h1

För tjugo år sedan

söndag, 2 november 2008

I dagarna är det tjugo år sedan min första bok kom ut.

Mina förväntningar inför dess möte med publik och kritiker var dämpade. Om något skrämde så var det insikten att jag på detta vis öppnade mig för invändningar och kanske tillochmed hån. När jag för första gången tittade i förlagets katalog, såg hur stort de slagit upp mitt förstlingsverk, så blev jag faktiskt bara rädd: jag satt då på en snabbmatsrestaurang vid Stora torget i Uppsala, men störtade upp från en halväten Döner och irrade oroligt och planlöst iväg under en mulen augustihimmel.

Då var det nästan så att jag önskade boken ogjord.

När jag skrev ”Poltava” hade jag egentligen bara en fantasi. I den går jag med en bekant, gärna en kvinnlig sådan, i en bokhandel, och när vi strosar förbi historieavdelningen säger jag, lite nonchalant sådär, ”Den där har jag skrivit” och pekar. Och vännen ska då utbrista imponerad något i stil med ”Va, har du skrivit en bok”, och jag ska då bekräfta, lite avmätt sådär, och sedan ska vi vandra vidare.

Inte mer än så.

Första recensionsdag var den 28 oktober. Då hade jag uppenbarligen lyckats förskjuta hela evenemanget. När jag igår sökte få datumet bekräftat, letade jag reda på min almanacka för 1988 och fann då att den veckan var nästan helt tom på anteckningar! Där stod inget om ”Första recensionsdag”. Istället skulle jag den fredagen träffa en doktorand från Polen och – tydligen – diskutera rättspraxis under 1600-talet.

Hela den veckan dominerades istället av två helt andra saker: 1. Att min halvårsgamle son Gustav fått sin första tand och 2. Att jag på måndagen skulle ha ett nytt avhandlingsavsnitt klart. Som sagt: inte en rad om debut och recensioner och slikt.

Jag minns att jag på morgonen smög upp och hämtade DN som låg nedanom brevinkastet i vår lilla lägenhet på Studentvägen 17 i Uppsala. Jag slog upp kulturdelen. Jag fann en recension av min bok. Jag läste den i badet. Jag noterade att den faktiskt var riktigt bra. Jag var lättad.

Senare ringde Kjell, min förläggare, och ville att jag skulle komma till Stockholm. Han skulle bjuda på lunch.

Jag cyklade ned till stationen och tog pendeltåget.

Jag anlände lätt nedslagen till förlagets våning vid Humlegården. På Centralen i Stockholm hade jag tjuvkikat i Aftonbladet och skummat en avfärdande anmälan av en historieprofessor från Stockholm, som menade att det fanns mer intressanta saker att skriva om.

Kjell kunde dock förlösa mig ur min nyvunna dysterhet, ity han hade sett långt fler recensioner än jag och visste att det gått bra, tillochmed mycket bra. Han pekade och bubblade och skrattade. I samma veva dök det upp en journalist från Expressen som ville prata med mig med anledning av min debut. Tror det var min första intervju. Jag minns att jag blev avfotograferad sittande i en av Kjells blommiga fåtöljer.

Senare åt vi lunch på en restaurang i närheten av Rosenbad. Jag minns bara efterrätten: vit chokladmousse med orange mangosås.

Jag tog tåget hem.

När jag åter klev in i lägenheten var det redan mörkt. På TV rullade ett avsnitt av ”Batman”, 60-talsupplagan. Jag var glad, omtumlad och lite förvirrad. Jag berättade för Anki om min dag. Telefonen ringde.

Nästa dag gick vi ned på stan, Anki och jag, Gustav i den ljusblå barnvagnen. Jag styrde oss med bestämda steg förbi Studentbokhandeln på Sysslomansgatan, för jag visste att de hade ett exemplar av boken i skyltfönstret. Antar att jag nu skulle leva ut den där fantasin.

När vi kom dit var boken borta.

Jag tänkte något lagomt dystert i stil med ”sic transit gloria mundi”. (Det var först lite senare som jag fick reda på att orsaken var att boken sålt slut.)

Det var tjugo år sedan.

16 kommentarer

  1. Just det: fotot visar jag och den reklam som senare den vintern sattes upp på bussar och tunnelbanetåg i Stockholm.


  2. Hej Peter! Grattis till nya boken. Läste i DN att du har tämligen strikta rutiner vad gäller tider då du ska sitta i skrivarlyan. Låter vettigt men jag undrar lite om du har någon teknik eller vad man ska kalla det när liksom tankarna far iväg. Hur behålla koncentration och fokusering på arbetet när det enda man tycks tänka på är att man inte har några rena kläder till i morgon. Ska man försöka slå bort tankar på praktiska göromål eller är det bättre att sätta igång en tvättmaskin och få ro att arbeta? Fånigt exempel men jag tror jag menar att det verkar tämligen lätt att få ner rumpan på skrivarstolen men svårare att få huvudet att hålla sig inom de givna ramarna.


  3. Knep, nja. Självdisciplin är ju inte ett knep utan ett sinnestillstånd. Givetvis måste man slå bort tankar på allt annat lappri, men förmågan att fokusera är inte bara en viljehandling utan springer nog till del ur det faktum att man faktiskt gör något man tycker är roligt, eller viktigt. Tror tyvärr också att det delvis är en temperamentsfråga.

    Inget vettigt svar dessvärre.


  4. ”När vi kom dit var boken borta.

    Jag tänkte något lagomt dystert i stil med “sic transit gloria mundi”. (Det var först lite senare som jag fick reda på att orsaken var att boken sålt slut.)”

    Ah, en påminnelse om att våra förväntningar sällan slår in, men utan att resultatet därför behöver bli sämre än förväntat.


  5. Då var din Gustav ett halvår, och nu har ni just fått barn igen! Grattis!

    Min pojk är fyra månader gammal, och honom rullar jag runt i min systers gamla barnvagn, hon som just fyllt arton. Själv är jag 37, så min mamma gjorde som ni: Det skiljer 19 år mellan mig och henne.

    Hoppas ni får en härlig söndag!


  6. Jag minns fortfarande med glädje vilken läsupplevelse Poltava var!


  7. Peter,
    en måhända dum fråga: När upptäckte du att du kunde skriva, att du ägde en stilistisk förmåga utöver det vanliga?


  8. Ja, Poltava minns man med glädje! Och har läst om…🙂 Mohikanen.
    PS. Det måste kännas härligt att få positiva recensioner! En fråga, Peter: har du någonsin träffat på ngn som skrivit negativt och som efter en tid bett om ursäkt( om nu inte recensenterna är för högmodiga för det?)? DS.


  9. Jag har inte läst Poltava ännu. Inte mer än till sådär hälften, sedan ville biblioteket ha den tillbaka. Däremot har jag läst färdigt den om slaget vid Verdun. Och Tystnadens historia tycker jag vara så fascinerande och annorlunda att jag för andra gången på ett år ska lyssna igenom CD-boksversionen. Förresten började min omlyssning just idag.Vem vill i dessa krisiga dagar inte veta lite mer om finansbubblornas historia? Exempelvis.


  10. Jag vet flertalet personer som bestämt hävdar att Poltava var den första bok, vilken de faktiskt förmådde sig att läsa ut. Med andra ord var detta ditt förstlingsverk inte bara förlösande för dig.


  11. Innan jag läste Poltava var jag inte alls intresserad av krigshistoria. Läste mest skönlitteratur. Men efter denna fantastiska bok blev jag en ivrig läsare av militärhistoria och ja, även historia i allmänhet. Äger idag ett par hundra böcker i ämnet.


  12. Bästa stället som Poltava syns på är i en av Mamma Mu-böckerna av Tomas och Jujja Wieslander, illustrerat av Nordqvist. Man ser Mamma Mu (eller är der Kråkan?) på Biblioteket (som liknar Sandvikens stadsbibliotek) och där står bl.a. Poltava framställd.


  13. Det jag minns som ett speciellt ögonblick var när jag börjat arbeta på min B-uppsats (som handlade om brottslighet i ett uppländskt härad under 1500-talet) så fann jag att det faktiskt var mycket roligt att skriva. Tyckte om själva sysslan. Resultatet blev också en onödigt tjock B-uppsats…


  14. Jag har alltid varit intresserad av historia. Det låg nära till hands att läsa ” Poltava” när den kom ut. Redan efter ett par sidor fick jag mer och mer bråttom att läsa vidare. Så bråttom att jag genast läste om boken för att se vad jag kanske missat. Jag tycker en stor del av suget i boken består i din förmåga att göra skeendet spännande trots att vi alla redan från början vet hur det går.( Lite som i
    ” Sjakalen”, man visste ju att de Gaulle inte blev mördad.) Och att man som omilitär person med spänning läser om redutter och annat tidigare okänt är en stor komplimang till dig!


  15. En försiktig och stor liten fråga; har du lust att blotta dig (än mer?!) och lägga upp din B-uppsats – eller delar av den – på din hemsida?

    Det är mycket annat här av dig som finns, men det vore verkligen intressant att få läsa ditt ”verkliga” förstlingsverk!

    Förståelsen för ett eventuellt negativt svar är stor, men samtidigt har säkert inte bara min utan allas vår nyfikenhet och läsarhunger ökat i och med din post å måndag den 3 november!

    Vänligen
    Klocktornet


  16. Vilken rolig tillbakablick! Gillade särskilt den där fantasin om bokhandelsbesöket där du lite avmätt kunde peka ut din bok i förbifarten…
    Gillar den här bloggen – den handlar om livets oförutsägbarhet. Det känns spännande – särskilt då vi lever i en tid när allt ska planeras så infernaliskt.

    /Monica



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: