som upplevelser, inte så mycket händelser som känslor, intryck och stämningar.
Du får följa nitton individer, alla givetvis verkliga – boken bygger på dokument av olika slag som dessa människor lämnat efter sig, och rymmer inga påhitt -, alla okända eller bortglömda, alla långt ned i hierarkierna. Och medan detta krig i det allmänna medvetandet, icke utan rätt, kommit att bli synonymt med västfrontens gyttja, befinner sig många av dessa personer på andra krigsskådeplatser, som Östfronten, Alperna, Balkan, Östafrika och Mesopotamien. De allra flesta är unga, runt tjugo bara.
Av dessa nitton kommer två att stupa, två andra kommer att falla i krigsfångenskap, två kommer att bli firade hjältar, två kommer att sluta som fysiska vrak. Flera av dem välkomnar kriget när det bryter ut, men lär sig att avsky det; några avskyr det redan från första början. En av dem kommer att bli bokstavligen talat galen och hamna på mentalsjukhus, en annan kommer aldrig att höra ett skott avlossas, och så vidare. Trots sina skiftande öden, roller och nationaliteter förenas de dock alla av det faktum att kriget berövar dem något: ungdomen, illusionerna, hoppet, medmänskligheten eller livet.
De flesta av dessa nitton kommer att vara med om både dramatiska och förfärliga ting, men fokus ligger trots detta på krigets vardag. I en mening är också detta ett stycke anti-historia, i det att jag sökt att återföra denna på alla vis epokgörande händelse till dess minsta, atomära beståndsdel, nämligen den enskilda människan och hennes upplevelser.
Peter Englunds blogg 