h1

Skrivlogg nr. 23

tisdag, 20 januari 2009

Ett av skälen till varför det alltid är lika spännande att börja på en ny bok är att möjligheterna inte bara känns som vore de nära nog ändlösa, i någon mån är de också det. Och det är därför som avslutandet av en bok alltid är lika melankoliskt. Då är alla valen gjorda; man kan se vad boken blev – och inte blev.

Få böcker har gett mig så mycket plåga vad gäller detta vad som skall vara med och vad som måste kastas ut, som just ”Stridens skönhet och sorg”. Det beror dels på att jag suttit med ett bedövande rikt källmaterial, dels på bokens speciella modulartade form.

En av de saker som jag bestämde mig för att stryka i ett tämligen sent stadium var nedanstående kapitel, som var tänkt att fungera som prolog:

En ung man står i den varma junisolen på en tvärgata utanför Schillers Delikatessen. Han äter en smörgås. Den unge mannen är liten, mörk och tunn, iförd kavaj och hatt. Hans glesa mustasch är helt säkert anlagd för att få honom att se äldre ut, men den snarare understryker hans ungdom. Så är han också bara nitton år gammal.

Det är många människor runtomkring. På andra sidan gatan glittrar floden, trög och uttorkad i hettan. Ett brusande hurrarop stiger upp i fjärran. Jublet fortplantar sig i riktning mot den unge mannen med smörgåsen. Ropen blandas med ljudet av motorer. Två bilar kör förbi i hög fart. De följs av en tredje.

Den tredje bilen stannar dock upp. Den börjar backa. Bilen är stor och mörkgrön, av märket Gräf & Stift. Den ljusgrå suffletten är nedfälld. I baksätet sitter en medelålders kvinna iförd stor hatt med tunt flor samt en man i kornblå uniformsjacka och hatt prydd med ett svall av gröna påfågelsfjädrar.

Bilen backar in på tvärgatan. När den skall börja svänga ut igen gnisslar det dock i växellådan. Motorn hackar till och dör. Den unge mannen tränger sig då förbi de människor som står framför honom på trottoaren. Samtidigt drar han upp en liten brunglänsande 9mm Browning. När han är bara en och en halv meter bort från bilen lyfter han den lilla automatpistolen.

Han avlossar två skott.

Bara två.

Ljudet av knallarna är oväntat svagt. Det ena skottet går högt, nästan upp i luften. Det andra går lågt. Det träffar översidan på bilens bakdörr och efterlämnar ett tydligt runt hål i plåten. (Så är han också en usel skytt. När de månaden innan övade inför uppdraget sköt han så illa att de andra skrattade. Det fick honom att gråta av ilska.)

Några fler skott blir det inte heller, för nu kastar sig de kringstående över den unge mannen. En griper tag i honom. En annan hugger fumligt mot hans huvud med en värja. Samtidigt startar bilens motor med ett brummande. Fordonet börjar rulla. (De som tittar efter det noterar möjligen dess registreringsnummer: A 111 118.) Det ser dock ut som om attentatet har misslyckats, för i baksätet sitter både kvinnan och mannen kvar, upprätta och till synes oberörda.

Den mörkgröna bilen försvinner i solskenet. Klockan är vid pass tio i elva, söndagen den 28 juni 1914. Platsen är Äppelkajen i Sarajevo.

Jag och min förläggare diskuterade den här öppningen en hel del. Han ville väldigt gärna ha den kvar. Jag tyckte inte att den fungerade, utifrån helheten.

För det första då huvudpersonen i texten är en människa som sedan inte dyker upp igen – förutom i en fotnot – vilket i sig skulle vara ett brott mot formen. För det andra för att Gavrilo Princip ingalunda kan betecknas som okänd, utan tvärtom ökänd. För det tredje för att texten också bryter mot bokens form så tillvida att läsaren där ställs mitt i Världshistoriens centrum, istället för snett vid sidan om.

Nej, det här ångrar jag inte alls att jag strök.

Det som plågar mig istället är – som jag nämnt tidigare – alla de människor som jag velat ha men som jag av rena omfångsskäl fick välja bort. Boken var redan tjock nog.

Men vem vet vad som kan ske i framtiden?

37 kommentarer

  1. Uppföljare är sällan lika bra som den första delen, men lycka till. Stridens skönhet och sorg var inte för omfattande. Jag hade inte haft något emot en ännu tjockare bok, även om den hade blivit svårare att hantera.

    Varje gång jag läser en bra bok som jag tycker om, grips jag av ett lätt vemod när jag närmar mig slutet, för jag hade gärna läst mera.


  2. En FN model 1910 i kaliber 9×17. Eller 380 ACP som den även kallas. En välgjord liten pistol och en av Brownings bästa konstruktioner. Ett vapenval inte utan stil och finess, och nog en av den tidens bästa pistoler. Nu var det väl iochförsig Svarta Handen som stod för vapenvalet och inte Princip själv. Men som sagt, ett passande vapen för en lönnmördare med kavaj och tunn mustasch. Händelsen är en tragedi naturligtvis men det är inte utan att jag blir lite förförd av stilen och romantiken i det hela. En känsla som din text förstärkte ganska så rejält, Peter.


  3. Jag kan klart hålla med Dig. Det känns lite som en thrilleröppning och det är väl inte meningen med tanke på hur Din bok sedan kom att bli.
    Ja, du gjorde rätt!


  4. Uppföljare? Nejnej, jag tänker inte på att göra någon uppföljare, men kanske en utökad specialupplaga, där bortgallrade personer, eller personer som bara är tänkta att användas i utländska utgåvor, även får finnas med. Det är den däringa drömda 1000-sidiga boken jag nämnt tidigare.🙂


  5. Den där smörgåsen intresserar mig… Världshistoriens viktigaste smörgås?

    http://www.extraallt.com/2008/06/en-smrgs-betyder-s-mycket.html#comments


  6. Jag tycker det är mer än lätt vemod…ren grinighet!
    Nog det som håller intresset av bokläsning vid liv, att det slutar för att börja om i en ny bok.🙂


  7. Du gjorde helt rätt som strök den tänkta prologen. Som du själv skriver så hade en sådan inledning varit en brott mot bokens form. Efter en sådan start på läsningen så hade man nog förväntat sig en annan bok, d.v.s ett mer traditionellt historieberättande.

    Beträffande antalet livsöden i boken så tycker jag att det är absolut tillräckligt med nitton. Jag kan förstå att det kliade i dina fingrar att introducera fler. Speciellt om du sitter på ett stort källmaterial. Men för läsaren skulle det bli mer komplicerat att hålla ordning på säg trettio personer och jag tror att läsarens engagemang i dessa livsöden hade blivit mindre. Inte minst så hade flytet i läsningen gått förlorad.

    Om boken nu kommer att lanseras utomlands så kan det säkert vara bra idé att anpassa (men inte utöka persongalleriet) till respektive land.

    Lennart J


  8. Jag håller med din förläggare, men det spelar ju ingen roll, du är ju författaren och rimligtvis den som skall bestämma hur boken skall se ut! Prologen är ypperligt skriven, och lyckas med att kasta mig känslomässigt tillbaka till attentatet 1914 (åtminstone tror jag det…).Tycker den här prologen på sätt och vis kan jämföras med prologen till Röde Orm; den har inte heller mycket att göra med boken i övrigt, men den slår liksom an tonen på ett bra sätt, samtidigt som den lämnar en massa öppna trådar som skall knytas ihop.

    Samtidigt visar prologen tydligt ironin och oturen att en obetydlig nolla med fjunig mustasch ställde till med en av mänsklighetens allra värsta katastrofer.

    Som sagt var, en ypperlig prolog, som jag är glad att få ha läst nu.

    Dock undrar jag lite över pistolens färg. Var den brunerad? Det vanligaste är att handeldvapen är blånerade, och då får den en blå eller blåsvart färg. Brunering förekommer visserligen, men är ganska ovanligt.

    /Martin


  9. Jag kan respektera att inte det citerade kapitlet kom med i boken av de skäl du anför. Men jag uppskattade verkligen att läsa det. Som den romantiker jag är kan jag ändå inte låta bli att fantisera över vad som hade hänt eller inte hänt om attentatet hade misslyckats. Eller som du Peter antytt, om Österike-Ungern hade handlat mer överilat och genast genomfört en straffexpedition mot Serbien, innan alla storebröder blandat sig i bråket.


  10. Jag har sett Princips pistol, liggande i en glasmonter i Wien. Och den är verkligen brunfärgad. Nu kan jag inte svära på att det är inte är tiden som har gjort detta, men nu har den verkligen denna kulör. Den ser nästan ut som en leksakspistol.


  11. I någon artikel där du blir intervjuad (Expressen?) nämner du, Peter, att om tillfälligheterna hade varit bara aningen annorlunda den där dagen, så hade första världskriget aldrig brutit ut. Med all respekt – nog var väl världsläget sådant, med korsallianser och upprustningar, att Kriget var något som väntade på att inträffa.

    Jag håller med om din bedömning ang. stycket. Det ligger i en annan tonart, så att säga.


  12. Tack för möjligheten! Få läsa det författare valt bort, det skulle jag vilja göra oftare.
    Tänker mig att det skulle bli som en utbildning, en träning.
    Om texten tyckte jag: den var lite tung, lite trög, för många ord, för ”tjocka” ord härodär. Som ”dock” där det inte behövts.
    Ord som du säkert skulle ha gallrat om du tagit med texten? eller kanske inte – jag minns ju din första bok som också ganska ordrik, lite gotisk.


  13. Jag har avancerat 450 sidor in i boken och även om den är konstant fascinerande ser jag inte att den hade vunnit på att vara tusen sidor. Någonstans måste gränsen dras, och jag tycker att den är precis lagom tjock, ungefär som Karlsson på taket.


  14. Specialupplaga. Tjock sådan. Ja tack!

    När?


  15. Intressant början, men jag instämmer att den skär sig mot resten av texterna.

    En fråga som jag ofta ställde mig när jag läste din magnifika bok (tack för en helt gripande läsupplevelse!) var:

    1) H u r hittade du de olika människoödena och deras kvarlämningar till texter? Av vad jag har förstått så har inte samtligas brev, dagböcker och memoarer givits ut. Eller har jag fel?

    2) V a d styrde valet av att ta med de som kom med?


  16. Jag gillar dig


  17. Eftersom det är din bok är det du som bestämmer.

    Själv tycker jag att avsnittet är väldigt välskrivet och att det enda problemet är att det, eventuellt, skulle ha minskat effekten av det efterföljande avsnittet om militärparaden.

    De bästa avsnitten i dina böcker är just de här avsnitten av glasklar inlevelse i centrala historiska händelser.

    Du har också blivit en mycket bättre författare sedan Poltava.


  18. Hur låter det här: ”Stridens skönhet och sorg — Extra Special Extended Uncut Edition”?😛


  19. Men vi som läser din blogg fick ju texten som ett bonusspår. Och det tackar vi för!


  20. Ingen som tänkt på registreringsskylten? (Den är helt korrekt återgiven.)

    A 111 18 går att läsa som

    ”A(rmistice) 11/11 1918.

    Åtminstone om man är vidskeplig.😉


  21. Tror knappast att en blånerad pistol ändrar färg från blå till brun, förutsatt att den förvaras något så när torrt, och får sig lite olja då och då.

    Å andra sidan verkar pistolen varit ”försvunnen” i ett kloster i 90 år, och hur den har förvarats där vet man ju inte.

    Saxat fråm Wikipedia:

    Princip’s .380 ACP caliber Browning 1910, serial number 19074,[7] was found and recovered in June 2004 from a Jesuit monastery in Vienna.[8] It is now on display at the Museum of Military History, Vienna, Austria. The second bullet fired by Princip, killing Franz Ferdinand, is stored as a museum exhibit in Konopiště Castle near the town of Benešov, Czech Republic.

    Känns onekligen lite som knappen på Varbergs museum, som sägs ha dödat Karl XII en gång i tiden… Fast kanske inte fullt så illa.

    /Martin


  22. Jovisst tänkte jag på registreringsskylten.

    En undran som jag hade under min läsning av boken var VARFÖR du just valde dessa 19 levnadsöden. Försökte du få en spridning geografiskt eller handlade det om vissa specifika upplevelser som du ville få med i boken (tex Sofie och gasattacken), eller var det något annat?.

    Det vore intressant om du kunde delge oss några tankar kring detta.

    Och tack för att du delgav oss denna bonus prolog.


  23. Måste få ställe en petimäterfråga: Sophie Botjarskij, vad hette hon på ryska? Eftersom efternamnet är den maskulina formen blev jag mycket förvirrad.


  24. En bild på pistolen i fråga finns ju i fotogalleriet som det länkas till uppe till höger:

    HGM (2)

    Om man bläddrar lite där, så kan man även se en bild på bilen och ärkehärtigens uniform.

    Vilka språk planeras boken översättas till?


  25. Ett argument för att stryka Princip tycker jag är att det är så konventionellt. Ännu en historia om första världskriget som inleds med de ”ödesdigra” – som det alltid handlar om i dessa sammanhang – skotten som utlöste kriget.


  26. Jag sparar texten och läser upp den när jag introducerar ytförklaringar till FVK för mina elever. Texten är så enkel och vacker, en beskrivning av ett dramatiskt men flyktigt ögonblick, som får enorma konsekvenser (även om djupförklaringarna sedan föranleder de flesta att tro på ett krig oavsett skotten). Referens kommer att ges till historikern och författaren (och så småningom ständige sekreterarens) Peter Englunds outgivna text, som han delat med sig av på sin blogg.

    Tidigare har jag ibland visat BBC:s ”Days that shook the world” kring ämnet. Eleverna gillar visserligen dramatiseringen (upplägget liknar TV-serien 24, med en tickande klocka och scener som visar små ”rutor i rutan” på samtidiga förvecklingar på olika håll), men den är lite för lång och tjatig.


  27. Vilka språk behärskar du egentligen? Vilka problem i skrivandet fick du av de språk som du inte behärskar?


  28. Visa mig den växellåda från denna tid som gnisslar – sådant kan jag irriteras av.


  29. En annan fråga: Finns det saker du ångra att du inte strök/inte skrev i tidigare böcker? Isf vad…?


  30. Många frågor här – hinner tyvärr inte besvara dem alla, inte just nu iaf. Återkommer.


  31. Ser just att ”Stridens…” fick en bronsplats när försäljningen av 2008 års facklitteratur summerades. Inte blir det sämre av att den gavs ut först i november. Grattis.


  32. Förtydligande: Menar inte att du ska gå i detalj med vad de ev ångrat i tidigare bäcker – men snarare rent principiellt när du anser man ska vara generös/snål emot läsaren…? Och om du förändrats på denna punkt under dina nu över 20 år som framgångsrik författare?


  33. Det handlar nog inte om generös eller snål. Istället handlar det om struktur och form och även omfång. Helt enkelt: fungerar det?


  34. Bok om hur folk levde förr
    Österberg skrev ju en del

    1500-talet= lycklig period, drack och åt och riksbyggaren Wasa och nationsbyggandet i Europa
    1600-talet= mörk period, dödaångest
    1700-talet= kanske Sveriges lyckligaste period
    1800-talet= ?
    1900-talet= en katastrof


  35. Jag tycker nog att du kunde ha haft den biten med.
    http://blottsverige.blogspot.com/2009/01/stridens-sknhet-och-sorg.html

    Själv tyckte jag inte att det störde att den inte heller okände Hitler kom till tals som en sista stämma, en ond fe.
    Fast kanske blev det bättre utan Princip ändå. Med honom som förste ”talare” hade boken fått en annan ram. Hitlers ord ”öppnar” ju mot framtiden, Princip var, har jag lärt mig, mer ett verktyg. En katalysator.
    Som det nu är är början öppen, den är försiktiga anslag, du bygger upp det här dånet som komma skall så fint… Det hade varit synd att börja med skarpa knallar… för själva din boks musiks skull.

    mvh,


  36. Såg lite på en dokumentär om skotten i Sarajevo igår kväll.

    Det verkar ha varit en fars värdig bröderna Marx, åtminstone när det gäller säkerhetstänk… En bomb, giftkapslar som inte fungerar, en flod som inte var tillräckligt djup för att dränka sig i, chaufförer som kör fel, stannar bilen och backar tillbaka och en totalt urusel skytt.

    Hade inte effekten av mordet blivit så oerhörd hade man kunnat garva åt alla klantigheter.


  37. Kollade det här med pistolens färg med en i ämnet synnerligen insatt person:

    Alla Browning 1910 var strykblånerade, dvs blåsvarta. Att pistolen numera är brun beror på att den förvarats alltför fuktigt, men ursprungligen var den alltså svartblå.

    Jag fick undersöka den insatta personens eget exemplar av browning 1910, och den ser verkligen ut som en leksakspistol. Det tyckte min dotter också…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: