h1

Ny, utökad, reviderad – och ny blogg

onsdag, 5 mars 2014

Jag har börjat blogga igen i min kapacitet av författare. Orsaken går att se nedan, nämligen att det med början i år kommer att ges ut en helt ny version av ”Stridens skönhet och sorg”, min bok om det Första världskriget från 2008:

Bild

I den ursprungliga svenska versionen fanns det 19 personer. I takt med att den blivit översatt till allt fler utländska språk har jag skrivit till nya människor, och i den nya ”Stridens skönhet och sorg” har antalet fördubblats, till 40. Och av en enda volym kommer det så småningom att bli fem, en per år, med början i augusti i år för boken som handlar om 1914. (Sedan ges 1915 års volym ut 2015 etc.)

Tanken att göra så här har föresvävat mig länge, men att den nya versionen skulle bli så här omfattande trodde jag nog inte. Men jag är glad över detta, då det innebär att experimentet förs till sin fullbordan.

För även om högen ovan ser imponerande ut – ja, så kommer de att se ut – så bedrar skenet en aning. En hel del återstår att göra. Dessutom är min tid mycket begränsad. Jag är alltjämt Ständig sekreterare. Låt oss kalla detta för ett hobbyprojekt.

Det finns lite mer information på min hemsida. Jag kommer också att skriva om arbetet och om relaterade ämnen på den här bloggen:

https://stridensskonhetochsorg.wordpress.com/

[Notera: allt material som rör den nya versionen av detta verk har flyttats över till ovanstående blogg. Denna gamla blogg fortsätter iochmed detta sin stilla törnrosasömn.]

h1

Nya bloggen igång

måndag, 25 januari 2010

Nu är min nya blogg igång! Den återfinnes på:

http://akademiblogg.wordpress.com/

Där framträder jag alltså i min funktion som Svenska Akademiens ständige sekreterare. Märk väl att detta att blogga i ämbetet innebär att det en hel del kommer att skilja sig från denna, min gamla blogg. Men hoppeligen inte alltför mycket.

Kommenteringen är för närvarande avstängd, helt enkelt för att jag vet hur mycket tid modereringen kan ta, och just nu har jag inte alltför mycket av den varan. Dock överväger jag olika lösningar på detta, och det är inte omöjligt att modereringen slås på längre fram.

Dessutom går det att återfinna små strängar med engelska på vissa ställen, vilken alltså har att göra med WordPress programvara. Dessa kommer att ersättas med svenska så fort jag begripit hur man gör detta.

h1

Akademiblogg

måndag, 14 december 2009

Jag har fått ett antal frågor om det kommer bli någon akademiblogg, och jag kan nu bekräfta att, ja, jag tänker börja blogga i ämbetet. Som det ser ut nu kommer det dock först bli efter nyår – jag har helt enkelt haft för mycket att göra.

Men när det sker kommer detta faktum att annonseras ordentligt på denna plats, med länk och allt.

h1

Tack för denna gång

lördag, 6 juni 2009

Efter långt övervägande, icke utan vånda och definitivt med sorg, har jag bestämt mig för att lägga den här bloggen på is. ”Den sista drömmen” blev det sista inlägget. Jag har helt enkelt inte längre den tid som krävs för att fortsätta med den. (För mer information, klicka här.)

Tack för denna gång! Vi ses!

h1

Den sista drömmen

torsdag, 4 juni 2009

Drömmer att jag befinner mig i Niemisel – den by invid Råneälven där jag tillbringade så många av min barndoms somrar. Jag är inne i morfars och mormors hus. Huset ser ut som det gjorde innan det byggdes om, så jag antar att jag är barn.

Ute råder sen skymning. Men där skymtas varken sol, måne eller stjärnor. Himlen är nedmörkad. Skogen till vänster om huset är idel dova skuggor. Och märkligt nog är ljuset inomhus exakt likadant. Ingenstans, vare sig inne eller ute, finns något ljus.

Lite rädd är jag, stående i detta underliga, alltomfattande dunkel. Dock förnimmer jag en tydlig doft av cigarr, och blir lugnad. Morfar måste finnas i närheten – han rökte gärna cigarr.

Jag går ut på farstutrappan. Tänker att det nu var länge sedan jag såg våra katter. Tänker sedan att de troligtvis dragit vidare, i brist på uppmärksamhet och kel. Och tänker att det verkligen är trist.

Dock lockar jag ändå, på vinst och förlust. Nere i skogsbacken, där en stig löper mot grannens hus, knäpper det då till.

En katt kommer rusande, ivrigt, med höjd svans. På något vis förstår jag att den har väntat där länge, länge, väntat med katters oändliga tålamod, väntat på mitt tecken. Jag går den till mötes. När vi möts slänger katten sig ned på marken, vrider sig över på rygg, vällustigt. Jag böjer mig ned och klappar den på magen.

Vi är båda mycket lyckliga.

h1

En rakning i Madrid

söndag, 31 maj 2009

Salongen är skuggig, sval och tyst. I bakgrunden hörs musik ur en radio, dock så nedskruvad att det inte är något problem för gråsparvarnas kvitter att tränga in utifrån den solheta gatan. Haset från fötter som flyttas, rytmiskt, är det mest dominerande ljudet.

Att bli rakad med hyvel av en riktig barberare är en oväntat sensuell upplevelse. Det kalla löddret som masseras in på haka och hals; det svala någonting som brukas för att torka rent ens läppar; den vassa klingan som drar fram, strävt men ändå på något vis motståndslöst.

Sitter på Madrids äldsta raksalong, grundad i januari 1900. Den ligger på Calle de Cuchilleros nummer 15, och har varit öppen sedan dess. Dess speglar har sett revolution, inbördeskrig, diktatur komma och gå. Det sägs att Orson Welles alltid rakade sig där när han var i stan.

Viss om rakknivens skärpa följer jag noga barberarens arbete. Greppen är dock ordlösa och väl inprövade – troligtvis har de varit desamma under sekler: det lätta, diskreta trycket från fingrar som styr ens huvud än hit än dit; det oväntade greppet om ens näsa, lagomt för att man ändå skall kunna fortsätta andas; det lika oväntade ihopnypandet av området ovan amorbågens mitt; de korta, synnerligen precisa svepen för att nå trakten vid näsvinklarna; till sist rentvagningen och ingnidningen av rakbalsam, utförd med långa, masserande tag.

De smutsvita barberarstolarna är uråldriga. På en plats sitter en lista där priset för en rakning anges till 5 pesetas. En vit stålrörshylla verkar dock vara inköpt igår. Och tavlorna med anställda och kunder som på ett slumpmässigt vis täcker väggarna kommer från de senaste tjugo, trettio åren.

Här finns ingen idé om ursprunglighet, om att ängsligt bevara eller ens återupprätta länken med ett svunnet förflutet. Det är helt enkelt en levande miljö, glömsk av alla antikvariska idéer, i nära kontakt med historien men samtidigt fullkomligt obelastad av den.

h1

Ett samtal i Madrid

lördag, 30 maj 2009

Vi sitter i en liten bar inte långt från Plaza Mayor och jag börjar prata med Frank, en lång och muskulös svart amerikan i 40-årsåldern med goatee, rakat huvud och ring i ena örat. Han är uppväxt i Baltimores värsta område, The Projects, en stadsdel gjord känd genom”The Wire”. (Nej, han har inte sett TV-serien, svarar han, artigt – man anar att han fått frågan förr.)

Genast när man börjar samtala glömmer man Franks fysiska auktoritet: han är bildad och snabbtänkt, talar stilla och eftertänksamt och är mån om att inte ta för mycket plats. Så undervisar han också i musik på ett konservatorium i Florida. Han dricker en alkoholfri drink som består av kokosmjölk och kanel. Han vet var Uppsala ligger – han har spelat jazz där en gång.

Via hans arbete kommer vi in på frågan om hur man lär ut sådant som instrumentspel och författeri, vad som är skillnaderna, och vad som är likheterna. En annan man, som länge tränat japansk svärdsfäktning, bidrar till diskussionen. Vi beställer in nya Daiquiris. Frank fortsätter att dricka alkoholfritt.

Enighet uppnås om följande. Steg ett är alltid: lär dig tekniken, noga. Steg två: glöm tekniken.

Förebilder kan visst vara till hjälp, och vägledning. Men att det är långt viktigare att förstå förebildens drivkrafter än hans eller hennes teknik. Dessutom: enda vägen till att göra något med tyngd, går genom att bryta sig fri från denna förebild. Men att frigörandet från förebilden aldrig kan vara resultat av ett beslut utan enbart av en process.

Originalitet är en egenskap, inte ett val.

Klockan är över midnatt när jag reser mig och går. Vi skakar hand, hjärtligt. Troligtvis kommer vi aldrig att ses mer. Nattluften är varm.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 94 andra följare