h1

Hackspetten och jag

torsdag, 23 april 2009

På morgnarna, när jag på väg ned till skrivarstugan kryssar mig fram genom en slalombana av knoppande scilla, möts jag alltid av xylofonsolot från en hackspett. Han sitter där en femtio meter bort, på en gammal lönn. BRRRR – paus – BRRRR – paus. Alltid samma plats, alltid samma trädhål, som han vidgar, millimeter för millimeter, oändligt långsamt, oändligt tålmodigt.

Han kommer nog att bli författare i sitt nästa liv. Eller så är det jag som blir till en hackspett.

27 kommentarer

  1. 🙂


  2. Vi bor i en ganska stor stad🙂
    och för c:a ett antal månader sedan (4 till 6?)såg vi en hackspett här på balkongräcket. Så vacker och fin…och vilken NÄBB!!Vi såg den flera dagar.
    Brukar de (hackspettarna)hålla till i städerna?
    Jag kommer även ihåg en hackspett hos mina morföräldrar ute på landet (ett annat landskap). Han/hon var alltid i samma träd…”the same place, the next year, the same time”.

    M v h Mohikanen.


  3. ..hee..hee..! Vet inte vad som tagit åt folk.Är det våren? När jag kikar till mina favvobloggar så får jag bara skratta så jag kiknar.;-).

    Men visst är det ljuvligt nu. Jag har massor av vårblommor (scillorna sprider sig och bildar en blå matta)och så har jag en ”vårkulle” som är perfekt komponerad av förra ägaren. Den ändrar sig över tid fram till sommaren med olika blomsterscener och igår hämtade jag ut massor av pelargonsticklingar. En underbart vacker hängpelargon ska det bli av några. Tomcat. Mörkröd som sammet som bara välver ner ur blomkorgen.

    Allt Gott och hacka vidare önskar jag både dig och kompisen i trädet! Laila Labbala


  4. Kikade in här lite🙂


  5. Jag undrar om det verkligen är för att vidga ett hål, som hackspetten drar sitt xylofonsolo. Hackspettar använder ju även näbben med mer målriktade kraftiga hugg ur olika vinklar när den ganska effektivt hackar sig in i träet för att bygga bo eller hitta mat. Trummandet, ofta på torra träd som ger bra ljud, är väl främst ett slags parnings- och revirläte, olika och lätt igenkännbara för varje art. Känner du med denna alternativa tolkning mindre släktskap med hackspetten?


  6. Hackandet för att göra bohål och fånga larver motsvarar måhända författarens skrivande för mat och hyra, medan trummandet i så fall skulle vara att likna vid hans strävan efter kärlek och evigt liv. Begreppet ”revir” finns kanske också i författarens värld.

    (Få människor vill dock liknas vid gamar).


  7. Xylofonsolo var något nytt. Hur är det med ditt musiköra egentligen? Förefaller vara en sensationell ornitologisk nyupptäckt i så fall.
    De hackspettar jag känner påminner mig mest om Gene Krupas trumvirvlar.


  8. Mohikan!
    Jag vet var du bor, som diverse skumma figurer brukar säga.
    Min far brukade mata småfåglarna. En gång kom en hackspett fram till fågelbordet. Då var det nog kris i hackspettarnas hushåll. De är ju insektsätare.
    Vilket öde att vara hackspett och ha huvudvärk!
    MVH
    Petter Eremiten


  9. Hej Peter! Mycket ambitiös och underhållande blogg.

    Vill bara göra dig uppmärksam på min och min väns blogg. Vi ska ta den tidigare folkets poesi, limericken, till samhällskritiska korridorer.

    Personerna vi porträtterar kommer antingen vara i skriket eller ha en viss historisk signifikans.
    Dessa kommer förbli anonyma i vers, men känn dig att spekulera i kommentarfältet vem måltavlan faktiskt är.
    Låt oss göra det till en gissningslek! Rätt svar kommer flitigt belönas.


  10. Här kommer litet information om hackspettar i stadsmiljö.
    http://www.sofnet.org/index.asp?lev=4584&typ=1

    MVH

    Petter Eremiten


  11. Jag bor i en skånelänga ute på den skånska slätten. I ett blåshål mellan Malmö och Trelleborg. Vi har en gigantisk ek ute på gården och i den trivs bland många andra fåglar även en hackspett. Man har lätt för att förundras över dess arbete. Det måste gå åt mycket alvedon för att klara av det där hackandet med huvudet. Märkligt…
    Varför är det så lätt att tänka sig en hackspett som en han…?


  12. vill ni veta vilka fåglar som finns där ni bor? Följ följande länk

    http://www.artportalen.se/birds/dagens.asp


  13. Det har ingen ting med hakkespetter å gjøre, – men skriver man faktisk ordet ”slalåm” med o på svensk? På norsk skrives det nemlig med å av den enkle grunn at ”ei låm” er ”ei løype”, – eller et skidspår.

    Bare lurte🙂


  14. Förra sommaren såg jag en gröngöling mitt inne i Flogsta i Uppsala. Den flög omkring och såg ut som om den inte kunde bestämma sig för vilket träd den skulle bearbeta. När det kom människor som passerade från alla håll, fann den för gott att flyga iväg.


  15. Jag undrar om hackspetten verkligen drar sitt xylofonsolo för att vidga ett hål. När hackspetten hackar ut bohål eller letar föda hackar den mycket effektivt med välriktade hugg så flisorna yr. Det beskrivna solot låter mer som det revir- eller parningsläte, som hackspetten åstadkommer genom att söka upp ett träd med god resonans och trumma med näbben. Varje art har sin frekvens och längd på trumvirveln.


  16. […] lukten av tång och kanske lite svagt av mögel – huset var ju gammalt.  Exakt så låter de: BRRRR – paus – BRRRR – paus, som i […]


  17. Jag kan nästan ingenting om hackspettar – men hur vet du att det är en hane? Har honorna andra ljud för sig?


  18. 1. Nej, vet inte om det är en hanne.

    2. Nej, jag vet inte exakt vad han gör.

    3. Nej, jag vet inte hur det egentligen står till med mitt musiköra, men det var så jag associerade.

    4. Nej, jag tänker inte ändra i det jag skrivit.🙂


  19. ”Xylofon” betyder ju ordagrant ”trä-ljud”, så jag tyckte det var välfunnet. Åtminstone etymologiskt.🙂


  20. På Olles fråga svarar fågelboken, att hos både den större och mindre hackspetten trummar både hane och hona. Om den mindre står bland annat, att den gärna trummar på telefonstolparnas plåtskydd som ger en särskild klang.

    (Klart Peter inte ska ändra något. En tanke och en metafor har alltid ett värde!)


  21. Petter Eremit!
    Tack för ditt tips om information gällande hackspettar i stadsmiljö!
    Ang könet på hackspettar: jag tänker också ”han” eller ”den”. Aldrig ”hon”. Frågan är varför?
    När det rör sig om skator, kråkor, svanar,ugglor m fl så tänker man ju båda könen.
    Kommer ihåg en gång när jag frågade en ornitolog, en god vän, om en mysko fågel som jag sett. Gråbrun och oansenlig…Inte så liten.
    ”En koltrasthona” trodde ornitologen.
    Jag hade ö h t inte tänkt tanken att koltrasthonor finns. Bara den vackra svarta ”han” som sjunger så vackert…🙂
    M v h Mohikanen.


  22. Det där med hackspettar och huvudvärk. Hackspetten har ju någon slags sinnrik anordning i huvudet som tillåter/möjliggör denna, för oss människor, vårdslösa hantering av huvudet. Jag är lyckligt lottad med massor av hackspettar som ibland bildar intressanta musikaliska äventyr att lyss till. En i väster börjar sitt hackande. Så tar österhacket vid och sedan kommer norrhackarn och avslutet från söderhackspetten i fjärran.I olika variationer. Jodå, de äter gärna vid fågelbordet också är min erfarenhet.


  23. Hackspettar är fåglar som det är lätt att identifiera sig med. De upprepar sig på ett synes knäppt sätt. Precis som jag själv varje dag till mina ungar: ” Sitt på stolen!” ” Ät!” etc i samma monotona hackande…
    Så jag är en hackspett redan nu, fast inte lika färggrann och utan förmåga att flyga!


  24. Oh, Peter, vad jag önskar. Jag önskar så mycket. Att man inte maler sönder min naturtro. Att man inte skövlar min bräcklighet och min lyriska hemvist. Men inte är det lätt och

    en ljud hördes i fjärran. Bara en brusten stämma. Ännu en vars röst bröt samman.

    Love Ya!


  25. Om du blir hackspett, vill jag bli en telefonstolpe. Eller kanske en gammal lönn.. (försökte låta bli, men det gick inte)


  26. Blomster och botanik-metaforiken fungerar riktigt bra att applicerbara på det psykiska planet, och inte det fysiska planet hos människan, däri har du helt rätt. Ett symbolspråk således, lite påminnande om de gamla alkemisternas företag. Mycket uppfriskande och korrespondensrikt!

    Vänligen Aramí


  27. Ha ha! Skrev alldeles nyss om Skillan, och ser att jag konsekvent stavat fel genom hela min berättelse. Tänker på Lars Gyllenstens bok 7 vise mästare om kärlek – om återfödelsen till något annat. Vi kommer med andra ord att vårda hackspetten! Anne-Marie Körling



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: