h1

Kortvarighet dess natur

fredag, 16 januari 2009

Läser i en av Senecas epistlar:

”Kortvarigheten ligger i dess natur; därför fyller den hastigt sitt rum och väcker omedelbart leda och domnar strax av efter kraftansträngningen. Det kan ju inte vara något bestående, vars natur är rörelse, och det som hastigt kommer och hastigt förgår, dömt till förgängelse i och med sin egen funktion, det kan icke äga någon substantiell tillvaro; dess mål är dess eget upphörande, och redan i sin uppkomst skådar det hän mot sitt slut.”

Den gamle romaren vädrar här sin skepsis mot den sinnlighet som är sitt eget ändamål, men den 2000 år gamla texten går också att läsas som en beskrivning av den moderna konsumismen; eller det samtida modet med dess allt snabbare slående vågor; eller varför inte en viss typ av TV-program?

20 kommentarer

  1. ”Det kan ju inte vara något bestående, vars natur är rörelse” – där känner jag igen en känsla jag hade igår efter ca 3 km löpning i minus 15 grader, motvind. Då var jag mycket tveksam till att jag skulle bestå så mycket längre.
    Men seriöst så är det ett mycket tankvärt citat. Även de gamla romarna hade sina ljusa stunder i klarsyn.
    Och ”en viss typ av TV-program” verkar ganska snart vara den enda typ av TV vi erbjuds.


  2. Tänk så klokt och så sant.
    Man kunde tro att det var någon sorts Geckosentens.
    Ekonomins grundbult för sanna kapitalister. Urkunden för det sanna konsumtionssamhället.
    Äntligen kan man se när det moderna samhället formades i sin linda och följa det genom århundraden till idag och imorgon……..
    GoTur som norrmännen säger.


  3. Låter som det helt enkelt fattades några naturliga kemiskheter i blodet på herr S. Människor som är deprimerade kan just inte se något positivt. Att göra depressionen till livsfilosofi är naturvidrigt.


  4. Hm. Skrev han om sinnlighet i synnerhet, eller om livet i allmänhet? Låter som en variant av någon Zenon-paradox; givetvis kan något vars natur är rörelse kan ge upphov till något bestående, det bevisas ju t.ex. av att hans ord finns bevarade.

    Herr S (d.y.) var ofta klok, inte alltid deppig. Vad sägs om ”Vi har inte ont om tid, men vi förlorar mycket av den” (som jag tror att non exiguum temporis habemus, sed multum perdidimus blir).


  5. Jonas, jag håller med om att mycket som produceras nu är för dåligt för att ens kallas skräp men vi lever också i Televisionens tredje guldålder. Aldrig har det producerats så mycket bra serier som nu.


  6. – vel nærmest en aforisme – og som sådan virker den oplysende – ganske kortvarigt🙂 – men spørgsmålet om kort eller langt i livet er vel relativt – set under evighetens synsvinkel er livet som sådan kort – og så er det vist en livsfjendsk udtalelse…..


  7. ..Han skrev även om sin förtjusande tjänsteflicka, vad jag kommer i håg, ( boken är förvisat med andra en gång ofta , numera sällan lästa, till källarutrymmet)
    denna gentle- och visman.

    Analyserade vad attraktion egentligen innebär, vilka beståndsdelar sex är byggd av och prisade sig lycklig att han haft sinne till att inte misbruka sin maktställning och förfört ( eller rent av legat med) henne.

    Dissekerade lusten, spaltade den i sina enkelta beståndsdelar så den förlorade sin smak, känsla och kraft.

    Självdiciplin in natura.

    Om ni män visste vad sexigt den typen av klokskap är, hur man vid ett möte skulle vilja anstränga sig för att motbevisa argumenten, övervinna den platoniska ståndhaftigheten och få människan, mannen att falla -då skulle denna ”tråkiga, deprimerade” attityd flockas över ölkrus och drinkar i pubar, vid festbord eller vid mingel, på kontoren och alla konferenser. I stället för allt annat som finns där i överfloder.

    Men det gör den inte, alas.

    Sällsynt klok, sällsynt läsvärt, sällsynt älskvärd människa och man, Seneca.


  8. Hanne, dina rader aktualiserar problemet med verk kontra upphovsman. Seneca, om jag minns rätt, var under sin livstid inte betraktad som en man som levde som han lärde. Min källa är Alf Henrikssons antika historier så sanningsvärdet får avgöras därefter. Han hade, enligt Henriksson, som hobby att förföra andras fruar och deltog gärna i Neros excesser.

    Han har dock konstruerat en epistel som jag ofta tyr mig till; Det är bättre att veta oväsentligheter än att inget veta alls.


  9. ”dess mål är dess eget upphörande, och redan i sin uppkomst skådar det hän mot sitt slut.”
    Precis så är ju människolivet – lyckligtvis. Ett evigt liv framstår för mig somm en mycket skrämmande tanke. Läs Hjalmar Söderbergs historiett ”Drömmen om evigheten”, så kanske ni förstår vad jag menar.

    MVH

    Petter Eremiten


  10. Jag skulle snarare Senecas aforism som en beskrivning av något djupt mänskligt för vilket dagens masskonsumtion och TV-program endast är ett uttryck.

    Varför sladdar vi alltid in på samhällskritik i samband med en sådan iakttagelse som Seneca gjorde? Varför ser vi alltid systemet som orsak till mänskligt beteende? Enkel samhällskritik utgår idag från att kapitalismen skapat den masskonsumerande människan. I detta resonemang ingår också (mer eller mindre implicit) att människan är olycklig till följd av att ständigt tillfredsställa sina kortsiktiga behov. Låt oss vända på det. Det är människan, i all sin sinnlighet och via moderna produktionsmöjligheters försorg, som skapat masskonsumtionen och ”Stjärnor på is”.

    Visst är det problem förknippat med detta; långt ifrån alla är lyckliga (och förmodligen finns det inte någon som är det ständigt). Men det är problem som varit desamma enda sedan historiens gryning. Det finns ingen socialistisk människa som väntar bakom hörnet. Vänstern må fortsätta drömma, men sinnligheten, kortsiktigheten och egensinnigheten är en del av den mänskliga naturens konstanter. Och kommer så förhoppningsvis att vara. Annars vore vi inte människor.


  11. Ja, Dag.

    Inte garanterar jag Seneca´s avhållsamhet, han beskrev bara hur han avstått från EN kvinna: Sin tjänsteflicka. Insatsen lär ha varit betydande siden han dryfter den så ingående…Vackert är det ändå.

    Tänker på Seneca, jag skulle själv inte vilja förringa mina egna goda avsikter och ansträngningar ifall jag skulle drabbas av lusten att författa en självbiografi eller dagbok tänkt för eftertiden och offentligheten…..

    Henriksson hyser jag den största tilltro till, men skvaller räknades nog inte mindre underhållande mellan de gamla romarna än bland oss i dagens kändisvimmel.

    Troligen därmed med liknande trovärdighet och sanningsvärde.


  12. …”kortsiktigheten och egensinnigheten är en del av den mänskliga naturens konstanter”….det må vist være det man kalder en contradicto in adjectum, Thomas…sig mig er det ikke en afosisme som hentyder til samlag…det må det da være…også som sådan forekommer den mig altfor mistrøstig…


  13. Hanne: Ja, det kan ju mycket väl vara så att Senecas tillkortakommanden helt är en produkt av hans fienders fantasier. Nero ska ju inte heller ha varit fullt så djävlig som hävderna hävdar.


  14. 1. Ja, han talar om sex, i alla fall en viss typ av sex.

    2. Senecas personliga misslyckanden med att leva upp till sina egna ideal har bokstavligen talat diskuterats sedan antiken. Bästa lösningen finns kanske i det svar han själv gav en gång, efter just ha blivt anklagad för dubbelmoral – och nu citerar jag HELT ur minnet – ”Ni talar om Seneca, men jag talar om dygden”. Man lämnar hans handel och vandel därhän, och koncentrerar sig på hans idéer.


  15. Det är ju riskabelt att uttala sig om sitt inre liv, eller skriva ned sina tankar, man hålls till svars sedan.

    Det är ändå imponerande att 2000 år senare kan Seneca´s tankar fortfarande läsas i skenet av en märklig iboende lyskraft, och en levande mans personlighet skönjas oberoende hans omgivnings/samtidens dömmande.

    Svartsjuka möglar med åren, retthaveri dunstar snabbt, inte är jag ledsen för det.


  16. Det efemära som kulturell kategori tycks i dag locka allt fler kulturforskare. Läste för ett tag sedan Sara Danius’ högintressanta essä om Proust och telefonen (i Ord och Bild nr 6 1998. Hon låter där förstå att Prousts reflexioner efter ett telefonsamtal med sin mormor (ingår i Le Côté de Guermantes, dvs del 3 av På spaning efter den tid som flytt) aktualiserar behovet av en teori om hur en modern perceptionsteknik som telefonin bidrar till att omforma vanemässiga sätt att förnimma den sinnliga världen. Enligt Danius rymmer telefonsamtalet ett dialektiskt ögonblick med vida konsekvenser: Marcels upplevelse av den kroppslösa rösten, lösryckt och abstrakt, gör att hela upplevelsehorisonten förändras. Människans röst och hennes gestalt spricker upp i två delar och Marcel upptäcker, som Danius skriver, inte bara mormoderns röst utan också hennes kroppsliga skepnad som vore det för första gången. Telefonin har konstruerat, skriver hon, en skugglik varelse, en mormor vars röst spricker av åldrande och annalkande död.

    Det efemära står alltså, tycks Marcel Prousts exempel visa, i förbindelse med intensiteter av närvaro och frånvaro som i ett genommedialiserat samhälle kommer att bli alltmer turbulenta och svårtydbara.

    Utan att desto mer gå in på teoretiskt intressanta frågor kring detta kan jag konstatera att flera aktuella böcker, skrivna av etnologer och litteraturvetare, tacklar problem som hänger samman med den här centrala dualismen i det sen- och postmoderna samhället. Jag tänker bl a på Orvar Löfgrens och Billy Ehns När ingenting särskilt händer (om fenomen som är så rutiniserade och vardagliga att de knappt är synliga) eller Erik Ottosons doktorsavhandling Söka sitt. Om möten mellan människor och föremål, dvs om sökandets estetik och ”existentialism”, i köpcentra, storstäder, på loppmarknader och vid skräpcontaintrar. Också filosofen Martin Seels studie Aesthetics of Appearing har många intressanta saker att säga om sådant som försvinner lika snabbt som det dyker upp, speciellt i ett kapitel med den talande rubriken Flickering and Resonating: Borderline Experiences outside and inside Art. Det som försvinner kanske inte alls försvinner utan blir kvar som minnen, spår, avlagringar, aningar.

    Det är inte heller någon tillfällighet att Georges Perec i dag är i högsta grad inne som stimulerande förbild för ett nytt slags, mer impressionistisk etnografi (Gösta Arvastsons term). Perecs märkliga fältobservationer på gator i Paris studeras nu som ett slags handledning i konsten att registrera just det undflyende, kortvariga, efemära, det man knappast lägger märke till. Eller för att tala med Perec själv (i engelsk översättning,
    (i Species of Places and Other Pieces 1997):

    “Note down what you can see. Anything worthy of note going on. Do you know how to see what’s worthy of note? Is there anything that strikes you? Nothing strikes you. You don’t know how to see.” Och vidare: “You must set about it more slowly, almost stupidly. Force yourself to write down what is of no interest, what is most obvious, most common, most colourless.”


  17. Underbart är Kort
    skrev Povel Ramel en gång:

    ”Bara en enda ros på ett evigt klänge –
    så är livet
    trist varar länge men underbart är kort –
    alldeles för kort
    Följer du ödets väg genom dunkla gränder
    når dig solen
    en glimt i sänder
    ty underbart är kort
    alldeles för kort”

    Men – frågar jag mig – Povel Ramels ”kort” och Senecas ”kortvarighet” kanske är varandras motsatser?


  18. I litteraturhistorien har det været en yndet sport at henvise til forbilleder og forbindelser. Hvem vil i fremtiden kunne afsløre, hvem som er blevet påvirket af indlæg i en blog som denne til det ene eller andet synspunkt? Her er jo meget oppe og vende, som måske kommenteres, men også af mange læses, uden at blive kommenteret.


  19. Din blogg inspirerar. Hoppas du orkar hålla den igång även med nytt jobb. Jag har rekommenderat bloggen på http://ekotank.blogspot.com/2009/01/utvalt.html


  20. Fann ett lämpligt svar hos en annan stor man, som inte heller han var vare sig misslyckad eller evig:

    ”That a marriage ends is less than ideal; but all things end under heaven, and if temporality is held to be invalidating, then nothing real succeeds.”

    – John Updike, ”Too far to go”.

    R. I. P.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: