h1

Nils och jag

söndag, 27 juli 2008

Igår kväll, när solen höll på att gå ned och jag stod vid fönstret i garaget och reparerade min gröna motorsåg – ja, jag har två – grep jag slumpmässigt ett av mina gamla kassettband och stoppade in det i den ärriga bandspelaren.

Och ut kom musik jag inte lyssnat på sedan 80-talet. Och än mindre tänkt på. Nils Lofgren. (Men jag kände igen snart sagt varenda ackord, varenda textslinga. Märkligt.) Vad bra han är.

Dessutom är detta en ovanligt stark text om svartsjuka.

14 kommentarer

  1. Gamla kassettband är svåra att slänga. Jag brukar stapla dom i högar i bokhyllorna, bakom böckerna. Så ser jag dom igen när jag någon gång ska damma av böckerna. Det är mycket sällan jag spelar något av banden och för varje städning löper de allt större risk att hamna bland soporna. Jag tror att problemet är att de enskilda låtarna är så svåråtkomliga. Man är närmast tvungen att lyssna på hela bandet, låt efter låt. Så mycket mer praktiskt med cd, mp3, ja även vinyl.
    Ett av banden bakom böckerna som jag tänker på är ”The river” med Springsteen. Undrar om inte Lofgren spelar där också.


  2. Känns inte som om att man minns hur ett kassettband ser ut. Jag är av den generationen att Cd och mobil är det enda. Och inte man kan leva utan internet heller😉
    Jag minns att jag hade en bandspelare men det var inte i många år, sedan fick man en cdspelare. Mycket bättre. Fast nu använder man ju inte det heller.


  3. Vi har diskuterat detta med kassettband tidigare, men just om man jämför med det som kom efter (först CD-skivor, sedan MP-3) är det slående hur mycket bättre blandbandet är som en källa till ens egen historia. Just det som gör kassettbandet så teknologiskt underlägset, gör det samtidigt till ett så stabilt minnesmedium, en liten tidskapsel i miniatyr, som avspeglar skaparen i ett givet ögonblick. Bland-CD kan man givetvis tänka sig, men MP3-generationen kommer inte ha något motsvarande, bara ett underbart världshav av filer, i form av en instabil massa där delar kommer till och delar försvinner i ett enda flöde, omöjligt att fixera i tiden.


  4. Det är någonting mycket speciellt med den unge Nils Lofgren. Föreningen av tufft gitarrstuk och mjuk popsensibilitet skapar en säregen rock/popkombination som är ganska så oemotståndlig. Solodebuten från 1975 var en skiva jag älskade passionerat. Låtar som Back It Up, If You Say It, It’s So och Keith Don’t Go är små popdiamanter som åtminstone i min musikvärld fortfarande glimmar.


  5. Herr Englund, för att göra ett bra band med mp3or fixerade i tiden behöver man bara en playlist. Men jag misstänker att du kanske tänkte på det men texten inte skulle bli lika intressant då. Jag har blandband, bland-CDs och bland-playlists som alltid kommer vara speciella, precis som framtidens generationer kommer ha sina minnen på de lagringsmedia som finns då.

    Appropå svartsjuka så trodde jag att du var immun mot sånt?🙂


  6. Lofgren funkar utmärkt. Själv håller jag Black Books som favorit, spelas för övrigt i bakgrunden när Carmela Soprano besöker Meadow när hon har börjat på universitetet i NY. Den handlar ju också om kärlek som har gått snett, är det ett genomgående drag hos honom?


  7. Min hårdisk med tusentals musikfiler (och med mitt övriga digitala liv sedan 4 år) kraschade häromdagen, men jag har fortfarande kvar mina gamla kassettband på vinden, fast dom är säkert alla avmagnetiserade. Finns det egentligen ett säkert lagringsmedia?

    Hälsningar från ett stekhett Hamburg


  8. En (instämmande) replik av gamle soullegenden Dan Penn (ur en nätintervju):
    “The whole downloading thing is something I really never saw coming,” Penn said. “I guess I’m kind of an old fashioned person in that for me, I like to have everything. The artwork, the musicians playing on the session, liner notes, all those are part of the whole music experience. This business of buying one song, the hit of the moment, then later you erase it and record another, is something that’s not really my thing. It’s part of the whole disposable attitude in this society.”


  9. Jag har provat allt. Inspirerad av artikeln tog jag fram mina 200 gamla kassettband från källaren. Alla lämnade ifrån sig ett vitt brus. Å andra sidan kraschade min hårddisk med 8000 låtar förra året. Sociala webbsajter typ LastFM är det som gäller. Här kan jag få höra mina gamla låtar tillsammans med nytt. Utan att behöva ladda ner eller personligen samla på mig allt gammalt skräp. Det är bara upplevelsen som räknas.


  10. Autotragisk: Var inte så defensiv! En playlist, givetvis, men en playlist kommer aldrig att vara prydda av flagnande, blekta etiketter i din egen handstil, kommer aldrig att innehålla delar av nyhetssändningar, fragment av en påannonsering eller liknande, tekniska ”orenheter” då, men något som idag fäster dem i tiden. Jag framhärdar: mp3 är en betydligt mer instabil minnesform än kassettband.

    Jag tycker mp3-formen är underbar, och skulle aldrig vilja i livet gå tillbaka till dessa bökiga band, men allt har ett pris. Det finns inga tekniska framnsteg som inte har en skuggsida, och den må vara aldrig så liten.

    Peter: De måste helt enkelt ha avmagnetiserats en masse. Mina har klarat att ligga en 20 år i en låda i ett ouppvärmt garage. Märkligt – båda fallen.


  11. Nils soloprylar i all ära, men hans stora stund på jorden var faktiskt som medlem i vad som kan vara musikhistoriens mest välbevarade hemlighet – bandet Grin. Lite ojämnt kanske, men låtar som Like rain och Soft Fun är lätt i klass med det allra allra bästa av senare arbetsgivare Young och Springsteen. Det släpptes en bra samling för några år sedan, ladda ner eller köp den. Gillar ni den inte lovar jag att äta nåt äckligt.


  12. Ps. Inte en av Grins allra bästa, men med en ”youtubevideo” som på nåt skruvat sätt är som gjort för den här bloggen. Enjoy. Ds.


  13. Sorry. Den en här alltså: http://www.youtube.com/watch?v=hqA2MOhF0Wc


  14. Åh, Nils är verkligen hur bra som helst. Både vad det gäller med egna verk och med andras. Här är två länkar med smakprov från The Loner.
    http://addictedtovinyl.com/blog/2008/08/08/interview-nils-lofgren-talks-about-nils-sings-neil/
    och en superb version av Mr Soul här:
    http://blogger.xs4all.nl/werksman/archive/2008/06/18/397148.aspx



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: