Doftminne på Café Linné

Än en gång lunch på Café Linné, än en gång en stor kopp te och en stor kanelbulle, och än en gång med en ny biografi som läsning – denna gång Sigrid Combüchens lysande intelligenta och avundsvärt välskrivna undersökning av fenomenet Knud Hamsun. Reser mig upp för att fylla på mitt vattenglas, när jag passerar ett plötsligt doftskikt, antagligen av parfym.

Det luktar… 13 år och flickrum, och jag fylls av vaga, varma minnen av något till hälften glömt, något som finns kvar mer som en känsla än som en bild. Det handlar om min allra första flickvän hemma i Boden, Nina. Det hela var synnerligen oskuldsfullt och sexfritt, men kanske just därför så mycket mer berusande: en första aning av Det Andra, men mött i form av dess plötsliga, förvånande sötma, utan något av dess beska. Och jag minns en undersökning som undersökte i vilka skeden män och kvinnor var som lyckligast. Kvinnor visade sig vara mest lyckliga när de var några och sextio, män när de var… tolv. Det är efter könet, och före det.