h1

Girighetens lyte

onsdag, 25 mars 2009

Apropos de senaste skandalerna i finanssektorn kan jag tyvärr inte låta bli att citera mig själv, ur en essä i boken ”Tystnadens historia”:

I en central scen i filmen ”Wall Street” fäller huvudpersonen Gordon Gekko sin numera klassiska replik ”Greed works” – girighet fungerar. I denna enkla sats återfinns hela den moderna marknadsteologin sammanpressad i två ord.

På 1600-talet var handelns och industrins män illa tålda av den då härskande jordaristokratin, ja av de flesta. Föraktet för kommersen var uråldrigt i Europa och går att spåra ända tillbaka till antiken och medeltiden. Redan S:t Augustinus hade ju fördömt girigheten som en av de tre stora dödssynderna, och de styrandes tänkande var präglat av detta uråldriga förakt för kommersen. […] Det förstärkte också deras djupa förakt för kapitalisterna, som ansågs vilja bygga en värld där alla bara sökte sitt, få brydde sig om det allmänna bästa och ingen aktade hedern. Jakten efter Äran sattes nämligen reflexmässigt i motsats till jakten efter Penningen; den förstnämnda hade ett socialt värde och antogs – i motsats till girigheten, som per definition var självisk – bidra till att öka den allmänna lyckan. […]

Det är ur detta sammanhang det springer verk som den nederländske filosofen Bernard de Mandevilles berömda fabel om bina, där just de här moraliska argumenten mot kapitalismen på ett elegant vis desarmerades. Han erkände att sådant som fåfänga, avund och girighet visserligen var lyten, men att de paradoxalt nog ökade den sammanlagda lyckan då de – oavsiktligen – ledde till ekonomisk växt och utveckling. Ett samhälle av idel dygemönster skulle enligt honom vara dömt till stillastående. Eller som han skriver i en tidig version av sitt verk, The Grumbling Hive från 1705:

The Root of evil, Avarice,
That damn’d ill-natur’d baneful Vice,
Was Slave to Prodigality,
That Noble Sin; whilst Luxury
Employ’d a Million of the Poor,
And odious Pride a Million more.
Envy it self, and Vanity
Were Ministers of Industry.

En som senare läste de Mandeville med intresse var Adam Smith, som lyfte somt tankegods rakt från holländarens spetsiga satir och brukade det i sitt eget filosoferande kring marknadens osynliga hand, etc. […] Men även om den Mandevilleska paradoxen fortfarande har bärighet, betyder det inte att hans ideologiske följeslagare Gordon Gekko har rätt. För månne har paradoxen en modern följdregel?

Att i de fall som dessa lyten börjar betraktas som dygder, så kommer de att istället minska den sammanlagda lyckan, då de inte längre hålls tillbaka av någon gränsdragning av moralisk natur, utan tvärtom bara uppmuntras och drivs på.

Det kan dock vara hur det vill med girighet som last och lyte. Historiens alla finansbubblor, från tulpansvindeln och framåt, visar att det stora problemet med girighet inte är dess moraliska halt, utan dess benägenhet att kortsluta förnuftet.

Girighet fördummar.

21 kommentarer

  1. Girighet fördummar och jag kan bara citera en annan norrbottning, som yttrade i samband med AMF historien följande;
    -det måste vara helt naturligt med så stora pensionsbonusar därför att om de upptäcks så har man ju ingen chans att få ett nytt jobb, därför är pensionsbonusen en sorts naturlig följd.
    Och det kan väl alla förstå, är man så jävla gemen så får man ju sparken endera dan…….. men för attan man har ju allt på det torra!!
    Girigheten har ingen horisont!
    I deras värld är jorden platt, och utsträckt till oändlighet där ögonfröjd är likt von Ankas bad i sina guldslantar…………..


  2. Jag hade min första föreläsning i fortsättningskursen i Makroekonomisk teori på Uppsala universitet idag. Föreläsaren tog upp ”girighet” (eller rättare sagt, eftersom just detta ord klingar väldigt illa, ”egoism”) som ett av två grundläggande antaganden om individens beteende inom nationalekonomisk teoribildning.

    Det andra antagandet är minst lika centralt, och jag tror att det också är det som gör de Mandevilles paradox möjlig: rationalitet. En individ som låter girigheten ta över på bekostnad av det sunda förnuftet kommer inte längre att kunna maximera varken sin egen eller samhällets nytta. Girighet allena fördummar säkerligen, men nog borde det vara möjligt att upprätthålla en balans mellan driften att tjäna pengar och förmågan att tänka rationellt? Eller gäller detta, för att citera en annan moralfilosof, endast i ”den bästa av världar” a.k.a. den nationalekonomiska utopin?

    Mvh Kristin


  3. Möjligen är jakten på penningen och jakten på ärbarheten lite som Yin och Yang. Man behöver lite av båda, de förutsätter varandra för att bilda lycka. Låter man den ena dominera så går allt åt pipsvängen.


  4. Kan inte låta bli en personlig kommentar kring detta med bonusar. Om vi tror att en yrkeskår inte är benägen att för den avtalade lönen göra sitt yttersta i jobbet, då torde bonusar vara ett rimligt medel för att optimera arbetsinsatsen. Om vi däremot tror att vederbörande faktiskt gör så gott han eller hon kan på sitt jobb (vilket jag tycker man har rätt att kräva av någon med över 100000:- i månadslön), då kan inte bonusar tänkas tillföra något. Om en person med flera miljoner i åprslön inte skulle anstränga sig för att göra sitt allra bästa på jobbet, då skall den personen inte ha bonus utan sparken.


  5. […] Svek, svikare, rikast Idag håller jag med Expressen och Svenska Akademin samtidigt. […]


  6. Läste precis om tulpanlöksessän du tagit citatet ifrån. Riktigt, riktigt bra. Hade dessutom oturen att ligga hemma i vinterkräksjukan i måndags och tisdags, vilket gjorde att jag fick se Dick Harrissons förläsning om ekonomiska kriser i historien på TV. Riktigt, riktigt bra föreläsning, den också!

    Det är förbluffande att historien upprepar sig på det sättet som den har visat sig göra, gång på gång på gång. Det behöver inte ens vara något nytt spekulationsobjekt, mark och fastigheter verkar vara återkommande objekt att spekulera i, i brist på annat, t.ex järnvägar IT, telekom, osv. osv.

    Dick Harrisson menade att kriserna (och därmed bubblorna) kommer tätare och tätare, och att kriserna därmed löser sig snabbare och snabbare. Om den teorin stämmer kommer globala finanskriser och dylikt snart vara ett minne blott; det som tidigare hann utvecka sig till kriser och bubblor jämnar ut sig innan de hinner utvecklas. Ökad snabbhet i de ekonomiska systemen skulle alltså bli en garant för ökad ekonomisk stabilitet…

    Vad tror du om den teorin?

    Tilläggas bör att Harrisson inte drog resonemanget lika långt som jag drar det.

    /Martin


  7. OK att girighet fördummar, men vem är det som drabbas att av ett antal giriga personer får ”spel” på Stureplan och Wall Street? Ja inte är det de som är giriga utan det är den vanliga männsikan som blir av med jobbet. De som är giriga lyckas näst intill alltid att klara sig ur situationen. Jag vill därför påstå att girighet hos ett fåtal inte fördummar dessa personer utan snarare fördärvar livet för de ”vanliga” människan som kämpar på med sitt liv.


  8. politikerna växer deras magar växer deras plånböcker växer deras ´lögner växer deras girighet växer men folket vissnar.Hälsn… thommy


  9. Det förundrar mig ofta att det finns folk som springer efter vad de tror att andra redan fått men som ingen av dem kan ta med sig när de slutligen går.

    Varför stressa för att ‘få det bättre’ än bra? Blir man lyckligare då eller försöker personen bara omdefiniera sin lycka?


  10. Girighet och lycka. Finns det ett samband mellan dessa? Finns sambandet på indivuduell respektive kollektiv nivå? Och eller rent av mellan dessa nivåer?

    Personlig girighet: att söka maximera sin egen privata ekonomi kan för den individen kanske skapa lycka (eller i alla fall kortsiktig? självbekräftesle över sin egen betydelse). Om det arbete som tillförs utöver grundlönen, alltså bonusdelen, skapar större lycka för kollektivet är svårt att svara på.

    Och lycka vad är egentligen det? Största möljiga lycka till största möjliga antal är en formel som i Benthams efterföljd vissa anser vara en princip att följa. Problemet är att ökad kollektiv lycka kan innebära att vissa människor skall/bör gå under för att flertalet skall få det bättre. Men frågan kvarstår vad är lycka? Är lycka att maximera spritkonsumtion eller är det att njuta av ett speciellt gott vin? (Kvantitet eller kvalitet?).

    Det finns en (sedelärande) historia om den fattige fiskaren som får rekomendationen att öka sin arbetsinsats för att tjäna mer pengar för att sedan kunna njuta av att ligga bekymmersfri under ett palmträd. Fiskarens svar är att han redan ligger och njuter av tillvaron under detta palmträd.


  11. – når vandet stiger, er det ikke hullerne på jorden, som er skyld i at de fyldes, men at digerne enten manglede eller ikke holdt stand og så løber vandet jævnfør naturlovene. At se grådigheden som en drivkraft for det fælles bedste er lige så absurd som at fokusere på, at hullerne i jorden mindsker vandstigningen rundt om – det er digerne som bör utökas.


  12. Hej,

    Du skrev tidigare att du skulle vilja länka till min DN-text om subtil censur av e-böcker. Efter en del serverkrångel finns nu texten här:

    http://www.agamemnon.se/EbokensOkandaFordel.html


  13. Jag tror inte att det är girighet som fördummar människor utan deras ofrihet i sociala eller andra sammanhang.


  14. Hej Peter,

    När ska du börja twittra?

    G.


  15. Twittra? Aldrig! Det syns mig helt poänglöst.


  16. Som novis i bloggvärlden är jag glad över att jag damp ner just här. Sååå skönt med, framförallt KUNSKAP – snitsigt framlagt, blottlagt ur den historiska myllan, och sen lite historisk stafettpinne om hur tankegods förts vidare och bitvis fått lite ändrad kostym…och så är vi framme vid 2009. Girigheten sänder seismografiska stötvågor jorden runt… Och fördummar? Säkert. Och driver på tillväxten? Jo. Tills det kollapsar och konstruktionen står avklädd. Då rasar folket och stater skjuter till enorma belopp för att rädda det som räddas kan…OM det nu räcker etcetera-ha-ha. Men (och nu tänker jag högt) är inte krisen (och girigheten)som vanligt en flytt av kapitalet nerifrån och upp. Och det sker tydligen med ‘jämna’ mellanrum.
    Tidigare i historien har man väl inte haft vårt ekonomiska system. Men – då fanns det väl ett ännu mer lättidentifierat herrefolk/adel/aristokrati, som ägde jord, gods och folk, och slapp skatt… Kort sagt inte mycket att flytta, man ägde det redan. Bara se till att folk så pass mycket så att dom inte låg och självdog på åkrarna. Sen gällde det mest att se till att ingen tog det. Arméer, vallgravar, murar..
    Nå – girighet lönar sig och girighet fördummar. Kanske. Men oförblommerad girighet ‘pissar’ på folk och lägger grunden för ett jävligt otrevligt samhälle som reser nya krav på ‘arméer, vallgravar och murar…’
    …kliar sig FLYGARE fundersamt i huvudet.


  17. ”Girighet fördummar” De var, sammanförda så här, de klokaste ord … som jag hört på mycket mycket länge.. och de sannaste.


  18. Med tanke på de uppoffringar som arbetslösa och sjukskrivna på senare år har gjort för att regeringen kunnat genomföra skattesänkningar är det rimligt att ta på allvar det långsiktiga strukturella och kollektiva problemet med för höga löner och bonusar för chefer inom offentlig verksamhet. Den offentliga sektorn bör ha en modererande effekt på löneutveckling och ersättningsnivåer inom den privata sektorn.


  19. ”Greed works”. Marknadsekonomin är väl det ”bästa” vi har just nu. Det är många som förfasar sig över alla direktörers bonuslöner m.m. Det är medias förtjänst att det uppmärksammas. Men det kommer inte att upphöra, det kommer att ta sig andra uttryck. Människans begär efter pengar och allt vad det för med sig kommer aldrig att upphöra. Det kan försvinna ett tag men återkommer alltid.

    Det finns inget känt samhällssystem som kan kan uppfylla utopin att vi som människor skulle vara lika värda och bli jämlika både när det gäller livsförhållanden eller ekonomi. Vi är egentligen inte så långt ifrån våra biologiska förfäder och vår djuriska instinkt. Problemet är att vi i mångt och mycket agerar som primater i en värld som vi egentligen inte behärskar.
    Tom


  20. Gordon Gecko är en utmärkt symbol för cynisk girighet. Huruvida han är dum eller smart är sekundärt. Han är urtypen för psykopat eller sociopat. En nietscheansk övermänniska för vilken andras lidande inte betyder något jämfört med hans egna maktsträvanden och ekonomiska vinning.


  21. … men nu är det inte så enkelt att det endast är inom affärslivet man stöter på psykopater. Nej. Fan vet om inte dessa sällsynta affärspsykopater är att föredra framför andra psykopater eftersom de är så
    lättavslöjade. I media är psykopaterna i majoritet. Små plebejiska och narcissistiska själar, som sparkar på dem som ligger ner. Era ohederliga jävla as! Fan vad jag hatar er!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: