h1

Skrivlogg nr. 8

onsdag, 4 juni 2008

Just nu är jag mest upptagen med bokens början. Min förläggare har läst och vi är överens om att den inte fungerar, inte som det är nu. Tanken var att inleda med ett kapitel, där det berättas vad samtliga inblandade gjorde, såg, befann sig när kriget bröt ut i augusti 1914.

Problemet är att denna inledning blir för brant, för bred. Det blir ett förvirrande vattenfall av namn och händelser, där läsaren har svårt att hänga med, och där de olika personerna förblir anonyma. Det duger alltså inte som ett sätt att presentera de inblandade på; samtidigt är det lite för tungfotat för att kunna fungera som anslag. Inte bra.

Så här tänker jag mig bokens nuvarande struktur:

Men det måste bli mer så här:

Det nuvarande öppningskapitlet måste alltså bort. (”Kill your…”) Det skall istället ersättas av en kort prolog.

Just nu laborerar jag med två olika öppningar. Den ena är en kort berättelse om hur det gick till när Gavrilo Princip, mot alla odds, lyckas med sitt attentat i Sarajevo den 28 juni 1914, och hela bollen sätts i rullning. Den andra är helt enkelt ett längre citat ur Rainer Maria Rilkes ”Malte Laurids Brigge”, som beskriver närvaron av något mörkt och oerhört i det till synes vardagliga.

Orsaken till att jag överväger att använda Rilkecitatet som prolog, är att jag vill ha ett anslag som bryter av rent formmässigt från huvudtexten – vilket Sarajevoprologen inte riktigt gör. Har även börjat skissa på en tredje variant, nämligen en kort historiefilosofisk text.

22 kommentarer

  1. Men du brukar alltid få ihop dina böcker så bra, Peter. Från Poltava…Förflutenhetens landskap (vilken titel: wow!)…till Silvermasken…
    Är övertygad om att du klarar det!
    LYCKA TILL!
    M v h Mohikanen.


  2. Rilke är så där kvasiintellektuellt att börja med. Så många författare och filosofer drar till med något obegripligt och svävande från sekreteraren som aldrig kunde tala i klarspråk. Den historiefilosofiska varianten verkar onekligen bättre. Gavrilo och skottet i Sarajevo är ju välkänt.


  3. Instämmer med ”Mohikanen” i att du alltid brukar ”få ihop dina böcker så bra”, med inledningar som bums griper tag och väcker intresset, så jag tar helt enkelt för givet att du fixar det den här gången också.😉


  4. Skriver du i din inledning något om frågor som:
    1. Varför har du valt att skriva den här boken just nu?
    2. Vad är du vill belysa med boken?
    3. Varför har du valt just den här formen (ett slags kollektiv berättelse)?
    4. Vilka frågeställningar kommer i så fall den historiefilosofiska inledningsvarianten speciellt att brottas med? Är de kopplade till Rilke-citatet?


  5. Ja, allt för många namn på en gång är hopplöst i facklitteratur såväl som i skönlitteratur.

    Är däremot inte skotten i Sarajevo ett väl urtjatat sätt att starta en bok om första världskriget? Av förståeliga skäl förvisso. det beror la lite på din tänkta läsare.


  6. Du kanske skulle börja med en låt av bandet Franz Ferdinand när man öppnar första sidan! Som ett multikonstverk. Man kan få gnugga fram lukten av krutrök och Ćevapčići.
    Hälsar Markus


  7. Ett Rilkecitat låter inte helt malplacerat, måste jag säga.


  8. Tycker du skall försöka att fullborda den filosofiska texten och ha den som prolog. Att låta en annan författare öppna boken känns nästan som en nödlösning.


  9. Om du vill fånga så många läsare som möjligt är det antagligen bäst att skippa prologen helt. Den verkar bara till för fantaster. Men antal läsare kanske inte är huvudsaken för dig.


  10. Jag håller nog med föregående talare (David). Minns att du skrivit något i stil med att du är en ”in medias res-typ”. Så smacka på direkt istället även i den här boken! För med all respekt, det Klinkman är inne på låter mest som en handledning i uppsatsskrivande för gymnasister. Det – liksom ett historiefilosofiskt avsnitt – kan kanske passa i ett förord. Men inte i en prolog.


  11. Varför inte inleda med Ture Nermans dikt ”Den vackraste visan” om första världskrigets vansinne?

    Den vackraste visan om kärleken
    kom aldrig på pränt.
    Den blev kvar i en dröm på Montremarte
    hos en fattig Parisstudent.

    Den skulle ha lyst över länderna
    och tvingat en vår på knä
    och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
    en ny Musset.

    Han skulle ha vandrat vid kajerna
    med en blek liten blåögd Lucile
    och diktat violer och kyssar
    nu en natt i april.

    Den vackraste visan om kärleken
    kom aldrig på pränt.
    Den begrovs i en massgrav i Flandern
    med en fattig Parisstudent.


  12. Som sagt, lycka till. Låter som du med ordens hjälp kan föra oss tillbaka till 1914 och in i Princips ambitioner. Jag skrev en uppsats i historia på komvux om ämnet, och tyckte mig se spåren till den serbiska nationalism som blommade upp vid sidan av Sovjetunionens fall på 1990-talet.


  13. Det här är kanske i flummigaste laget, men det hade varit mycket intressant att ta del av en fri fantasi kring vad Peter Englund själv kunde tänka ha befunnit sig sensommaren 1914.


  14. Ska försöka mig på ett konstruktivt inlägg…🙂

    Boken utgörs alltså av en trasmatta av betraktelser från en uppsjö av personer. Hm. Det är inte det lättaste att föreställa sig, rent mentalt. Finns bilder av personerna tillgängliga? Eller aldrig så enkla personteckningar? En liten ruta där varje person beskrivs (född då, uppväxt där, jobbade som detta tills han tog värvning som detta där och skickades dit) skulle nog underlätta.

    Kommer det att finnas rejäla kartor över aktuella områden? Innanför pärmarna, med ett kryss för varje medverkande? Så man kan hänga med i svängarna.

    Sen finns det ju tekniker för att introducera en viss mängd material för läsaren utan att denne blir vare sig uttråkad eller överväldigad. Men det är väl ditt gebit.🙂


  15. Som inledning på ett kaleidoskopiskt verk har jag inga svårigheter att se flera olika infallsvinklar, så för mig gärna Rilke, skottet och historiefilosofi.


  16. Utan tillgång till manuset är det självfallet för varje bloggkommentator, förutom författaren, omöjligt att säga någonting mer specifikt, vilket väl också den fritt böljande diskussionen på sitt sätt illustrerar. I varje fall för mig som läsare av boken framstår frågor om val av form som viktiga, inte minst för att formen här är så pass ovanlig, okonventionell.

    Jag noterar också att Peter talar om både öppning, prolog, inledning, början, kapitel och historiefilosofisk text vad gäller början av boken, vilket pekar på att tankearbetet med denna del inte är helt klart.

    Vad som var allra intressantast i Peters blogginlägg var kanske ändå de två skisserna, som paradoxalt nog ingen kommenterat. Det är kanske genom att tänka via en sådan arkitektonisk form eller modell som det till sist klarnar hur inledningen ska se ut. De två modellerna liknar för övrigt på ett märkligt sätt två typer av byggnader, den klassiska basilikan /kristna kyrkan med, småningom, sin korsform, och slottet/borgen med sin starka markering av försvarsmur, massiva gavlar.


  17. Jag hade nog testat med Sarajevo och i den berättelsen stuckit in de tjugo små negerpojkarna, var de var och vad de gjorde, men utan närmare presentation. Små obegripligheter som man senare kan gå tillbaka till. Ett osymmetriskt H om man så vill.


  18. Gillar tanken du hade med det ursprungliga upplägget. Finns det inte möjligheter att ge inledningen mer plats, mer tid. Låta oss få en extra stund att lära känna, komma in i det som sen följer.


  19. Jag har nog inte heller något större problem med en blandning i ett inledande kapitel.

    Det jag själv skulle vilja se är något av en introduktion som beskriver varför du lagt upp boken som du gjort, vad du vill med boken. I ett upplägg med många korta historier med olika perspektiv och utan (?) en synlig röd tråd är det lätt att bli förvirrad som läsare, vad vill han egentligen berätta?. Om det sedan är ett citat av Rilke eller de politiska bakgrunderna till kriget eller något annat som bäst ger mig den röda tråden till det som kommer, det kan bara du veta.


  20. Som svar på en del frågor, bl.a. från Sven-Erik, kommer jag lägga ut förordet, eller läsanvisningen som jag kallar den själv.


  21. Jätteintressant — särskillt när det kommer från en författare med så stor erfarenhet och kunnande som du. För många, jag var en av dom, som inte kan finns en tro om att man måste göra rätt och perfekt från första början.

    Ser fram emot att läsa boken.


  22. Jag ser fram emot boken. Hur är det med det där att Princip fick chans att utföra attentatet av en slump, för att han skulle köpa en smörgås? Och om det är sant, vilken sorts smörgås var det som förändrade 1900-talet?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: