h1

Bloggen fyller fem år

tisdag, 13 januari 2009

Idag är det exakt fem år sedan jag började skriva denna blogg. Ack så tiden går, etc. Den 13 januari 2004 var också en tisdag, och det första inlägget handlade om mitt första besök på Carolina Rediviva efter julledigheten – jag stod just i begrepp att påbörja min bok om drottning Kristina.

grattis

Det intressanta är att jag runt två år tidigare faktiskt startade ett slags proto-blogg, i form av ett stående inslag på min hemsida, som hette ”Just nu”, och som handlade om böcker jag läste, filmer jag sett, etc. Hade jag bara varit liiite smartare hade det också kunnat bli till en riktig blogg, men jag tänkte aldrig på att spara dem, utan varje nytt inlägg raderade det föregående…

Den speciella kortformen var mig inte heller främmande. När jag 1995 for runt i Vietnam skrev jag ett antal ”resebrev”, som, så här efteråt, känns riktigt bloggiga. Enkla saker, intryck från olika platser bara: Da Nang, Lao Bao, Long Binh, Saigon, Hanoi.

Flera gånger har jag fått frågan om varför jag som författare bloggar. (Underförstått: varför räcker det inte med att skriva böcker?) Och jag har bara kunnat svara med ett ”varför inte?” Det finns, som jag skrivit på annan plats, en oemotståndlig lätthet i bloggformen, i detta att kunna skriva om vad man vill, hur mycket man vill och när man vill, en ångestfri enkelhet som inte finns i dagstidningsartikeln och sannerligen inte i boken.

Själv är jag snarare förvånad över att så FÅ av mina författarkollegor bloggar.

58 kommentarer

  1. Grattis!
    Jag har först på senare tid börjat läsa din fenomenala blogg och blir glad över att höra att du gillar bloggandet så mycket. Det betyder förhoppningsvis att du kommer fortsätta länge till. 5 år är ändå en lång tid i bloggosfären må jag säga!


  2. Jag bloggar! Fast å andra sidan skriver jag ju barnböcker … och det brukar ju tillhöra kategorin som inte räknas.


  3. Trevligt att du håller liv i och även utvecklar bloggandet.

    Nu väntas med spänning på dina tankar om ditt kommande arbete som ständig sekreterare och naturligtvis även inlägg kring hur arbetet fortskrider så småningom.


  4. Jag funderar en del på detta. En tanke är möjligen att ha TVÅ bloggar: en privat, skriven utanför tjänstetid och om sådant som INTE berör De Aderton; sedan en officiell, som är precis motsatsen.

    Tror det kan bli så kallade gränsdragningsproblem annars. Dessutom kan ju inte Svenska Akademien ge mig lön för tid nedlagd på frihjulsfilosoferande kring diverse ovidkommande, personliga ting.

    Vi får se.

    Dock säger det sig själv att takten på den här bloggen kommer att gå ned efter måndagen den 1 juni 2009.


  5. Är det inte kommenterandet som är den största behållningen med bloggandet? Att man faktiskt får bevis på att nån läst det man skrivit, att man får mothugg, beröm och kommentarer? Jag lade märke till att kommentarsfunktionen på din blogg var stängd i ungefär en vecka efter offentliggörandet av att du skall bli ständig sekreterare; hade du inte gillat kommentarerna hade den rimligen varit avstängd under en längre tid.

    /Martin


  6. Beträffande raderade sidor; har han tagit en titt på sidan http://www.archive.org och deras absolut fantastiska ”Wayback Machine”? Där kan man hitta, om inte allt (det hade kanske vart lite *för* bra) så väldigt, väldigt mycket. Här är till exempel hans hemsida som den såg ut den 8 april 2000:

    http://web.archive.org/web/20000408202537/http://www.peterenglund.com/


  7. Grattis! Ett mycket välförtjänt grattis också, för det är en av landets bästa bloggar. Jag hoppas du kommer ha lust och tid att plita ned småfunderingar åtminstone ett par gånger i veckan framöver – jag tror det kan vara bra rent mentalt eftersom bloggen som verktyg just är så annorlunda mot mycken annan akademisk verksamhet, där allt ska vara så genomarbetet, seriöst och gediget.

    Jag tror det är en anledning till att så få författare bloggar – det tar emot att släppa på de där kraven man har på sig själv, att finna glädje i det omedelbara, lösryckta, tillfälliga. Att våga bjuda in till kommentarer och respons direkt också, inte filtrerat via seminarier eller tidningar.

    P.S: Älskade ditt inlägg nr 2 från Carolina om ”den pipande professorn”. Vi kommer alla sluta så är jag rädd för…😀


  8. Han har tittat på den där sparade hemsidan: ack, vilket hembygge…🙂 Skall se om något går att fiska upp på den där sajten. Stort tack för tips!


  9. Jag sällar mig till skaran nöjda läsare och gratulanter. Det finns ju andra författare som bloggar, men inte tillåter kommentarer (t ex Bodil Malmsten, som fick så många tråkiga komentarer så hon stängde av den funktionen, men glatt bloggar vidare) och författare som bloggar (och garanterat läses av ganska många)men nästan aldrig får kommentarer (t ex Eva Ström).

    Kul med gamla hemmabyggen också, men lite skrämmande det där att inget försvinner från nätet – även om det kan vara roligt att fiska fram gamla (försvunna)texter.


  10. Hej Peter !

    Min anmoders farfar Magnus Plagman blev tillfångatagen 1.7.1709 vid Perevolotjna. Min anmoders morfar Johan Christoffer de la Myle bevistade slaget vid Gemauerthof och blev fången 1707 och förd till Moskva. Som gammal FN-soldat tyckte jag det var lite mesigt att låta sig tas till fånga, men efter bl.a. läst din bok om Poltava förstod jag att det inte handlade om brist på mod utan snarare slump och tur och att de dessutom lyckades ta sig tillbaka till Sverige var nog inte helt enkelt.
    Min anmoders barnbarn hamnade förresten på stol nr 3 i Svenska akademien mellan 1866 – 77. Han hette Hans Magnus Melin och är säkert helt bortglömd i dag. Han översatte av någon anledning bl.a bibeln till svenska vilket måste ha varit ett segt arbete.

    Hälsningar
    Anders L.


    • Sitter i Saigon med familjen och hamnade av en slump pa denna bloggen p.g.a. namnet Plagman. Eftersom jag bl.a. last din intressanta bok om Poltava och hamnade pa Anders Lindqvist inlagg om bekanta namn som Magnus Plagman och Melin. Minns att vi har bl.a en Anna Charlotta Melin (f. Plagman) under 1800-talets forsta halva. Denna kommentar platsar egentligen inte pa din sida, Peter – men jag blev bara sa forbluffad av dessa bekanta namnen pa slaktingar.


  11. Grattis på femårsdagen!
    Sedan jag blev uppmärksammad på denna blogg, går jag alltid in här, när jag surfar. Jag uppskattar det omväxlande ämnesvalet och den personliga tonen. De är också bra, att det finns möjlighet att kommentera.
    Tyvärr har ju många fått stänga den funktionen på grund av obehagliga inlägg.
    Jag uppskattar också att du lägger in nytt material så ofta.
    En fråga bara: hur kan en ”ständig sekreterare” tillåtas avgå? Då är han ju inte ständig.
    MVH
    Petter Eremiten


  12. Grattis och må den leva uti hundrade år!
    Jag vill minnas att jag läst en intervju med Hr Engdahl där han sa att det inte var lämpligt att akademiens anställda bloggade om sitt arbete. Men det är ju snart l’ancient regime.
    (Nej, det där var ett skämt, även om jag antar att sekretaren har ett visst inflytande över sådana policies.)

    Vidare blir man lite nyfiken på vad som händer i skrivarstugan de närmaste fem månaderna men jag antar -med stöd av några intervjuer i samband med senaste boken – att det handlar om mindre artiklar och liknande.
    Alternativt kan man kanske se fram emot ett maniskt heltidsbloggande?

    U.J.


  13. Jag tycker din blogg var årets fynd på bloggmarknaden Peter. Kul med välskrivna, trevliga, lite personliga tankar. Att få komma lite närmre någon som man annars mest läser tillrättalagt om i media.

    Om något tänker jag på Carl Bildts blogg när jag läser din. Inte för att bloggämnen eller personerna nödvändigtvis har det minsta gemensamt, utan för att ni båda är ”kända” människor utanför nöjessfären som bloggar om era liv och ger oss vanliga dödliga inblick i det på ett mer personligt plan än man är van vid. Tyvärr har ju Carls blogg blivit allt mer formell och officiell ju längre tiden går, och därför skulle jag verkligen råda dig att inte skriva så mycket om arbetet, annat än ”en tuff dag på jobbet idag…” möjligen. Det kan lätt bli så att jobbet blir allt det handlar om.

    För de Aderton rekommenderar jag snarare att ni tillsammans startar en blogg, där alla arton har möjlighet att skriva om Akademins tankar, tyckanden och annat. En dialog med folket. Det är ju inte helt ovanligt att intressegrupper gör gemensam sak i bloggosfären. En tanke bara….


  14. Håller med gällande att fler författare borde blogga i och med att de torde ha en skrivarlust och opublicerade texter som de vill sprida. Vidare bloggade ju Leif GW Persson en sväng och på den korta tiden visade han stor talang gällande läsvärda inlägg. Tyvärr slutade han av någon anledning, annars hade han varit en favorit brevid denna blogg.

    Vill dessutom propagera för att du som ständig sekreterare tar en föreläsningsturné till landets universitet gällande valfritt ämne. Har klurat på att försöka övertyga Utrikespolitiska föreningen i Umeå att bjuda in dig men låter inte som att du skulle ha tid att medverka på dylika evenemang.


  15. Jag uppskattar din blogg mycket!

    Inklusive kommentarer tycker jag den lever den på många plan.


  16. Gratulerar och starkt jobbat! Jag har inte följt din blogg så länge, vilket jag skäms lite för nu när jag upptäckt hur mycket läsvärt som finns här. Jag tycker om hur du lyckas skriva personliga inlägg utan att hänfalla åt ointressant navelskåderi (vilket merparten av bloggarna nu för tiden gör (kanske inklusive min)).

    Dessutom tycker jag dubbla bloggar låter som en förträfflig idé. Du har mycket att berätta om, men det är kanske inte alltid det faller sig naturligt att skriva om det här (så kan det vara när man sitter på dubbla stolar…). Nåväl, fortsätt såhär så ska jag fortsätta att följa din blogg med stort intresse.


  17. Grattis till bloggjubileet!


  18. Gratulerar på femårsdagen!

    Jag tror att en avgörande anledning till att författares närvaro i bloggosfären är så låg handlar om deras oförståelse inför att producera texter utan att få betalt för detta. Man anser att skrivandet är ett levebröd som ska generera en inkomst samtidigt som man inte riktigt insett vikten av en närvaro på Internet eller bloggens uppbyggnad. Att ett bloggande inte alls kräver den förberedelse eller seriositet som ett författarskap innebär.

    Jag föreslår att du utmanar dina författarkollegor till att våga blogga!

    //Moa, redaktör Passagen Blogg


  19. Grattis till bloggens femårsdag. Har själv nyligen hitta hit.
    Appropå 1:a världskriget och böcker om det så hittade jag i bokhyllan hemma något som du kanske kunde ha glädje av – Illustrated Michelin Guides to the Battlefields (1914-1918)- Ypres and the Battles of Ypres. 143 sidor, foton på nästa varje sida och utgiven 1919.

    /mvh Fredde


  20. Instämmer i allt beröm ovan och hoppas verkligen att ditt bloggande fortsätter just i den form och med den typ av perspektiv du haft hittills. Men jag saknar de små berättelserna om vad som hände dagens datum något annat år på hemsidan. Eftersom inte alla i min bekantskapskrets läser din hemsida har jag tyckt det varit kul ibland att som någon slags Messerscmidt kunnat berätta att ”idag år xxx togs det patent på den första jukeboxen”. (Om nu någon vill påpeka att det egentligen heter besserwisser och att begreppet dessutom inte är helt relevant vill jag bara svara ”just det”!)


  21. Grattis till allt! Och tack för att du skänker bloggandet nobelstatus. Ibland har jag tänkt lägga av men bloggandet kräver aktivitet och hjärnan får stimulans. Dessutom är datorn faktiskt medlet för att komma ut i rymden.

    Bloggens tjusning är att man slipper filtreras genom en redaktör. Här blir man sin egen utgivare hela tiden. Allt på ett bräde. Och har man varit en skrivande person länge och måst krusa för grindvakterna så är bloggen faktiskt en lisa.


  22. Grattis på femårsdagen!
    Vad vore livet utan bloggar? Jag njuter av att få träda in i en annan bloggarens själ ett tag och få uppleva hur hon/han funderar. Det känns intimare, som ett privat förhållande mellan mig och bloggaren, ledigare än att få det tryckt i artikel eller ett kåseri form. Jag önskar också att fler författare gav sig in i bloggandets värld.
    På din hemsida hittade jag också något som jag fann enastående intressant: ”Jag kommer ihåg” – små minnesfragment ur livet du skrivit ned. Det har inspirerat mig att göra likadant och si nu har jag börjat att skriva på min första bok.
    De blixtsnabba minnesfragmenten blir fasthållna, avdammade och uppsatta som postitlappar i huvudet och får sammanhangen att bli tydligare.
    Det vore intressant att få veta mer om vart experimentet ledde dig.
    Vänligen
    Christer Nottberg


  23. […] jeg skrev min aller første posting i denne bloggen. Jeg lar Peter Englund, hvis utmerkede blogg feiret fem igår, forklare hvorfor jeg har skrevet 2060 innlegg siden 14. januar 2003: Det finns, som jag skrivit […]


  24. Hej från en författande syster på södraste Gotland, som också skriver böcker och bloggar.
    Det är så sant det du skriver om bloggen, enkelt, lätt, frihet att associera hur man vill. Att skriva böcker är nåt helt annat. Nu kommer i alla fall min roman Syndafloden ut om en dryg vecka.


  25. Jag tycker i vart fall att det känns lite underligt med en ständig sekreterare (snart) som bloggar. Etablissemanget får allt bete sig som etablissemang, annars känner jag mig vilsen..


  26. Grattis!
    Fem år! Går fem år så snabbt? Minns din premiär bl.a. för att jag undrade över dina påsar – kan man transportera böcker i påsar? Och hjärnan som frihjul, det var en bild som jag njöt av länge.
    Det är bara att tacka och ta emot!

    addiktiva hälsningar
    mirae


  27. Grattis! Och ”Keep up the good work!” som vi säger på svengelska.


  28. Grattis Peter!

    Jag tror mig läst allt som du publicerat och har alltid blivit oerhört fängslad av dina böcker. Gedigen kunskap parad med magnifik språkkänsla och storslagen berättarglädje gör att jag ofta har läst dina böcker mer eller mindre från pärm till pärm utan uppehåll bortsett från diverse absolut nödvändiga plikter. Din senaste bok avslutade jag igår. Jag kan inte tänka mig att det går att inom ramen för 600 sidor ge en sådan enastående beskrivning av första världskriget som du har gjort i din bok. Och detta beror på den geniala formen. Referaten av ett stort antal personers livsöden tillsammans med de utförliga fotnoterna är en form av historieberättande som är effektiv, unik, lärorik och fängslande.

    Din blogg har jag läst regelbundet under några år. Till skillnad från många andra bloggar så är dina inlägg så härligt oförutsägbara. Du lyfter fram saker och ting som vi alla funderar på men som vi kanske ofta håller för oss själva. Blandningen av det stora och lilla livet är härlig.

    Så jag hoppas att du fortsätter att blogga även när du tillträtt som ständig sekr. Engdahl har ju verkligen på ett förtjänstfullt fört ut akademins arbete och dess roll till allmänheten. Att den nye sekreteraren genom bl.a. en tämligen oförbehållsam blogg fortsätter i denna riktning vore väl inte fel. Akademin skulle defintivt tjäna på det. Carl Bildts blogg tycker jag är ett lysande exempel på att man trots en känslig position kan förmedla mycket av det dagliga jobbet som utrikesminister utan att någon annan person eller nation mår illa.

    Lennart J


  29. Låter spännande med två bloggar. De kommer jag att följa isåfall.

    Javisst, denna blogg är en av de bästa bloggarna. Javisst, kommentarer är liksom en del av bloggandet. Gör bloggandet mer spännande, tycker jag.

    Lycka till med ständige sekreterar jobbet. Det klarar du säkert av galant.


  30. Herr sekreterare, gamle gamäng. Kan du inte meddela dina historiekunskaper oftare? Måste du dela upp ditt skrivande i böcker (historiskt) och bloggen (personligt)? Ös på bara, med allt som försiggår i hjärnan. Säg inte hej till publiken. Fler inlägg med citat ur Warren Hardings talekonst vill jag ha.


  31. Tack för din bok om de personliga ödena under första världskriget.
    Det var ju ganska underligt att så många anmälde sig frivilligt till krigstjänst, men de var väl inte på det klara med att de gick mot en ganska säker död.

    Anders


  32. Genom kommentarerna här upptäcker jag ”Jag kommer ihåg” på hemsidan . Vilken nostalgitripp för mig, som är född något år senare än Englund. Sänder länken till min syster så kan vi ta trippen tillsammans. Ett delat ”minns du…?” är så oändligt mycket större än ett enskilt. Har själv lekt med tanken att göra ett liknande minnesarbete inspirerad av Perec. Av en slump upptäckte jag dennes spännande författarskap, när vi tvingades fly en ovanligt långdragen badrumsrenovering. Hyrde då in oss över en helg i en ombyggd lada på Österlen och i bokhyllan väntade en formlig skatt av för mig okända författare. Efter ett visst detektivarbete uppdagade jag den gemensamma nämnaren; de var alla översatta av Sture Pyk. Det visade sig att ladans ägare är dotter till Pyk och i hyllorna stod uppenbarligen delar av hans kvarlämnade översättargärning. Förbannelser över hantverkarna förbyttes i förtjusning över bekantskapen med författare som Georg Perec och Alfred Jarry. Dem som inte redan är frälsta kan jag tipsa om Modernistas utgivning av Perec, strålande formgivna av Lars Sundh.


  33. Gratulerarer!


  34. Tanken är svindlande med möjligheten att ha en sorts länk till de aderton, både nu och i den förgågna världens akademier. Vem kunde tänka sig att under en levnad kunna få en sådan möjlighet.
    Jag hoppas att Peter tar detta på allvar för det finns ett stort intresse hos menigheten att få inblickar i De Aderton. Nu menar jag inte att man skall öppna sig för en bloggvärld, som fortfarande ligger i sin linda, men bara tanken…tycker jag krullar håren på mina armar.


  35. Kul med jubileum!
    Tips (på tråden om två peteregnelundbloggar): Kan inte man till http://www.svenskaakademien.se knyta en blogg? ”Sekreterarens ständiga” eller något sådant?


  36. Att knyta en blogg till Akademiens hemsida är givetvis lätt som en plätt. Förutsatt att jag nu bestämmer mig för att även börja blogga i ämbetet.

    Har ännu inte bestämt mig, men idén är klart intressant.


  37. […] * * * »Flera gånger har jag fått frågan om varför jag som författare bloggar. (Underförstått: varför räcker det inte med att skriva böcker?) Och jag har bara kunnat svara med ett “varför inte?” Det finns, som jag skrivit på annan plats, en oemotståndlig lätthet i bloggformen, i detta att kunna skriva om vad man vill, hur mycket man vill och när man vill, en ångestfri enkelhet som inte finns i dagstidningsartikeln och sannerligen inte i boken. Själv är jag snarare förvånad över att så FÅ av mina författarkollegor bloggar.« – Peter Englund, den ständige bloggaren. […]


  38. Grattis! Till oss!

    Jag arbetar oftast ensam och bloggandet ger en känsla av struktur och delaktighet. Kanske är det en illusion, men för mig värt något.

    Det har inte funderats på en akademien-blogg, med flera medverkande? För att sprida uppdaterings-stressen. Om jag förstått det hela rätt ska det finnas några bland de aderton som är synnerligen kompetenta när det gäller att kommunicera i skrift😉


  39. Ja, låt oss få en Akademiblogg också! Låt oss sent omsider få veta vad ni har för er! Har ni något annat för er än att föra intelligenta samtal med varandra om vem som ska få Nobelpriset? Talar ni som vi andra om livet, döden och kärleken? Tycker alla om ärtsoppa? Får ni pannkakor? Det är inte mer än rättvist att vi stollösa får en inblick i den mystiska, okända akademitillvaron. ÄNTLIGEN!!!!


  40. Jag måste, apropå alla entusiastiska kommentarer inför en möjlig blogg i ämbetet, stilla förväntningarna en smula: det som enligt stadgarna skall omfattas av sekretess kommer även i fortsättningen att omfattas av sekretess. En blogg är bara en publiceringsform…


  41. Kanske alla förväntansfulla bloggläsare vill ha en kommunikationsform lik den Carl Bildt för i sin blogg ”Alla dessa dagar”. Där får man ju en liten inblick i vad en viktig representant för en institution funderar över. Några utrikespolitiska hemligheter yppas ju inte där och det är ju ingen som förväntar sig, men vad som känns stimulerande är ett närmande till parnassens boningar.
    Vänligen
    Christer Nottberg


  42. Tack för fem fantastiska år.


  43. Tillykke med de fem år – ja det er vel et tillykke, til os som læser, skulle jeg tro!
    Man kan også have en blog uden en særlig stor læserskare, og alligevel føle det berettiget. Ved siden af de hjemmesider jeg startede 1995 lavede jeg nogle jeg kaldte ‘Debatforum WWW’ og opfordrede til,at man kommenterede på egen hjemmeside og blot sendte mig et link. Det var da tæt på blog-ideen, men ikke en eneste bed til bolle – hvad de naturligvis havde gjort, hvis der havde været lidt mere kändis over mig! Hvor blev det hele meget lettere, da også jeg i 2004(december..)sprang på blog-vognen (..uoversætteligt ordspil.. her er en blokvogn).
    Men denne blog beviser i hvert fald, at en blog kan beskæftige sig med vigtige ting jævnsides med de små – that’s real life! – og så uden de ofte sete hate speeches. Her langt væk tror man det kræver skarp administration fra blogindehaveren!
    Det plejer at være Sverige, der har de rationelle oversættelser – for en gang skyld er det vist Danmark, som kun bruge et g i blog…


  44. Peter, naturligtvis är det på det sättet, vilket ju ändå finnes fog för bloggsfärens själ. Vilket lyft för bloggandet i synnerhet med tanke på mångas negativa inställning till den öppenhet bloggen besitter. Hoppas Du finner en form för det hela!!


  45. […] »Flera gånger har jag fått frågan om varför jag som författare bloggar. (Underförstått: varför räcker det inte med att skriva böcker?) Och jag har bara kunnat svara med ett “varför inte?” Det finns, som jag skrivit på annan plats, en oemotståndlig lätthet i bloggformen, i detta att kunna skriva om vad man vill, hur mycket man vill och när man vill, en ångestfri enkelhet som inte finns i dagstidningsartikeln och sannerligen inte i boken. Själv är jag snarare förvånad över att så FÅ av mina författarkollegor bloggar.« – Peter Englund, den ständige bloggaren. […]


  46. Grattis på femårsdagen! Jag är också förvånad över att så pass få författare bloggar. Men det anses kanske inte riktigt rumsrent… Ett av våra tyngre kort har ju offentligt sågat allmänhetens bloggar med ord i stil med meningslöst och ointressant pladder. Eftersom jag själv bloggat i snart tre år så håller jag självklart inte med!


  47. Grattis till dina 5 år som bloggare! Jag är och hälsar på någon gång då och då och får alltid trevlig läsning.
    Själv har jag bloggat i cirka 2 år… och älskar denna uttrycksform. /Skatan


  48. Vad gäller icke-bloggande författare, så är det ju inte så få som med flit håller låg profil på nätet överhuvudtaget. Jag fick just ta del av en motivering som jag tycker är intressant; återger den rejält omformulerad:

    ”Som författare har jag ett offentligt anseende. Det är detta som riskeras när man ger sig in i debatter på nätet. Särskilt som de ofta håller en låg nivå, med personangrepp, insinuationer, motdebattörer som är lika slarviga som okunniga… Att ge sig in i en sådan debatt kan vara en hopplös och otacksam uppgift.”

    För min egen del skriver jag böcker, bloggar, och deltar gärna i diskussioner på nätet. Åtminstone de som håller en viss nivå (och de är inte så få de heller).


  49. Tack för denna bloggen Peter Englund. Texter som i sin rättframhet, existentiella relevans och bildade ton utgör ett vattenhål i en bloggosfär i övrigt fylld av narcissitiskt navelskåderi. Sen är det ju lite sådär eggande och kul att det första ögonen fastnar på när man loggar in är en annons från Google angående Herman Lindqvists ljudböcker:)

    Vill även passa på att gratulera till den nya utnämningen. (Med en stilla förhoppning om att historieproduktionen inte blir för lidande som en liten brasklapp).


  50. Va! Finns här reklam? Oacceptabelt. Det har jag aldrig sett: vardå? Eller har jag missförstått?


  51. Jodå, strax ovanför kommentarerna fanns fyra annonser från google ads, bestående av vardera 3-4 rader. I skrivande stund finns de inte kvar där. Den ena av dessa annonser var just reklam för H Lindqvists talböcker på mp3, vilket kanske kan tolkas som riktad annonsering då de som besöker din hemsida rimligen är historieintresserade. I övrigt vet jag inte riktigt hur det fungerar – det kanske bara är de läsare som skickas till din blogg via en sökning på Google som får se dessa annonser. MVH // Jonas


  52. Hmm, jag har aldrig sett dem, faktiskt. Tror på din hypotes: att det är något som någon tredje part slänger in, med all sannolikhet google.

    Märkligt. Och lite oroväckande.


  53. Eftersom du bloggar hos WordPress får frågan gå till dem. Vidare styr naturligtvis bloggaren innehållet, så annonser borde inte dyka upp. Tror aldrig jag sett dem här heller.


  54. Jag ser ingen google-reklam på din blogg, tack gudbevars!


  55. Hmm, ja, vill poängtera att reklamen fanns inflikad mellan Peter Englunds text och spalten med kommentarer vid tidpunkten då jag skrev kommentaren. Det var inget jag hittade på. Har ngn sett ngt eller kan ngn möjligen bringa klarhet i frågan? Min trovärdighet verkar stå på spel:)


  56. Wow..trodde inte WP hade funnits sååå länge faktiskt.


  57. Hej!

    Jag tycker att du är en fantastisk person tillika författare! Din blogg är spännande att följa liksom dina böcker!

    Lev och må du författare av rang!

    Från en historieintresserad man i sina bästa dar, dock utan propeller.

    dan



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: