h1

Snöns historia

söndag, 10 februari 2008

I dagens DN publiceras ett lätt nedstruket kapitel ur min bok om Snöns historia. Texten handlar om Brueghel och början på den lilla istiden. Jag kommer även att lägga ut texten på min hemsida så småningom.

Just nu är snöprojektet vilande, till förmån för min bok om Första världskriget. Men om bara Gud vill så skall jag återuppta det igen, så fort tid finns.

Annonser

27 kommentarer

  1. Har holdt DN i en menneskealder, men både økonomi og det uoverkommelige gjorde, at jeg stoppede for 3/4 år siden. Har forsøgt at gøre besøg på hjemmesiden regelmæssig – men det er svært. Især har jeg haft glæde af netop essays fra DN – også en og anden debat.
    Men noget af det papiravisen forsynede en med – notitser og namn och nytt – savner jeg.
    Så tak for tipset – forleøb er DN-online nået til den 5.2.! Forstår godt, at man ikke lægger alt ud samme dag,avisen skal jo sælges 🙂
    I Danmark just nu savner vi sne og kulde, i dag vel 14 gr. C i solen. Så jeg ser frem til i det mindste at LÆSE om sne!


  2. Väldigt kul läsning i dagens DN. Blev först glad bara av att se en Brueghel-målning i tidningen, och sedan när jag såg vad det var för artikel och vem som hade skrivit den kändes det ännu roligare. Intressant att läsa om hur målningen kommit till. Söndagsfrukosten räddad.


  3. Snöprojektet är lagt på is?:-) *fniss, fniss*


  4. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=741776

    För de som vill läsa.


  5. En mästerlig blandning av kulturhistoria, konsthistoria, klimathistoria och närläsning av Bruegels berömda tavla. Det jag kanske uppskattade allra mest i texten var två saker. Dels själva greppet i analysen som trots sin relativa korthet lyckas bibehålla det mångbottnade i ansatsen, undviker att ”fastna” i något specifikt historiskt område utan försöker åstadkomma en syntes av alla dessa disparata delar i den korta, förtätade essäns form.

    Dels, och inte minst, gillar jag sättet att avläsa tavlan så att säga med alla sinnen, inte bara det visuella. Speciellt detta att uttyda tavlan som ett ljudlandskap är intressant och stämmer väl överens med en viktig trend i dagens kulturanalytiska forskning, att ägna sig åt forskande kring just sådana ljudlandskap, något forskare numera sysslar med på heltid. Har en färsk antologi som beskriver hundra finländska ljudlandskap där allt från vårmorgnar till skördetröskor, mattstränder, fabriksvisslor, tryckerimaskiner och skateboardar passerar revy. Då i allmänhet i form av minnen av ljudlandskap, som är de intressantaste, men också i vissa fall ljudinspelningar av dessa landskap

    Tanken på tavlan som panoramisk, med en mängd föreställda ljud s a s stigande ur tavlans landskapsbild får mig också att tänka på nyare teori om så kallad akusmatisk musik, där musiken analyseras med hjälp av olika spatiala begrepp. Musikologen Denis Smalley har visat hur man genom att lyssna på ett ljudlandskap kan urskilja olika typer av rum: det han kallar zoned space, personal space, vectorial space, panoramic space och proximate space, för att nämna några sådana dimensioner i ett visst ljudlandskap. Måhända intuitivt har Peter i sin bildanalys snubblat över någonting som starkt påminner om ansatsen i den här typen av forskning. Spännande!


  6. Ingen tavla på tidningens hemsida? – Nå, lätt hittat:


  7. Det var en text som gav frustrerande mersmak.


  8. – tak for en inspirerende artikel! Her hvad den gav mig anledning til – er det for langt at bidrage med? Måske skulle jeg nøjes med at henvise til min blog, hvor jeg også har sat teksten med et foto af Frederiksborg Slotssø med is per-olof.dk skriver…
    No hard feelings hvis Peter sletter følgende:
    I stedet for at finde en bog frem med billedet, går jeg på nettet og finder http://www.ibiblio.org/wm. Bemærk at billedet der beskåret til venstre! Dette er også tilfældet med gengivelsen på Wikipedia! Uha! Jeg måtte have fat i en bog alligevel!
    Jeg er meget lidt af en globetrotter, men tilfældet vil, at jeg har stået overfor billedet på Wiens Kunsthistorische Museum. Museumsrummet gjorde et stort indtryk, som tager noget fra erindringen om billedet, men det var en stor dag, da vi stod der!Jeg har deres mammutkatalog endnu, med alle billederne. Sært nok er gengivelsen også der beskåret, skønt ikke meget, men dog nok til at et træ er forsvundet! Træet er med i Eduard Michel: Bruegel, Paris 1931, pl. 21. Jeg ser ikke alle de 5.400 steder Google henviser mig til men jeg når da en del: INGEN af dem jeg finder, har træet til venstre med fuldstændigt, sådan som det ses hos Michel. Sært.

    Der findes et billede af Rip, Rap og Rup med slæder på vej på en skulketur fra skolen, der må hentes frem som reference!
    Et billede fra Pufendorf melder sig også, her kort før 350′års – fejring? – af freden i Roskilde. Den 5. marts 1658 forlod kung Carl x Gustaf Frederiksborg Slot efter fredsslutningsbanketten. Det har Erik Dahlberg tegnet/stukket af le Pautre til Samuel Pufendorfs værk om Carl X Gustavs bedrifter fra 1696:
    Mens der høje herrer er optaget er afskeden og publikum hænger i træerne, er der trafik på slotssøen. Der skøjtes. rides, køres i kane, måske fiskes der et enkelt sted. På Breugels billede skøjtes på søen i baggrunden. I forgrunden ser det ud som om der fiskes. Mindes en vinter, vist 1997 hvor slotssøen frøs til og vi alle sammen strømmede derned, for at prøve at gå på isen og gå under buerne fra møntbroen. Stikket af slotssøen er sort/hvid og så er sneen noget helt selvfølgeligt, selvom det også kan være barfrost. Man har tegninger af Breugel, en snetegning ville være et godt apropos, men ingen er gengivet hos ovennævnte Michel.

    Noget som måske er det sværeste at få et rigtigt begreb om, det er, i hvilken grad billeder opfattedes symbolsk, sindbilledligt fremfor ‘fotografisk’ dengang. Så sneen har nok sit at betyde. At der ikke er røg af alle skorstene behøver måske ikke betyde, at der ikke var røg ‘i virkeligheden’.Og hvor har man titlerne fra? Er det sikkert, at der ikke med de seks billeder er tale om en halveret månedsbilledeserie?
    For hvad er det med de seks årstider? Jeg har brugt megen tid på månedsbilleder og årstider, men på nettet er det blot en tegneserie, der dukker op med de seks årstider. Samerne opererer med otte årstider, har jeg hørt. Har hørt om opdeling af menneskenes aldre i seks afsnit men kan ikke lige komme i tanker om seks årstider knyttet dertil, selvom det vel ville være naturligt set fra vinklen ‘fødsel, vækst til død’.


  9. Vi är nog i minoritet, men tillräckligt många för att räknas, som faktiskt uppskattar detta snöfria, milda vinterväder. I stockholmstrakten är vi företrädesvis söderifrån, uppväxna med fuktiga, gröna eller ”bruna” vintrar. Vintern -03 minns jag framför allt för att jag var nybliven pappa i arktisk kyla; demonstrationen
    mot amerikanska ambassaden värmdes av vårt engagemang och vår mängd och promenaderna på isen runt Kungsholmen var spännande och säregna, men mest var det bitande, avskyvärt och ett enda långt uthärdande.
    Jag hoppas aldrig mer behöva leva i ett sånt klimat

    Nordliga vänner längtar efter snö och köld och jag kan sympatisera, men alla andra som hoppas att det ändå ska bli ”lite riktig vinter” – är det verkligen ärligt menat? Eller ett utslag av en (eventuellt nostalgisk) klimatpolitisk korrekthet?

    Likt människorna på Brueghels tavla kan vi faktiskt förnöja oss; fotboll, brännboll och frisbee utomhus i februari! Mitt på dan t o m i kortärmat.


  10. Peter skrev: ”Men om bara Gud vill så skall jag återuppta det igen”

    Talar du då om Poseidon, Tor, Oden, Ra, eller kanske Frej? Eller någon annan av de närmast oräkneliga antal sagofigurer som människan genom historien uppfunnit för sin tröst och till sin krycka i livet…


  11. När jag var i Afghanistan, fann jag det lite förbryllande detta med deras ideliga inshAllah, men jag kom att uppskatta den brist på arrogans det stod för. Ja, vi kan planera och ha våra förhoppningar, men det mesta ligger ändå i andra händer.

    Och, ja, jag är troende.


  12. Jaså, du är troende Peter. Hur ser du då på Gud? Vad är Gud? Är det en man som sitter i himlen med långt skägg, eller är det något annat?

    Jag kanske inte får svar här just nu. Men det skulle vara intressant att läsa om här någongång vad du anser om detta.

    Fast det kan ju hända att du redan skrivit om det, något som jag har missat.


  13. Två intressanta saker framkom: den mindre att du är troende, det är för mig OK, men något överraskande. Det större, att du varit i Afghanistan. När och var? Har du publicerat något om det? Och vad är din uppfattning om den svenska truppinsatsen där? Ska inte den tas hem fortast möjligt?


  14. Jag var i Afghanistan 1996, på Norra Alliansens sida – Massoud – i olika delar av landet, främst Kabul. Talibanerna stod då utanför staden, och strider pågick strax utanför förorterna, en taxiresa bort. På dagarna raketanfall, på nätterna bombningar. Staden föll en tid senare. Om jag tycker att vi skall ge talibanerna en chans att återkomma? Nej.


  15. Jag minns att Peter i en tidigare bloggtext skrev att han har en reproduktion av Jägare i snö hängande vid datorn, och att han ännu gör upptäckter i den: går in i husen, fantiserar ihop inredning och boende. Eller vrider på perspektivet, försöker föreställa sig landskapet från motsatt håll.

    Bildtolkningen är självfallet långtifrån uttömd i och med det som sagts här tidigare. Bilden fortsätter att förbluffa en, ansätta en, med sin märkliga kombination av balans, ro och vitalitet, en nästan filmatisk rörlighet. Det handlar om en perfekt kompositorisk ”helhet” där allt ser ut att vila på något sätt i ett givet, illustrerat, illuminerat ögonblick. Färgsättningen med mörkbrunt, mycket grönt, vitt och ljusare brunt handlar om varma, lugna färger, färger som, brukar man hävda, ger betraktaren en känsla av lugn och ro. Arbetsrum och spelsalar ska gärna vara draperade i grönt, sägs det.

    Samtidigt är landskapsbilden så förföriskt illusorisk, som ett Hitchcock- eller Orson Welles-panorama med något man i filmsammanhang brukar kalla deep focus i bilden. Detta att man tydligt kan se både förgrund och bakgrund samtidigt. Ett trick förvisso av konstnären, men ett trick vi alltid går på, där det nära och det avlägsna ser ut att vara lika exakt avbildade. Ett slags teleskopeffekt alltså. Det är antagligen den här effekten som gör bilden så ”lätt” att gå in i, föreställa sig som en film av något slag.

    Men också detta att ingen tycks ta notis om betraktaren, att både jägarna och jakthundarna samt människorna till vänster i bild, de som är sysselsatta med att tända en öppen eld invid huset, har annat att syssla med. Jägarna vänder oss ryggen. De är vända inåt bilden och uppmanar oss därmed att träda in i bilden.

    En nätskribent (Don Gray) noterar någonting som jag tror är oerhört centralt i bilden. Jägarna, till skillnad från de som tänder elden till vänster i bild, är på jakt efter någonting som han kallar en högre mening, en sanning (symboliserad av bergstopparna). Bruegel har fångat jägarna mitt i steget, vilket utgör den centrala dynamiska rörelsen i bilden, en rörelse som förstärks av perspektivet och det som på engelska kallas point of view som pekar diagonalt från bildens nedre vänstra hörn till dess övre högra.

    Det är väl här snön kommer in, som det som binder samman förgrund och bakgrund, utgångspunkt och ”mål” på något sätt. Snön fungerar, som Peter konstaterar, ljuddämpande och gör också att terrängen blir tung att forcera för jägarna. Men samtidigt inbjuder den, i form av is, till vinterlekar, avkoppling. En bild av vintern, som enligt Peter inte ska ses som en årstid av stillastående, väntan, plåga och kylig död, utan av vila, förberedelse, glädje och trotsigt liv. Snön alltså sedd både som materia och som ett sinnestillstånd.


  16. Tack, Peter, för att du:
    1. Slår ihjäl myten om att religion är en vidskepelse och därför måste alla seriösa vetenskapsmän vara ateister.
    2. Inte ropar ut från hustaken att du är troende – folk ska kunna göra sig en uppfattning om dig och dina böcker utan den förutfattade-meningsframkallande oviktiga detaljen.
    3. Bekräftar min åsikt att hemtagande av trupper innebär att ge talibanerna en chans att återkomma. Och överhuvudtaget känner jag en bekräftelse av min anti-pacifistiska åsikter. Du som är väl berest både i rum och tid torde ha något av en åsiktsauktoritet i denna fråga. Krig är ett onödigt slöseri av människoliv, men är tyvärr alltför ofta oundvikligt. Det är ibland lite svårt att förstå för en svensk som bor i ett område där det senaste utkämpade kriget var mellan Karl IX och Sigismund.

    Angående Inshallah:
    ”Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd skall bestå” Ords 19:21

    ”Lyssna nu, ni som säger: ”I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar.” Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: ”Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det.” Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.”
    Jakob 4:13-16


  17. Javisst finns Gud men inte som Ni tror.
    Vad Peter tror på för Gud vet jag inte och jag vet inte heller vad för Gud som gemene man tror på. Jag vet inte vem Ove Wikström tror på? Jag vet inte vem biskopen tror på? Jag vet inte vem Göran i Kristdemokraterna tror på? Inte heller vet jag vem Livets Ords Ulf Ekman tror på men jag anar!
    Men vad jag förstår tror man på Gud…. dessa troende har alltså en Gud, men jag tror inte de vet vilken att det är olika Gud för var och en av dessa.
    Ur deras uttalanden och levnadssätt kan man lätt förstå att det inte kan vara samma Gud, om nu inte Gud är den enskildes Gud och då finns det ingen Gud. Då blir Gud den man är och därifrån svår att definera i formen gemensam Gud eller församlingens Gud.
    Här i Jönköping verkar det finnas många Gudar med tanke på all de olika kyrkor som har sitt sätre här. Och nu kommer det en moske för islamiterna också bara Gud vill placera den på lämpligt ställe eller var det kommunens byggnadsstyrelese eller……
    Så visst finns Gud…fråga bara din närmaste!


  18. Som ung student träffade jag Knut Lindberg, då ungefär lika gammal som jag är nu. Han hade varit läkare i Indien och var som internationellt känd grottforskare fortsatt verksam i Afghanistan. Det han berättade därifrån gjorde djupt intryck. Hemma hos honom häpnade vi – två par – när han på tal om Sovjet , sa: Ja, det är ett intressant experiment!
    Långt senare fick jag vara med om att resa parollen: Sovjet ut ur Afghanistan! och nu arbetar jag för USA ut ur Afghanistan! (inbegriper drängtrupper från Sverige)


  19. Nä, det är väl inte överraskande att någon tror på Gud, men att det ska behöva bemötas med raljans, som om det inte kan vara något annat än den där skäggubben. Måste det vara så enkelt?


  20. Den gud troende människor vittnar om berättar mera om deras eget än om Guds väsen. Fredrik den stores åsikt: var och en må bli salig enligt sin egen fason, äger därför fortfarande tillämpning.


  21. Gick en promenad med hunden efter Vätterns strand för en halvtimme sedan och funderade just på Gudsbegreppet igen. Efter en stund, då jag passerat flera grillplatser som byggts efter sandstranden, dök den diffrentierade Guden upp igen. Tanken på de olika grillplatserna blev som symboler om olika religioner, efter samma strand med egentligen samma syfte, att grilla eller grillas tillsammans med likasinnade. Himlen låg som ett glitter i vattenbrynet och stjärnorna visade den omätliga distans som vi egentligen skulle tänka men inte kan. Allt så nära men ändå så långt ifrån. Men grillplatserna fanns där för att göra mina distanser greppbara. Alltså måste min slutsats vara att det gripbara, i detta fall religionen som utförande dvs mässor m.m. enbart blir profana medan oändligheten, alltet, formar ett grepp som låter alla ha sin Gud inom sig men aldrig kommer att kunna nå dit där den gemensamma tanken -Gud- någosin kan uppstå kollektivt i alltet. Tro mig eller försök dig på samma tanke, för samtidigt ändrar vattenbrynet skepnad för varje våg.


  22. På en historikers blogg med många historiskt intresserade deltagare ska det inte behövas undervisning om Kolonialismen. Men ett för många bortglömt faktum är att massor av intellektuella, inklusive författare stödde den helhjärtat. Brittiska intellektuella utmärkte sig särskilt, däribland Nobelpristagaren Rudyard Kipling.
    Kiplings dikt ”The white man´s burden” börjar så här, översatt till svenska:
    Tag upp den vite mannens börda,
    sänd män med mod och spänst
    i landsflykt, sänd er bästa flock
    till era fångars tjänst
    att träla i tungt harnesk,
    att ge en vettlös hord,
    ett vilt, nyss fångat folk – halvt barn,
    halvt djävlar – värn och vård.
    Troligen var den direkt riktad till amerikanerna som just då höll på med sin första imperialistiska erövring utanför Amerika – Filippinerna 1899. Kipling diktade också tidigare om de brittiska hjältarna i Afghanistan. Två gånger misslyckades dock britterna där. Deras erövrings – förlåt civilisationskrig på 1800-talet slutade verkligen illa – i det ena kom bara en enda man undan från Kabul.
    Historiskt sett – går vi nu baklänges? Dvs historien upprepar sig med kolonialkrig och elände?


  23. Fantastiskt underhållande bildanalys!
    Metoden att ”tassa runt i bilden” och beskriva både småsaker och övergripande tidsskeenden gör läsandet till en fröjd. Att fundera över hur och vad som lät i miljön skänker ytterligare en dimension.
    Hela serien målningar, som du nämner i texten och andra därtill målade av Bruegel, är så fulla med detaljer och ger betraktaren så mycket.
    Har själv en del av en dödsmålning av Bruegel på wc, som en slags lektyr, för de som må tvingas tillbringa en lite längre stund där.

    Men den uppgift du istället ger dig på, Första världskriget, behöver belysas mer.
    Finns inte så mycket att ”bita i” för en far som behöver ge fakta kring detta första världskrig till en vetgirig son.
    Han har själv konstaterat att det vimmlar av böcker, spelfilmer och dokumentärer kring 2:a VK.
    (Tv-kanalen Discovery har ju hela program som bara avhandlar ett handeldvapen eller ett fordon!)
    Den enda film vi sett är ”På västfronten intet nytt”.
    På frågan varför det inte finns så mycket om Första världskriget har jag inget bra svar att ge min son.
    Så om det blir din nästa bok, så väntar här redan en köpare.


  24. Now, God be thanked Who has matched us with His hour,
    And caught our youth, and wakened us from sleeping.

    Jag är troende som du Peter; men ändå är det inte tron som är det mest intressanta. Det är vår förmåga att släppa in livets oförklarade mysterium i våra liv. Pröva någon gång ”Stardust”, du kommer att bli förvånad över kraften.

    Om Gud vill blir kommer den fred som Rupert skrev om; först i människors sinne och sedan på jorden. Det är den enda utopi som jag tycker är värd att tro på.


  25. Jeg gik ind og så artiklen på http://www.peterenglund.com/textarkiv/breughel_jagarna.htm – og her var billeet med – men i den beskårede udgave – der mangler et træ til venstre. Gør det noget? Tjaae – da en lignende gengivelse findes mange steder på nettet synes jeg måske, det kræver en forklaring. Læseren tror -nå sådan ser det billede ud. Det kan vel ikke være museet der kun giver tilladelse til gengivelse af et beskåret billede? 🙂


  26. Bilden är hämtad från Wikipedia, och anges där vara en sådan som ingår i den s.k. allmänna domänen. Om museet i Wien har anmärkningar kommer jag givetvis genast ta bort den. Anmärkningar om dess beskärning måste dock riktas till Wikipedia. (Att skanna in bilden själv från en bok och sedan lägga ut resultatet vågar jag inte göra, då detta kan ses som brott mot upphovsrätten.)


  27. Om billedets beskæring: Af samme copyrightgrund lægger jeg heller ikke den nævnte mere korrekte gengivelse ud på nettet, men nøjes med henvisningen til Eduard Michel: Bruegel, Paris 1931, pl. 21. Nu står indvendingen her og den står hos Wikipedia – så kan jeg vel ikke gøre mere ved det?

    Sne har vi stadig væk ikke fået i Danmark. Skolernes vinterferie er netop slut og familien vendt hjem fra Sälen med gode snefortællinger. Og på søndag må vi huske at se Vasa-løbet for at dække vort sne-underskud.

    Foresten – er ilden til venstre i Bruegels billede ikke lidt mærkelig – jeg forstår ikke, hvorfor den nærmest ”suges” ind mod huset ??



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: