h1

Skrivlogg nr. 12

torsdag, 3 juli 2008

Nu är manuset inlämnat.

Det var en rätt melankolisk händelse.

Vanligtvis lyssnar jag på musik i bilen och på tåget, men denna dag gick det bara inte, för huvudet var ett enda kaos av tankar och känslor.

Tror att skrivande förutsätter en speciell typ av naivitet, en förmåga att se bort från svårigheter, från kostnader och hot, och det är möjligt att min naivitet nu börjat nötas en aning tunn. Som jag nämnt förut: tycker att det blir svårare och svårare att skriva för varje bok, finner att tvivlen över vad jag gör och vad jag kan bara växer. (Sedan finns där ytterligare en faktor, som jag kommer att ta upp senare.)

Mycket har givetvis att göra med den här bokens karaktär. Det liknar inget jag har gjort förut, och jag är rädd att folk inte kommer att förstå. Eller vilja förstå.

Samtidigt är det just tvivlen som fått mig att pröva på en ny form. Jag vet, jag vet: det hänger inte ihop.

Manuset överlämnades i form av en CD-Rom inslaget med ett ljusblått band. Min förläggare Peter L tog glatt emot, och svarade med ett s.k. chockbesked: en första beräkning säger att boken kommer att bli 625 sidor tjock. Vi pratade om arbetet med bilderna, som är långt ifrån klart.

Det duggade när jag klev ut på Sturegatan.

Jag fick fundera lite innan jag kom underfund om vart jag skulle gå.

23 kommentarer

  1. Även om jag kanske inte kommer förstå din nya bok tycker jag att det är bra att du byter form och ingång till ditt skrivande. Om det är tvivlen som gjort att du hittar nya vägar är tvivlen goda.

    Jag vet inget värre än böcker och hela författarskap som aldrig kommer vidare. De värsta romanerna jag vet är brett upplagda släktkrönikor som bara fortsätter och fortsätter (exempel: Jacobys hus och Godset av Singer). Brukar önska när jag läser sådant att författaren plötsligt ska välta sin egen form över ända och bygga nytt. Men det händer ju sällan.

    När kommer din nya bok ut? Måste ställa mig i kö på bibban i god tid!


  2. Tvivlet känner jag igen från mina litterära försök i betydligt blygsammare skala. Har det alltid varit så att du inte vet om ditt alster är bra när du gjort det färdigt och innan det nått en publik? Så är det för mig, har det med självförtroende att göra? Jag ser med stor spänning fram emot att få läsa boken och är djupt tacksam för den inblick jag fått i dina vedermödor under dess tillblivelse. Jag tror Jolo en gång hade samma ambition när han skrev sin andra bok om 1:a världskriget, den som heter ”Den okände soldaten”.


  3. Om det känns bra för dig att testa ett nytt sätt att modulera ditt alster så är väl saken klar!? Det är ju ditt verk… som säkert kommer att uppskattas.
    Fast å andra sidan kanske ditt tvivel skärper dig? Vad vet jag… grattis till avslutat arbete (nästan iaf).🙂


  4. Gratulerar.

    Att folk inte kommer att *vilja* förstå, det kan du väl ändå inte mena. Du har en stor och trogen skara läsare som är övertygade om dina kvalitéer, oavsett dina egna dubier.😉

    625 sidor. Den kommer att synas.

    Är nästa punkt korrekturläsningen? Det tycker jag var det jobbigaste, att gå igenom samma långa textmassa upprepade gånger och ta ställning till lektörens myriader kommentarer, en efter en.


  5. Bra jobbat!

    Jag känner igen det snopna och lite vilsna när ett stort jobb är avklarat. Vore jag du skulle jag fira med en välförtjänt pilsner i skuggan på en uteservering. Jag ser fram emot att få ge mig i kast med boken.


  6. Korrekturet är alltid en mostägelsefull upplevelse. Å ena sidan detta att tugga igenom texten en gång till – som att bli serverad gårdagens havregrynsgröt till middag. Å andra sidan få SE texten som den verkligen skall se ut: det är alltid upplyftande på något vis. Det är först då som man inser, fullt ut, vad man gjort – och inte gjort:-/


  7. Var det inte Tage Danielsson som sa:

    ”Utan tvivel är man inte klok”?

    Ser fram emot de där 625 sidorna.


  8. Det blir säkert utomordentligt bra! Det betvivlar jag inte en sekund på!

    Oj då, så tjock bok! Det ska bli spännande att se den stående på hyllan i affären.

    Sen köper jag ljudboken, om det blir en ljudbok (?), och lyssnar på innan jag somnar.

    Ibland är man väl tvungen att prova nytt, så man inte stelnar. Guskelov finns det något som heter utveckling!

    Det blir säkert succé!!!


  9. Det är märkligt att höra en så omtyckt författare som du tvivla över vad du gör och vad du kan. Jag tänker mig att när man nått dina höjder så har också alla de där tvivlen på den egna förmågan och kapaciteten, de som man som icke-publicerad wanna-be författare ständigt slåss med, försvunnit. Men det kanske är tvivel på en annan nivå? Litet trösterikt är det i alla fall. Gratulerar till manusinlämning!


  10. Och ingen trodde att barn var beredda att läsa så långa böcker som Rowling skrev om Harry Potter…

    Hav tilltro och förtröstan. Om vi har tagit oss igenom mångtaligt fler sidor om 1600-talets förödande krigsskådespel från din penna så kan du lungt tro att vi kan ta oss an 1:a VK också.

    Dags för lite sol, glass och naturupplevelser?


  11. Grattis till denna milstolpe, hoppas du kan fira med lite ledigt innan korrekturet dimper ned. Får du tillräckligt med tid för att hinna få lite distans till din egen text?


  12. Jag kan mycket väl tänka mig att prestationsångest är vanligt bland författare – verket lever ju kvar i sin exakta, konkreta, tappning för alltid.


  13. ”Sann kunskap finns bara i vetskapen att du inget vet”
    eller
    ”Klokast är den som vet vad han inte vet.”

    Förenklingar av Sokrates (470 f.Kr-399 f.Kr) ödmjuka inställning till verklig kunskap.


  14. Baserat på tidigare framgångar är det troligt eller otroligt att du kommer misslyckas denna gång? Kommer tvivlet från osäkerhet eller en kvalificerad gissning?

    Själv tror jag att du inte har något att oroa dig för, det kommer nog gå jättebra.


  15. Jag har skrivit flera gånger tidigare om de tvivel jag fortfarande känner, men också om att jag tror att det också är ett på många vis hälsosamt tillstånd. Den som är att beklaga är ej den som allt emellanåt tvivlar över sin förmåga, utan tvärtom den som aldrig gör det.🙂


  16. Gör mitt första besök på den här bloggen idag. Måste säg att jag är riktigt imponerad, kvalitén ligger avsevärt högre än den genomsnittliga bloggen.

    Verkar vara mycket skrivet om det här tvivlet som jag sett diskuteras flitigt i kommentarerna. Jag tycker inte att du ska tvivla Englund, i vart fall inte mer än vad som är behöver att du ska vilja lägga ner det där lilla extra jobbet, ge boken det där lilla extra som gör så stor skillnad i slutändan. Jämfört med de flesta andra historiker skriver du på en högre nivå, även jämfört med dem som verkligen går in för att skriva för en bred publik och publicera mycket.

    Tänkte även ta chansen att fråga om det är okej att lämna frågor om dina tidgare böcker här i kommentarerna? Det du skrivit har följt mig genom min utbildning, klämde nog dom flesta av dina böcker då jag läste historia, och har en del frågor.


  17. jaja…och det som avhåller från besök i spegeln är att man aldrig kan vara säker på att lejonmanen inte
    förvandlats till pannlugg- över natten eller så…


  18. Intressant och fascinerande att läsa. Har känt exakt samma sak när ögonblicken kommer, närvaron släpper och allt annat än det som händer just nu tränger sig på. Blir såklart väldigt nyfiken på vad som komma skall. (Gillar extra mycket tjocka böcker också)


  19. Hej Peter,

    Din blogg är mycket bra. Jag läser den varje dag.

    Du är en av Sveriges främsta optionsbildare och jag skulle bli överlyckligt om du har tid att svara på en fråga. Jag har full förståelse om du inte har möjlighet.

    Jag bloggar om CSR corporate social responsibility och arbetar dygnet runt med att få företag att arbeta mer med denna viktiga fråga. Vad anser du om CSR? Här hittar du min blogg: http://www.metrobloggen.se/csr

    Trevlig sommar!

    Richard Lium


  20. Låter härligt med en tegelsten att läsa. Böcker på 200 sidor tar slut alldeles för fort.

    Jag tvivlar inte alls på att det blir bra. Just för att du uttrycker tvivel gör mig mer intresserad att läsa för då har du brutit ny mark och det triggar min fantasi.

    Tvivel på sin egen förmåga är ett bra tecken på att en utveckling hos en själv har skett. Ju mer jag lär mig om världen, historia, naturen (resurser), politik och annat oerhört viktigt som hör samman – ju mer inser jag att jag har att lära. Det är så härligt tycker jag. Varje dag som jag lärt mig något nytt är för mig en härlig dag.

    //Enastående mamma


  21. Jag håller med Peter. Den dagen man slutar tvivla på sina bokmanus har man nog definitivt inlemmat sig i seriebokförfattarnas krets. Tror inte att författarna bakom Sivar Ahlrud tvivlade särskilt mycket när bok efter bok skrevs ihop efter en liknande formula.

    När jag själv läser en text jag skrivit brukar jag varannan gång tycka att det är bra, varannan gång vara ganska missnöjd. Så det är bara att läsa igen efter en tid så känns det bättre.

    För Peter är väl en del av oron att han förväntas kunna reproducera samma höga nivå i bok efter bok. Bara det att han för varje ny bok ska jämföras med Peter Englunds författarskap skulle kunna skrämma vem som helst till tystnad som författare. Men det blir säkert bra, precis som att alla Presleys skivor är hörvärda även om de är olika bra.


  22. Hur många back up-er av boken har du gjort? Jag skulle slå sådär en 20 kopior, en del på cd en del på usb-pinne. Och skicka iväg ett antal på mail till mig själv och ett antal vänner i fall att. Och så printa ut några på papper och låsa in i på Centralen och gömma några längst ner nånstans eller så. Minst.

    Hälsar Lennart Lundquist som för att tag sedan druttade sin externa hårddisk i golvet varpå cirka 1 000 nedladdade cd-skivor försvann i evigheten.


  23. Det är en märklig avnavling – att överlämna ett manus. Jag har inte stor erfarenhet, jag har en liten sådan, men jag finner att jag överlämnar något jag ännu kan påverka – och det betyder att manuset ligger i ett mellanrum – som att lämna sina barn på dagis – mellanrummet mellan överlämnare och mottagare – för att slutligen komma i tryck. Därefter lever det tryckta sitt egna liv – och då äger jag det inte längre. Jag ser fram emot att läsa dina ord. Anne-Marie



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: