h1

Nyckeln

onsdag, 19 november 2008

Hade denna dröm i natt, och även om den präglas av en viss okonstnärlig tydlighet, rent symbolmässigt, så är den ändå intressant:

Platsen är Paris, men har ändå med drag av Uppsala. En känd förläggare har vänligen gett mig skjuts, och släpper av mig utanför ett stort hus. Bilens dörrar öppnar på det där omvända vis som var vanligt på bilar från 30-talet, typ Citröen.

keychain

Jag befinner mig vid denna address, då jag fått låna en lägenhet i huset. I min hand har jag en nyckelknippa som skall öppna dörren. Jag kommer in i det funkisinspirerade trapphuset. Det är stort och luftigt, målat i blekgult. Jag tittar på tavlan med hyresgästernas namn. Namnet jag söker finns inte där!

Jag letar och letar. Jag har nyckeln men hittar inte dörren. Några personer kommer in genom porten. Jag går fram till dem och frågar efter den där lägenheten. De berättar att det finns två olika.

33 kommentarer

  1. Apropå den där gamla Citroën-modellen – den som brukar kallar Gangster-Citroën – minns jag ännu med betydande tillgivenhet det exemplar, från 1954 tror jag, som jag ägde i min ungdom. Det var den något mindre sportmodellen. Det var mycket på den bilen som var lite oortodoxt, inte bara dörrarna som satt fast i mittbalken. Också vindrutan var med dagens mått mätt ovanlig. Den gick att skruva upp nertill. Backspegeln var placerad strax ovanför instrumentbrädan, och växellådan, det har jag ett tydligt minne av eftersom jag själv bytte växellåda i bilen, fanns längst framme i motorutrymmet. Framför själva motorn, vilket gjorde att bilens viktbalans var utmärkt. Fjädringen var också avancerad för sin tid. Progressiv. Ju hårdare man körde desto styvare blev den.


  2. Du verkar ha intressanta drömar, såna där som har en bra ”story”.


  3. Hua Peter, tycks illavarslande.
    So något i Twin Peaks…
    Ja, du ser jag är ingen drömtydare men nog låter det lite som ditt undermedvetna tar dig på irrfärder, bäst att ta sikte på det som ska uträttas
    Hej Hopp


  4. Oj. Det låter inte färdigt! Jag blir nyfiken på fortsättningen men inser att drömmen nog slutade där eftersom du inte berättar nåt mer. Symboliskt? Att det alltid finns åtminstone två möjligheter, åtminstone två olika vägar att gå? Fast du har börjat tro att det kanske inte finns en enda…Kan det vara det?

    Drömmar är fascinerande. Nåt som återkommer i mina egna är att jag är i nån farlig eller besvärlig situation och måste ringa med mobilen och jag gör bara fel hela tiden, mobilen börjar spela musik eller langa fram olika spel och så. Jag kommer aldrig åt att göra det där samtalet hur många knappar jag än trycker på.


  5. Ja, vad kan det stå för?
    Det är väldigt spännande med drömmar.
    I din denna dröm tror jag ändå att ”nyckeln” (där fick jag till det) ligger i slutet.
    Du vet vad du vill, men har svårt att hitta dit.
    Det kanske till och med känns som att du inte hittar den symboliska dörren till ditt mål. Trots att andra tydligt kan se det.

    Nu är det kanske inte alls så i din verklighet.
    Men drömmar kan behandla många känslor och erfarenheter som man har haft genom åren.

    ha en find ag!
    /Lallis


  6. Jag är också ganska ofta i Paris på nätterna. Det innebär alltid problem: jag har glömt vad hotellet heter och vilken gata det ligger på,jag ska åka hem och har glömt passet eller tappat bort bagaget med mera med mera.
    Det mest intressanta med din dröm är den sista repliken: ”Det finns två”. Två vad?
    Kanske det finns två portgångar, A och B. Du är i A och ska till B eller tvärtom. Eller, kan det vara så, att det krävs två nycklar för att öppna dörren?
    Om man tolkar nyckeln som symbol för lösningen till ett problem, har du en lösning, men vet inte vilket problem, den passar till. Då finns det två möjligheter:
    1. Dion lösning passar till två olika problem.
    2. Din lösning är bara en dellösning. Det behövs något mera för att lösa problemet, ”öppna dörren”.
    Detta är bara amatörpsykologi.
    MVH
    Petter Eremiten


  7. Å vad jag kommer ihåg dessa Citränger, jag stavar så för det är så jag kommer ihåg dem. Det var i min morbrors som mitt första minne av åksjuka uppstod.
    Jag känner fortfarande smaken i munnen fast det är mer än 52 år sedan. Kusligt!
    Brorsan samlar på dom, han har flera modeller. De är utrustade med dörrar som Klinkmann kallar gangsterdörrar men vi kallade dem för kärringfångare.
    Men hur skall vi göra med Peters drömmar, han verkar fundera på om han kommit rätt?
    Vi får hjälpa honom med våra egna drömmar och redovisa i dessa kommentarer hur det skall gå.
    Hu vad det blåser över Vättern ikväll. Skall genast gå och stänga fönstret, det börjar bli kallt……


  8. Det finns två… lägenheter alltså, som tillhör den där personen.


  9. Någon drömtydare är jag icke så det blir ingen analys men jag har en liten undran i all enkelhet. Jag såg ledamoten på burken häromdagen och då nämnde reportern att ledamoten undervisade, eller har undervisat, i berättarteknik. Just det, tänkte jag, det har jag bestämt hört vid något tidigare tillfälle. Sedan tänkte jag vidare om ledamoten själv har gått någon utbildning i detta ämne. Om inte, eller hursomhelst, var har ledamoten tillskansat sig dessa färdigheter? Svara gärna på vers om möjligt. Skojar bara. Bara svara.


  10. Jag har var under åren 2001-2005 professor på Dramatiska institutet i Stockholm, i ämnet narratologi, eller läran om berättandet.


  11. Antagligen ganska vanligt att vi i drömmen befinner oss i en främmande stad där vi varken kan orientera oss eller ens kan språket. Vi irrar runt och letar nånting obestämt. När jag läser din dröm ser jag mitt eget Parisbesök och det surrealistiska hotellet på Corentin Cariou framför mig. Och så tonar en roman av ungraren Ferenc Karinthy fram: Epepe. En man tar ett plan i Budapest för att resa till en kongress i Helsingfors, men planet landar…i en mardröm.


  12. Jag minns att jag var mycket stolt över att farsans Saab -92, med tvåtaktsmotor och frihjul, också hade denna dörrkonstruktion.

    Stoltheten kom sig mest av benämningen ”kidnappardörrar” som ju kittlade en del. ”Självmordsdörrar” är ett alternativ.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kidnappard%C3%B6rrar


  13. Hade lite svårt att sova inatt. När man befinner sig på annan ort och skall sova hör man alla nya ljud på ett mer aktivt sätt. Och här vilar Erik Dahlbergs ande i luften…. Så jag funderade på Peters dröm.
    Två alternativ är alltid två alternativ men ändå som man säger i Thailand….same same but diffrent…
    Alltså är problemet att det är samma sak fast annorlunda, alltså en valsituation….vad funderar du på månntro som ger dig två alternativ om samma sak?
    Det vet bara du……!


  14. Att konsekvent kalla någon ledamoten i ett inlägg… Jag vet inte, jag.


  15. – de to personer er dækpersoner for drømmeren selv, som har identitetsproblem. Han har naturligvis nøglen, men skal træffe et valg: Hvor skal han slå sig ned? Historien kan ikke slutte der, vi må have kapitel to –


  16. Ser fram emot att läsa Din nya bok, som intresserad student av Världskrigen och 1900-talets historia. Först måste jag plöja genom Denis Winters: ”Haig’s Command: A Reassessment”, en bok som är anti-Haig och beskriver honom som slaktare, som dessutom friserade en massa dokument efter kriget för att framstå i bättre dager.

    Läste en bra skönlitterär bok om Somme, John Harris: ”Covenant with death”, som fick mej att fundera varför 60.000 stupade första dan i Somme när dom ”went over the top”. Man följde tydligen strikt reglementet, alla skulle gå i jämnbredd i lugn takt och ingen fick rusa före. Varpå kulsprutorna tog kål på de flesta.
    Min undran är, om man använt annan teknik och taktik, skulle man förhindrat den stora slakten i WW I? Berodde den delvis på ett ytterst stelbent tänkande, utan rum för egna iniativ. Många högre befäl ansåg ju dessutom kavalleriet som kronan på verket i krigföringen.
    Sen blir det Martin Middlebrooks ”First Day at Somme”. Han har skrivit flera lysande böcker om bobmräder under andra världskriget förresten.


  17. Jag tycker att drömmen är alltför ”faktisk” för att jag ska våga mig på en tolkning. Vanligtvis är drömmar inte bara faktiska utan också mycket stämningsfulla; man befinner sig på platser som kan verka mystiska, förvirrande, hotfulla eller underbara; man möter människor, djur och andra levande varelser som inger en känslor av behag, lust, kuslighet, avsmak, och så vidare, och dessa känslor och stämningar, eller rättare sagt deras efterklang i minnet efter uppvaknandet, är den ariadnetråd som i lyckliga fall gör det möjligt för en att göra en ”vettig” drömtolkning. Åtminstone är det så för mig.


  18. Blytung klichévarning.

    Läget: Trapphuset: dunkelt som själen, Tarkovskijfukt, mellankrigsperiod, mellanboksperiod, bildörrens bakvända; litterära, väg i historievetenkapen och förläggaren som gärna skjutsar till nästa bok.
    Du har just skrivit om Världskriget med sidor som skildrar hur kriget är. Horror. Med Tyskarna kom inte fram till Paris i . Kanske gör dom det i nästa bok. Du har nycklarna; förklaringarna till lägenheten; världen, kriget. Det finns olika lägenheter; världar; vägar. Det är ångestladdat; blekgult. Som Conrads kongoflod på kartan i Mörkrets Hjärta. (Det var Mörkrets Härta som visste mer än författaren) Hur blir nästa bok? Med eller utan Verfremdungseffect?

    För övrigt så kan man bara tyda sina egna drömmar. Därför hittar du inte namnet du söker. Man äger själv nycklarna.

    För övrigt så var boken mycket bra. Den blir svår att överträffa.


  19. Har du nyligen läst Georges Perec´”Livet en bruksanvisning”?


  20. Till Dag: Tycker det är utmärkt att kalla någon ledamoten i ett inlägg. Ett neutralt tilltal ger sakfrågan utrymme. Nu fick ju inte inläggsskribenten något vettigt svar ändå men det var ett gott försök. Men att skriva ”Jag vet inte, jag” i ett inlägg är bara drygt. Dessutom idiotiskt då ingen synpunkt framförs. Påminner om det, sofistikerade tycker de själva, mobbandet som är så vanligt bland personer med lappade kavajärmar inom den akademiska världen. En typ av översittarbeteende som lätt uppstår när man inget vettigt gör utan det enda konkreta man lyckas åstadkomma är att slita ut ett antal manchesterbyxbakar.


  21. Tips till Peter själv och ni andra som uppskattar musik och litteratur:
    Lennart Persson, Sveriges främste populärkulturjournalist, har sjösatt sin nya hemsida. En skattkammare med hela hans textarkiv sökbart, samt dagligt uppdaterade tips på musik, böcker och film.

    Jag tog mig friheten att länka mitt namnalias här uppe till Lennarts hemsida. Och nej, vi är inte släkt och jag är inte hans manager …

    http://www.lennartpersson.se/


  22. Jag protester å det grövsta, jag har aldrig haft manchesterkläder.

    Nu lämnar jag den debatten med en ursäkt till dig Lennart. Jag skyller på att jag hade en underliggande irritation som jag tog ut på alldeles fel saker.


  23. Fy fan säger jag, så småaktigt med att tramsa om epitet. Skriv Peter då eller stor pappa eller mullenutt men kom inte att påstå att det är fel.
    Vi vill ju bara vara….


  24. Svar till mej själv angående Somme.
    Ja, det berodde på stelbent militarism a’la Napoleon-tiden (det stod faktiskt i deras instruktionsböcker att infanteriet skulle gå i lugn takt, bredvid varandra med ”five paces distance”. När första vågen nått fram var det dags för anfallsvåg nr två i samma stil) plus ett totalt inkompetent artilleri, som inte kunde pulvrisera taggtråden eller kulsprutorna, eller behärska ”creeping barrage”.

    Fransmännen var mycket bättre. Där tilläts individuella intiativ med snabb rush mot tyskarna med effektiva små enheter samlade. Och deras artilleri var superbt. Kunde lägga en ”creeping barrage” 60 meter framför infanteriet, engelsmännens precision var +/- 300 meter.
    Så stupade 7000 fransmän jämfört med 60.000 engelsmän första dagen under Somme.

    Men fördelen med Albions pojkar är att de lärde av misstagen (liksom vid nästa världskrig). 1918 var deras arme en ytterst effektiv stridsmaskin. Medan fransoserna förblött. Och lidit av myterier.

    Jag blir glad när jag ser din bok är på 632 sidor. Böcker under 500 sidor har jag svår för.


  25. En del av diskussionen här syns mig onödigt animerad…


  26. Hoppas att dina drömmar å de senaste har varit något mer sansade än den du nämner i inlägget!
    Har kommit en bit i din nya bok – så attans bra – det går ju inte att lägga den ifrån sig!
    Hej Hopp


  27. Jag är nykomling här. Håller med Peter. Tonen liknar Passagen Debatt här emellanåt.


  28. Jag undrar om drömmen utvecklas i nästa dröm…
    A-M


  29. Jag vill ändå ta upp tråden om animerade diskussioner. Det synes mig som det finns en nord-sydgradient i detta i Sverige. Där man i Mälardalen i bildade sammanhang säger sig bli ”något förvånad” i en diskussion säger man i Norrbotten ”jag blir så djävla förbannad”. Denna skillnad i uttryckens valör har jag tyckt mig märka även korrigerat för sociala och utbildningsmässiga faktorer. Någon som gjort liknande iakttagelser?


  30. PS Och Peters ordval ”onödigt animerad” är kanske ett resultat av långvarig vistelse i Mälardalen?


  31. Såsom många redan påpekat är amerikanska TV-serier ofta rena plågor. Exempelvis kan nämnas The Tudors där man trots hela två inspelade säsonger ej ens har kommit till början av batteritillverkningen.

    Fredrik Hjorth


  32. Tänker så här. Drömmar har ett språk och budskap.
    (Varför skriver du förresten att mailadress måste anges? KÄnner du dig hotad på något sätt. Jag är också prästkandidat, är det något mer du vill veta om mig, skall jag skicka ett fotografi också?)
    Den som köper din bok talar om inte om vem han/hon är?

    Jag tänker att drömmens huvudbudskap i det här fallet var ”nycklarna som inte passade”.
    Själv drömde jag (för 10 årsedan) att en man i svart gav mig ett knippe nycklar, sen föll han ned och dog… Vi var barnlösa under många år. Kort därefter gjorde det nyskapade livet entre även hos oss.
    Mannen i svart var nyckelpersonen i detta drama som när det väl var fullbordat förlorade ”sin roll”. Nycklarna stod för det efterlängtade livet.
    Jag menar också att längtan efter barn inte bara är biologi utan ”livets längtan efter sig självt”.

    Nycklar i en dröm är starka metaforer för ”liv” har jag läst någonstans. Ett liv som till varje pris måste sökas…Frågan är VAD som fattas i ditt liv. Vilken riktning denna sökan efter liv tar…

    -SÅ tänker jag!

    ker du efter där dina nycklar kan passa?


  33. […] har jag retat upp en person som har lämnat en kommentar på Peter Englunds blogg. Det borde täppa till truten på min mor som nyligen kallade mig "han, den där i Lund". […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: