h1

Skrivlogg nr. 21

onsdag, 12 november 2008

Vaknar upp tisdag morgon på en soffa, mör i kroppen, med igenklistrad mun och lätt huvudvärk efter alltför många vackert bubblande soixante-quinze, avlossade under släppfesten den föregående kvällen, och kan konstatera att allt är klart.

www561

Första recensionen gick att läsa sedan redan i lördags, i DN. (Att denna trycktes av så tidigt var lite av en chock för mig, där jag stod bland de blöta löven vid postlådan nere invid grinden. ) Nästa kom i måndagens Expressen. Och denna dag anmäls boken bland annat Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Radions Kulturnytt. Samtliga är mycket bra, och en del av berömmet gör mig klädsamt generad och jag avbryter läsningen.

Jag tror inte att någon av mina böcker har fått ett så här fint mottagande, så tacka tusan för att jag är både tacksam och omtumlad. Liksom jetlaggad av superlativen vandrar jag senare runt, runt i huset.

Det som gläder mig mest är faktiskt inte i första hand lovorden, även om de givetvis är ett underbart balsam på det egna, ständigt ömmande tvivlet över vad jag kan och är.

Det som gläder mest är nog att så många läst så noggrannt, så väl.

Läsarten imponerar. Inte minst detta att flera, utan några som helst pekpinnar eller didaktiska övertydligheter från min sida, inte haft något problem att förnimma berättelsens relevans för oss, för vår tid. (De flesta har dessutom tagit sig genom fotnoterna, noga!) Ja, jag har tillochmed läst intelligenta observationer gjorda utifrån texten som jag så här i efterhand faktiskt måste överväga en smula, och sedan konstatera att… ja, fan, det stämmer.

För att parafrasera den alltid lika kloke Kjell Espmark, från hans nyutkomna essäsamling: berättelsen är alltid klyftigare än berättaren.

PS. Vad har kanonen ovan med detta att göra? Jo, den föreställer en fransk 7.5cm mle 1897, den artilleripjäs som gett namnet till de välsmakande men lömska champagnedrinkar vi hällde i oss under måndagkvällen.

38 kommentarer

  1. Jag vill inte chikanera Espmark, för nog tillhör han de klokaste essäisterna/kritikerna – och dessutom poeterna – men är inte hans citat i sig själv en parafras av Milan Kunderas ord om att romanen vet mer än sin författare?


  2. 1. Kommentar till en kommentar på annan plats: Ja, jag tror att det stämmer: den här boken hade sett annorlunda ut om jag ej bloggat. Ännu en sak som jag inte har tänkt på, men som också framstår som uppenbart.🙂

    2. Bernur! Isåfall: se så den litterära stafetten går: från Kundera till Espmark till Englund. ”Three degrees of separation”!


  3. Peter,
    detta är antagligen helt ologiskt. Men de där raderna om att du stod vid grinden…bland de blöta löven…fick mig att tänka på min mormor som brukade sjunga en sång om den röda stugan invid grinden: ”Där var mitt barndomshem”. Mkt akut tårframkallande…Snyft!

    Dessutom var ju min mormor och morfar mkt unga under
    1:a Världskriget.
    Har nyligen läst en biografi om Hitler. 2: a Världskriget kan man ju en del om. Men 1:a?
    På så sätt blir det spännande (och tragiskt) att ta del av din bok!

    En sådan tanke av Kjell Espmark!😉

    M v h Mohikanen.


  4. Tack för förtydligandet av drinken; ”sjuttifemmor” kan ju vara något annat också.🙂

    Gratulerar till recensioner, uppmärksamhet och nöjda läsare. Vilket som nu slår högst.


  5. Grattis till lovorden. Jag hoppas att jultomten har med boken i jutesäcken om en dryg månad.


  6. Ska bli intressant att läsa din senaste bok om första världskriget. Speciellt intressant ska det bli att se om du tar upp den inblandning som Samuel Untermeyer och hans sionistiska vänner hade i kriget. Jag har alltså inte läst boken ännu, men ser fram emot din uppfatning i frågan.
    Dessutom kommer det att bli intressant att se hur du kommer att förhålla dig till den s k ”Ryska Revolutionen”, då en internationell maktelit ersatte en annan maktelit i Ryssland – vilket vi knappast kan kalla ”revolution”.
    Den internationella makteliten var ju som bekant även finasierad av kapitalister, väl förtroga med bl a Samuel Untermeyer och hans vänner. Hde vi kunnat resa till Ryssland vid samma tid hade knappast dåtida ryssar definierat det som en ”rysk” händelse.

    Kanske det kommer att vara så som det alltid är, att historiker råkar ”glömma” att berätta dessa detaljer? Vi får väl se!


  7. Vad är egentligen skillnaden mellan gyttja och lera?


  8. Ur rent naturvetenskaplig synpunkt (ej hur det används i vanligt tal): gyttja är i grund och botten en förmultningsprodukt som återfinnes bara i sjöar, lera däremot är en speciell jordart som återfinnes både på land och i vatten.

    Man lär så länge man lever…


  9. Grattis! Det enda smolket i glädjebägaren, i *min* glädjebägare vill säga🙂, är att Sydsvenskans recensent Fredrik Persson antyder att du med ”Stridens skönhet och sorg” formulerar ”ett farväl till det historiska hantverket”. Hur pass allvarligt man ska tolka detta är jag inte kompetent att bedöma, men eftersom han tycks kritisera dig främst i egenskap av yrkeshistoriker kan jag inte bara blunda för hans synpunkter.

    Är nyfiken på vad du själv har att säga i saken.
    http://sydsvenskan.se/kultur/article387733/Peter-Englund–Stridens-skonhet-och-sorg.html


  10. Snälla, be mig inte kommentera! Jag vet av lång erfarenhet att man aldrig skall börja polemisera med en recensent – du kan liksom aldrig vinna, oavsett argumenten…

    Dessutom: man måste ju tåla en avvikande åsikt. Detta är ju inte Nordkorea.


  11. Först dåligt sex och sen alkohol! Hur ska detta sluta?
    Nej skämt åsido: mera champagne och stort grattis!


  12. Låter bra att den har fått sånt fint mottagande! Grattis till det!
    Hoppas verkligen ja får chans att läsa den snart har kollat på den i bokhandeln och den verkar väldigt lovande!


  13. Hihi detta med att berättelsen är bättre än berättaren får mig att helt osökt associera till en sketch jag såg för många år sen av Galenskaparna, där de gör narr av kultur, närmare bestämt poesi. En journalist/kritiker av något slag berömmer hejdlöst en poet och läser upp en fras ur en slags dyster dödsdikt för denne som utbrister förtjust: ”har jag sagt det? Så jävla bra!” Annars var det inge mera, jo det är idag 90 år sedan första världskriget slutade läste jag på bussen – känns konstigt då detta i mina ögon är urminnes tider att se två 100+ veteraner från England på bild till artikeln. En annan sak: stort grattis!!


  14. Läste recensionen i Sydsvenskan men kan verkligen inte förstå hur han drar sin slutsats. Boken är väl mer ett försvar för historien och dess medverkande än ett sorts nederlag…så Peter den recensionen kan du glömma!


  15. Stort grattis till alla strålande recensioner!
    Utöver dem du nämner fanns det också i dagens Nya Wermlandstidningen en utförlig presentation av boken, som jag ser fram emot att läsa.
    Varma lyckönskningar
    Kerstin Palm


  16. Även den västsvenska pressen ger dig högt betyg: Mikael van Reis skriver långt och uppskattande i dagen GöteborgsPosten. Här är förhoppningsvis en länk:
    http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=110
    Grattis – sonen och jag ser framemot intressant läsning!


  17. Det var väl det jag skrev förut, att det går säkert bra!

    Gratulerar, jag ser med spänning fram emot nästa bok!

    Mvh
    Monika


  18. Ska testa den där drinken på min inflyttningsfest nu till helgen. Återkommer med vad Linköpingsstudenterna tycker om den.


  19. Ja, rapportera gärna. Drinken är faktiskt riktigt fin. Varianten med konjak är dessutom långt bättre än man kunde tro. Prövade även med absint, men det var kanske lite för mycket av det goda…


  20. Tja,
    Att inte Peter vill kommentera den knastertorra recensenten så kan jag göra det. Den här bokens fördel är ju just att den är allt annat än knastertorr. Det är inget facklexikon. Visst så går väl enstaka enskildheter att ifrågasätta. Men det är ju inte poängen – eller rättare sagt – det är ju det som ÄR poängen. Att måla en annan bild. Grodperspektivet.
    Och då blir det ju otvetydligt så att det här med realibilitet och validitet i någon mån får styrka på foten så här med åttio år på nacken.
    Och tacka fan för det!

    Salute, Peter!
    Och det där med absint låter som en fullkomligt vansinnigt lysande idé! 😀


  21. Grattis till de fina recensionerna, jag ser fram emot att läsa boken som borde vara på väg i detta nu.


  22. Till hur kriget upplevdes av den enskilde soldaten kan jag lägga en fantastisk sång framförd av The Dubliners för många år sedan: ”And the band played Walzing Matilda”. Handlar om en ung australier som var med vid Galipoli.


  23. Var i Rom härförleden och fick smaka absint…
    men jag fick någon häxbrygd med 70-80% som skulle fungera som flussmedel i en lödningsprocess…inget för mig, även om jag gärna tar en sup eller så.
    Men Rönnbärssnaps eller Lingonsnaps får det att vattnas i munnen. Rönnbärsbrygden skall dock helst stå i 6 månader och då får den personliga karaktären sig en test!
    Men prova att lägga 2/3 delar lingon i en 75:a flaska, det går bra med redan frysta, och häll sedan vanligt Specialbrännvin, (bättre med lite alkoholsvagare sprit som drar ur fruktsaften bättre) till toppen av flaskan. Låt stå framme i rumstempratur i en vecka sedan silar du av lingonen och ställer flaskan mörkt. Den är drickbar direkt, kan sötas med honung en aning men låt helst bli och om den får lite ålder är det bara bra.
    Gör den nu så har du en trevlig Julsnaps.
    Men min favorit är dock Åbroddsbrännvin…enkel att göra och supergod enligt undertecknad. Om någon vill ha receptet lämna en ”hint” på kommentarer…..


  24. Hej och stort grattis till – som det verkar – enbart positiva recensioner. Har sjalv inte sett/last boken daa jag sitter i ett regnigt (vad annars skulle det vara?) Belfast. Tankte bara om du har sett Guardians lilla serie med pamfletter om WW1 vilka tacker diverse omraaden som ‘omfattningen av kriget’ och oxaa ‘the art of war’. Kolla in http://www.guardian.co.uk.


  25. Vänta nu, skall inte soxiante-quinzen vara rekylfri?? Då skall du väl inte bli bakrusig oavsett antalet eldlag???

    /Max H


  26. Nu har den kommit🙂 Jag klappar den i detta nu.

    Ge förlaget en komplimang för formatet också, det är ett favoritformat. Ökar läslusten, men jag är kanske lite konstig.

    Får man vara så fräck så att jag ställer en helt orelaterad fråga? Jag försökt mig på att översätta ”Arbetets ordning” till latin, jag tror att det bör bli ”Systemae laboris”. Men jag är inte säker på böjningen av ”labore” eftersom jag aldrig läst latin. Är jag ute och cyklar?


  27. Fått boken idag och ser fram mot att läsa den, men måste erkänna att redan bilderna gör mig lätt illamående. Samtidigt vet jag att jag inte funnits utan kriget. Min pappa jobbade på svenska ambassaden i Paris, när eländet kom. Han har många gånger berättat om hur han enligt order gick(!) upp till toppen av Eifeltornet och därifrån såg och sedan kunde rapportera om Marneslaget. Sedan var det till att gå ner, ta sig till Bordeaux och båt till Sverige, där han med tiden träffade min mamma och svek sin franska tjej. Tid tog det. Jag är född 42. Och jag är glad över att finnas, men lite skämsigt känns det.


  28. Hur länge tog boken att skriva? Tänker på det aktiva, dagliga skrivarbetet.
    När började du samla material till boken?
    Hade då några ögonblick när du kände att det här projektet kommer du inte att gå iland med?
    Var du överraskad när du såg slutresultatet?


  29. Boken har gått upp på DN.s kritikerlist oxå. Första plats! Grattis!

    http://www.dn.se/content/1/c6/85/17/84/Boklistanv46.pdf


  30. Det var några frågor där.

    Materialinsamlandet har pågått i flera år, ända sedan jag avslutade boken om drottning om Kristina. Första, trevande utkasten skrevs också vid den tidpunkten – det finns alltså en hel del som senare aldrig fann sin väg in i boken.

    Ja, det förekom flera mörka stunder, då jag tvivlade över om detta alls skulle fungera – åtminstone en av dem är nämnd i bloggen, tror jag. Formen är, som sagt, oprövad. Likaså kompostionen, eller rättare kombinationen av människor. Hade jag valt rätt personer?

    Det som överraskade mest var nog att formen gav en sådan stark framåtrörelse rent berättarmässigt.


  31. Rapport:
    Väldigt bra drink, väldigt bra fest

    (där jag förväxlar kalibern lite)


  32. Du, det var ingen liten drink det där…🙂


  33. Nu är jag grinig på jobbet och lagar snabbmat hemma, allt för att hinna läsa så mycket som möjligt av din nya bok. Och den förtjänar alla de lysande recensionerna! Tänk om jag kunde komma ihåg alla de lärorika fotnoterna, jag lusläser dom!


  34. Eftersom det ursprungliga inlägget handlar om recensioner av Peters bok, så omnämndes den i positiva ordalag i dagens (20/11-2008) ”Tankar för dagen” i radions P1. Carl-Reinhold Bråkenhielm, professor i livsåskådningsforskning lägger ut sina tankar kring naturvetenskapens och humaniorans samhällsnytta. ”…Stridens skönhet och sorg. Det är historia, men historia på ett nytt sätt. Läs den om ni fortsätter undra över historieforskningens samhällsnytta”.
    http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=1165&NrOfDaysInArchive=7


  35. Fantastiskt! En metarecension, av recensionerna av din bok🙂.


  36. Min svärmor är att lita på. Alltså fick jag Stridens skönhet och sorg i julklapp.
    När kommer det, tänkte jag … men jag behövde inte misströsta; transmogrifiera var med!
    Jag läser inte historia, det beror kanske på samma skepsis, som du nämner i ditt förord. Någonstans mitt i, fick jag för mig att boken är en viktig bok, just därför den har ett perspektiv, som jag saknar i ämnet historia.
    Du får en extra stjärna för att du har med orten Sátoraljaujhely (s. 344). Det tog mig en vecka, i ett kök på Pacsirta Mezö utca i Budapest – till stort nöje för publiken – att lära mig uttala ordet. Lätt som en plätt, när man kan det. Det betyder ”den nya tältplatsen”. Det uttalas: ”Sjaatoralljaujjhejj”.
    Hemskt mycket hejj
    PH Bartholdsson


  37. Jag är halvvägs in i boken och fascineras av utdragen ur Elfriede Kuhrs dagbok (böcker?). Med tanke på hur pass ung hon är måste hon vara jättebegåvad. Är hennes dagbok så välskriven som man får intryck av att den är? Jag kunde förmodligen inte skilja på å och ä när jag var tolv-tretton år och hon skriver om trupper som flödar upp på perrongen. Man känner sig onekligen lite sig dum i jämförelse.


  38. Tja, detta var en mer litterär kultur – det låter hemskt, men så var det – där just skriften var det primära sättet för eget uttryck. Inte heller fanns där radio, film, TV, internet. Minns att Anne Frank påbörjade sin dagbok när hon var 13 år gammal.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: