h1

Ovan Litorinahavet

måndag, 16 mars 2009

Jag bor på landet, och vi får allt vårt vatten ur egen brunn, borrad djupt ner i berget. Det som kommer ur våra kranar är klart och fint men mycket kalkrikt och har alltid smakat lite småskumt; så till slut skickade vi in ett prov för analys.

Så fick vi svar.

Vattnet är fullt tjänligt. Bismaken är helt enkelt en liten, liten aning salt. Det jag dricker varje dag är nämligen runt 8.000 år gammalt havsvatten, som ligger i fickor där nere i berget. Vattnet är rester av Litorinahavet, det saltvattenshav som uppstod efter den senaste istidens slut.

Att det under asfalten finns en strand, det visste jag redan. Men att det under mitt hus finns ett hav, det kunde jag aldrig ana.

23 kommentarer

  1. Vem kunde ana att hav var så spännande! Jag fastnade nämligen här efter att ha läst detta blogginlägg:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96stersj%C3%B6ns_utvecklingshistoria


  2. Snyggt skrivet!


  3. Det låter stort! Det finns ett hav, som ingen ser – men som väl går att dricka av. Och vad ska väl en historiker dricka, om inte 8000 år gammalt vatten…


  4. Kaffet brukar bli gott med sådant vatten. Kan tänka mig att du förbrukar en del kaffe under de ensamma dagarna i skrivarstugan…

    /Martin


  5. Såväl vatten vi dricker som luft vi andas är återanvänd. Någon påstod att för varje andetag får vi i oss någon molekyl som även Jesus har andats. Om detta är sant vet jag inte, men som journalisten sade: ”intressant om det vore sant”.


  6. Er det ikke næsten synd at drikke det? Jeg ville i det mindste drikke med en vis ærefrygt. Mon det også indeholder diverse gavnlige mineraler foruden salt …


  7. Jag har vuxit upp i den lilla byn Gestre (forna Gestilren som jag gärna vill tro)invid den vida slätten Marstallen i Fjärdhundraland. Marstallen är idag en bördig och blomstrande slätt med en yta på cirka tvåtusen hektar som sträcker sig över delar av socknarna Frösthult, Simtuna, Torstuna och Härnevi. En vördnadsbjudande kulturbygd med den vida slätten på uråldrig havsbotten (Litorinahavet)som karaktärstopografi. För bara hundra år sedan var Marstallen en sankmark som sakta men säkert började dikas ut och odlas upp.
    Idag ligger hon där (i min fanstasi som ett mycket sinnligt och kvinnligt väsen)öppen och generöst inbjudande, alltid fertil och med Lantmännens silotorn i Fjärdhundra som en potent fallos för sina fötter. Därinne dolde sig, tills för bara några år sedan, den säd som hon så villigt låter sig befruktas av om och om igen, år efter år.
    Vällustigt njuter hon av det omsorgsfulla förspel som böndernas harvar och plogar förnöjer henne med. Tålmodigt låter hon sig vara oupphörligt havande. Utan minsta jämmer låter hon sig förlösas med skördetröskornas kejsarsnitt. Villigt inbjuder hon till ett kittlande kretslopp så länge det finns bönder som anser det lönsamt att befrukta henne.
    Måtte nedläggningsbidrag från EU aldrig få göra henne förtorkad och ofruktsam!
    Runt denna vackra, fruktsamma och evigt unga kvinna ligger byar och större lantgårdar som pärlor på ett halsband med det gamla konungasätet Gestre (Gestilren)som en gnistrande juvel i hennes navel.
    Tack Litorinahavet.


  8. Låter som att det där vattnet hädanefter måste drickas med andakt.

    Häftigt!


  9. Det mesta vattnet är väl ännu äldre än så. Även om det rört på sig.

    Litorinahavet var visserligen en vik, ännu öppnare mot Nordsjön än Östersjön idag, men ändå med betydligt lägre salthalt till att börja med. Fullt så gammalt som 8000 år är det kanske inte.

    Ser förresten att senaste SAOL hamnat på nätet. Stort tack för det!


  10. Är egentligen inte allt vatten lika gammalt? Det här vattnet har bara legat still på samma plats i 8000 år…


  11. Under dig öppnar sig valv efter valv oändligt.


  12. Genom oss flödar

    Vatten å öden

    Berättelser från fordom

    För vidare . . .

    *

    joa


  13. Häftigt. Detta är verkligen något att snöa in på och vilket utförligt svar.


  14. Läste i natt ut John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”. Nästan lite kusligt att läsa detta inlägg det första man gör dagen efter…


  15. Gustaf: Nej, allt vatten är inte lika gammalt. Även om det rätt snabbt blir meningslöst att tala om ”ålder” när nya och gamla molekyler (som det heller inte är någon som helst skillnad på) blandas om.

    Det egendomligaste är kanske att sånt här och liknande förekommer precis hela tiden. Som hur många ord i denna post + svar som kan spåras till protoindoeuropeiskan, och därmed kanske är jämnåriga med Peters vatten. Osv.


  16. J, i min botten finns även din botten…nja lite ditåt iallafall, att vi alla är en del av hela verket. Det gäller att hela tiden skruva upp verket så att det inte stannar……


  17. Att se huset som en farkost på väg genom ett hav är, som jag ser det, en tanke som kan uppstå nästan när som helst, i drömmen, i dagdrömmen …

    Tanken nuddar självfallet också vid det som här anförts som ”samma hav i oss alla”-problematiken, den som det förtäckta Tranströmer-citatet ovan var inne på. En locus communis, om något, onekligen.


  18. Vilket påminner mig om en väninna och hennes robuste rödhårige kelt som filtrerar allt sitt vatten genom en genomskinlig kanna som spinner som en katt medan det historiska vattenledningarnas koppar och bly halter långsamt siktas ur kranvattnet.


  19. Har nåt svagt minne att jag läst om någon bar där man fick mång-tusen årig is i drinken.
    Undrar var det kan ha varit.
    Grönland eller Spetsbergen kanske.


  20. Och jag har ett svagt minne av någon dikt som behandlade vattnets eviga kretslopp, om ständigheten i all jordens vätska. Att vattenglaset vi fattar i handen innehåller ofattbart små beståndsdelar av blodet som flöt på senatens golv, av vattnet som användes för att släcka slottsbranden, av giftbägaren som dödade tyrannen etc. Någon som vet vilken dikt det rör sig om? Jag har tyvärr glömt det.


  21. Bra med eget vatten.

    Jag har själv kommunalt vatten. Med tanke på den höga kostnaden och den lilla mängd vatten man förbrukar, kan man undra vad man betalar för.


  22. Cool story, bro!


  23. […] skrev så vackert för ett tag sen, Peter Englund, om ett hav som finns under hans stuga… Det är nästan så man ville skriva ut den för anslagstavlan. Jag funderade på vad jag […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: