h1

Insnöad 1

måndag, 24 november 2008

Varenda gång en snöstorm kommer över oss, fylls jag av en märklig eufori. Särskilt om jag ej har några tider att passa, utan kan se tiden an, allt medan drivsnön packas mot fönstren.

Kanske har det att göra med att man då förnimmer livet reducerat till dess mest enkla, grundläggande förutsättningar. Värme. Föda. Dryck. Ljus.

sno_25nov08

Jag vet vad jag skall göra om elektriciteten än en gång bryts.

Det finns gott om ved i vebon, gjutjärnsspisen i köket bara väntar på att tas i bruk, och jag vet vilka rum som då bör stängas, så att vi får liksom ett hus inne i huset, lätt att värma upp med kakelugnarna. Utifrån detta skapas en känsla av trygghet, en trygghet som med åren paradoxalt nog kommit att överföras till just det som från början skapat otryggheten: snöstormen självt.

Dessutom är snö ett så utomordentligt levande material. Regn är bara regn, medan snö kommer i alla upptänkliga former och skepnader. En undersökning jag läst räknar med att det finns 101 olika typer av snökristaller.

Jag tittar först ut, ser den torra, kalla drivsnön gå som glömska över mina fotspår. En timme senare ser jag att temperaturen har höjts någon grad: flingorna har nämligen börjat bli stora, ihopklumpade, och drivorna mer avrundade. Och när jag strax efteråt går ut är knarret under mina fötter mycket riktigt mer dämpat.

Varje snöflinga har en mikroskopisk kärna, som kristallen växer från. Och den kan utgöras av snart sagt vad som helst, bara det har den rätta molekylära strukturen: damm från en vulkan på andra sidan jorden, saltstänk från en ocean jag aldrig sett.

23 kommentarer

  1. Vilken underbar bild!
    Härlig känsla när det knarrar under skorna/stövlarna…
    Det stämmer nog att man paradoxalt nog känner trygghet när livet reduceras till det lilla.
    M v h Mohikanen.


  2. Jag drar mig till minnes ett par tidigare texter om just snö och kyla, är det fortfarande en ”tänkt historia” eller är det ett projekt som kommer att se dagens ljus?


  3. ”Varenda gång en snöstorm kommer över oss, fylls jag av en märklig eufori. Särskilt om jag ej har några tider att passa, utan kan se tiden an, allt medan drivsnön packas mot fönstren.”

    Ah, jag fick precis samma känsla idag. Vaknade upp sent, runt 11, och när jag drog upp rullgardinen möttes jag av att snön formligen yrde utanför fönstret, och den lätta känsla av stress jag känt för att jag sovit för länge försvann i ett ögonblick. När det snöar tror jag alltid att hela världen står stilla och att det enda man kan göra är att vänta ut tiden tills det stillnat.


  4. Jo den på sätt och vis gammaldags bilden väcker verklgen känslor. Trygghet är inte när allt är perfekt, då är åtminstone jag så rädd för att det snart ska ta slut. Trygghet är en starkt känsla av att allt kommer gå bra. Den har du verkligen givit ord för här.
    Ha det bra i snöeländet!/ Margareta


  5. När jag var mer vaken till sinnet såg jag snön som kosmisk materia som sänkte sig över civilisationen. Jo, jag fattar att det är det även nu. Men, då SÅG jag det också som det. Eller, som en Christo- installation, men att det nu var kosmos som var den stora konstnären.

    Hälsningar,
    Fredrik Arvidsson


  6. Det är märkligt med snön. När det inte är någon snö på vintern, klagar alla över detta. När snön väl kommer är alla sura för att de msåte skotta.
    Själv har jag idag av misstag skottat grannens bilparkering. När jag upptäckte misstaget blev jag tvungen att också skotta min egen. Men jag behöver motion, så jag ska inte klaga. Grannen blir nog glad!

    MVH

    Petter Eremiten


  7. Vackert formulerat. Väcker kanske tankarna om snöboken till liv igen?


  8. Debatten pågår om eskimåerna har 4, 70 eller 300 ord för snö. Liksom att samerna har 100 ord. Det visar sej att det rör sej om sammansättningar av ord med ”snö” i. ”Navcaq” betyder t ex ”snöformation som snart faller samman”.

    Själv är jag uppväxt i snö och kommer ihåg bandymatcher i 27 graders kyla. Men med tiden acklimatiserad söderut, hatar jag vinter och snö alltmer för varje år. Så lättad när mina barn växte ifrån pulka-åldern.

    Som tur är har jag semester just den här veckan och kan krypa ihop i sängen med en god bok, och se eländet genom fönstret.
    Påbörjar nu ”Voices of the Codebreakers” som avhandlar hur engelsmännen så smart lyckades läsa tyskarnas Enigma-koder. Om ni besöker London, ta tåget två timmar norrut till Bletchley Park. Där finns stora delar kvar av anläggningen, mycket sevärt för den intresserade. När vi var där hade jag turen att få se en av de få, fortfarande flygbara, Lancaster-bombplanen cirkla runt några varv.
    Vi hade ju en duktig svensk också, matematikern Arne Beurling, som knäckte tyskarna koder.


  9. Är det verkligen sant att det bara finns 101 olika typer av snökristaller? Jag tror att frontlinjeforskare på snökristallområdet skulle ge andra och mer komplexa svar.

    Se t. ex: http://www.its.caltech.edu/~atomic/snowcrystals/alike/alike.htm

    och: http://www.its.caltech.edu/~atomic/publist/rpp5_4_R03.pdf

    När jag ändå fattat tangentbordet: Jag följde med intresse bloggläsarnas kommentarer om den nya boken (jag har både läst den och skrivit om den). Bara en sak störde mig. Finns det ingen som reagerade mot den drink som serverades i samband med lanseringen. Är det inte ett helgerån att blanda champagne med alla möjliga ingredienser? OK om det gäller enkelt bubbelvin. Men champagne?

    Den som varit nere i Taittingers champagnekällare i Reims – http://www.taittinger.com/visite-des-caves.html – kan aldrig få för sig att denna utsökta produkt av mänsklig kultur och uråldrigt hantverk skulle vara möjlig att förstöra genom uppblandning med artfrämmande produkter.


  10. Peter har lyckats få mig att uppskatta (än så länge) både hösten och vintern detta år. Mycket märkligt.


  11. 1. 101 typer av grundläggande former, ja, sedan ett nära nog oändligt antal variationer på dess grundformer. Men om det är 101 eller 111 kan jag givetvis inte veta.

    2. Helgerån? Det som dög åt dem som slogs i det Första världskriget duger åt mig…


  12. 1. 101 dalmatiner… Vad var det akademiledamoten sa? ”Nu kommer du inte undan med nånting!”😉

    2. Åtminstone de grönländska eskimåerna har inte hundratals uppslagsord för snö.

    3. Däremot har samerna gruvligt många.

    4. En annan klassisk champagne-drink är Black Velvet; lika delar bubbel och Guinness (eller motsvarande).


  13. Tove Jansson skriver om känslan av trygghet och hur den utmanas. Utmaningarna är tillfredsställde för Muminpappan som då vandrar runt och vojar sig, sörjer för sin familjs trygghet och är beskyddande – och är alldeles tillfreds med allting.


  14. Underbar beskrivning av ett snöfall, snöoväder! En text som börjar traditionellt stämningsfullt och sedan småningom övergår i en mer detaljerad analys av snön som stoff, inklusive dess kulturella betydelse.

    Verkar som om du, Peter, här skulle värma upp lite, med tanke på nästa projekt som kanske då blir det snöprojekt du tidigare skrivit om?

    Breughel är ju inte så långt borta, men kommer själv plötsligt på en underbar jazzlåt med Gil Evans, La Nevada (snöfallet), från hans Out of the Cool-album från 1961, en oemotståndligt expansiv låt, till hälften strängt arrangerad och till hälften ett intensivt rytmiskt bubblande. 15:33 av ren musikalisk njutning, om någon frågar mig.

    Det jag speciellt fäster mig vid i inlägget är rubriken som ju är på typiskt Englundskt maner dubbeltydig.
    Insnöad är ett fysiskt tillstånd men också ett mentalt.

    Att vara insnöad är ju anatema för en författare. Samtidigt finns det ett konstant behov av att vara på något sätt i samklang med sig själv, i både sin inre och sin yttre värld, vilket ofta kan tolkas som ensamhet. Ensam, men inte insnöad är det patos som texten på sitt underfundiga sätt tycks peka fram emot. Rätta mig gärna om jag har fel!


  15. Jag hatar snö. allt mera för varje år som går. I söndags kom snön horisontalt i en vind på 20 meter i sekunden och mera. Det var ett rent helvete att skotta upp för att få ut bilen på gatan. På måndagen var drivorna där igen och jag körde fast med bilen. Min gamla ischias sände varningssignaler. Men hunden (en dvärgtax) njuter av att dyka i drivorna.


  16. Nej, snöboken ÄR ett vilande projekt, och kommer vara så ett antal år. Varför kan jag berätta lite längre fram.


  17. Om man vill njuta av förfärliga snö/kyla upplevelser rekommenderas studier av pionjärerna inom polarforskningen. Robert Falcon Scott förstås. Som tycks ha använt devisen ”varför göra saker enkelt om det går att göra komplicerat”. Finns ett tiotal böcker där det diskuteras om han var en amtörmässig klåpare eller Imperiets hjälte. Hundar ansågs odugliga i Arktis, istället satsade man på hästar! Det slutade med att man drog kälkarna själva. Slagna på mållinjen av Amundsen i Sydpolen och sen dör man på vägen hem pga undernäring och kyla, för långt mellan förråden.
    Eller australiensaren Douglas Mawson, vars expedition blev vitamin A förgiftade av hundlever. Ett av symtomen är att man blir galen, vilket inte är bra i Arktis.
    Den mest rysliga är dock Aspley Cherry-Garrards ”The worst journey in the world” Han var med Scotts expedition (men inte med till Sydpolen). Tre man gav sej iväg på en expedition i sommarmörkret för att studera pingviner (kungspingviner?) Det var 50 grader kallt, snöstormar och mörkt 24 timmar/dygnet. Förvånansvärt så överlevde de.
    Slutligen en modern rysare. En kvinnlig läkare (glömt namnet) på den fasta basen vid sydpolen upptäcker bröstcancer på sej själv. Åter 24-timmar sommarmörker och hon kan inte ta sej därifrån. Tar biopsier på sej själv, bilderna skickas via internet till patologkollega. Man lyckas släppa ner cytostatika från flygplan och hon börjar behandla sej själv. Klarar sej hem såsmåningom och blir opererad och överlever


  18. Sorry, jag skrev Arktis. Det ska vara Antarktis förstås. Måste lära mej något sätt att komma ihåg det där. Som att ”alltid” stavas alltid med två l och ”aldrig” stavas aldrig med två l.


  19. Sune!
    Vår hund (blandras rotweiler-schäfer )rullar sig flera varv i snön…
    Omöjligt att inte dra på munnen.🙂 Mohikanen.


  20. Är det inte ett fenomen? Upprymdhet vid extremt väder; regn, storm eller snö, tillfredsställelse över att vara insnöad (?) (Helt konkret då.)

    Jag känner igen det, det verkar inte ovanligt och jag har funderat på om det finns något nedärvt som orsakar det.

    Kanske är det bara en myt att människan är så social, ett flockdjur, kanske är vid det av tvång. Avskildhet är något av det första vi söker om vi har möjlighet.


  21. Visste Ni att det finne ej en enda snöflinga som är den andra exakt lik ?

    Tala om NatrurRens mångfald = NaturLiktVis Vishet Intelligens – relativt mänsklighetens kardinaltecken enfald = intellektual-Ism…😥


  22. Euforin som Peter beskriver är väl ett uttryck för samma fenomen som gör att många av oss som lever urbaniserade liv på våra semestrar väljer att uppsöka diverse fysiskt ansträngande och på andra sätt obehagliga aktiviteter, såsom fjällvandring i regn eller segling i subarktiska regioner. Vi saknar det primitiva i vår vardag. När snöstormen drar in, eller vinden friskar i till havs kan man äntligen koppla av från den urbana stressen!


  23. […] Insnöad 1 […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: