h1

Dåligt sex

torsdag, 6 november 2008

Läser en roman av en firad svensk romanförfattare, och finner lovorden berättigade. Dock når jag ett avsnitt som gör att jag skruvar besvärat på mig – som lyssnade jag till en symfoni plötsligt avbruten av ett plågsamt och disharmoniskt gnissel. Det är en samlagsskildring. Det är alls inte första gången som en skicklig och känslig författare misslyckas med att skildra sex på ett vettigt vis.

200px-evelyn_waugh_by_van_vechten

Och jag påminns om något Evelyn Waugh en gång sade:

”Our language took form during the centuries when the subject was not plainly handled with the result that we have no vocabulary for the sexual act which is not quaintly antiquated, scientific or grossly colloquial.”

31 kommentarer

  1. Prova Kjell Westö, om du inte redan läst honom. Bland hans många förtjänster finns ett välgörande avslappnat sätt att skildra sex, särskilt i romanen Lang.


  2. Haha så sant så sant. Men jag kommer just att tänka på att de riktigt bra författare jag läst sällan eller aldrig riktigt beskriver sex, eller samlaget. Hm, undrar om det är med flit? Kerstin Ekman och Joyce Carol Oates är riktiga fenor på detta dock, den sistnämnde riktigt grov i språket i ”Blonde”, vilken jag för närvarande läser, jag reagerade med förvåning trots att berättelsen kräver detta; att hon klarade även detta med bravur:)// Hälsn A-L PS jättebra och intressant blogg. Älskade när du beskrev din ångest inför första boken! Känns gott för en person med ständig prestationsångest DS


  3. Hej Peter!
    Får man lov att fråga vad du tycker om D.H. Lawrence:s Lady Chatterleys älskare? Gällande dylika skildringar?😉 Mohikanen.


  4. Vilken bok var det? Eller är det känsligt:)


  5. Evelyn har en poäng, det är verkligen svårt att hitta ord som inte har en massa mindre lämpliga konnotationer – för medicinskt, för vulgärt, för heteronormativt… Nu blir jag väldigt nyfiken på vilken roman det var du läste. Problemet är förstås utbrett, så jag förstår vad du menar utan att veta, men jag är ändå nyfiken! Det finns utmärkt välskrivna sexscener inom den rena erotiklitteraturen, så kanske handlar det mest om ”vanliga” författares prydhet och ovana? Själv har jag gjort det till litet av min mission att försöka integrera en hel del sexskildringar på nivå med kvalitetserotica i mina romaner. Det känns fegt att stänga sovrumsdörren när sex är en viktig del av livet som ska skildras litterärt.


  6. Oj, vad många ord jag fick slå upp!


  7. Mycket insiktsfullt påpekande.

    Kommer att tänka på ett annat citat i anslutning till det faktum att detta ämne tidigare inte avhandlades i litteraturen:

    ”Der Moderne leugnet das Wert des Schweigens.
    – Er leugnet, dass es viele Dinge gibt, von denen sich nicht sprechen läßt, ohne daß man sie verunstaltet.”

    Citatet kommer från en översättning av den columbianske tänkaren Nicolas Gomez Davila


  8. Intressant konstaterande. Liza Marklunds sexskildringar är nog bottennappet bland det jag läst.


  9. Men vad har Liza Marklund med detta att göra? Hennes skildringar av vad som helst skulle nog rent litterärt kunna kallas bottennapp eller någonting ditåt. Att läsa hennes böcker är som att äta en McFeast&Co plusmeny. När man har ätit klart inser man att intaget inte gav någonting av värde. Det var bortkastad tid och man smyger ut och hoppas att ingen sett att man varit där. Och dessutom mår man illa.

    Men det kanske är lika dumt av mig att raljera över Liza Marklunds författarskap som att raljera över McDonald’s-mat..?


  10. Läs Leonard Cohens ”Älsklingsleken” och ”Sköna förlorare”.Där finns sexskildringar som inte väjer för någonting,mycket välskrivna dessutom.


  11. Nix, tänker inte berätta vilken bok det handlar om – det är fenomenet som sådant detta handlar om.


  12. Att ständigt vilja läsa om sex visar väl vilket fattigt liv man lever, och att ständigt skriva om sex om hur lite man har att skriva om.


  13. Vill minnas att Stephen King hade bra sexscener, fast kanske beror det på att jag var 14 år när jag läste det och diggade att det var utförligt beskrivet och sen vet jag inte hur tillitsfullt minnet är. Men 14-åringen var nöjd i alla fall.


  14. I romanfragmentet Råttan av John Karlzén finns en samlagsskildring på 1700-talssvenska.
    Han var för övrigt en mycket skicklig stilist. Jag rekommenderar varmt hans böcker.

    MVH

    Petter Eremiten


  15. Det enda som kan skriva bra, och då menar jag riktigt bra, samlagsskildringar, näst efter mig då förstås, är Sture Dahlström. Ja, ni hörde rätt. Sture Dahlström var namnet. Case closed och trevlig helg!


  16. Någon som kan det är Per Wästberg. Åtminstone i mitt minne är det så, länge sen jag läste hans böcker. Men Vattenslottet, Luftburen och Jordmånen läste jag på 70-talet och blev berörd av innerligheten och sensualiteten.


  17. ”som lyssnade…” Vad är det för svenska?😉
    Intressant observation.


  18. Jag vill nog påstå att det är ett förhållande som gäller för den andra sidan också, jag tänker mig det som två linjer som bildar ett X i en graf. En vågad film(vad jag har förstått) har väldigt svårt för att driva handling och dialog.


  19. Agnar Mykles bok Sången om den röda rubinen (på svenska 1957) har många goda erotiska kapitel. Författaren blev åtalad, i sitt hemland Norge, för pornografiskt snusk, men friades.
    Jag gissar att du har läst Ulf Lundells Vädermannen -en utmärkt bok med vackra naturskildringar, men sexet är uselt, som alltid hos denne älskansvärde romantiker.


  20. Det verkar som vissa får skamkänslor vid tanken på det skrivna sexet….och bara det kan vara intressant att utveckla. Är det religionen eller något annat som sätter skamkänslan igång??


  21. Jag vill helst inte utsättas för så mycket sexskildringar när jag läser, vare sig de är bra eller dåligt skrivna. Jag tycker helt enkelt inte att det är så intressant. (Att läsa om, alltså).


  22. “`som lyssnade…´ Vad är det för svenska? ;-)”

    Du frågar som *vore* uttryckssättet helt främmande för dig.😉 Hur som helst är ”lyssnade” i exemplet preteritum indikativ av verbet ”lyssna” använt i konjunktiv betydelse. Om konjunktiven och hur de används i svenskan kan du läsa här:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Konjunktiv

    Wikipedias uppgift att ”imperfekt konjunktiv existerar som särskild form endast hos fjärde deklinationens verb, de så kallade starka verben”, är felaktig så till vida som det är substantiven och inte verben som indelas i deklinationer. Verben indelas i *konjugationer* efter sina ändelser. Det finns alltså fyra konjugationer av verben, var och en med sin särskilda böjning i preteritum, och det är endast den fjärde som har en särskild form i modus konjunktiv.


  23. Det är begripligt att allt inte kan bli till ord. Trots det är det några som har förmågan att komma nära, berörande nära. Anne-Marie


  24. Hallå där Piraten!
    Stort grattis till den fina recensionen i DN.
    Lustigt dock att boken hyllas för sina litterära kvaliteter, nu när du har nämnt att du är ointresserad av att skriva skönlitterärt.

    ”Här under är boken av en man som hade vanan att skjuta allt till källorna. Dock bättrades han senare i livet och begav sig verkligen till fantasins annaler den 9 oktober 2008.”


  25. Jo, vi har nog lite för få fina ord om det onämnbara, däremot fungerar de flesta orden i ämnet bra som invektiv. Tex Miles Davis självbiografi..


  26. Efter DN och Expressen vågar man nu säga grattis till mottagandet av din nya bok! Själv fann jag den nästan smärtsam att läsa; påträngande och konkret, närgången.

    Vill även passa på och säga att de två första volymerna i Minnesbiblioteket var mycket lyckade. Dessutom tilltalande. Blev fast i Lönnroths skildring av Gustaf III, trots att jag redan läst den.


  27. En smart författare undviker nog att vara alltför explicit i sexscenerna. Att nå ett språkligt klimax som på något sätt motsvarar sexaktens är nog omöjligt. Bättre då att låta bli och låta läsaren själv skapa sina inre bilder.


  28. Får lov att rätta mig själv i kommentaren 20081109. Den avslutande meningen i kommentaren ska lyda: Det finns alltså fyra konjugationer av verben, var och en med sin särskilda böjning i preteritum, men det är endast den fjärde som har en särskild *preteritumform* för modus konjunktiv.😉


  29. …en firad svensk romanförfattare… kan det möjligen vara Bodil Malmstens senaste ”Sista boken från Finistère” ? Hursomhelst handlar ju denna bok delvis om det omöjliga i att att skildra ”mogen sex”. Allt på ett humoristiskt och satiriskt sätt, boken rekommenderas.


  30. Läs Skrivet på kroppen av Jeanette Winterson!


  31. Per Gunnar Evander är skicklig på att skriva innerligt om kärlek. Läs t.ex.: Måndagarna med Fanny! Det sista äventyret!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: