Archive for 3 december, 2008

h1

Skrivlogg nr. 22

onsdag, 3 december 2008

Ända från första början har arbetet på boken präglats av en märklig blandning av entusiasm och tvivel. Det har var och en som följt denna blogg lätt kunnat konstatera. Mycket har handlat om den nya och ovana formen. Först om den alls skulle fungera, och sedan – när jag kände att den trots allt nog skulle det – om läsaren skulle kunna ta den till sig.

Jag var rätt rädd för att folk skulle slå upp boken med fel förväntningar. Och bli besvikna.

Så här efteråt kan jag se att jag underskattat både läsare och recensenter. Tror aldrig att jag skrivit något som fått ett så välvilligt mottagande. Boken går förbluffande bra. (Den är nu inne i den tredje tryckningen, och ligger för närvarande på plats nummer tre på listan över mest sålda fackböcker. )

Nåväl. Som jag skrev i mitt allra första inlägg om den kommande boken (för nästan exakt ett år sedan): frågor om form blir bara allt viktigare för mig. VAD man skall skriva om är inget problem. HUR man gör det är allt.

Det är nog speciellt tydligt i genrer där greppet verkar givet: historia, biografier, deckare – där finns en etablerad form som bara väntar på en, som en fälla. Detta är huvudskälet till varför det i dessa tre genrer skrivs så mycket som är så medelmåttigt och direkt ointressant.

Kanske är det bra att jag nu tvingats lägga min bok om snöns historia åt sidan. (Jag kommer inte skriva någon ny bok på ett antal år. Skälet håller jag för mig själv ännu inte tid.) För när jag nyligen gick genom det jag redan skrivit, syntes det mig för slätstruket, för konventionellt.

Nu får jag tid att fundera lite extra på formen.

Vad gäller snöns historia är ämnet givet, samtidigt som det ännu återstår mig att finna en lämplig form. Kan nämna att jag har en intressant formidé som samtidigt söker sitt ämne. Båda dessa saker känns enbart lockande.

Ett intressant dilemma är att jag näppeligen kan återanvända den form jag brukat i ”Stridens skönhet och sorg”. Det skulle bara se ut som om jag blivit lat och imiterat mig själv. Härom veckan när jag kom till Börshuset för att sammanträda i Akademien kom Torgny Lindgren fram till mig, som vanligt i kostym med väst och med händerna knäppta bak den långa ryggen. Han gratulerade till boken men hans min var bekymrad. ”Du kommer att få epigoner”, sade han och skakade oroat på huvudet.

Annonser