h1

Om denna blogg

I en artikel på Aftonbladets kultursida skriver Inga-Lina Lindqvist så här, apropå denna blogg: ”allt är publiceringsbart, skulle kunna bli en novell, en artikel, ett avsnitt i en essäbok. Och ändå hamnar texterna på bloggen – varför? Vad är det som fattas dem? Eller väntar de bara på sin tur?” Det är bra (och smickrande) frågor.

Det enklaste svaret är att bara för att något kanske är publiceringsbart behöver det inte publiceras på papper.

Att bli tryckt känns alltid väldigt ansvarsfullt; fint liksom, det är många som läser, utrymmet är begränsat, och så vidare. Det är en på flera vis tung publiceringsform – och det i både god och dålig mening. Bloggande däremot präglas av lätthet. För mig är det nämligen en synnerligen ångestfri skrivform: det går att skriva vad som helst, när som helst och hur långt (eller kort) som helst. Och nästan hur som helst.

Och det tycker jag är svåremotståndligt. I synnerhet då jag ser skrivande som en lockande metod för att utforska världen, och det egna jaget.

Dessutom är jag historiker, och än så länge vill jag hålla mig någorlunda inom min egen provins när det gäller att trycka av egna alster på döda träd. (Dock kommer jag troligtvis längre fram låta framställa en print-on-demand upplaga baserad på bloggen, av det enkla skälet att webben är ett så osäkert medium för bevarande.)

Bloggen startades i januari 2004, men innan dess nosade jag – mig själv ovetande – på själva bloggformen genom att ha ett stående inslag på min hemsida under rubriken ”Just nu”, där jag i korthet diskuterade böcker jag läst, filmer jag sett, etc.

Vad gäller kommentarer: de förutsätts hålla sig till ämnet samt inom anständighetens gränser. Dumheter och rent cyberklotter raderas saklöst. (Uppmaningar att skriva om något annat än det jag just skrivit, eller att kommentera diverse saker på andra bloggar släpps inte heller fram.) Man kan förvisso använda kommentarsfunktionen för att ställa frågor till mig, men det är högst osäkert huruvida de besvaras. Det beror inte på någon brist på respekt utan enbart på en beklaglig brist på tid.

Bloggen kommer att få ligga kvar, tills vidare i alla fall. Dock kommer jag inte punktmarkera den på samma vis längre – vilket bland annat innebär att man kommer att kunna lämna kommentarer, men att det ofta kommer dröja lite innan jag kan moderera dem.

Annonser

One comment

  1. […] menar typ så här, det är så här jag vill att mitt bloggande, ja, skrivande ska vara i fortsättningen. Det är den här synen på […]



Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: