h1

Udda böcker

söndag, 7 september 2008

Men vet att ens bibliotek nått en kritisk massa, när man däruti finner böcker som man glömt bort att man hade. Den punkten passerade jag för cirka tio år sedan. Ett annat talande tecken är när man snubblar över alster, som får en att haja till, för att innehållet är så bisarrt, och man tänker: ”VARFÖR köpte jag den här?”

Följande är en lista på mina fem mest udda böcker:

  1. Audabram, R & G: ”El cuarto tercio: Del ruedo a la cocina” (Madrid 1997). Detta är en liten röd, tunn kokbok, som bara innehåller recept på hur man tillreder olika delar från spansk stridstjur – inte det lättaste, då köttet ofta är förstört.
  2. Heaton, LD et al: ”Wound Ballistics” (Washington 1962). En över 800 sidor tjock officiell forskningsrapport där man samlat erfarenheter från Andra världkriget om vad som sker, exakt, när olika typer av projektiler träffar olika delar av människokroppen. Rikt illustrerad. Starkt illamåendeframkallande.
  3. Akbar del Piombo (psuedonym för William S. Burroughs): ”Det sexgalna slottet” (Köpenhamn 1962). För att citera baksidestexten: ”Här kopulerar alla med alla, män med kvinnor, kvinnor med kvinnor, och inte ens slottshingsten Ernest eller bandhunden Barney nekas att delta i nöjena”.
  4. Thompson, L: ”Hostage Rescue Manual” (Mechanicsburg 2001). Om allt från förhandlingsstrategier och krypskytteknep till hur man bäst stormar ett hus där terrorister håller människor som gisslan.
  5. Mitrokhin, V (red.): ”KGB Lexikon” (Portland 2002). En rak översättning av ett ryskt dokument, använt av KGB, där olika termer, begrepp och slanguttryck förklaras. Som till exempel ”Vilka” – gaffeln, en speciell skuggningsteknik, där en person övervakas av flera agenter samtidigt.

32 kommentarer

  1. Då blir den naturliga följdfrågan, hur smakade den tillredda stridstjuren?😉

    Har en liknande upplevelse just nu då jag snart ska flytta och rensar upp i bokhyllan. Klassikern är alla böcker man köper ”bara för att” och för att de är billiga på bokrean fast man innerst inne vet att man inte kommer att ha någon nytta av dem.

    Men ibland blir det ju som du skriver att man får en överraskning av positiv/negativ natur när man hittar böcker man glömde bort att man hade.


  2. Sparar du alla böcker du får, även de ”illamåendeframkallande”?

    Själv brukar jag rensa ut mina hyllor då och då, även böcker som man ångrar efteråt att man slängde. Men det får man ta, huvudsaken är att bokhyllorna ger ett fräscht intryck.

    Å andra sidan har jag hört att böcker är bra isolering, speciellt om man bor i eget hus som jag gissar att du gör. Då bör förstås alla böcker sparas av pragmatiska skäl🙂


  3. Men ibland har en amatörhistoriker tur. På en loppis i Blekinge hittade jag 1990 en bok vars titel fångade mitt intresse utan att jag fåkunnige hade hört talas om vare sig bok eller författare. Det var ett slitet ex av en första upplaga av Arvid Fredborgs ”Bakom stålvallen” från 1943. Visade sig vara mycket intressant läsning. Fredborg svärmade för den tyska nyordningen som student men kom att, under intryck av sina upplevelser i Berlin som korrespondent för Svenska Dagbladet, omvärdera sina sympatier. Några år efter 1990 kom boken (och Fredborg) att bli omdiskuterad, men min förstaupplaga kostade mig 3 kronor!


  4. Hähä, det var inspirerande… fick mig att gå på utflykt i egna hyllorna. Men de är gallrade ganska hårt. Hittade ett tyskt teaterstycke från 1800-talet och återigen en tysk introduktion till radioastronomi, som jag av nån anledning inte förmått mig att lägga ner i nån låda.

    Men vilka böcker i ditt bibliotek håller du högst?


  5. Böcker, och kanske inte minst udda böcker, har väl ofta en egen ”livshistoria” som gör att man inte så lätt slänger bort dem. Det är med andra ord inte bara bokens tänkta ”objektiva” värde som uppskattas av ägaren utan också det subjektiva, känslomässiga värdet.

    Finns det alltså en koppling mellan graden av egenskapen udda, excentrisk och det känslomässiga värdet?

    Frapperande att böckerna på listan tycks handla om köttslighet och ”djuriskhet”, både bokstavligt och metaforiskt. Spaning och överraskningsattack låter ju också som något som ofta tillämpas i djurvärlden, av rovdjur av olika slag.


  6. Sven-Erik! Känner mig ertappad av din kommentar, som jag tror fångar något.


  7. En kritisk massa kan väl också definieras som när biblioteket innehåller dubletter? I städningen efter min far hittade vi ungefär tio böcker som han bevisligen har köpt (alltså inte fått) och som är identiska med böcker som han redan hade i samma utgåva. Vissa av dem stod bredvid varandra. Det var uppenbart att de inte hade köpts som framtida presenter eller med något liknande i tankarna, därtill var de alldeles för smala eller osexiga.


  8. Udda böcker ja. I min samling som bara sväller har jag bland annat Richard Browns ”Voyage of the Iceberg” som är en biografi över isberget som sänkte Titanic.

    Jag blev tipsad om boken när jag för en sju, åtta år sedan intervjuade Claes-Göran Wetterholm som har skrivit ett standardverk – på svenska – om Titanic.

    Han har ett helt rum enbart fyllt med böcker, tidningar, bilder, souvenirer om Titanic. Jag frågade om det mest udda som fanns i samlingen varpå han plockade fram Browns bok. Som jag via nätet lyckades få tag på i ett amerikanskt antikvariat.

    Jag har inte hunnit läsa boken ännu men återkommer när jag gjort så.


  9. När jag för 11 gången på lika många år flyttade med mina 45 lådor böcker bestämde jag mig för att rensa! Och då rensa ordentligt! Mitt motto var att behålla de böcker som jag absolut måste ha kvar och det var absolut det 100%-iga behovet som styrde.
    Jag styrde mina känslor för sådana böcker jag hade ett visst känslomässigt behag för och rensade dom också.
    Kvar blev inte mycket av de 45 lådorna. 40 lådor var sådant jag kunde avvara. Återstod 5 lådor som jag försökt hålla mig till sedan dess, men, men, men, idag har jag tyvärr för många igen!
    Men jag har stark och tydlig sållning iallafall men vad skall man göra när det finns så många som skriver bra och som man vill gå tillbaka till i ”vetenskapligt” syfte. men ibland slinker det in sådant man inte kan rå för som häromdagen jag fann en Barna Hedenhös i utmärkt skick….en sådan kan man inte vara utan.


  10. Tror också att man kan se på sina bibliotek och boksamlingar som ett slags arkeologiska projekt där det är lätt att notera hur ens intresseinriktning genom åren har förändrats, förskjutits. Likt berömda konstnärer eller pingisspelare har man tydligen sina perioder, också när det gäller böcker och boksamlingar. Ibland kan det ha varit poesi, ibland arkitektur, sport, musik eller film som har dominerat ens intresseinriktning.

    Men när man, kanske utan att märka exakt när det sker, ”överger” ett tidigare fokus är det inte alls så lätt att sedan slänga ut alla böcker som ingår i detta fokus. Böckerna vittnar om ens liv, ens intellektuella vandring. Rädslan för att sopa igen spåren efter sig är kanske samtidigt också en rädsla för att tappa fotfästet. Kanske utgör de gamla, mer eller mindre udda böckerna ett slags ”livlina”, en existentiell karta och kompass som i händelse av ett upptornande berg framför en eller en återvändsgränd kan fungera som en säkerhetslina tillbaks till en tidigare ”nivå” eller intresseinriktning.


  11. Björn Olsson; jag hittade också Fredborg i original. Kände heller inte till honom alls, blev också intresserad av helt annan anledning, men fastande fullständigt i hans synnerligen intelligenta och klarsynta beskrivning av sina upplevelser. Rekommenderas.


  12. Slänga böcker?!

    Kombinationen av dessa två ord får mig att må riktigt dåligt.
    För mig är böcker frihet, glädje, minnen…
    En läst bok är som en vän som levt, gått bort och som jag länge går och tänker på.
    En oläst bok är som vänner jag ännu inte lärt känna.
    Jag behöver inte lära känna alla – har redan gallrat bort de som jag tror att jag inte kommer att prioritera – genom att inte sätta dem i min bokhylla.

    Vissa av de jag läst blev inte mina vänner – men kanske bättre passar min kusin, eller kanske G skulle uppskatta dem?
    Annars ger jag dem till barnens skola.

    Men slänga böcker!?

    Det får mig att tänka på Ray Bradbury’s – Fahrenheit 451.

    Slänga böcker?

    Chockad


  13. En period, 15-25årsåldern innehöll bok- och ffa skivsamlingen förfärande många ‘alibiköp’ som man hoppades skulle signalera vem man var. Har jag nånsin riktigt läst Ezra Pound? Eller med behållning lyssnat till Billy Cobham eller Jethro Tull? Skivorna är avyttrade sen länge. Pound står kvar. Presentböcker berättar hur man uppfattats av andra; vilka de trodde att man var eller hoppades att man skulle bli. Jag finner titlar som ‘Fåglar i Sverige’ och ‘Occult Reich’.


  14. Eh. Finns det nån som kan snubbla över Akbar del Piombos aka William S. Burroughs “Det sexgalna slottet”
    UTAN att köpa den?


  15. Med PE:s definition blir det egna minnet en faktor för den kritiska massan. Många av oss når nog den kritiska massan med betydligt färre titlar. Dock minns jag tydligt vad jag tycker är den mest udda titeln i min bokhylla: ”Fakta om flygande tefat och deras drivmetoder”.


  16. När jag för några år sedan bestämde mig för att minska antalet hyllmeter sålde jag av allt från A till F. Pang. Alla andra urskiljningsmetoder hade byggt på sentimentalitet, fåfänga eller bisarra idéer om vad som skulle intressera mig i framtiden. Rekommenderas.


  17. Det kan ju också vara så, att man inte hittar en bok, som man trodde att man hade! Jag har letat förtvivlat efter Barabbas, som jag var övertygad om, att jag hade. Den mest udda bok jag har är Höbergagubbarnas älgjakt av Wilhelm Johansson, Stockholm: Bokförlaget Nutiden, 1917.
    Denna bok köpte min far som tonåring i julklapp till sin far, min farfar, som var intresserad av jakt och jakthistorier. Vad min far inte visste var, att boken är en nyckelroman, där min farfra omnämns på ett mindre smickrande sätt.


  18. Varje bokinköp är ett uttryck för en ambition och en önskan – den här boken ska jag läsa! Alla olästa böcker är därmed på sitt sätt det dåliga samvetet i materialiserad form.
    Om man har en stor vind kan det vara ett bra ställe att placera olästa, numera ointressanta eller lästa böcker. Sen blir det lättare att slänga böckerna när lådorna har stått orörda i tio år.


  19. Kul ämne. Min mest udda bok är nog: ”Den elektrogalvaniska svagströmmen i läkekonstens tjänst – Handbok i behandling för friska och sjuka”. Det märkliga med detta inköp var att det var dyrt. 140 kronor på ett antikvariat i Uppsala. Och jag var fattig student. Men o vilka härliga bilder! Och vilken visdom!


  20. Väldigt mycket hemskheter. Vad är bakgrunden till denna dragning. Du ställer frågan, men har du något svar.


  21. Mycket bra, mycket bra!


  22. Jag vet – som antytt ovan är detta en rätt avslöjande, för att inte säga självutlämnande lista…


  23. Asch, jag tycker titlarna stämmer väl överrens med ditt skrivande och din tidigare anställning inom försvarsmakten. Boken om tjurköttet hänför jag till det du skrev om verklighetens Ferdinand. Sexboken kan väl ingå i forskningen om massagestavens historia vilket du väl också har skrivit om? De militära taktik- och underrättelseböckerna kommer väl i fråga både genom ditt arbete med att analysera vad som hände i Öst och dina erfarenheter som krigsskribent.

    Jag kastar en livlina här Peter. Svara inte att du köpte dem långt innan några av dina produktioner skrevs.


  24. Man vankar rastlös fram och tillbaka i en sorts pirrig medvetenhet letandets en bok där man kan lägga sin tröstlösa själ. Bokhyllan känns bekant….ja, den är min men vad står det där inne, bakom den glättiga ryggen som skymmer den hemliga boken. Och där finns den i min hand den bok jag letat efter alla dessa år som jag samlat och sorterat. Denn är tunn och sliten. Luktar 1700-tal och pärmarna är lösa men innehållet liknar inget annat……….visst är det kul att hitta gobitar.


  25. Dag! Tack för skickligt räddningsförsök, och nåt ligger det väl i det – boken om Hostage Rescue skaffade jag när jag skrev på fortsättningen av ”Ramona”. Men utan att jag tänkte på det så skissar de här konstiga böckerna ändå på konturerna av det som – apropos en boktitel av James Ellroy – kan kallas ”My Dark Places”…

    Hu, det blev långt mer personligt än jag avsåg.


  26. Du ska inte känna att du behöver förklara böckerna alltför mycket eftersom de var just din mest udda titlar. De är alltså inte representativa för dig eller din boksamling.

    Om man inte införskaffar böcker med stor urskiljning kommer ens växande bibliotek att innehålla en del otypiska böcker, t ex säger inte titlarna ”Marx för nybörjare” och ”Kampen om Mount Everest” (som jag hittade i min bokhylla) egentligen så mycket om mig.


  27. Visa mig din bokhylla och jag skall säga vem du är…

    Men jag vet ju inte vad du har kastat, eller vad du har lånat på biblioteket eller av bekanta och återlämnat.

    Och om jag vet vad du har kastat, så vet jag inte enligt vilka kriterier: … kill your darlings …, eller bara slagg och dödkött?


  28. Böcker är oerhört personliga. Jag tycker att bokhyllorna är det intressantasta hemma hos nya (och gamla) människor).
    Vissa av mina egna gömmer jag undan i särskilda skåp där ingen ser dem. Eller i nån av de bakre raderna i hyllan. Kanske borde jag ta en titt där snart och se vad jag glömt att jag har? Lika märkliga som dina är de nog ändå inte.


  29. Jag blir litet misstänksam…Det här med att ”visa upp” sina bokhyllor. En person kan ju då köpa en massa intellektuella ”inneböcker” eller en rad klassiker med ”fint” rykte…Och i verkligheten öppnar denne/a person knappt sina böcker! En människa som verkligen läser har väl både tummade och slitna böcker och t o m kaffefläckar m m i sina böcker…Eller?🙂 Mohikanen.


  30. ..nej nu bliver det for interessant, selvom jeg egentlig skulle…noget andet. Dette er jo virkelig de boggales tråd!🙂 Ingen kan vel rigtig hamle op med Peter i ‘udda’ titler. jeg byder ind med Dr. Serge Voronoff: Min foryngelses metode, Kbh. 1928. Jeg anskaffede den for mange år siden og ser at der er sket utrolig meget af det som jeg første gang læste som utopi..nyrer- og hjertetransplantationer og der ud af…. Dog er vi vist ikke begyndt at modtage diverse kirtler fra aberne, som han foreslår…”Da aberne er dyrebare væsener, hos hvem vi kan låne livskraft, når den tid kommer, at denne svigter os, bør de ligeledes sikres opdrætningens omsorg.” Men – Det ‘udda’ den ene dag er måske noget der skal frem på hylden den næste.
    Når en bog er ‘utgallrad och såld från Olofströms bibliotek’ må den jo høre til de ‘udda’ – til jeg genkender dens grønne ryg på et loppemarked i Ronneby: Per Svensson: Till flydda tider återgår…en bog af mammas fætter, som er så udd, at jeg ikke ville tænke på at lede efter den, skønt jeg kendte dens eksistens!
    For alle ikke-religiøse må vel alle religiøse bøger være udda? Eller hur? Købte netop derfor ‘Arnts sanna Kristendom’ i Urshult. Mamma fik den i konfirmationsgave, men har næppe læst en linje i den, det var en af hendes udda bøger og nu en af mine. STOP!🙂


  31. […] faktiskt förtjänar att vara utrensad (nej, vi pratar inte kufiska märkliga böcker som de här i Peter Englunds bokhylla, utan rakt upp och ner urtrist litteratur), med mera. Jag har till och med offrat min seriesamling […]


  32. jag tror att den största anledningen till att man faktiskt har bisarra böcker i sitt egna bibliotek är för att kunna göra en lista över ”de mest bisarra böcker jag har köpt!”🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: