h1

Hos tandläkaren

onsdag, 10 september 2008

Först den andra bedövningssprutan tar, och borren börjar vina. Samtidigt som små, små bitar av tand och gammal fyllning rickoschetterar runt i min munhåla känner jag något som jag – rent intellektuellt – vet är pulser av smärta, som sinnet alltså registrerar men inte längre förmår att tolka. Ungefär som när man är djupt deprimerad och ser något på TV som man vet är roligt, men omöjligen kan förnimma som roligt.

Borren slutar vina. Han frågar ”Går det bra?”. Jag gör tummen upp. Gardinen har ett mönster med äpplen: Cox Pomona, Cox Orange, Gravensteiner, Granny Smith, White Transparent, Reinette d’Orléans. Han borrar vidare.

22 kommentarer

  1. Oj vad jag känner igen mig! Just hos tandläkaren går jag ner i en gammal minnesbrunn i detta läge: blir yngre, ibland riktigt liten och känner mer med alla sinnen. Egentligen är det ett bra läge där det går att få reda på en del intressant, men av goda skäl är inte så alldeles trevligt och önskvärt. Ibland undrar jag om just detta konsitga läge öppnar mot någon form av vardagshistoria.


  2. Är det bara jag som tenderar att fastna framför humorprogram när jag är deprimerad?

    Förresten, det ser ut att ha blivit ett ”jag” för mycket.


  3. Usch, att gå till tandläkaren är verkligen ett nödvändigt ont… Samma till tandhygienisten. Detta sätt att ta bort tandsten; med ultraljud. Tvi, ett vedervärdigt ljud! Men det är inte det värsta. Det vidriga ilandet är mycket värre!

    Tur så behöver man inte göra detta så ofta, det vore ju för jäkligt! Apropå smärta, så har jag märkt att om jag tänker på något annat så blir inte smärtan så olidlig. Så därför ligger jag i tandläkarstolen och tänker på något trevligt. Tänk vad man kan åstadkomma med tankekraft!!!


  4. Tack för påminnelsen. Måste aktivera Braun Oral B Vitality innan sänggåendet.


  5. Det har sagts förut, men det värsta är tandläkare som pratar – antingen med patienten eller om strunt med tandsköterskan.


  6. Jag har gått till samma tandläkare hela mitt liv och än idag sitter en liten plansch med något slags Bråkmakargatan-motiv med lekande barn i vintertid, kanske av Ilon Wikland, i taket ovanför tandläkarstolen. Rosiga kinder, snögubbar och kullerstenar. (Stolen har bytt lokal sedan jag började gå till tandläkare Ragnhild, så planschen har med andra ord överlevt en flytt.) En skimrande Astrid Lindgren-bild av barndomsglädje och snöbollskrig är med andra ord min eviga följeslagare ner i tandläkarborrarnas och tandstensskrapornas mörka vrår. En mycket bisarr version av ”stenarna där barn jag lekt”


  7. Konstigt nog, eller så är jag en freak, njuter jag av att sitta hos tandhygienisten. Smärtan är uthärdlig på gränsen till njutbar. Visst kan det gör riktigt ont ibland men men…..
    Det är värre med mina sprutor som jag tar själv var femte dag. Och så gjort ett antal år. Jag kommer aldrig över hjärnspöket att det gör ont fast det inte känns ett jävla dugg. Vecka in och vecka ut. Min hjärna slåss mot den smärta som hjärnan själv framkallar och min vetskap om att det gör inte ont. Jag vet ju det av erfarenhetmen och bevisar det varje gång,likt förbannat säger hjärnan att det skall göra ont. Förklara det den som kan…..


  8. Skönt att man skött sina tänder bra så man slipper tandläkaren😉


  9. Jag brukar också försöka tänka på något annat i tandläkarstolen. Jag har vid något tillfälle lyckats hypnotisera mig själv. Helt plötsligt blev jag väckt av tandläkaren, som litet otåligt meddelade: ”Det är klart nu. Du kan resa dig ur stolen och gå.” Jag hade ingen aning om vad han hade gjort.

    MVH

    Petter Eremiten


  10. tummen upp alltså. denna oersättliga gest.


  11. Jag har alltid tyckt att ett besök hos tandhygienisten kan ses som en nyttig påminnelse om tortyr. Men det gör säkert nytta.

    Kan inte hjälpas att jag är imponerad av att en akademiledamot vågar vara så personlig. Den här bloggen känns som ett ständigt pågående både intellektuellt och vardagligt samtal, med Peters inlägg och alla kommentarer.
    Och den som har missat att gå igenom ”mina foton” rekommenderas att göra det. Då får man stå över axeln och titta på Peters fotoalbum, med lagom lång kommentarer om bilderna.


  12. Håller med Gustaf, det värsta är tandläkare som pratar, skvallrar, babblar om ditt och datt, går igenom sina familjeproblem etc. Har bytt tandläkare av den orsaken.

    Apropå tortyr går tanken osökt till Kafka som ju är något av expert i sammanhanget. Enligt Torsten och Karl Ekbom led Kafka av Hortons sjukdom, en speciell form av huvudvärk som under det de kallar ”huvudvärksåren” i Kafkas liv ledde till en rad av Kafkas mest kända beskrivningar av tortyrliknande upplevelser. Hans sätt att uthärda de svåra smärttillstånden, att skaffa sig en smula psykisk lindring, var kanske att leva sig
    in i ännu värre smärttillstånd, skriver de. Delinkventens lidande i straffkoloniens tor-
    tyrmaskin var i varje fall värre än den egna plågan. Texten som ingått i Läkartidningen (17/2003) kan också läsas på nätet. Se http://www.lakartidningen.se/old/content_0317/pdf/1540_1541.pdf


  13. När man, som jag, arbetar i ett vårdyrke är det nog väldigt bra att ett par gånger per år få uppleva denna totala maktlöshet inför en potentiellt smärtframkallande yrkesperson som tandläkarbesöken innebär. Jag tror för övrigt att det är maktlösheten mer än smärtupplevelsen i sig som är problemet, så jämförelsen med tortyr är kanske relevant. Minns för övrigt en film där Dustin Hoffman blir utsatt för en sadistisk tandläkare (någon som minns titeln?)


  14. Har somnat i tandläkarstolen.
    Vet inte om det var chock eller ren trötthet men eftersom jag satt i tandläkarstolen i pyjamas med en morgonrock över kanske det var klädseln och tidpunkten som var tidig morgon. Pyjamas?
    Jo, jag bodde dörr i dörr med mottagningen och hade försovit mig.


  15. Björn Olsson: filmen du minns är ”Maratonmannen” från 1976. Den avskyvärde tandläkaren (som f.ö. var gammal nazist, förstås-vi har nu passerat det datum när de fortfarande kunde aktiveras) spelades av Laurence Olivier.

    Det är i samband med denna inspelning Olivier lär ha yttrat den berömda replik som ifrågasatte Hoffmans ambitiösa method actingprojekt – i enlighet med sin rollfigurer löptränade Hoffman dagligen flera mil: ”My dear Dustin, have you ever considered ACTING the part?”
    Det må vara en skröna, men belyser likafullt två helt olika förhållningssätt till skrådespeleri och rollarbete – båda lika giltiga.

    Om Hoffman också förberedde tortyrscenerna på samma vis är inte bekant, men föga troligt; inte ens den mest hängivne Actor´s studioelev skulle utsätta sig för rotfyllning utan bedövning.

    Dessa scener är verkligen outhärdliga, förmodligen därför att vi alla (i motsats till en del annan filmtortyr) verkligen just kan föreställa oss hur ont det måste göra.


  16. Det verkar som alla har en speciell relation till sin tandläkare.

    Är det ingen som bekymrar sig för det omvända?


  17. Jag reagerar mot jämförelsen med tortyr. Dagens tandvård är så tekniskt avancerad, att det är väldigt sällan det gör ont. Själv har jag problem med kräkreflexer, som lätt utlöses, när någonting förs in i munnen. Jag kan inte heller styra tungan. Det har flera tandläkare klagat på. ”Håll undan tungan!”, säger de. Jag kan inte eftersom jag har för kort tungspene.
    MVH
    Petter Eremiten


  18. Ja, Gubben det har dom väl redan.
    En speciell relation alltså.
    Och det bekymmret blottar sig vid käftöppning vad jag kan förstå.
    Ingen käft är den andre lik.


  19. Hitchcock hos tandläkaren, i den tidiga, viktiga spionthrillern The Man Who Knew Too Much (1934). Hjälten låtsas vara tandläkare för att kunna kolla in vad Peter Lorre egentligen sysslar med. Lorre spelar en anarkist och terrorist i sin första roll på engelska. Det sägs att han inte kunde någon engelska alls, men lärde sig sina repliker fonetiskt. Han dyker sedan upp igen i Secret Agent två år senare, en skådis som alltid lyckades stjäla varje scen han var med i.

    The Man Who Knew Too Much tycker jag är remarkabel bl a för att den visar Hitchcocks förkärlek för en intrikat arkitektur redan i detta ganska tidiga skede i hans karriär. De hitchcockska husen är ofta kinesiska boxar nästan utan ingång och utgång. Bakom varje dörr och i varje trappuppgång, korridor lurar faror, allt mer ju mer kameran börjar studera dem.

    Tandläkarmottagningen är ett sådant mellanrum mellan gatans frihet och skurkarnas labyrintiska gömställe. Också londonmiljöerna är fint fångade. Man noterar att det fanns trafikljus i London redan år 1934. Tandläkarscenen ska från början ha varit tänkt att utspela sig i en barberarsalong. Men när Hitch kort före inspelningen råkade se Paul Muni i filmen I Am a Fugitive from a Chain Gang där det fanns en nästan exakt likadan scen som den han planerat för The Man Who Knew Too Much skrev han om den. Ett lyckokast.


  20. Jag läste i senaste numret av nån inredningstidning om tapet som var specialgjord för innertak. Jag rekommenderade det till min tandläkare idag,när(eller snarare innan) jag drog ut en tand. En del tandläkare har tyg eller planscher på väggen..men vad gör det för nytta när man ligger i horisontal läge? Värst är dock smakerna.


  21. Tack för alla roliga kommentarer här, de var ju riktigt roliga att läsa! Skrattar gott åt Slaghöken, Petter Eremiten och Slätt intet.


  22. Tack Monika och vill samtidigt meddela att jag kan varje prick eller hål i min tandhygenists takkskiva, även det övermålade hål som ligger som nummer 18 i längdraden sjätte sekvens från vänster.
    Min tandläkares sandstrand och palmaffisch/tapet, som hon har i taket ovanför tandläkarstolen, ger inte samma fantasieggande mönster som de vinkelräta linjer av hål, som man kan fantisera till vad som helst. ”Riktiga” bilder bidrar med mindre känsla i ”promenaderna” mellan hål och prickar.
    Så de tandläkare som läser detta; -ge patienterna en chans till egna fantasier med abstrakta saker/bilder/ i taket. GE PATIENTEN EN MÖJLIGHET!!!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: