Minus 23

När jag går upp halvsju på morgonen visar termometern utanför badrumsfönstret på -23. Jag tackar försynen att jag, mer på infall än utifrån vetskap, igår kväll lät det rinna i kranarna. Jag spolar prövande, och lyssnar sedan nöjt till bruset. Ledningarna har klarat sig, den här gången.

Det är gnistrande kallt, skarpt solsken, hög, blå himmel och så vackert att man nästan vill gråta. Skrivarstugan är som vanligt utkyld, men jag tänder eld i kaminen och snart börjar det knäppa i kaminröret. Som alltid i sådana här situationer blir livet så…. ja, enkelt. Aldrig smakar en kopp te så gott som när man står där längst ned på Maslows behovstrappa.

De grundläggande behovens stilla lycka fyller tillsammans med varmluften rummet.

Detta är ingen vanlig mus – Del 2

Den där ultraljudssaken verkar ha gjort susen: nu har musen inte hörts av på flera dagar. Trodde jag. Vid lunchtid blir den grå katten mycket upphetsad där hon sitter vid fönstret. Hennes svans piskar hårt mellan kökssoffans ryggspjälor och hon gnyr. Vi begriper inte vad det kan vara. Hon brukar nämligen betrakta fåglarna som äter på fågelmaten utanför fönstret med upphöjd ro.

Så ser vi.

Musen! Den har på något outgrundligt vis tagit sig ut på taken, över en stege, och ned på några upphängda talgbollar, som den attackerar med stor frenesi. Detta är ingen vanlig mus.

Radio Islam

Får reda på att jag omnämns på ett tiotal ställen på Radio Islams hemsida, med idel tillmälen. Det känns fint. Som det alltid känns när jag blir angripen av extremister, oavsett om de är nazister, kommunister eller, som i det här fallet, anti-semiter. Då har man i alla fall gjort något rätt!

För en gång skulle är jag mig riktigt nöjd med mig själv, och glatt visslande går jag ut och skottar fram den översnöade bilen.

Rutinernas kontraband

Upprepningarnas rutin erbjuder den riksmeter varmed den egna utvecklingen mäts, inte döljs. När jag ertappar mig själv med att än en gång spela oberört läsande på en hård bänk hos Bilprovningen, än en gång i väntan på domen, känner jag igen mig men ändå inte.

Sedan, när jag bilar genom ett Uppsala i eftermiddagssol och snö, kan jag inte låta bli, utan krypkör förbi Studentvägen, och de tegelhus jag bodde i under mina första tio år i Uppsala. Allt finns kvar men är ändå ändrat. Tjyven, mataffären, har blivit ett hämtpizzaställe. Bilarna har blivit fler, många fler.

Där var jag, där satt jag, där gick jag, där drömde jag, där jag längtade jag bort, där längtade jag hem, där bodde vi, där hoppades vi.

Vad letar jag efter? Det är uppenbart: de viktigaste skiftena i livet märker vi aldrig, de smugglas in i våra liv under täckmantel, som ett rutinernas kontraband. Och jag kan inte låta bli att tänka på det där ytterst melankoliska citatet av Conrad, ur novellen ”Youth”. När jag kommer hem, märkligt nedstämd, kan jag inte låta bli att genast slå upp det:

”And we all nodded at him: the man of finance, the man of accounts, the man of law, we all nodded at him over the polished table that like a still sheet of brown water reflected our faces, lined; wrinkled; our faces marked by toil, by deceptions, by success, by love; our weary eyes looking still, looking always, looking anxiously for something out of life, that while it is expected is already gone – has passed unseen, in a sigh, in a flash – together with the youth, with the strength, with the romance of illusions.”

Musspår

På väg ned till skrivarstugan upptäcker jag några högst besynnerliga spår. Under natten har en mus borrat sig genom det tunna nysnötäcket, och efter sig lämnat något som ser ut som en tillkrånglad namnteckning. Försöker läsa hans namn, men misslyckas. Musen under diskbänken verkar för övrigt ha stillat sig, möjligen bortskrämd av ultraljudslådan, som för övrigt också skrämmer bort katterna.

Detta är ingen vanlig mus – Del 1

Som ett led i musbekämpningen har vi nu en ny kompasthink. Med lock. Nu torde fällornas mat bli än mer frestande, väl? Det börjar bli akut. Jag har hittat ett litet musbo, bäddat med tuggat papper, ovanpå den nya diskmaskinen när jag drog ut den. När jag kommer upp på morgonen har musen gnagt ett hål i sidan, och genom det dragit ut en påse med kaffesump, grisat ned.

Detta är ingen vanlig mus.