h1

Lasse och triumfens kurvatur

lördag, 29 december 2007

Av olika anledningar har det blivit ovanligt lite TV-tittande denna jul, trots att det är en syssla som ligger så väl i linje med dessa dagars underbart stagnerade och stillastående karaktär. Dock har jag sett Magnus Gerttens och Martin Theanders dokumentär om Lasse Holmqvist, ”TV till varje pris” som visades i SvT. Och det är jag glad för.

temaholmqvist_500.jpg

Lasse Holmqvist dog 1996 och är nu nästan bortglömd, men ett tag var han störst. Uppgången pågick under en lång tid och var resultat av verklig talang, hårt arbete och en viss portion tur. Skapsam, envis, öppen, orädd, lekfull och uppriktigt nyfiken på människor gjorde han stor lycka med sina olika intervjuprogram, med kulmen i den berömda 80-talsserien ”Här är ditt liv”. Den gjorde honom till en av Sveriges mest kända personer och en medial maktfaktor av rang.

Hans slutliga öde säger i sin grymhet mycket om TV-mediets obeständiga karaktär.

Nedgången var nämligen betydligt mer brant. Han försvann ut till vänster under tidigt 90-tal, förlorade sig i ett fåfängt försök att starta en egen TV-kanal i Öresundsregionen och dog utblottad.

Just den delen av historien är tidlös, ja närmast arketypisk till sin karaktär. Det är nämligen en berättelse om hur en stor triumf kan skapa en bedräglig känsla av att vara oumbärlig, ja oövervinnerlig. Och hur denna känsla lockar till att ständigt söka nya världar att erövra, på samma gång som den även lurar till att förbli vid det gamla, invärvd i självöverskattningens dimmor och i upphöjt trots mot tidens oundvikliga, ofrånkomliga vridning.

Expansionen liknas vid en förnyelse men blir dess motsats. Och i triumfens kurvatur vilar förutsättningen för nederlaget.

22 kommentarer

  1. Har inte sett dokumentären, men i Gradvalls krönika i DI verkade det som om Holmqvist inte var så bitter på slutet trots allt. Tja vad vet man – men det händer ju att folk så att säga ställer sig utanför sig själva och säger ”så kan det gå”, tar en klackspark och går vidare…

    Det oaktat är Holmqvists liv så klart en bra story. Inget Narva utan ett Poltava, inget Austerlitz utan ett Waterloo…


  2. Har dubbla känslor inför hans program ”Här är ditt liv”. Kända människor blev kidnappade för att medverka i ett program där deras liv presenterades. Alla gamla bekanta från det förflutna som gick att rota fram satt i studion. Ibland blev det bra andra gånger satt man och led framför teven. Inte ens Lasse kunde få alla att mysa med. Men det var inte många kändisar som vågade vägra. När teve kallade ställde man upp. Känns som en rest från en svunnen tid. Men han var en duktig programledare, det var han.


  3. Missade tyvärr programmet, men ska försöka se reprisen på onsdagen.

    Lasse Holmqvist som medial celebritet är hur som helst synnerligen intressant, inte minst för att hans mediala representation pekar på starkt motstridiga drag i vår celebritetskonsumtion. Som den brittiska kulturforskaren Steven Connor har konstaterat handar detta med kändisar lika mycket om att dra ner som om att lyfta upp. Vårt behov av celebriteter är numera närmast omåttligt och vi använder dem som ett slags fantasiprojektioner för både idealisering och identifikation. Vi både avundas dem och vill vara som dem. De två sociala fantasier som den amerikanske filmkritikern Richard Schickel, som skrivit en hel bok om celebritetssystemet, identifierat i vårt sätt att umgås med celebriteter handlar om a) en dröm om oberoende där celebriteten lever i sin bubbla, oanfäktad av normala sociala krav och b) något Connor kallar en Valhalla-fantasi, dvs en dröm om att vara en del av en värld där celebriteten rör sig bland andra celebriteter och stjärnor.

    Något som väl kan kallas social avund kommer också in: en ovilja att acceptera att kändisen blivit så berömd, så rik, så uppburen. Viljan att dra ner figuren till vår egen nivå eller gärna ännu lägre blir därmed stark. Någonting liknande har etnologen Sara Berglund beskrivit i en text om hur allmänheten reagerar på svenska lotterimiljonärer. Den dominerande känslan, av att rikedomen är oförtjänt, gör att berättelserna i media om dessa lotterimiljonärer frapperande ofta fokuserar på det olyckliga öde många av dessa miljonärer tycks ha gått till mötes. En äldre social rättvisemodell kontrasterar mot en nyare, mer individualistisk samhällsmoral, konstaterar Berglund.

    En märklig nationell skillnad vad gäller relationen till kändisar mellan grannländerna Sverige och Finland kan vara att man i Finland i långt högre utsträckning tycks förlåta sina celebriteter deras misstag och snedsteg. En kändis som Matti Nykänen kan få göra praktiskt taget göra vad som helst utan att hans status i det allmänna finländska medvetandet som nationell ikon är hotad. Handlar Lasse Holmqvist-storyn också på något plan om ett regionalt/kulturellt utanförskap som tv-idolens fryntliga, gamängartade ”skånskhet” representerar inom ramen för det allmänsvenska?


  4. Givetvis: borde ha nämnt att den repriseras på onsdag kl 17:00. Samt att den är ständigt tillgänglig på SvT Play.


  5. Lasse Holmqvists öde påminner mig om en bekant som var lysande försäljare hos IBM på den tiden när PC:n var ny. Han slog sig loss och startade eget som PC-försäljare. Det räckte inte länge förrän har gjorde konkurs. Han hade helt enkelt inte fattat vilket oerhört stort stöd han hade av en så stor och skicklig försäljningsorganisation som IBM var på den tiden.

    Som egen företagare måste min bekant sköta all infrastruktur som har med försäljning att göra alldeles ensam, pappersexercis med mera. Kanske det var lika med Holmqvist. Kanske han inte insåg betydelsen av att ha hela det nationella tevebolagets tyngd bakom sig.


  6. Vindrutetorkare ursinniga genom pilalén. Därborta; gästgiveriet. Svartsoppa och spettekaka. Lera. Blåst dimma och regn. Urålder och rostfritt. Tatuerade farbrödersom luktar starkt med sina fruar i stora hattar och cigarr, från andra sidan Sundet, det hemliga hemlandet. De stora båtarna. Med termos och nåt från Apotekarnes på filt i bokskogen. Hämta någon på Bulltofta och de som inte sitter på S:t Lars är med i publiken på Fråga Lund. Gäss i himlen och på havet. Di Gule möter HIFpå Stadion och alltid gemyt i gillet. Tegelvalv med spotlights. Göingeflickorna och kameran stannar vid Sten Broman. Väskan på takräcket öppnas och alla våra lakan flyger ut över fälten. Blåsten sliter i möllornas vingar. Kullamannen smyger genom grönskan, wienerbröd och hallonsoda på Sofiero. Brevbärare och gatsopare och någon som kommer från Jägersro med Nisse Ahlroths sorg i ögonen. Flyglarmet studsar mellan huskropparna och M-skyltade bilar styr mot hägringen på Österlen. Ricky Bruch skriver en dikt.

    Det fanns en sån här provins i tid och rum. Osynlig, men högst påtaglig. Allt var samlat i Lasse Holmqvists gestalt. INGEN tyckte illa om honom, även om det misstänktes att den vita pannlocken var ett utslag av fåfänga…

    Märkligt att se honom jämsides Robert Aschberg-en krock på alla plan. Och vad ung Aschberg faktiskt var en gång. Hamnade intill honom på Sthlmsplanet från Kiruna i somras; nu var det han som föreföll förvirrad och smått slagrörd jämfört med sitt slimmade, käftiga team. ”Time waits for no one, no favours has he”. Kanske får vi se ett minnesprogram om Aschberg 2027? Fast han kommer förmodligen att redigera det själv.


  7. Milde tid, Paul, vad du skriver bra!! Du fångar ju allt: spettekaga, dimmiga åkrar, Nisse Ahlrot (vem minns inte N P Möller, ”Skougan” och hunden Kalle?!… För att inte tala om bonden Månsson i Den enfaldige mördaren? Huh, när fabrikören ELDADE UPP hans pengar i den öppna spisen?!)…
    Skriv mer, Paul! Vet du; alla SITTER inte på S:t Lars. En del JOBBAR där…🙂 Mohikanen.
    PS. Jag såg programmet om Lasse H. Kommer ihåg när det visades på Tv hur han stod och sålde ut många böcker på Drottningtorget i Malmö…Men jag visste inte att det var just hjärtinfarkt han dog av… DS.


  8. Att det är farligt att åka triumfvagn utan slav, det har vi vetat mycket länge och återigen ser vi det bevisat!


  9. Intressant inlägg. Tänker dessutom att det för tv-personligheter blir ett ännu större fall när karriären börjar gå i nedförsbacke, eftersom mediet i sig är så obeständigt. En författares böcker finns kvar för nya läsare även långt efter att karriären är avslutad, och en skådespelare eller regissör kan lugnt vila på lagrarna av filmer som visas om och om igen på tv och hyrs ut på video eller dvd. Men såvida inte gamla programserier går i repris finns det inget kvar som påminner om tv-profilens tidigare karriär.

    Sålunda är det nog många unga som gjort sin första och enda bekantskap med Magnus Härenstam som programledare för Jeopardy, på eftermiddagarna. Inget toppjobb, direkt, och knappast något som får dem att förstå att även han är en av svensk tv:s absoluta storheter.


  10. Den siste Mohikanen: Tack för uppskattningen. Jag ska skriva mera – om du också gör det… det är ett nyårslöfte.

    Gott slut och gott nytt till alla på bloggen!
    Ett välsignat 2008 och frid på jorden.


  11. Tycker Mårthen sammanfattar det perfekt. Det är svårt nog att bli ihågkommen bland sina tittare (som Hyland, Ria Wägner, eller Staffan Westerberg), men den publik som kommer därefter..?

    Just Magnus Härenstam är snarare ett motexempel, det tröstlösa Jeopardy-harvandet till trots, för Fem myror gick i repris alldeles nyss, och så funkar de programmen finfint på video.

    Lars Olofsson: Slaven på vagnen är tyvärr en myt.

    SVT Play: Helt fantastiskt.


  12. Så også programmet med Lasse Holmqvist, som på sæt og vis var godt, men også lidt upræcist i slutningen om engagementet med Kanal Øresund. Ideen var jo god.
    Jeg har optaget et minde – eller erindringsprogram med han, fire afsnit,fra midten 90’erne, vi sad vel og så fire timer uden at trættes. Har hans program ‘Korgen’ fra 1962, for med det overgav vi os – han var her i Lillerød og interviewede mine forældre og et par mere. Holdet kommer lidt forsent og havde lidt for travlt, fordi de også skulle nå i Tivoli – men programmet er godt og værd en genudsendelse, synes jeg.
    Sidste år i Tommeboda fandt jeg hans hudløst ærlige erindringer – der er desværre ikke meget med om hans besvær til sidst, Britt kunne lave en efterskrift måske. Man han lister mange udsendelser op, så den er god at bruge til at holde erindringen om ham i live –


  13. Paul! Jag lovar och svär att jag ska skriva så att pennan glöder… Eller så att tangenterna sprakar!
    Gott Nytt År!
    önskar Mohikanen.


  14. …I Tallin mitt på nittiotalet vandrade vi runt. Såg de vackra byggnaderna som byggds i en tid då hamnstaden hade sin storhetstid, gav någon krona till barnen som sålde halvutsprungna narcisser som de hittat i någon park, tittade in i en antikaffär och köpte någon rysk ljusstake i mässing, säkert stulen i en kyrka….

    Då hördes tonerna av ett risigt dragspel, tvklöst rysska toner, de kom från etthörn av torget där en gammal tant satt på en upp och nervänt hink med de tunna benen nerstuckna i ett par gummistövlar som liknade de jag hade i 1957.

    Huvudet var vackert, nacken rank och grått hår låg i en fläta rundt hela. Men tänder hade hon inga, de höga kinknotorna stod ut ur de magra, runda ansiktet och ögonen var sorgsna under tunga ögonlock som på en riktigt gammal Greta Garbo.

    Denna kvinnan hade varit en skönhet, det var lätt att se. Med säker röst sjöngs ryska ord till musette-tonerna från ett dragspel som måste ha låtit genom fler krig än de sista.

    Folksånger.

    Jag pratade med henne för jag ville att hon skulle veta att det hördes att hon var musiker.

    Musik är ett språk, här talades det, fast i trasig klädsel.

    Hon lös opp över kronorna hon fick, och berättade att hon varit balettdansare på Bolsjoybaletten i Moskva, varit prima ballerina, firad och hyllad.

    Det sades med få ord och utan åthävor. Vi stod och lyssnade, berikade, funderande över livets vändingar och kast.

    När vi gick därifrån hade vi lärt något.

    Ingenting är vad det ser ut att vara och inget varar för alltid.

    Eller som Ibsen sade:

    Evig eies kun det tapte.


  15. Personers sårbarhet konstitueras ofta av deras ambitioner. Ibland vid väldig iver och vilja gör sig människor skyddslösa.

    Jag träffade Holmqvist några gånger. Precis innan jag födde mitt första barn sade han ”försumma aldrig dina barn, det går aldrig att reparera” – så berättade han en privat berättelse, en historia vilken jag kom att bära med mig. Det var generöst av honom.


  16. De program som Lasse Holmqvist var med i skulle aldrig gå hem idag, tror jag. Visserligen skulle dessa program ha haft en liten trogen publik. Men det hade väl aldrig räckt för SVT kan jag tänka mig, då man alltid måste ha en visst antal tittare.

    Bra lustigt, man frågar väl 100 personer(?) om vad de har för TV-vanor, och dessa ska då statistiskt sett motsvara alla som tittar på TV i Sverige. Det är väl därför de amerikanska serierna och programmen är så dominerande! Det börjar bli lite väl tjatigt!

    Tur ändå att SVT finns, så man kan förkovra sig lite, bli lite mer allmänbildad!

    Förresten Peter, när får vi se dig i ”På spåret”? Skulle vara roligt att se om du har någon allmänbildning! *L* Skämt åsido, det skulle vara mycket spännande! Fast jag antar att du inte har tid med sånt!?

    Ni missade väl inte serien om August Strindberg? Intressant att få förkovra sig när det gällde honom.


  17. 1. ”På spåret” har jag tackat nej till. Se tidigare inlägg om min TV-skräck.

    2. ”August” – akta dig för att tro att du kan lära dig något om den *historiske* August Strindberg. Serien är en märklig blandning av spridda fakta, fria fantasier, stycken ur Strindbergs romaner samt Birros drömmar om sig själv.


  18. Den som vill veta mer om Strindberg kan med fördel läsa Olof Lagercrantzs biografi över honom. Hans huvudtes är att Strindber inte var galen, men att han alltid försökte tvinga in sitt liv och personerna omkring sig i de texter han höll på att skriva.

    Det ”självbiografiska” var alltså mest teater som han spelade för att få verkligheten att likna det han skrev.


  19. Jag tittade på en liten snutt av Holmqvists program, med Ingrid Bergman just. Det jag slogs av var att Lasse får en bra stämning kring bordet. Deltagarna satt avslappnat i soffan, och samtalet flöt på. Det lät naturligt.
    Jag tycker att när man ser tex Godmorgonprogram på tv, vilket inte sker ofta,där har man föst i hop olika människor, som kanske inte känner varandra. Men ändå ska man sitta i samma soffa och det ska verka avslappnat. Men det gör det inte, samtalen låter pressade och krystade medans programledaren kör något slags korsförhör alternativt sitter och lyssnar helt okritiskt och underdånigt.
    Ja ,vad ska man säga. Kanske var det en positivare tid då, med vänlig ton i samtalet, mer hopp allmänt etc.
    I vilket fall, passade Holmqvists program bra i en soffmiljö.


  20. Tack för tipset, Sune Portin. Det stod en hel del fakta på Wikipedia angående August Strindberg. Jag antar att faktan där är sann? Men det kanske är fakta där också som inte stämmer.

    Det är vanskligt med att snappa upp fakta från filmer när det gäller historiska händelser och personer, jag vet. Men innan visste jag knappt någonting om Strindberg. Bara att han var gift med Siri von Essen, levde på 1800-talet och att han skrivit ”Röda rummet”. Därför tänkte jag att jag skulle lära mig lite mer om denne författare. Lite förkovrad blev jag ju, de visade ju även en dokumentär ”Ett djefla liv”.

    Fick den uppfattningen om honom att han var svår, denne Strindberg, kluven på något sätt. Var han verkligen så osams med sin far? Isåfall förstår jag att han var svårmodig och knappt kom överrens med någon! Min pappa berättade att han och Carl Larson var så osams!

    Vilken sågning av Peter Birro! Är han seriös egentligen? Någon här som tycker det?!


  21. Hur många har inte gått under på grund av att de inte kunnat hantera triumfer eller snarare de frestelser triumfer medför. Men hur kluven Strindberg än var som person lät han sig aldrig förföras av sällskapslivet eller berömmelse på samma sätt som till exempel Oscar Wilde, som föregrep majoritetens dom genom att nonchalant underblåsa myten om sin egen förträfflighet och försvara ett dekadent liv. Han handlade tvärtemot sina insikter.

    Det paradoxala med Strindberg var att han trots viss mån av hybris alltid var mån om att förbli outsider eller obekväm i majoritetens ögon, en viljestark enfant terrible eller obändig individualist. Så kanske finns där ett svar på Lasse Holmqvist nedgång och fall, att han var för mån om att vara älskad av alla och passa in, men det är förstås ren spekulation baserad på ”Här har du ditt liv” eftersom jag missade dokumentären.


  22. […] Det finns en bok som jag säkert gett bort en tjugo-tjugofem exemplar av genom åren, till studenter, till vänner, till min blivande fru på vår första dejt. Och jag har rekommenderat den till säkert tio gånger fler – en av dem kronprinsessan Victoria, när jag råkade hamna bredvid henne på en frackmiddag; undrar just om hon nånsin tog mitt råd, och läste den? Det är en bok skriven på 1640-talet, av en besvärlig, intelligent och begåvad spansk jesuit, Baltasar Gracián. Verkets svenska titel – aningen missvisande – är “Handbok i levnadskonst”. Den är uppbyggd av små, korta kapitel som i sin tur är ett slags kluster av aforismer. Som denna, nummer 38: Att veta att dra sig tillbaka när man har lyckan med sig. Det gör alla framgångsrika spelare. En vacker reträtt är lika viktig som ett djärvt anfall. Säkra dina stordåd när du har uppnått tillräckligt antal, även om de varit många. Att ha turen med sig länge är alltid ägnat att väcka misstro. Det är tryggare om den bryts ibland och innehåller en bitterljuv bismak redan då den avnjuts. Ju mer brådstörtat lyckan kastar sig över oss, desto större risk löper vi att halka och kullkasta alltsammans. Den uppväger kanske sin korta varaktighet med förhöjd intensitet. I det långa loppet tröttnar lyckan på att bära en på ryggen. Gracián satte samman sin bok utifrån 1600-talets extremt hierarkiska hov- och kyrkokulturer, med alla dess intriger och bräckliga allianssystem, kotterier och osynliga regelverk, men i en mening är det han beskriver tidlöst. (En som knappast läste Gracián var nog Lasse Holmqvist.) […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: