Sopprecept
lördag, 15 december 2007Ens kokkonst är i många stycken en spegling av en själv. Också i så mening att man efter ett antal år stelnar till, börjar sky experimenten och istället håller sig till det beprövade. Det vet tyvärr mina barn. En av hörnstenarna i husets meny var länge en speciell tomatsoppa, där jag utgick från en rätt som var en av favoriterna så länge som jag själv bodde hemma i Boden, men som jag sedan utvecklade på egen hand – bl.a. lade jag till kalvfond och selleri.
Nu har jag fått en ny älsklingssoppa, vilket är en ej obetydlig händelse i ett liv där beständighet och rutin hyllas. Den är helt enkelt fruktansvärt god. Jag skulle äta den varannan dag om de andra i hushållet tillät mig, men det gör de inte.
Så här gör man:
- Finhacka en gul lök. Fräs hacket i en matsked olivolja. Lägg till en pressad vitlöksklyfta.
- Häll i 13dl vatten och 2,5 tärningar med hönsbuljong. Låt det koka upp. Sänd gärna en tanke till fransmannen Nicolas Appert, född 1752, död i fattigdom 1841, för det var han som uppfann buljongtärningen
- Tillsätt runt 2dl pasta – gärna av kort, kompakt typ som gnocchi eller farfalle. Låt hela härligheten koka så länge som krävs enligt kartongen. (Jag har ingen aning om vem som uppfann pastan.)
- Under tiden det kokar: tag två kycklingfiléer, skär dem i små bitar och stek dem. Salta. Peppra.
- Tag en paprika – helst en röd, det blir vackrast så: man äter med ögonen före det att man äter med munnen – hacka även den i små bitar. Öppna en liten burk med majs, och sänd åter igen en tanke till Nicolas Appert, för han uppfann även konservburken, efter 14 års experiment. (Initiativet kom för övrigt från Napoleon. Precis som en hel del saker i vår vardag har även detta ting ett militärt ursprung.)
- Häll i de stekta kycklingbitarna, den hackade paprikan och majsen. Låt allt bubbla omkring en 4-5 minuter.
- Tag 2dl crème fraiche av typ tomat och basilika, plutta i, rör om och låt det hela koka upp. Smaka av.
Tack vare pastan behöver denna soppa inte fullständigas med bröd, utan kan avnjutas rätt upp och ned.
Peter Englunds blogg 
”Pastan tycks ha uppfunnits oberoende på många håll i världen. Det har tidigare sagts att Marco Polo tog med pastan från Kina till Italien, men det är nu fastlagt att pastan fanns i Europa långt före hans resa till Kina.” från Wikipedia utan källhänvisning så lite kritisk kanske man får lov att vara. //Hannes
Satan, vad gott det låter… synd att jag är så rädd för kyckling pga. salmonellafobi, annars skulle jag göra det direkt.
Potatisgratäng – där har vi en mycket god rätt som man kan ha mycket gott till. Det som är bra med potatisgratäng är att den är ju så himla enkel att göra. Den kan man ha så väl som på en vardag som vid festliga tillfällen. Sen ska det ju absolut vara massor med vitlök i, mums! Det är otroligt vad mycket man kan tillaga av potatis. Gott så in i norden är det också!
Snacka om att jag blir hungrig nu!
”Ens kokkonst är i många stycken en spegling av en själv.”
Vilken oerhört obehaglig tanke för en person (jag) som praktiskt taget aldrig lagar mat. Takeaway är melodin i detta enmanshushåll. Vad säger det om mig? Vill jag veta det?
..låter både vackert och gott, Peter!
Yngsta dotterns pappa Aly är hemma dessa dagarna. Han är en habil kock med specialiteter inom rätter från Shetland där han kommer ifrån till det indiska köket med olika curries som heta kärlekar.
Idag berättade han en ny kulinarisk upptäckt. Till lamstek Provencal ( och andra kötträtter, självklart också) kan man servera en potatismos gjort på följande sätt:
Tolv vitlöksklyftor varms i 100 gram smör och surrar till mjuka.
Tio potatisar kokas i saltat vatten, vattnet slås av när de är kokta och de får ånga av.
3 dl mjölk värms och en god matsked vetemjöl vispas i och får tjockna över svag värme.
Därefter hälls smöret med de mjuka vitlöksklyftorna i, puttrar lite till
för att nu slås i en mixer och mixas slät.
Stampa eller prässa potatisen och tillsätt gradvis röran samt 1 dl grädde eller yoghurt.
Sist, men inte minst en handfull hackad persilja.
Smaka av med salt, eller inte….
Voila, klar att avnjutas.
Vi skall ge oss på en laddning av detta i afton….
Salmonellarisken försvinner väl om man steker eller kokar kycklingbitarna tillräckligt länge. Den största risken tar man om man steker en frusen kyckling hel i ugnen utan att tina den ordentligt först. Omsorgsfullt tillredda tinade kycklinbitar borde inte vara någon risk.
Jag äter ofta kyckling och har inte fått salmonella … peppar, peppar, ta i trä …
Tycker lite synd om den där snubben, Appert. Uppfann två bra saker och ändå dö i fattigdom. Lite synd. Men det var ju i och för sig för ganska länge sedan. Hur stor bataljon kan man mätta med det där receptet? Alltså för hur många är det tänkt?
Ahhh… Det var en förbannat god soppa, Peter! Perfekt som lördagsmiddag och 2-åringen har slevat i sig med god aptit. Men – vad heter soppan? Kallade den preliminärt akademisoppan, men har det nåt riktigt namn…?
…minnesvagheten gör mig osäker men jag har läst någonstans att det var två portugiser som tog med sig pastan till asien, Kina/japan. Där gjorde de om dem till nudlar. Man lär gräva lite i den europeiska skattgömman för att hitta skaparen av makaronen:)
1. Den räcker åtminstone för fyra personer, fler om dessa personer är små.
2. Namn, eh. Apperts soppa, kanske. För att ära honom? Eller bara majs- och kycklingsoppa? 🙂
Lite om pastans historia, utifrån det såväl osanna som ogrundade påståendet att den skulle ha förts till Europa av Marco Polo (med källhänvisningar):
http://www.faktoider.nu/pasta.html
Har ännu inte prövat denna soppa som verkar ack så god, men tänker på namnet: jag klistrade in receptet på skrivbordet under filnamnet Englundsoppa. Englunds Appertsoppa? Apperts Englundsoppa?
I sju år levde jag helt vegetariskt. Trodde det var för evigt, men vad vet man om sig själv och vart världen tar vägen? Ytterst lite. Däremot lärde jag upp mig själv till kock under de åren och kan fortfarande känna osäkerhet inför något så enkelt som att steka en köttbit. Men vad jag framför allt upptäckte var att de flesta favoriträtter, f f a från mammans meny gick alldeles utmärkt att tillaga utan köttet och fisken. Substitutet är inte sojaprodukter i nån större utsträckning, men svamp utgör förträfflig tuggersättning om man behöver det. Sen skedde det omvända; mycket vegetariskt går att omsätta i kött/fiskrätter.
Instämmer i Monikas potatislovsång-det skulle gå att överleva på bara potatisvariationer. Häcklar ibland mina polska vänner som hänvisar till ”nödår” på 80-talet då köttet var bristvara. I ett land med världens största kartoffelskörd kan de aldrig blir riktig hungersnöd. Då surnar mina polacker.
De är i för sig väldigt bra på det.
Bara potatis är inte bra. Tänk på Irland och potatispesten på 1800-talet.
Den händelsen är för övrigt ett klassiskt exempel i natioalekonomin på en situation där efterfrågan på en produkt ökar trots att priset stiger. Det berodde på att att de fattiga i Irland blev så utarmade att de inte har råd att äta annat än potatis, men priset på den steg för att pesten gjorde den till en bristvara.
Det slutliga resultatet av potatispesten kan vi läsa bland annat i Bostons telefonkatalog: O’Brian, O’Malley, O’Riley, Clanahan, Houligan, et.c.
Ett sätt att bryta receptmönstret är att under en tid helt lägga om sina vanor. Varför inte testa en vegetarisk månad, för mig var det i alla fall en utmaning
Jag vill minnas att redan de gamla romarna hade någon slags variant på pasta, har jag läst någonstans. Det är förvisso inte särskilt svårt att uppfinna pastan, så det är säkert så att den har flera separata uppkomster i sin historia.
För övrigt är det ett lite underhållande faktum att konservöppnaren uppfanns flera decennier efter konservburken. Det går visserligen utmärkt att öppna burkarna med kniv eller annat tillhygge, men det är ändå roligt. 🙂
Färsk pasta har funnits mest överallt, jämt. Det är den hårda pastan, gjord på durumvete och med långt bättre hållbarhet, som är intressant i sammanhanget. Även den har varit känd i Europa före Marco Polo.
Konservöppnarens historia låter som något Peter E. kunde skriva om – ifall han inte redan gjort det. Att den uppfanns efter burken är ju riktigt roligt! Har själv funderat över vinkorken resp. korkskruven, det är ju två ting som beror helt på varandra..?
Niklas Carlsson:
Ännu lustigare hade varit om konservöppnaren uppfunnits flera decennier innan konservburken.
Det är väl inte så konstigt att öppnaren uppfinns efter burken. Motorvägen uppfanns långt senare än bilen. Och flygplatsen långt efter att första flygplanet gått till väders. Det omvända vore ju märkligt….”vad har du uppfunnit där? -en konservöppnare! -vad skall du med den till? -Ifall någon uppfinner en konservburk!…”.
Stort tack till Appert och Peter – soppan var jättegod, bästa jag provat på länge.
Receptet gav precis lagom till middag åt två vuxna och två barn.
Kokboksutgivningen har ju gått på högvarv i många år, nu.
Din förläggare har kanske redan önskat sig en kokbok med historiska referenser?
Annars kan det ju vara ett lättsamt mellanprojekt?
(eller finns det redan för många sådana, jag har dålig koll..)
Jag har provat ditt recept! Det här var verkligen en suveränt god soppa – och mättande! Ditt recept finns numera i min receptsamling under titeln: ”Peter Englunds älsklingssoppa”.
Jag samlar på recept av alla de slag – det skulle vara roligt om du publicerade något mera smaskigt från din meny 🙂 Önskar du något recept tillbaka så fixar jag det. Har en hel del gott i mina receptgömmor.
Ha en skön julhelg!
/Karolina Lundmark
[…] innan julmatsexcesserna började i hemmet prövade vi Peter Englunds sopprecept. Gott, ungefär lika gott som förra gången jag plockade upp ett recept ur […]
Hej!
Lagade din soppa i dag. Den var grymt god tyckte alla, från 18 till 63 år och med skiftande bakgrund. Mycket riktigt behövde ingen bröd till, som du skriver.
Bästa hälsningar
Sture Axelsson
PS
Lycka till med Karl XII-projektet. Det är på tiden att någon gör något med moderna metoder och ersätter amatörspekulationer med fakta.
Soppan var synnerligen god. Jag är dock inte alltför förtjust i paprika med tuggmotstånd, så jag grillade två halverade gula paprikor i ugnen (tills skalen blev svarta och innehållet mjuknat), mixade dem (tog av skalen först) och blandade i dem i soppan som smaksättning lite före crème fraichen. Blev utmärkt det också, och soppan blev ännu fylligare.
Vad sägs om följande namnförslag, med allitteration och allt: ”Ständige sekreterarens soppa”. 🙂
Har nu provat ”Den ständiga soppan”! Fick äran att inviga nya köket med den. Efter sju år i en studentkorridor, den med köket som gud glömde, var det kalas att laga mat på en spis utan varken en termins fastbrända matrester eller fem kryddmått kringcirklande bananflugor. Soppan smakade helt ok, men en som levt på mikrougnsmat sedan Pufendorf var ung behöver nog lite tid för att kunna bemästra den.
följde receptet någorlunda, men bytte ut kycklingen mot quorn och lade till lite sambal oelek.
blev fantastiskt gott.
tack.
[…] god soppa […]