Att skrapa fram en dröm
tisdag, 10 mars 2009Hon står där ensam bland alla fredagshandlande på Gränby centrum, en stilla ö mitt i ett flöde av oväsen och stångande kundvagnar. Hon är runt sextio, rätt mager och med håret lockat på det där viset som var modernt för kanske trettio år sedan. Hon skrapar på en lott, hennes axlar är uppdragna och hela hennes uppmärksamhet, ja hela hennes existens verkar vara inriktad på den där styva papperslappen hon håller i sin hand.
Mellan 1990 och 1995 ökade det årliga spelandet i Sverige från 18 till 27 miljarder kronor. I år är det uppe i 37 miljarder.
Just nu har det statliga spelbolaget en kampanj för Lotto – för övrigt den spelform som har den kanske sämsta vinstchansen: om du spelar 2000 rader på Lotto varje vecka, så kommer det rent statistiskt ta dig 64 år att nå en högvinst. De som spelar är i regel de som inte har råd att göra det – det är just därför som de gör det – och spelandet har i mycket utvecklats till en extraskatt på låginkomsttagare, en extraskatt som drar in nära nio miljarder om året till staten.
Oddsen är alltid urusla. Det är därför spelbolag är så extremt vinstgivande. ”In the end we take it all”, som berättarrösten säger i Scorceses ”Casino”.
”Alla stora människor är drömmare”. Detta är en smart och osnygg vridning på begreppen. Hasardspel på den grå vardagsmarginalen skall göras till något… storslaget, visionärt.
Det är dock den raka motsatsen till de stora människornas drömmar. För de arbetade och kämpade för att förverkliga det de drömde om. De hoppades inte få det till skänks.
För vad Lotto och skraplotter och allt det andra handlar är inte drömmar. Det är hopp. Hopp för de som tappat hoppet. Hopp om ansträngningslös frälsning.
Jag går vidare, snabbt, rädd att hinna läsa besvikelsen i hennes ansikte och axlar.
Peter Englunds blogg 
Intressant iakttagelse.
Det skulle vara intressant att undersöka hur spelandet har förändrats över tid i takt med ett förändrat välfärdssamhälle eller mellan länder med olika grad av välfärdssamhälle (ceteris paribus) – om det finns något samband, positivt/negativt.
Om det är svensk trygghet eller American Dream som ger människor hopp.
Vänligen Hannes
Ja… Det är en mask i päronet, Peter.
Historiskt sett har spelandet demokratiserats. Förr var det mest en sysla för överklassen, som en del av deras lyxkonsumtion. Och den byggde då på en korrekt bedömning av chanserna: man visste att man skulle förlora, men poängen var inte att vinna, utan att förlora snyggt, och visa att man hade pengar.
Spelandet är minst lika stort i USA. Med den skillnaden att där så kapar privata intressenter, organiserad brottslighet etc, åt sig en större del av kakan.
Att få tillstånd att driva hasardspel är som att få tillstånd att trycka pengar. Det är garanterat lönsamt.
Men glömmer du inte ”de enklare” spelen, som tuppfäktningar osv där kanske själva spänningen och det ”sociala” var minst lika viktigt som en ev. vinst i pengar räknat? För att inte tala om kinesernas eviga mahjong-spelande, som också är utbredd bland ”vanligt folk”, där man spelade bort (eller vann, för all del) boskap, pengar och hela hushåll. Det finns så många dimensioner i det här med spelande, förhoppningar, kultur, risktagande osv. Och de stora idéerna och visionerna – det är väl knappast vad det handlar om (som du skriver), det är snarare en eskapism – en ”snälla ta mig härifrån om så bara för en stund”. Nästan like besläktat med tro på en osynlig makt?
Sännande ämne och uppslag, hur som helst 🙂
Mvh
M Junestav
”De hoppades inte få det till skänks.” Just det. Det finns en mycket sträng, hårt moralistisk diskurs kring lottovinnare, också och inte minst i Sverige, detta gamla lutheranska land.
I en intressant studie av vilka ideal som gäller i det allmänna medvetandet i relation till lottomiljonärer, dvs hur miljonärerna behandlas i de berättelser som alstras kring dem i dagstidnings- och veckopress m m, har etnologen Sara Berglund visat hur en viss berättartyp dominerar i speciellt skandalpressen. Historierna handlar om hur illa det går för den tursamma.
Det andra som Berglunds analys visar är att man förväntar sig moraliska stordåd av lottovinnarna. De ska hjälpa sin nästa (och som nästa får den som känner för det anmäla sig), vara generösa, lojala, hårt arbetande, sparsamma och inte minst trogna det kollektiv som de nu genom den oväntade vinsten kunde tänkas överge. Som sagt en mycket intressant redogörelse. Ingår i antologin Popular Imagination. Essays on Fantasy and Cultural Practice (2003), utgiven av Nordic Network of Folklore i Åbo och redigerad av undertecknad.
Slarvläste affischen och tyckte det stod alla störda människor är drömmare….men det kanske stämde bättre istället för vad det egentligen stod.
Men jag måste erkänna att jag har en lottokupong som jag envist lämnar in varje dragning. Vågar inte räkna vad det kostat mig fram till idag, så jag låtsas att det är första gången jag lämnar in kupongen….varje gång.
Men han som tar emot kupongen vet ju att jag är en trogen spelare….eller förlorare.
Så på affischen står egentligen att alla människor är förlorare…..mitt i snöblasket…snopet.
Alla behöver vi något att hoppas på, något att drömma om. Jag har tidigare skrivit om Hjalmar Söderbergs hisstoriett Spleen, om mannen, som var så nedslagen efter att ha ärvt en moster. Innan hon dog kunde han hoppas på att ärva henne. När det väl hände fanns ingenting mer att hoppas på. Då kom han på, att han kunde spela på Hamburglotteriet med chans att vinna en och en halv gång vad han ärvt från mostern. Då kunde han ännu hoppas. ”jag vill spela på Hamburglotteriet; men om jag vinner? Då är allt förlorat, då återstår mig endast döden!”.
MVH
Petter Eremiten
Jag har ofta tänkt på det när jag rest, att spelare ser man överallt. Trots skillnader i kultur, religion, geografi, rikedom så verkar spelandet tillhöra de grundlägande behoven. Och det känns definitivt som ju fler fattiga – ju mer spel.
Jag kom att tänka på det häromdagen… det enda säkra sättet att vinna pengar på lotteri är att köpa aktier i lotteriföretag. Funkar iof inte när det är statligt…
Tack för din fantastiska blogg som jag nyligen har hittat fram till. Må du alltid ha lust och tid att fortsätta ditt geniala sätt att tala om vardagliga saker så att alla, oavsett bildning och kunskaper, känner sig tilltalade.
Din statistiskt underbyggda prognos beträffande sannolikheten att, trots enorma insatser, få en högvinst på spel är onekligen tankeväckande.
Jag har också sett så många människor stå utanför spelbutikerna, glädjelöst och desperat skrapande på en trisslott. På TV4 har jag sett alla som inte kan hålla sin besvikelse tillbaka när det ”bara” blev 50 000:- som man ju redan hade vid ankomsten till studion. Och jag känner verkligen med dem!
Det är säkert så att både staten och TV4 bidrar till att människor får orealistiska drömmar.
Min hustru och jag har inga sådana – tror jag. Vi är inte särskilt fattiga och inte heller onödigt förmögna och har inga medvetet orealistiska förväntningar på spelvinster.
Men vi har gjort det veckovisa skrapet av varsin trisslott, under nära nog ceremoniella former och med en kopp kaffe eller en liten whiskypinne, till en rolig och spännande tävlingslek. Vi är högst medvetna om att den stora vinsten aldrig kommer och kan därför glädja oss barnsligt åt att vinna 25 eller 50 spänn en gång i månaden!
Det här är förstås min högst subjektiva sanning – och ingen annans.
Om man granskar vilka branscher som fortfarande rullar på och – i vissa fall växer – trots vårt ekonomiska läge, så är spelbolagen högt upp på listan. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, eller mitt kanske (?), skulle spelbolagen ta sitt ansvar och bara anställa människor som blivit uppsagda.
Hej Peter,
Det finns säkert en hel del brottslig spelverksamhet i USA men det är framför allt ”nativ americans” som tjänar pengar på att driva casinon och delstaterna som kan beskatta dem. Ett mycket bra sätta att hjälpa en annars mycket utsatt grupp.
Torbjörn
Varför beskriver du kvinnana på det sättet och hur var håret lockat för trettio år sedan?
Tror inte det var lockat alls.
Inte kul läsning.
All respekt
/Vally
Vill minnas ett citat från en lärobok när jag studerade vid ett amerikanskt universitet: (Fritt översatt) ”Sannolikheten för att lyckas leva den amerikanska drömmen är inte större än att vinna på lotto…” (Med andra ord, gå från två tomma händer till stor rikedom.)
Så, frågan är om det inte fortfarande handlar om samma sak det alltid har gjort: Den riktiga turen har den som föds med rika föräldrar. (om tur innebär rikedom, vill säga.)
Me de oddsen så är det kanske inte konstigt att folk då och då ger upp sina strävanden och hoppas på turen istället?
/H
Angående andra former av spel, ser fram emot en recension av Empire: Total War i bloggen 🙂
Opportunisterna, de som hoppas på en enkel lösning. Ibland undrar jag varför staten inte försöker tjäna ännu mer pengar på mänsklig brist på viljestyrka.
Helt rätt, det är ju som det heter på engelska en ”Stupidity tax” (http://en.wikipedia.org/wiki/Stupidity_tax) och jag själv skulle även vilja räkna rökning dit, rökningen minskar med utbildningsnivån.
Edward,
Nej, rökningen minskar inte med utbildningsnivån. Nästan alla jag känner röker, och de allra flesta av mina vänner har spenderat både fem och tio år vid olika universitet. (I och för sig inom kultursfären, kanske fler rökare där). Lotto verkar dock vara lite mer av en klassfråga.
Hustrun och jag var i Wicksburg, USA för ett antal år sedan för att jag var lite historiskt intresserad och ville se Mississippifloden, detta krondike med mangroveträsken mot horisonten i väst och de skovelförsedda flodbåtar som aldrig mer lägger ut för färden i diket.
Numera är de spelsalar, spelskepp med 99% svarta som håglöst drar i en armad bandit.
Tragiskt.
Känslan ombord på dessa landfästa pråmar var som om man hällt sirap i luften och klibbet var inte av väderlekstyp utan ÅNGESTTYPEN……
Choctowindianernas reservat i Mississippi har några stora casinon samt en fantastisk golfbana The Dancing Rabbit som ligger på Choctawindianernas mark stax utanför staden Philadelphia MS.
Man har lyckats ha de flesta i reservatet i arbete och den lömska alkoholen har inte fått fäste där. Jag var där för snart 10 år sedan och fick en rejäl rundtur med informationschefen. På den tiden hette den ”presidenten” Chief Martin men tyvärr fick jag aldrig träffa honom.
Indianerna har tyvärr en väldigt hög del av befolkningen diabetessjuka varför mycket av kasinots vinster plöjs ner i sjukhus och sjukhusvård för dessa sjuka. Industrier, turistfällor mm finns också.
Men det är mycket amerikanskt!!
Så visst kan det vara bra för de utsatta urbefolkningarna att kunna starta nya egna autonoma delar av vissa stater och hantera sina casinon till deras ekonomiska fördel.
Att sedan om det är moraliskt riktigt tar jag inte just nu ställning till…………….
Intressant att läsa. Just nu i skolan läser vi novellen Stulet nyår av Agnes von Krusenstierna. Vad är egentligen att vara rik eller längta efter rikedom?
– man kan jo stille sig hellig an og lade være med at købe en lottokupon. Dog: Spiller ingen, vinder ingen.
Derfor anbefaler jeg en anden metode til at komme ud af ‘drømmelotteriet’, ‘lotteridrømmen’ for store drømme bør reserveres til noget andet end penge:
Jeg spiller og taber
med godt humør,
for hvis jeg ikke vinder,
så er der andre som gør!
[…] Peter Englunds blog snakker man om lotto – det fik mig til at finde disse linjer […]
Den där kvinna med sin skraplott – javisst, hon tillhör nog de fattiga, futtiga, lågutbildade. Hade hon haft en cigarett i mungipan skulle bilden ha fullständigat det slappa förfallet. Men hon har en dröm – om att bli rik och slippa sina ständigt gnagande penningbekymmer.
Hon finns i ena vågskålen. I den andra ser vi girigheten, den vi läser om dagligdags. De som sitter som direktörer och håller koll på våra pensionsfonder. Som rasat i värde så att pensionerna kommer att sänkas – spås det – med ca 4 %. Vete sjutton om jag inte väljer en omöjlig dröm med trötta axlar än girigbukens kalla ögon.
By the way – hittade igår 2 glömda trisslotter i min plånbok. Sätter på kaffet och hoppas på storvinst. Vi ses i studion på TV 4!
Kan det vara så, att lotterier, tips och andra hasardspel ökar i dåliga tider?
MVH
Petter Eremiten
Man kan spela eller låta bli. Själv låter jag bli. Jag vinner ändå aldrig något.
Jag har också ställt mig frågan, besläktad med romangestaltens hos Hjalmar Söderberg, vad tusan jag skulle ta mig till om jag vann. En fråga som i sin tur guppar omkring i kölvattnet av en annan mer infernalisk tankegång: när jag väl vinner kommer jag att få det där andra beskedet jag absolut inte (ingen av oss) vill ha.
Man kan vara mer eller mindre övertygad om något. I mitt fall, jag inser att det är vidskepligt, har det gått så långt att jag egentligen uppfattar det som ganska motsägelsefullt av mig de gånger jag eventuellt köper en trisslott.
Onekligen kan man ju göra den reflektionen att samtidigt som jag spelar på vinsten också spelar rysk rolett. Detta kan ju beroende på dagsform ha sin svarta tjusning.
Nåja, jag är benägen att tro att det hela bottnar i någon sådan här lutheransk eftersörja. Man ska arbeta för sitt välstånd. Skulle man få någonting gratis straffar det sig. (Det här betyder inte att jag säger att Luther har sagt detta.)
Man kanske ska vidareutveckla detta: idén skulle vara den att man har en uppgift och att det inte är så mycket det man får gratis som är av ondo, utan mer det arbete man kommer undan och som skulle ha varit det egentligt fruktbärande, inte bara för en själv utan förhoppningsvis även för andra.
Och det behöver ju inte vara helt fel.
Såsom representant för kvinnor i sextioårsåldern som köper trisslotter ber jag att få ifrågasätta frisyrbeskrivningen. Jag kan naturligtvis ha fel, men jag tror att det är tämligen sällsynt med afrokrull numera i min generation. Det var väl det som var modernt för 30 år sedan.
Däremot erkänner jag gärna att vi hellre tänker: ”Någon måste vinna. Det kan bli jag!” Hellre det än på vem som tjänar på spelen. Det blir lätt så när man inte har sitt på det torra.
Blott en stilla fundering som inte på något sätt har att göra med ditt inlägg. Vad hände med den lilla historiska fakta som tidigare fanns på startsidan jämte dagens datum. Nu har det ersatts av det banala ”Idag är det den 13 mars”. Nyttigt om man har glömt bort det förvisso, men det var aningens mer underhållande när det stod en liten historisk fotnot jämte!
Tre kommentarer, så här långt in i diskussionen:
1) Häromdagen öppnade jag min gamla ”Körkortsboken” från 1994. På en bild där ser man att bensinen kostade 4:33, vilket fick mig att haja till. Denna ”tillhajning” visar dels att jag nu kan klassa mig som medelålders, dels att förändrade siffror över hur vi spelar d e l v i s förklaras med inflation (tjeckade KPI, och det visade sig att spelandet ändå har ökat…).
2) Jag har för mig att jag räknade på vinstchanser när det gällde Trisslotter för något år sedan. Och kom fram till att för att man ska vinna något som har någon slags möjlighet att förända nånting alls (tror vi satte den gränsen till 10 000 kronor) så var vinstchansen en på 5000 lotter. Men när jag skulle kontrollera detta påstående häromveckan så var vinstchansen nere i en på 8000. Antingen räknade jag fel häromåret (inte alls omöjligt…), eller så har chansen att vinna stort minskat betydligt på bara något år (förmodligen för att finansiera de medialt fungerande storvinsterna).
3) Dagens Trissvinnare i TV4 verkade helnöjd med att ha vunnit 50 000, men visst är det kul att ibland kika på ansträngda leenden i direktsändning… Snacka om ansträngningslös frälsning (för mig som tittare). 🙂
Tack för inlägget! Jag förstår inte varför det inte debatteras mer om det statliga spelmonopolet? Om staten använder argument som ”vi måste få kontroll över spelandet”, varför då satsa miljontals kronor på att få folk att spela mer? Det är som om Systembolaget skulle börja göra reklam för att folk skulle börja dricka mer alkohol…
Ha en skön helg!
Åsa
Ack vad fel det kan bli när någon helt plötsligt vinner en större summa pengar på spel och man tidigare spelat med denne.
Är det min otur eller hans tur och varför vann han inte när jag var med?
Har jag bidragit med min otur de månader jag spelat tillsammans med denne vinnare eller har jag haft för lite tålamod och trott på snabba klipp?
Kanske det är så att han, den som vann, sugit ur mig min tur och använt den i eget syfte och jag aldrig kommer att ens vinna femkortsturneringen i sommarstugan? vad kan jag göra….jag tror jag spelar en dubbel på travet ikväll….måste ju testa om ha som snott min tur har lyckats. 200 på en dubbel Lopp 1: 1.3.5.7.8 mot 11 i andra dubbeln.
20 kronors…borde ge ett odds på minst 8 gånger.
Skulle sitta fint!!
[…] menar typ så här, det är så här jag vill att mitt bloggande, ja, skrivande ska vara i fortsättningen. Det är den här synen på […]
Så här i eftertankens blekhet och ångesten att ha kastat bort 200:- på min dubbel, som slutade med 8-10 och oddset 79.67, skall jag snabbt revanschera mig med en 500:- på Paul November i V75-5.
Tänk vilket odds det blir!! Då får jag tillbaka alla pengar jag spelat bort under månaden som den usling jag spelade med tidigare förastörde för mig genom att sno min tur. Lita enbart på dig själv när det gäller spel….jag kanske skall dubbla!
En enda gång har jag vunnit på lotteri – näst högsta vinsten på Lions lokala ”röda fjädern” – en bänkdiskmaskin. Nån dag denare fick jag budskapet om en nära anhörigs bortgång.
Jag kunde inte låta bli att koppla ihop händelserna. På nåt sätt fick jag för mig att ödet ville släta ut och låta udda vara jämt.
Sen dess har jag aldrig spelat på lotteri, med undantag för de skraplotter man ibland drabbas av i reklamerbjudanden eller när man inom loppet av en vecka beställt en artikel (kan vara en bok eller cd-skiva) som man tyckt verkar intressant, och på köpet fått en skraplott. Men många skraplotter har även oskrapade fått sin slutstation i det runda arkivet.
Det ryktades en gång i tiden att det var omöjligt att bli rik i Sverige med hederligt arbete eller företagande pga skattelagstiftningen (se Pomperipossa-debatten och Astrid Lindgren). Hur det är idag har jag ingen aning om, någon multimiljonär blir jag aldrig.
Idolerna var de som blev rika på Lotto, Tips, Trav eller Triss. Snabbt och ärligt mång-miljonärer. Och ännu mer spännande med extraskrap i Triss, med darriga händer, i nåt morgon TV-program. (Pågår visst fortfarande)
Darrhänthet för osökt tanken till scenskräck. Jag beundrar dessa artister och programledare som ställer upp inför 10.000 människor eller miljoner TV-tittare. Har aldrig sett nån komma av sej, få panikångest eller lida av tafatt darrhänthet. Är det för att det är ambitiösa människor, med en viss drift, det handlar om? Eller är de ordentligt pre-medicnerade (gäller säkert pop och rockartister) Det fanns (finns?) ju många stora skådespelare och andra artister med scenskräck och alkoholproblem.
64 år — är det medelvärdet eller räknar du då med att man vinner sista gången?
Och well, indianerna har diabetes typ 2 för att dom har kasinon, vilka sedan bekostar deras vård. Det är rätt vanligt att ursprungsbefolkningar drabbas av diabetesepidemier när de plötsligt ramlar över olja eller busslaster med shoppingsugna västerlänningar.
För övrigt, gick inte Trumps kasino i konkurs nyligen?
Jag är en varm anhängare av att människor skall få fatta sina egna beslut, även när de är dumma. Så vill vuxna människor spela bort sina pengar på lotteri, tja, då bör de få göra det. Men att ett statligt företag kan gå ut med sådan reklam tycker jag är fruktansvärt obehagligt. Den är vidrig.
//JJ
Om hemsidan: jag har på något vis själv pajat den Java-rutin som drev den däringa uppdateringen av historiska händelser, kopplat till ett särskilt datum, och jag har inte haft tid att bugga av den…
Spel och dobbel… Ja visst är det en av många fattiga lotter att ta.
Precis som Marx tyckte om religionen. Opium för folket. En gnutta hopp helt enkelt. Hade varit intressant att veta om sekuläriserade samhällen spelar mer än fundamentalistiska.. Tror jag vet svaret.
Men det är inte den fattige som skjuter sig för pannan när börsen den går ner… Som Demian sjöng.
Tror många mår bra av att spela lite grann. Att fly och hoppas litet. Vad är det för fel med det?
Kan jämföras med alkohol. Det finns alkoholister och missbrukare. Vilket är tragiskt. Men för oss allra flesta är det rätt kul att gå på Solvalla en eller två gånger om året… Trisslotten är nog lika mycket för barnbarnen som för tanten själv i din historia… Hoppet är det sista som överger oss.
Jag hoppas … varje vecka… på 7 rätt. Är 63 och har iiinte lockar.
… men du har en fantastisk blogg som jag dyker in i då och då.. 🙂
Jag har ett julklapps tips. Brukar köra med det varje år. Köper att antal Trisslotter och gör fina paket med konstfullt knutna snören.
Stor spänning på julafton med skrapandet. Tyvärr har väl högsta vinsten varit 50 spänn hitills. Och villkoret för mina två barn är, att om nån vinner 10.000 eller mer, ska de dela på pengarna.
[…] Orden är Peter Englunds och handlar om de tusentals människor som sätter sitt hopp om rikedom till lotterier och andra slumpspel. Jag tror att beskrivningen lika gärna kunde handla om politik. Politisk reklam, liksom spelreklam, lovar dig en chans till guld och gröna skogar utan att du behöver göra mer än att lägga din röst, att köpa din lott. Precis som med lotteriet är politikens odds för frälsning högt, och just som din lotterivinst är de andra spelarnas förlust är politikens gåvor någon annans ansträngning och hårda arbete. […]
Om du vill bli miljonär och är född utan rika släktingar eller egen begåvning så är ju spel fullständigt rationellt att satsa på. De sätt som finns att bli miljonär på i Sverige är följande:
* Ärva
* Starta ett framgångsrikt företag
* Lönearbeta ihop pengarna (förbehållet NHL-proffs, bonusdirektörer och författare)
* Köpa en bostad och hoppas att politikerna fixar så att den stiger i värde med flera miljoner.
* Spela och hoppas på en storvinst.
Saknar du rika och döende släktingar, entreprenörsbegåvning, extrem spetskompetens och inte heller hade turen att tillhöra storstädernas medelklass när bostadsmarknaden låg rätt till, ja då återstår endast spel. Visst är chansen liten, men om det är miljonär du hoppas på att bli är det fullständigt rationellt att spela på Lotto.
[…] https://peterenglund.wordpress.com/2009/03/10/att-skrapa-fram-en-drom/ […]
Dostojevskij, den lilla plutten till människa, förlorade nästan hela sin förmögenhet i spel. Brott och Straff kokade han sedan ihop i all hast – han behövde återbetala sina lån. Tänk på det nästa gång du ser en spelare!