Gazpacho

Flera av mina vänner i Madrid betraktar gazpachons uppdykande på middagsborden som ett ofelbart tecken på att sommaren har anlänt. Och det är utan tvekan mat för den varmaste av årstider: kall tomatsoppa, svalkande men samtidigt salt.

Här hemma i Sverige cirkulerar ett antal småkonstiga gazpachorecept. Vissa insisterar på att stoppa ned en massa nedmalt bröd i soppan, vilket gör det hela till en ovanligt geggig tillställning; vill man ha bröd i – vilket är gott – tycker jag det är långt bättre att ta det i form av krutonger. Andra fyller gazpachon med räkor eller kräftstjärtar, vilket förvandlar det hela till en skaldjursrätt. Eller blandar i sardiner, och koriander!

Mitt eget gazpachorecept är synnerligen enkelt. Snabbt och billigt är tanken:

1. Koka upp en halvliter grönsaksbuljong. Låt svalna.
2. Ta en halv skalad gurka, en paprika och en till två vitlöksklyftor, kör hela rasket i en mixer tills allt är hackat till nära nog puré. Häll resultatet i den avsvalnade buljongen. Bli inte rädd om det ser konstigt ut.
3. Häll i en förpackning passerad tomat och två matskedar olivolja, saften från en halv citron samt en halv matsked vitvinsvinäger. Krydda med salt och svartpeppar. Efter behag.
4. Blanda ihop allt ordentligt. Tidigare använde jag en brummande stavmixer, och det fungerade, men allra bäst är att bruka en sådan där hushållsmixer.

Servera med brödkrutonger och hackad lök, som var och en själv får blanda i, allt efter tycke och smak.

Ordet ”gazpacho” betyder ”blandning”. Ungefär.