h1

Land och stad

tisdag, 16 december 2008

Har återvänt efter en tids vistelse i Paris. Just då jag i vardagslag lever ute på landet, är det alltid lika omtumlande att resa till en riktigt stor stad, och lika omtumlande att sedan komma hem igen.

Tror att det ytterst har att göra med att upplevelsen rubbar ett viss dragning till slutenhet, ja självtillräcklighet, ja solipsism, som det är alltför lätt att odla när man bor på landsbygden.

När jag befinner mig i Paris går jag var morgon ned på gatan för att köpa bröd i bageriet som ligger någon minut bort. Att öppna porten är att öppna porten till världen. Där uppe må vara tyst och stilla, när jag smyger över den knarrande parketten, bak fördragna gardiner, bort mot skrivbordet där datorn står påslagen. Men genast när jag kliver ut i luften så strömmar ljuden och ljuset och färgerna och människorna mot mig, som för att bekräfta att världen fortsätter att förvandlas, fortsätter att röra sig, och att rörelsen är ständig.

Men när jag öppnar min dörr där jag bor, möts jag av en värld som är densamma som den jag mötte igår, som är densamma som den jag mötte för tio år sedan. Allt är tyst och stilla. I vedboden ligger fortfarande några av pojkarnas leksaker kvar, som om leken avbrutits bara för några minuter sedan, och gossarna snart skall återvända.

Intrycket är tyvärr bedrägligt. För rörelsen ÄR ständig. När man bor ute på landet är det bara så mycket lättare att låtsas att motsatsen är sann.

41 kommentarer

  1. solipsism!? Vad är det?


  2. Att resa gör på sätt och vis ont. Oavsett man reser från eller till. Att resa är att flytta sina referensramar och ställa om fokus. Sånt känns…


  3. Intressanta iakttagelser, som förklarar avsevärt om landsbygdens relativa, men eviga konservatism.


  4. Ja, det är som alltid…lagom är bäst!
    Under vår vistelse i Rom i höstas kunde jag känna en sorts osynlighet, det var som om ingen såg mig, jag kunde på ett litet naivt sätt låtsas att jag var betraktaren till allt utan att ge mig tillkänna.
    Naturligtvis var vi turister, och är det något man skall behärska med 100% närvaro, att just vara turist. Jag avskyr att höra sånt där trams att ”smälta in” så infernaliskt att man blir som ett med de människor man gästar under sin resa….
    Man kan höra vissa ”turister” som åker till samma plats hela tiden på sin semester och påstå att de har totalt smält in….men tji vad de bedrar sig.
    Ingen, jag säger ingen kan smälta in utan att bo årtalsvis, ja nästan under en hel levnad, på en plats….du är alltid en främling i de bofastas värld. Det är därför man alltid återvänder till sin födelseort med en viss känsla i maggropen. Att man bara varit iväg en smula…….


  5. Solipsism är, enkelt uttryckt, idén att ingenting existerar utanför det egna jaget och dess upplevelser.


  6. Visst, så kan man uttrycka det, men också tvärt om. Storstaden är sig lik år efter år, samma massa av okända individer strömmar förbi. Återvänder du till Yokohamas järnvägsstation efter tio år så ser det precis likadant ut, tiden har stått stilla.

    Medan på landet (om du inte är enslingen på Johannesskäret) så har någon du känner dött, någon annan fått barn, några träd har blåst ner. Du lever med dina grannar, förändringen är kanske långsam men obevekligt och du skulle aldrig komma på tanken att du är den enda tänkande varelsen i Universum. Grogrunden för sådana tankar finns nog snarast i stadens ensamhet.


  7. Ja, det ligger något i det du skriver, samtidigt är det för mig en livsstil och förändringarna finns där, bara att de sker på ett annorlunda sätt. Stadslivet är mest fartfyllt, men förändringarna i många avseenden är inte så drastiska som de verkar i en första anblick…detta är såklart en personlig åsikt…


  8. Det märkliga med en stad som Paris är man att, man även om man aldrig satt sin fot i staden, mycket väl kan beskriva en betydande del av det staden kultursemiotiskt står för, eftersom staden kan upplevas både som en verklig plats och som en fantasi, eller snarare som en kombination av bland annat realistiska, romantiska, turistiska och nostalgiska element som så att säga springer fram ur det oerhört rika förråd av bilder och föreställningar om Paris och det parisiska i nuet och historien som litteraturen, poesin, konsten, historien, reselitteraturen, filmen, musiken, media, turismen (i form av postkort, broschyrer, guider, reseskildringar, kartor m m), tidningar, serieteckningar, dagböcker har konstruerat och fortsätter att konstruera.

    Bilden av Paris som en tecknens huvudstad, eller en stad som bygger på en eller flera myter, något Karlheinz Stierle skriver om i sin bok Der Mythos von Paris, innehåller komponenter som pekar åt en rad olika håll: mot det romantiska, konstnärliga, det bohemiska, det eleganta, det moderna, det modemedvetna, det exotiska, det imperialistiska, det avantgardistiska, det dekadenta, det sensuella, det vardagliga, det sofistikerade, det högkulturella, återigen i en semiotisk process som så snart den sätter igen kan fortgå närmast i det oändliga.

    Många har väl sett filmen Amélie som gör bruk av en rad av de här föreställningarna om Paris, eller en film som kan betraktas som ett slags uppföljare till den filmen, novellfilmen Paris, je t’aime, skapad av Amélies producenter.


  9. Vadå detsamma? Här på landet har snön rasat från ladugårdstaket på morgon.

    Skämt åsido, jag håller med Skipper Worse att det inte är händelselöst på landet. Man har så många olika relationer till folk. Sedan finns det nära förhållandet till naturen.

    Men ibland längtar jag efter staden, anonymiteten. Det är faktiskt en upplevelse att gå i Stockholm, eller varför inte bara i Luleå, och slippa hälsa åt varenda människa.

    Samtidigt kan man bara gå ut på samhället om man vill ha någon att prata med. Det är lite som i Crocodile Dundee; vadå terapeut – har hon ingen kompis?

    Jag gillar Norrlands inland. Utom idag då, med en halv meter blötsnö utanför garageporten…


  10. Jag är inte säker på att livet på landsbygden alltid präglas av solipsism och självtillräcklighet. Det finns landsbygd och landsbygd. I norra Norrland, där jag bor, finns det byar där det är flera mil till närmaste affär eller bensinmack. Sjukvård och polis kanske finns femtom, tjugo mil bort. I vissa byar får man räkna med en utryckningstid (”anspänningstid” heter det visst) på flera timmar för polis, ambulans eller räddningstjänst. Att bo i en sådan by förutsätter att människor samverkar och hjälper varandra. De som inte har bil, måste få hjälp med att handla till exempel. I det lokala nyhetsprogrammet på TV visades ett reportage, om en äldre kvinna i en by. Hon hade ingen bil. Skulle hon handla måste hon ta bussen till närmaste stad. Då måste hon övernatta, eftersom det inte gick någon tur tillbaka förrän dagen efter. Ett sådant boende kräver både planering och grannsamverkan. I en storstad däremot, kan man ju, om man vill, leva anonymt och sköta sig själv helt och hållet.
    MVH
    Petter Eremiten


  11. Ej relaterat till inlägget ovan: Såg just Vetenskapsmagasinet, om bl.a. arkeologiska undersökningar av fälten utanför Poltava (och jomen, en akademiledamot som ritar och berättar finns med, på klipp från 2005). Efter att ha jämfört och grunnat och letat kommer man omsider fram till att slutstriden stod på en plätt där man dittills förlagt det ryska lägret. Huruvida redutterna var placerade som ett T eller någon annan form diskuterades också, det trodde jag var något man visste med säkerhet, men där ser man.


  12. Peter Olausson!
    Jag såg också programmet och vår vän Peter Englund.🙂
    Märkligt…alla kartor var olika! De ryska/ukrainska skolbarnen får givetvis en väldigt ensidig bild av det hela.
    Hur långt har arbetet fortskridit, Peter E? Är de helt säkra på var redutterna låg??
    M v h Mohikanen, den nyfikna.


  13. – det som er under forandring er måske mindre stedet – om det nu er by eller land – men hvordan man opfatter. Min erindring om den store by er da, at den var langt mere uforanderlig end dette ½land, hvor jeg nu bor – hvis det ikke er naturen, så er det bare lyset som forandrer sig – for ikke at tale om den evige ombygning, som i de seneste år er foregået i en sjællandsk forstad til København. Ethvert hus med respekt for sig selv har en container stående ude på vejen og huset er halvt under nedrivning og genopbygning – men det sætter finanskrisen måske stop for, så vi kan opleve lidt uforanderlighed 🙂
    Formodningen taler om sne på Sjælland juleaften. Så kan vi opleve uforanderlighed et øjeblik….


  14. Fasen! Grattis till den nya posten, Hr Englund!


  15. Ständig sekreterare? Allt gott till dig.


  16. Ständig sekreterare alltså? Grattis och lycka till.


  17. Grattis Peter till den fantastiskt roliga nyheten🙂 Det är stort


  18. När världens historiker om tusen år undersöker vem som var först i bloggvärlden med att gratulera Peter Englund till hans nya post i Svenska Akademien – då kommer de att finna mitt namn. Alltid spännande att bli ihågkommen för något. Och grattis, förresten.


  19. Grattis till utmärkelsen, Peter! Hoppas inte uppdraget som akademins ständige sekreterare tar så mycket tid i anspråk att du slutar skriva böcker och blogga bara!

    /Jan


  20. Ständig sekreterare. Vad roligt! Och vad bra för det svenska språket; och läsglädjen för den kommande generationen.


  21. Sekreterare!
    Det blir nog ett lyft för akademien!!!
    Och för oss som inte riktigt förstår akademiens arbete.

    Vet inte om man säger grattis vid ett sånt här tillfälle, men grattis ändå!

    Detta var ett väldigt glatt besked!

    Med hopp om att akademien blir lite, ening, något mer folkligare. Kan du dessutom dra tillbaks dom flyende ledamöterna så är det än bättre!

    T.


  22. Grattis till nya jobbet!
    Det känns jätteroligt att akademins ständige sekreterare är en känd och sympatisk person!


  23. Grattis till nya jobbet!


  24. Totalt off-topic, men…

    Grattis till posten som ständig sekreterare! Tror du kommer bli betydligt mer respekterad än din företrädare.

    Rent parentetiskt kan nämnas att Aftonbladets nätupplaga uppgav din ålder till 41 år. Grattis igen…

    /Martin


  25. ”Kanske är det bra att jag nu tvingats lägga min bok om snöns historia åt sidan. (Jag kommer inte skriva någon ny bok på ett antal år. Skälet håller jag för mig själv ännu inte tid.)”

    Och så var den gåtan löst… Hoppas dock du kommer få tid att skriva trots nya jobbet.

    /Martin (igen)


  26. då min kommentar väntar moderering modererar jag mig själv: ”Med hopp om att akademien blir lite, ening, något mer folkligare.”
    Ska givetvis vara lite, en aning mer folkligare.

    T.


  27. Varmaste gratulationer och lyckönskningar i anledning av utnämningen till Akademiens ständige sekreterare.

    Men framför allt tror jag att Akademien är att gratulera.


  28. Gratulerar till utnämningen! Kommer sakna Engdahl, mest för hans starka integritet som svensk intellektuell, men hoppas och tror att du kan bli lika stark i rollen som man upplevde att HE var.


  29. Kommenterar fel grej utan det stora:
    Vill kommentera den stora nyheten, som jag hoppas är korrekt om dig och Svenska Akademin. Blev så glad! Du kommer vara en stor tillgång för det stora uppdraget. Men det är viktigt att du också tiilåter dig att ha ett eget kulturellt liv hela tiden alla år. Annars blir det inte kul på sikt. Du har tid att skriva om du har idéer! Du är så stor att du måste värna dig! Med kram och lycka till!


  30. Detta har heller inget att göra med ovanstående, men jag får gratulera till förtroendet som ständig sekreterare i Akademin. Samtidigt känner jag en viss sorg över att du under de kommande åren inte kommer ha samma tid att skriva böcker. Samtidigt kan jag förstå viljan att göra något annat. Var sak har sin tid.


  31. Stort grattis! Det gör mig glad men samtidigt lite orolig, kommer du ha tid för att skriva nu?


  32. Grattis till utnämningen!

    Jag noterade att ditt inlägg är några dagar gammalt men jag vill vara ”först(?)” med att gratulera dig här på din blogg.
    Jag studerar ekonomi på LTU och hoppas att skolan får besök av dig.

    Hälsningar Martin B

    PS. Heter det ETT viss dragning eller EN viss dragning? DS.
    PPS. Nummer 11 är mitt turnummer, om en plats blir ledig DDS.


  33. Gratulerar till äran! Läste just att du blir den nye ständiga sekreteraren.


  34. Grattis till utnämningen!🙂


  35. Jag funderar på om jag håller med. Det kan bero på min mycket ringa erfarenhet av storstäder. Boden och Kalix är ju mer att likna vid landsbygd i dom sammanhangen. Ändå vill jag påstå att det hela tiden förändras även här. Dock finns det en plats där mycket har förblivit sig likt i över 100 år och just den platsen ger den mesta trygghetskänslan hos mig. Lugn, frid och ro finns i väggarna i det hus där min mamma föddes och växte upp och där jag själv fick sitta i morfars knä och gunga i gungstolen. Gungstolen som fortfarande finns kvar, även om morfar inte suttit i den på länge nu. Ändå var just detta hem verkligen ett bevis på öppenhet mot omvärlden. Här kunde vem som helst komma in och få en pratstund och kanske en kopp kaffe. Det var liksom inte ta om att behöva låsa dörren. Var har den världen tagit vägen?
    Nåja, nog med filosoferande.

    Ville egentligen säga grattis till nya uppdraget! Jag gissar att det kommer att ta mycket av din tid, även om jag inte har nån som helst aning om vidden av det hela egentligen. Hur som helst får jag önska dig en God Jul och många sköna stunder i den lilla världen, så att inte allt det stora tar över.


  36. Påverkas vi då att vara mer eller mindre rörliga i vårt intellekt, vårt tänkande, vår beredskap att förvänta oss och hantera föränderlighet av om vi bor i stan eller på landet? Ja, sannolikt. En stackars moderatpolitiker fick på fingrarna för att ha hävdat att lantisar är dummare än storstadsbor. Men skulle det ha väckt en sån uppståndelse om det inte varit en öm tå hon råkat trampa på?


  37. Grattis till utnämningen som Svenska akademiens ständige sekreterare!


  38. Här kommer ännu ett orelaterat inlägg – jag vill bara säga grattis!


  39. Tillförsikt! Jag blev förvånad …och ändå inte.
    Hoppas på goda år med dig som sekreterare.
    Kan du ryska, liksom Horace?🙂 Mohikanen.


  40. Grattis till utnämningen! Spännande! Nu är det du som får stå där utanför dubbeldörrarna varje år med blixtarna flimmrande för näthinnan. Kul med förnyelse.


  41. Kommentar under fel rubrik (optimistisk att den kommer fram!)

    Liten (fånig??) undran: Man kan ha planer för framtiden, men väl inte säga hur den blir?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: