Ny, utökad, reviderad – och ny blogg
onsdag, 5 mars 2014Jag har börjat blogga igen i min kapacitet av författare. Orsaken går att se nedan, nämligen att det med början i år kommer att ges ut en helt ny version av ”Stridens skönhet och sorg”, min bok om det Första världskriget från 2008:
I den ursprungliga svenska versionen fanns det 19 personer. I takt med att den blivit översatt till allt fler utländska språk har jag skrivit till nya människor, och i den nya ”Stridens skönhet och sorg” har antalet fördubblats, till 40. Och av en enda volym kommer det så småningom att bli fem, en per år, med början i augusti i år för boken som handlar om 1914. (Sedan ges 1915 års volym ut 2015 etc.)
Tanken att göra så här har föresvävat mig länge, men att den nya versionen skulle bli så här omfattande trodde jag nog inte. Men jag är glad över detta, då det innebär att experimentet förs till sin fullbordan.
För även om högen ovan ser imponerande ut – ja, så kommer de att se ut – så bedrar skenet en aning. En hel del återstår att göra. Dessutom är min tid mycket begränsad. Jag är alltjämt Ständig sekreterare. Låt oss kalla detta för ett hobbyprojekt.
Det finns lite mer information på min hemsida. Jag kommer också att skriva om arbetet och om relaterade ämnen på den här bloggen:
https://stridensskonhetochsorg.wordpress.com/
[Notera: allt material som rör den nya versionen av detta verk har flyttats över till ovanstående blogg. Denna gamla blogg fortsätter iochmed detta sin stilla törnrosasömn.]
Peter Englunds blogg 
Det var mycket intressant att för några år sedan få följa detta projekt ”från ax till limpa”, det vill säga från idé, via olika metodfrågor till färdigt verk. Och verket i sig gav åtminstone för mig som historiskt intresserad nya inblickar. Ocn nu alltså ytterligare 21 berättelser att ta del av. Det ser jag fram emot.
Hoppas att det utökade versionen har utrymme för åtminstone en notis om svenskar som 1914 befinner sig i krigets Europa.
Exempelvis Marcel Prousts svenske betjänt. Efter krigsutbrottet flyr han till USA i fruktan att inkallas till svensk militärtjänst med tanke på den tidens tyskvänliga Sverige.
På husväggen till vänster från gatuingången har Svenska Kyrkan i Paris satt upp en vit marmortavla med namnen i guld på de svenskar som drog i fält på fransk sida. Som icke-fransmän var de – som framgår av marmortavlan – hänvisade till Främlingslegionen. Till den franska fronten sändes även en svensk ambulans utrustad av svenskkolonin i Paris.
Ja, en av dem som finns namngiven där på kyrkväggen i Paris är också med i boken: Elow Nilson från Gustavsberg, stupad 1916 vid Somme. Texten om honom skrevs ursprungligen för den franska upplagan.
Kul att du är tillbaka i bloggosfären!