Skrivlogg nr. 18
tisdag, 23 september 2008Det är en överraskande sinnlig upplevelse. Troligtvis har lådorna stått i någon parkerad lastbil över helgen, och när jag lyfter upp de första volymerna utstrålar de ännu en vag, svag kyla, som känns behaglig mot fingertopparna. Och de doftar en liten, liten aning av trycksvärta.
Boken finns nu.
Jag vänder och vrider. Jag bläddrar och slår. Jag är mycket nöjd.
Det fysiska formatet är nära nog perfekt. Den är tjock, men samtidigt rätt behändig. Som en liten tegelsten. (Och när jag tittar längst bak ser jag det sista sidnumret: 632. Är det inte…? Peter L rusar iväg, kommer tillbaka med ”Ofredsår”. Javisst. Båda böckerna är exakt sexhundratrettiotvå sidor tjocka. För att citera Strindberg: ”Det är makterna”.)
När jag sedan kommer ut på gatan, och går i det varma, låga septemberljuset ned mot Stureplan inträffar nästa märklighet. Jag stoppar in hörsnäckorna i mina öron, slår på min Zen, som är inställd på slumpmässigt uppspel. Och av mp3-spelarens 3288 låtar går temat från filmen ”Triumfens ögonblick” igång.
Jag skrattar till. Det är nästan FÖR mycket.
Peter Englunds blogg 
TRIUMF! Och grattis till den nya boken. Om jag åker till bokmässan på lördag ska jag komma och lyssna på dig!
Gratulerar. Den ser jag framemot att få läsa. Nästan FÖR mycket.
Låtillustrationen förstår jag inte för jag vet inte vad det är. Inte är det ökenvandring i alla fall.
När jag ser hunden löpa efter den uniformt klädda joggningsformationen – flocken . tänker jag på ”Resa till nattens ände” då huvudpersonen går in i kriget i svansen på en förbipasserande militärorkester. Krigets dragningskraft på vissa som inte står ut med den allmänna likgiltigheten!
Eller är det flocken?
1. Jag kommer med all sannolikhet INTE på årets bokmässa i Göteborg, och detta av familjeskäl. (Horace Engdahl kommer att ta min plats på seminariet om gustaviansk minneslitteratur.)
2. ”Stridens skönhet och sorg” kommer att finnas att få tag på under bokmässan, men det är en första specialupplaga. I den övriga bokhandeln kommer den dyka upp runt den 10 oktober.
3. Nejnej, temat från ”Chariots of Fire” handlar om något helt annat. Den filmen betydde väldigt mycket för mig under tidigt 80-tal, och handlar om drömmar, prestationer, tro och vilja. Måste nog samla mig till ett särskilt blogginlägg om den.
Grattis. Den blev fin, ser fram emot läsningen!
Gratulerar!
För att ev. citera Strindberg (högst osäker), det bästa med att skriva är att få se sitt namn i tryck. (Sen finns ju ny-bok-noja också, att slå upp en sida och omedelbart se en dunder-blunder.)
Synd på mässan. Men det blir ju fler.
”Chariots of Fire” har jag inte sett men handlingen är känd, och låten har väl alla hört? – Tänkte att den hade med WWI att göra men den verkar utspelas något senare… Fast är det något personligt så går det ju inte att gissa. 😉
Grattis! Att se sitt namn på en bok, och att se sånt man jobbat med i månader i sin slutgiltiga form måste vara underbart! Och jag tror inte den känslan blir mindre bara för att man blivit publicerad tidigare. Boken Finns (Jag förnam något liknande när min Farfars bok kom i tryck, som jag visste han hade jobbat med i år).
Stort grattis! Det är inte alla förunnat att kunna ta och känna på resultatet av ens arbete!
🙂
Hej! Här kommer en grattishälsning till nya boken från soliga Norrotten, nämligen Luleå. Jag är historiastudent på Luleå tekniska universitet, och för en tid sedan fick jag till uppgift av min historielärare att beskriva om en historikers liv och gärningar. Jag valde att berätta om dig och dina fantastiska verk som du skrivit genom tiderna. Väldigt roligt att det finns så kreativa, ambitiösa och duktiga norrläningar i vårt avlånga land. Lycka till i fortsättning!
Hej Peter.
Fick senaste nummret av ”Populär Historia” igår, och såg en lång artikel av dig kring 1:a Världskriget i nummret. Började läsa lite igår, verkar vara en väldigt bra artikel.
Ville bara tacka…=)
Vangelis’ musik får mig att börja tänka på en annan medlem i det grekiska proggrockbandet Aphrodite’s Child, Demis Roussos, och speciellt dennes skiva Souvenirs från år 1975 som för mig på något sätt är ett slags nyckel in till begreppet kitsch, ”dålig smak”, och samtidigt så oerhört fascinerande, inte minst Demis’ märkliga, nästan lite kastratsångaraktiga falsett. Att Roussos är nästan jämngammal med mig själv ökar av någon anledning attraktionskraften i denna märkliga musikaliska såpbubbla.
Världsmusik kan man ju inte kalla det. Europop? Tja, kanske. På något vagt sätt är det besläktat med en skiva Peter skrev om här tidigare, skivan utgiven från samma år faktiskt som Souvenirs, Penny McLeans Lady Bump. Alltsammans är så oerhört förljuget och konstgjort att jag inte kommer på något bättre argument för att man ska gilla den här musiken än något slags ideal om att vara så oautentisk som möjligt.
För att igen komma ner på jorden blir jag tvungen att leta upp en roligt ironisk version av en annan eurodiscoklassiker, Abbas Super Trouper med Max Raabe och hans Palastorchester. Max Raabes sätt att uttala orden, I was sick and tired of everything / When I called you last night from Glasgow / All I do is eat and sleep and sing / Wishing every show was the last show, får texten att förvandlas till något Kurt Weill kunde ha skrivit, flertydigt, svåruttolkat, patetiskt.
Ett kort PS, för säkerhets skull: den musik (dvs min upplevelse av den) jag försökte beskriva i det andra stycket av mitt blogginlägg gäller alltså den som finns på Demis Roussos’ Souvenirs-LP.
Vangelis’ filmmusik skulle jag inte beskriva i liknande termer som Roussos’ musik. Däremot nog som storslagen, melodramatisk, bombastisk, kanske. Men absolut inte i termer av kitsch.
I en artikel över Falklandskriget nämnde en av officerarna att stämmningen inför landstigningen gav honom associationer till Chariots of fire. Unga män förväntansfulla inför en utmaning som de tränat i år för. Jag kan förstå känslan men den kommentaren dyker upp varje gång jag hör musiken och jag ryser.
Härligt! Många grattis!
Ansluter mig till alla grattis. Smakproven i Populär Historia gör att det smakar mera. Jag inleder min pensionärstillvaro nästa månad med din bok. Hälsningar från Skellefteå/CLar
Grattis till utgivningen. Nu blir det en lång väntan till den 10 oktober.
Första världskriget – kanske viktigare än det andra?
Nya gränsdragningar kors och tvärs i Europa, flerhundraåriga stormakter som Österrike-Ungern, Ryssland och Osmanska riket står på näsan och upplöses! En riktigt fin sajt med oändligt mycket foton, dagböcker, affischer etc: http://www.firstworldwar.com
Jag s-r i att Demis Roussos är ”dålig smak”.
Goodbye my Love, Godbye…
🙂
M v h Mohikanen, smörsång nästa.
På tal om smörigt; kolla in Nana Mouskouri och Julio Inglesias på You Tube, La Paloma…
Iglesias!
Tyvärr är nog videon inte tillgänglig längre…
Grattis! Ska bli spännande att läsa!
”Dålig smak”, som sagt. Inte dålig smak. Synd att La Paloma med Nana Mouskouri och Julio Iglesias inte längre finns på YouTube! En av alla tiders mest inspelade låtar, the mother of all pop songs, skulle jag nästan påstå.
– held og lykke med den!
Når man bor i Danmark, kan man altså ikke bare bestille en bog i Sverige og få den sendt – porto udgør en mindre formue. Alligevel bliver man sommetider nødt til det – og så skal man helst også have en svensk bankkonto for ikke at skulle betale for valutavekslingen. Den er også god at have når man betaler abbonement påå diverse tidsskrifter og medlemskab af foreninger. Med bøger venter man helst, til man alligevel er i Sverige, eller man sender bud med andre, der skal der over. Hvorfor er det nu lige den 10. oktober og ikke den 7., hvor jeg er i Malmø? Mon ikke de har modtaget den et par dage før, så jeg kan få den ”under disken”? Den svenske ”disk” hedder ”opvask” på dansk – ordbogen må hjælpe. På engelsk siger ordbogen at jeg mener ”under the counter”… Den svenske ordbog siger bare, at det danske disk er det svensk disk. ..Men jeg har altså ikke tænkt at tilbyde boghandleren at jeg vil vaske op!
212 korte kapitler … er man tvunget til at læse dem i rækkefølge….jeg er typen der hopper rundt i en sådan bog, lige meget hvad andre siger…
Peter Petrovitj! 🙂
Vet ni redan nu vem som ska få årets Nobelpris i litteratur?
M v h Mohikanen.
Hälsa till Horace Engdahl att jag njuter av hans språkliga briljans när han presenterar vinnaren (ryska också!).
Way to go, Peter! Jag har alltid gillat det du gör och ser fram emot denna berättelse.
Nu är det dags att anmäla sig till Stockholm Maraton och springa bort allt sittskav.
Bli lika fysiskt viril som Grabbarna i filmen.
Grattis !
Ni kvarstår mitt jobb. Att läsa 212 kapitel
Grattis till nedkomsten. Förstår bara inte hur jag ska få plats med den i resväskan till Madeira i jul; den är ju större än hela första världskriget! Får väl höra om den går att skicka som styckegods med något lastfartyg.
Åke Cato
Äntligen!
På västfronten mera nytt!