h1

Skrivlogg nr. 15

fredag, 22 augusti 2008

Finalen på arbetet närmar sig. Jag har börjat läsa korrektur – ombrytningen har inte varit helt lätt att göra, har jag förstått, på grund av fotnötterna. Nästa vecka skall jag åka till Stockholm för att göra det slutliga bildurvalet.

Och sedan har jag bara att skriva bildtexterna. (Bara och bara: det är dock alltid ett roligt göra, då det kräver extrem komprimering.) Nedan syns en akvarell, målad under kriget, som kommer att användas till för- och eftersättsen.

Och om allt vill sig väl kommer hela rasket gå till trycket måndagen den 8 september.

Nedan ett första – ej korrekturläst – smakprov, ett kapitel taget mer eller mindre på måfå. (Många av dem är inte längre än så här. Vissa är än kortare.) Brutet ur sitt sammanhanget blir det givetvis svårbegripligt, och måhända därför aningen meningslöst. Dock ger det en bild av det grepp jag använder.

Pál Kelemen är en av bokens 19 huvudpersoner, en husar i österrikisk-ungerska armén, och han befann sig vid denna tid på östfronten. Min källa är hans samtida journal, som är ovanligt välskriven och full av intressanta och detaljskarpa observationer. Han påminner i detta en aning om Ernst Jünger, samtidigt som han saknar tyskens distanserade kyla och stridsvurm:

Kapitel 40.

Onsdagen den 26 maj 1915

Pál Kelemen köper fyra limpor vitt bröd i Glebovka

Ryssarna är verkligen stadda på reträtt nu. Det har han kunnat konstatera under de senaste dagarna, då han ridit genom den ena illa åtgångna orten efter den andra, sett allt som den retirerande fienden lämnat efter sig, från vägarnas skräp och sopor, över döda eller döende soldater, till nyuppsatta vägskyltar med obegripliga namn i kyrilliska bokstäver. (För ett år sedan förde vägen till Lemberg; nu för den till Lvov; snart för den åter till Lemberg.

Kelemen har inget emot att åter vara på marsch och alls inget emot att de ryska invasionsstyrkorna drivs bort. Nyheten om det stora genombrottet vid Gorlice möttes dock med långt mindre jubel bland trupperna än man kunde tro. ”Alla här har blivit likgiltiga”, skriver han i sin journal, ”utnötta av den ständiga anspänningen.”

Sedan igår befinner de sig i den lilla staden Glebovka. När han och de andra husarerna red in var det två saker som fick honom att haja till. För det första: ett hus med intakta fönsterrutor bakom vilka han skymtade vita spetsgardiner. För det andra: en ung polska – hans blick söker ständigt unga kvinnor – som rörde sig genom en hop av soldater och ryska krigsfångar och som på sina händer hade vita handskar. Det tar lång tid innan han kan glömma de där handskarna och de där spetsgardinerna, glömma det oklanderligt vita i en värld av smuts och gyttja.

Idag har han fått reda på att det finns vitt bröd att köpa. Och led som han är vid det vanliga kommissbrödet, som antingen är degigt eller uttorkat, har också han gått att handla. Han köper fyra stora limpor vitt bröd. Kelemen noterar i sin journal:

Jag skär i en av dem. Den har ännu inte hunnit kallna. Dess starka, tjocka arom fyller mina näsborrar. Sakta, med något som nästan liknar vördnad, tar jag den första tuggan och försöker uppfatta smaken så tydligt som möjligt. Jag tänker att detta är samma vita bröd som jag en gång var van vid att äta, före kriget.

Jag äter och koncentrerar mig. Men min gom kan alls inte känna igen sig, och jag äter därför det här vita brödet som om det vore någon ny typ av föda, vars rykte och smak är helt okända för mig.

Efteråt förstod jag att brödet verkligen var detsamma som det hemmavid. Det var jag som hade ändrats; till det gamla goda vita bröd som jag tidigare tog för givet hade kriget givit en främmande smak.

Annonser

29 kommentarer

  1. Vad är det bilden föreställer?

    För mig (som kan lite om första världskriget) påminner den om de många konceptmålningar som visas på extramaterialet till Sagan om Ringen-dvd:erna, t.ex. ett av de många träsklandskap som Frodo och Sam måste ta sig igenom. På samma extramaterial pratas det också en hel del om Tolkien och hans upplevelser under slaget vid Somme. Kanske har konceptkonstnärerna lånat inspiration från målningar som denna, på liknande sätt som Tolkien hämtade inspiration ur verkliga livet?

    Hur länge dröjer det efter boken gått till tryck innan man kan köpa den?


  2. 1. Jag hittar inte informationen om den här akvarellen i all hast, men vill minnas att den är målad i 1917, utanför Ypres – återkommer med exakta uppgifter. (Som du antyder finns det en hel del spår av Tolkiens egna upplevelser under det första världskriget omkodade och invävda i ”Sagan om ringen”.)

    2. Om allt går enligt plan kommer boken att finnas i bokhandeln sista dagarna i september eller första dagarna i oktober. Atlantis planerar att ta med sig en stor hög till bokmässan, för att där låta den visa sig för första gången inför allmänheten. Är jag på plats kommer jag också signera den, etc.


  3. Vad är ett ombrutet korrektur för något? Vad gör man med det när man bryter om det?


  4. Och är ”vi” på plats, Peter…
    så kanske att ”vi” vågar oss fram…och får kolla ditt anlete och få en autograf…
    M v h Mohikanen, 🙂


  5. Det där var väl varken svårbegripligt eller meningslöst – tvärtom!

    En poäng med akvarellen är väl att den skulle kunna ha varit målad nästan var som helst utmed västfronten. (Vilket naturligtvis inte gör preciseringen mindre intressant.)

    Kan inte låta bli att fråga om ”hussar” skall stavas så, eller om det finns någon intressant skillnad mot ”husar”. Lite svårt att avgöra i sammanhanget. 🙂


  6. 1. Ja, även för för- och eftersättsen har jag valt en bild som i likhet med omslagsfotot har lite ”generisk” karaktär: det skulle kunna vara östfronten, eller Isonzo. (Ja, det blev ett s för mycket i ”husar”.)

    2. Ombrutet korrektur är ett korrektur där varje sida motsvarar en boksida, exakt. Man kan lika det vid ett provtryck. Ibland finns ett föregående skede, spaltkorrektur, då texten ännu inte fått sin slutgiltiga uppdelning i sidor – vilket f.ö. är avhängigt bokens fysiska format, på millimetern när. Kan nämna att boken rent storleksmässigt (bredd och höjd) kommer att likna Didions ”Att lära sig själv att leva”, och alltså bli rätt kompakt. Gillar det formatet.

    3. Om jag är på plats signerar jag utan trug. Och identifierar man sig som återkommande bloggbesökare utlovar jag extra sirlig signatur och kanske tillochmed en liten, liten teckning. 🙂


  7. ”begripliga namn i kyrilliska bokstäver. (För ett år sedan förde vägen till Lemberg; nu för den till Lvov; snart för den åter till Lemberg”
    Borde det inte, med tanke på den första satsen stå ”nu för den till Львов” i parentesen?


  8. Vilken kul idé – givetvis! Skall kolla med förlaget: det borde gå att ordna.


  9. En sak är säkert: utdraget ökar nyfikenheten på boken ännu mer.


  10. Håller med. Fint smakprov. Ser fram emot att läsa hela boken! Och tack för din blogg – sedan jag upptäckte den ingår den i mitt andliga husapotek. En dos då och då gör gott för själen!/Mvh Annika Ström Melin


  11. Tycker utdraget var fantastiskt och de tveksamheter jag haft om hela greppet du tänkt använda för boken försvann genast.

    Ska bli mycket kul att få läsa verket.


  12. Ser fram emot att få läsa boken eftersom det känns lite som om man har varit medverkande, kanske inte direkt men det känns……nåbart, på något sätt. Måste ge dig en eloge om din blogg som jag med glädje gärna ger adressen till vänner (och ibland ovänner-dom kanske lär sig nåt).
    Det skulle vara skojigt om andra författare kunde göra något liknande.
    Den enda jag vet gör lite dylikt är Anders Widén med djingis.blogspot.com.


  13. Du skriver fantastiskt bra, och jag tycker soldaten skrev oerhört vackert om det vita brödet. Kan det vara så att vanliga människor som utsätts för fruktansvärda saker, som tillexempel krig, kan i vissa stunder skriva som stora författare, eller är det redan från början begåvade?


  14. Vi är väl ändå NÅGRA stycken som kan de kyrilliska bokstäverna…?!
    🙂 ”Do sviodanija”!
    M v h Mohikanen.


  15. Oj…jag menar Do Svidanija…
    🙂


  16. Instämmer i hyllningskören beträffande både ditt eget skrivande och Pál Kelemens, men är lite undrande inför ditt användande av ”journal”. I svenskan finns ”journal” i många användningar liknande ”dagbok”, men oftast mer specialiserade, som läkares journalanteckningar, chaufförers körjournaler osv. ”Journal” har tidigare använts för militära anteckningar, men är inte Kelemens text mer privat?
    Så roligt att det inte bara blir foton som illustrationer! Bilderna som t.ex. Englands War artists (ett av andra världskrigets positiva initiativ) efterlämnat talar tydligare än många hundra foton.
    Ser fram mot höstens läsupplevelse!


  17. Låter som en intressant bok, skulle vilja läsa den.
    Jag brukar köpa mina böcker på Bokus.


  18. Instämmer i alla lovord. Man blir mer och mer sugen på boken ju längre tiden lider, och ju mer man läser på bloggen. Hade jag bott i Sverige hade jag försökt se till att komma till bokmässan. Tyvärr blir jag tvungen att köpa online och få den hemskickad till någon snäll svensk släkting som får skicka den på posten.
    Peter, är dina royalties oberoende av hur boken köps eller har jag möjlighet att öka dina privata inkomster genom att välja hur jag köper boken?


  19. Se det var en originell fråga! 🙂 Måste faktiskt tänka efter. Royaltykvoten är bättre på den vanliga, inbundna boken i bokhandeln – verklig eller virtuell – än på dem som säljs över bokklubb. Så mycket vet jag. (Allra sämst tjänar en författare på pocket: en inbunden bok motsvarar rent inkomstmässigt ungefär tio i pocketform.)


  20. Jo, men det beror väl på att den inbundna är dyrare? Eller är det sämre kvot på pocketen också? Jag vill oftast helst ha inbunden, men det beror ju på ens egen ekonomi. Jag måste ju också ta med fraktkostnaden, vilket gör att den inbundna bokens vikt ökar kostnaden.


  21. Ja, den inbundna är dyrare, samtidigt som royaltykvoten också är högre.


  22. Mycket bra skrivet, som sagt. Men eftersom du vanligtvis skriver mycket bra är jag mest överraskad av att även husaren Kelemen skriver så bra. Med tanke på det liv han lever och de syner han dagligen möter då han rider ”genom den ena illa åtgångna orten efter den andra”, är det förvånansvärt att han förmår uttrycka sig så klart och distinkt som han gör. Han skriver ju så sinnligt gripbart att man tycker sig se honom, se hans ”vördnad”, hans min av högtidlig förväntan, när han tar den där första tuggan av brödet. Fantastiskt, tycker jag, att vanliga enkla ord kan förmedla sådana upplevelser.

    Onödigt att påpeka kanske, men jag ser verkligen fram emot att få läsa hela boken.


  23. Det material som de 19 personer lämnat efter sig är mycket skiftande. Mycket är tämligen omärkvärdigt, rent litterärt, men Kelemens journal – har svårt att kalla det dagbok – är den klart mest välskrivna. (Tillsammans med en av italienarna.) Han var uppenbart begåvad. Och intelligent, med en uppdriven obeservationsförmåga – samt ett starkt libido… Till saken hör nog också att han skrev med ojämna mellanrum, inte löpande, utan bara då han fann något att formulera sig över – den samlade texten har viss bloggkaraktär faktiskt!


  24. Snabbt om royalties: Förf. får betalt för de exemplar förlaget säljer. Om dessa sedan återförsäljs över disk, via nätet etc. spelar ingen roll. Bokklubbar kan vara ett undantag (finns kanske fler), de är ju också något som förlagen använder för att sälja billigare.

    Med pocket så blir det inte bara mindre flis (per bok liksom procentuellt), man får även vänta tills försäljningen av den inbundna lagt sig. Samt hoppas att det verkligen blir en pocket-utgivning…


  25. Säger som Rocky: ”Vad är en ‘fotnött’?”

    Kanske något att diskutera vid ett kommande torsdagmöte… 🙂


  26. Som i ”Vill du bara ha en nöt? Nej, jag vill ha många nötter”.


  27. Hur ser ersättningen ut för böcker som lånas på bibliotek?


  28. Aha, då förstår jag: ”Vill du skriva in en fotnöt? Nej, jag vill skriva in många fotnötter.” 🙂


  29. Nejnejnej – du har helt fått det om bakfoten: “Vill du skriva in en fotnot? Nej, jag vill skriva in många fotnotar.”



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: