Archive for oktober, 2008

h1

Äppelpaj

tisdag, 7 oktober 2008

Efter år av romantisk försummelse har min trädgård åter börjat ta en mer normal form. I våras hade vi besök av en kärleksfull trädbeskärare, som visste att berätta att några av äppelträden var runt etthundra år gamla. Och det träd som stormen tog för några år sedan lät han stå kvar. Han klappade på den urholkade stammen: ”Den ser ut som ett konstverk, tycker jag”. Jag nickade gillande.

Förra hösten var gräset täckt av förkrympt fallfrukt. I år är äpplena långt färre, långt större och långt bättre. Som förutspått.

Så vi har gjort både äppelchips och äppelkräm. Samt min personliga paradgren: äppelpaj. Och även fast jag prövat andra varianter återkommer jag hela tiden till detta recept, som jag varmt kan rekommendera:

  1. Ta 2dl vetemjöl, 2dl havregryn, 1/2dl socker och 150gr margarin. Tillsätt en smula kardemumma. Knåda ihop alltet till en boll. (Om tid finns låt bollen stå i kylen en tid.)
  2. Skala äpplen, skär dem i inte alltför små bitar och fyll en ugnsfast form.
  3. Ringla över lite sirap, strö över kanel. Gärna mycket kanel. (Jag gillar kanel.)
  4. Lägg degen ovanpå det hela.
  5. Grädda cirka 15 minuter i 200-gradig ugn. Gärna med grillelement, för att få färg. (Vill man ha mer mjukkokta äpplen tar man mindre bitar och längre tid.)
  6. Ät med vaniljglass eller vaniljsås.

Det fungerar också utmärkt med rabarber. Samt krusbär.

Annonser
h1

Lichtenbergiana

måndag, 6 oktober 2008

Om jag av någon anledning skulle bli tvungen att reducera mitt samlade bibliotek till blott 50 volymer, skulle det i denna samling ingå Georg Christorph Lichtenbergs samling av aforismer och annat smått och gott. Karln dog visserligen 1799 men han är ständigt lika levande.

T.ex. har Lichtenberg på cirka 200 års avstånd gjort ett ej oviktigt inlägg i den intressanta debatt om Högt och Lågt, som Svante Weyler startade i augusti:

Det vore säkert mycket nyttigt att visa världen på de författare, som med kännedom av andra som funnits före dem skapat endast ur sig själva. Det är bara genom dem man lär, och bland dem är det säkert mycket få som alltså alla kunde läsa. De andra är efterföljare och är i egentlig mening falskmyntare.

h1

Skrivlogg nr. 19

fredag, 3 oktober 2008

Senaste prognosen vad gäller bokens uppdykande säger… idag. Kanske. Annars nästa vecka. Den går att skåda och förhandsbeställa på ställen som Adlibris och Bokus. (Priset syns mig mer än humant, runt 220 SEK, vilket betyder att man får nära tre sidor för var spenderad krona.)

Nu inleds ännu en tid som en ”employee of a former self”, alltså den lite besynnerliga period då man skall tala för och förklara ett arbete som man samtidigt är fullt sysselsatt med att lämna bakom sig. På adlibris och bokvideo finns en filmsnutt utlagd, där – en spöklikt ljussatt – undertecknad pratar om ”Stridens skönhet och sorg”.

Kan nämna att i det senaste numret av Populär Historia deltar jag dels med en essä om Första världskrigets utbrott, dels med ett antal smakprov ur boken.

När vi ändå är inne på rörliga bilder från min arbetsplats, kan även denna ha ett visst om begränsat intresse. När jag arton minuter över tio måndagen den 30 juni skrivit de allra sista orden, och tryckt på ”Spara”, pustade jag ut, lutade mig tillbaka i stolen och förevigade ögonblicket med min mobilkamera (kvaliten är väl sådär, om man säger så):

Varför? Jag kände på mig att en fas i mitt liv var till ända. (Mer om detta längre fram.)

Passande nog är det Mirelli Freni som sjunger det hela adieu.