h1

Att resa i tiden

måndag, 21 maj 2007

Jag har ett intresse för filmer om tidsresor som är snudd på yrkesmässigt, och ”Déjà vu” från 2006 (regisserad av Tony Scott) saknar inte poänger. Åtminstone till en början. Det stora problemet med alla historier om hur man reser i tiden är hur de hanterar de paradoxer som ofelbart uppstår. (T.ex: vad händer om resenären gör något som i framtiden leder till att resan blir omöjlig. Bara tanken att ändra det förgångna är dessutom i sig en paradox, för det förgångna är ju… förgånget.) De mest underhållande undviker inte paradoxerna, utan bygger på dem, som den klassiska ”Tillbaka till framtiden”.

dejavu1.jpg

I ”Déjà vu” är det möjligt att betrakta det nära förflutna i extrem detalj, och även att manipulera detta förgångna till en viss grad. Och en polis gör det, i syfte att bland annat hindra att hans kollega och en okänd kvinna mördas. Dock bara för att finna att det är JUST hans försök att interagera med det förgångna som leder till att de båda mister sina liv. (Behovet av ett lyckligt slut gör dock pannkaka av allt, huvudpersonen både dör och klarar sig, och logiken gör sin vanliga glada kollaps.)

Relativitetsteorin tillåter tidsresor. I teorin. Hur man gör det rent praktiskt är dock en annan femma. (En möjlighet sägs vara att nyttja så kallade maskhål i rymdtidväven. Fråga mig inte om detaljer.) Det finns dock ett argument mot tidsresor – kläckt av Stephen Hawking – som jag finner svårt att ta sig förbi. Nämligen att vore sådana resor möjliga skulle vi nu vara översvämmade av turister från framtiden. För i en sådan värld, där det är möjligt att färdas i tiden, skulle vi givetvis leva i någon annans sedan länge förflutna.

Vilket vi alltså kanske gör. Om det inte vore för det faktum, att denna någon annan inte är här i hawaiiskjorta och med kamera på magen och glor på oss.

Det finns två lösningar på detta. I Isaac Asimovs ”Tidens död” är resor i det förflutna strängt reglerade av en kvasitotalitär organisation, där grundregeln är att resenärerna aldrig får ge sig till känna. Den andra möjligheten bygger på en variant av Fermis paradox – att högteknologisk civilisation är ett självförstörande tillstånd -, och att det inte FINNS någon framtid ur vilken folk skulle kunna resa till oss.

34 kommentarer

  1. Stephen Hawking är sannerligen en intressant individ. Dina tankar Herr Englund är så trevliga att läsa när man blir överöst med kvällstidningar och dagens mediala samhälle konstant utan nån som helst respekt för läsaren. I salute to you🙂


  2. Vad sägs om lösningen av paradoxen i ”12 Monkeys” ? Där det i princip sägs att det förgångna kan man resa till men ej ändra. Filmen hamnar ändå i en paradox då huvudpersonen ser sig själv från framtiden i sin ungdom i en sorts evig loop. Någon gång måste personen varit ung för ”första” gången, hur kunde han då se sig själv från framtiden? Enda lösningen är att alla tidpunkter, nu, förr och i framtiden, samtliga existerar parallelt, fixerade. Våra medvetanden bara rör sig längs med tidsbanan likt en vagn i en berg o dalbana. Men det är en deprimerande tanke, då är vi bara passagerare utan möjlighet att styra. Tidsresor måste vara omöjliga, eller ?


  3. Bland annat Kurt Vonnegut (tror jag) har påpekat paradoxen i påståendet ”en dag kommer man att kunna göra tidsresor”. Om man en dag kommer att kunna göra det – och man med denna kunskap kan åka åt bägge hållen längs tidsaxeln – har man ju alltid kunnat göra tidsrsesor eftersom resan på ett sätt raserar hela tidskonstruktionen.


  4. Mycket intressanta paradoxer båda två! Just lösningen i ”12 Monkeys” är elegant, men håller den? Man behöver ju inte interagera direkt för att ändra: blotta närvaron skulle kunna göra det. Om det inte är så att det förflutna för en sådan tidsresenär har karaktären av en bild – men vad skiljer en sådan tidsresa från ett minne? Förutom skärpan då? Dessa paradoxer antyder hursomhelst att tidsresor i praktiken är omöjliga då de skulle bryta mot kausaliteten själv.


  5. Går inte den där maskhålsidén bara ut på att SE IN i det förgångna? Man kan ju inte ÄNDRA det förgångna. Antingen inträffar något vid en viss tidpunkt, eller så inträffar det inte. Det kan inte både ha inträffat och inte ha inträffat, det vore ett brott mot logikens lagar.

    Däremot är det ju tänkbart att alla tidpunkter existerar parallellt, och i så fall vore det möjligt att PÅVERKA det förgångna (alltså konstruera saker i det förgångna från scratch) men inte att ÄNDRA det från ett scenario till ett annat. Har något hänt vid en viss tidpunkt, så har det.

    Tidsresor framåt är också tänkbara, eftersom de inte innebär att man ändrar något som redan inträffat.

    Det är i alla fall så jag förstår det här med tidsresor, utifrån mina högst begränsade kunskaper i fysik och kosmologi.


  6. Ja och nej. Ett vanligt maskhål skulle (om jag förstått detta rätt; och det är fullt möjligt att det har jag ej) öppnas och stängas så snabbt att inte ens ljus skulle hinna genom det plötsligt uppkomna ”svalget”. Så i ett sådant maskhål skulle man inte ens kunna se det andra universum man fått kontakt med, än mindre åka dit. Men det finns teorier om att ett roterande svart hål skulle kunna dämpa den här avknipningseffekten nog länge för något eller någon att färdas genom det. Rätta mig om jag har fel. I det här fallet är min expertis något, eh, svag.


  7. Vi kan ju på något sätt resa i tiden trots att fysiken lägger hinder i vägen för att åka tidsmaskin!

    Besök ett museum eller ett slott, läs en bok eller tidning om historia, se ett program på TV om historia, gå på en stadsvandring med en guide.

    Tänk vad mycket skoj man kan ha i livet!


  8. Tidsresor framåt i tiden faller väl på ungefär samma princip som Peter nämner i texten; att ändra det förgångna går inte, för det är förgånget. På samma sätt torde det vara omöjligt att resa till en framtid som inte har inträffat för den… har ju inte inträffat, och existerar således inte.


  9. Angående tidsresor kan jag starkt rekommendera filmen Donnie Darko, gärna orginalversionen om ni kan få tag i den.


  10. Maskhål är i sig ögonblickliga, men man har (och nu blir det mer fiction än science, så att säga) funderat på om man inte skulle kunna stabilisera ett sådant med en sorts materia med rätt (och högst ”exotiska”) egenskaper, och på så vis få ett fullt fungerande maskhål. Carl Sagan skrev visst en bok utifrån det temat.

    Vad roterande svarta hål beträffar kan deras instabila s.k. händelsehorisont medföra viss nytta i sammanhanget. Fast det känns betydligt närmare rysk roulette än den förra lösningen. OK för fotoner, lite mer tveksamt för rymdskepp.


  11. Man kan även se tiden som en dimension lik de tre rumsdimensionerna. Alla tidpunkter existerar parallelt på samma sätt som alla punkter i rummet gör. Man kan röra sig i rummet och det som händer på en punkt påverkar andra punkter genom fyskikens lagar.
    Tänker man sig tiden på samma sätt tappar tiden rikting, den rör sig inte vilket inte heller rummet gör, och man kan bara tala om tid i relativa termer (framför/bakom motsvarande före/efter). Våra medvetanden kan då röra sig i tiden såväl som i rummet. Det vi gör på en punkt påverkar andra punkter. Att vi uppfattar tid i form av framtid och forntid är då en illusion skapad av att något (fysikalisk lag?) ser till att våra medvetanden rör sig i den riktingen med en viss hastighet.
    Men hur skulle vi uppfatta rummet om vi plötsligt rörde oss åt andra hållet? Likt två passagerare på var sitt mötande tåg skulle vi bara ”schischa” förbi varandra under ett ögonblick. Men precis som man kan kasta av ett paket när man passerar en station skulle man kunna lämna avtryck vid tidpunkten man passerar varandra.
    Men i rummet finns det ljud o ljusvågor som gör att vi kan kommunicera mellan olika punkter, kan det finnas något liknande som strålar mellan olika punkter i tiden? Tidsvågor motsvarande elektromagnetisk strålning i rummet?


  12. Ja, eller varför inte Eternal sunshine of the spotless mind eller något av Wong-Kar Wai. (Fast inte på det där uppenbara sättet.)


  13. En tjomme vid namn Igor Novikov ska ha räknat på det där med tidsresor med hjälp av maskhål, och huruvida de (om de ens är möjliga) tillåter paradoxer av typen ”åka tillbaka i tiden och döda sig själv som spädbarn”, så kallat autoinfanticide. Fast den starkt förenklade modell han använder är en kula som rullar in i ett maskhål, och därmed färdas tillbaka i tiden lagom för att kunna knuffa bort sig själv från att från början rulla in i samma maskhål, och därmed hindra sin egen tidsresa. Förenklat, men till skillnad från fallet med en människa som dödar sig själv möjligt att räkna på med fysikens lagar. Han fann att de enda möjliga lösningar som ekvationerna tillät var de där kulan bara knuffade sig själv så att den ändrade bana en liten aning, inte nog för att hindra själva inrullandet, eller att den till och med gav sig själv en liten hjälpande knuff in i maskhålet, och alltså inte ändrade händelsernas gång så mycket att en paradox uppstod.

    Detta har tagits för intäkt för att spädbarnssjälvmordet kanske inte är fysiskt möjligt. Försöker man kommer man antingen inte att hitta sig själv, klanta till det ordentligt, eller helt enkelt ångra sig (vilket ju inte känns helt avlägset). Novikovs slutsats ska vara att tidsresor nog kan vara möjliga, men att allt man gör måste vara självkonsistent.

    Tyvärr är det helt självkonsistent att råka orsaka en olycka, brand, eller liknande som man åkt tillbaka i tiden för att stoppa. Åker jag tillbaka i tiden för att se till att rorsmannen på Titanic styr undan för isberget i tid kommer jag alltså inte att kunna ändra händelsernas grundläggande förlopp. Däremot finns det en risk att jag råkar distrahera rorsmannen med mitt hojtande om väntande katastrof så att han kör på isberget.


  14. Varför åka tillbaka i tiden när man kan göra som Hollywood och ändra små fakta i filmerna? Till exempel gjordes en film (minns inte namnet) om en amerikansk ubåtsbesättning som stal en kodnyckel av tyskarna. I verkligen var det britterna som lyckades med företaget. Men de som hellre ser filmen kommer att ”veta” att det var de heroiska och finurliga amerikanerna som kom över kodnyckeln.


  15. Hafiz / Dikter

    Översättare: Ashk Dahlén
    Förlag: Rosengårdens förlag 2007

    Iranisten Ashk Dahlén har tidigare presenterat de sufiska poeterna Jalal al-Din Rumi och Fakhr al-Din ‘Araqi på svenska. Han är en av Sveriges främsta kännare av persisk poesi och muslimsk mystik och väl lämpad uppgiften att ta sig an Hafiz. Dahlén är medveten om företagets svårigheter och har omgärdat översättningarna med inledande essäer, ordlista och notsystem. Redan i ett förord av den norske Hafiz-kännaren Finn Thiesen möts vi av en mild kritik av Dahléns tolkningar. Thiesen upprepar att Hafiz inte går att översätta, men låter samtidigt berätta att han själv snart kommer med ett eget försök till norska. Lockelsen tycks vara för stor. Men visst är det så att varje översättning samtidigt också är en tolkning. Detta gäller inte minst hos en så medvetet mångtydig poet som Hafiz. Det är ett modigt arbete.

    Dahlén inleder boken med fem korta och matnyttiga betraktelser över diktarens liv, poesi, mystik, symbolspråk samt en kort genomgång av tidigare försök att överflytta honom till europeiska språk. Vi får här en mycket bra introduktion till Hafiz och den persiska lyriken. Därefter följer ett femtiotal översättningar. Till vissa verser följer kommentarer och sist i boken finner vi en lång ordlista över platser, företeelser, symboler, personer och myter vilka inte kan anses ingå i svensk allmänbildning. Av boken dryga 150 sidor utgör dikterna blott en tredjedel. Detta ställer naturligtvis höga krav på läsaren, men är troligen nödvändigt då man ska introducera en poet av Hafiz kaliber, vars symbolvärld och motiv är fullständigt okänd för större delen av den tilltänkta publiken. Detta är dikter att läsa sakta och eftertänksamt. Först kanske på egen hand, sedan får man konsultera ordlista och kommentarer, sedan läsa om, både en och två gånger. Dahlén bjuder härigenom in den tålmodige läsaren till en djupare förståelse av Hafiz tankevärld.

    Dahlén har inte försökt återge originalens rim och meter, utan koncentrerat sig på innehållet. Den persiska ghazalen är en kvantitativ vers med genomgående rim och därför mycket svår att ens nödtorftigt efterhärma på svenska. Men översättningarna är ofta melodiska och översättaren har vinnlagt sig om en vacker, lite ålderdomlig, svenska som ger dikterna en högtidlig, tidlös prägel. Ghazalen leker med ett ständigt växelbruk mellan del och helhet och detta har översättaren med bravur lyckats överföra till svenskan. Man kan därför, om man vill, strunta i kommentarer och noter och läsa dikterna ändå – som mystiska budskap från en annan tid, en annan värld – full av näktergalar, rosor, harpospel och raka cypresser, exotiska namn och beslöjade kvinnor med brunnsdjupa ögon. Har man aldrig läst någon orientalisk lyrik så är det nog ändå såhär man tänker sig den. Genom Dahléns översättningar har äntligen en av världens absolut främsta poeter blivit tillgänglig på svenska!


  16. U-571 heter filmen. Under hela kriget stals ett antal enigmamaskiner och kodnycklar från tyska ubåtar. Amerikanarna lyckades lägga vantarna på en, men först 1944. Vid de laget hade de allierade knäckt koden för länge sen, och tjuvläste tyska flottans meddelanden mest hela tiden. Filmen utspelar sig tidigare under kriget och är baserad på handlingar utförda av brittiska sjömän.

    Kan man överkomma denna lilla historieförfalskning är filmen i sig inte helt värdelös. Dock väldigt lite tidsresor.


  17. Jag är skeptisk till eveentuella möjligheten av fysiska tidsresor mer än den vi alla gör framåt i klockans takt.

    Något som däremot verkligen går att göra med de flesta människor är att återföra dem t ex 10 år bakåt i tiden med hypnotisk regression.
    De som svarar bäst på hypnos kommer att uppleva en dag för 10 år sen helt som verklighet – de minns i detalj sådant som i vaket tillstånd är helt omöjligt att erinra sig (vad hade du för kläder & vad åt du till middag den 9 januari 1997?, ja förresten.. 17 april 2007?)
    Sådana experiment har ibland kunnat verifieras genom oberoende kontroll av uppgifterna. Eftersom vi är mänskliga blir förmodligen inte allt 100% korrekt.

    Verkligt intressant är när man går längre tillbaka.. t ex 5 års ålder, så talar försökspersonen med röst och resonemang som den 5-åring han var, men det filtreras ändå på något sätt genom det vuxna psyket.

    Man kan gå vidare och uppleva födelsen, t o m gå före födelsen, då det inte fanns någon hjärna – men medvetandet verkar ha funnits där ändå, för i de flesta fall kommer man snart till ett annat liv, samma medvetande, men i en annan kroppsdräkt, därmed färgad av den kroppen och den äldre tiden.

    Så tidsresande i ens egna förhistoria är kanske möjligt?

    Se exempel på unga skeptiska grabbars upplevelser i denna tråd på flashback: http://www.flashback.info/showthread.php?t=205878
    I det fallet förinspelad regression – i en ”riktig” regression med en (tyvärr dyr) regressionsterapeut som följer ens individuella resa, får man större sannolikhet till en högkvalitativ upplevelse.

    En del data från regressioner till tidigare liv har kunnat identifierats som svåråtkomliga verkliga fakta om en verklig person. Se t ex fallen Robert L.Snow/Carroll Beckwith http://www.ial.goldthread.com/snow.html
    och Bruce Kelley/James Johnston http://www.ial.goldthread.com/james.html

    Obs att några sysslar med progression, dvs hypnos framåt i tiden. De experiment som gjorts har varit bara delvis framgångsrika när man senare kunnat kontrollera hur det verkligen blev låt säga 10 år efter hypnosen – en del stämmer, annat inte. Möjligen lägger det undermedvetna sannolikhetspussel med något fler bitar än vi har tillgängliga i vårt vanliga vakenmedvetande.
    ”Mass dreams of the future” är en bok från 80-talet, där många hypnotiserade upplevde en värld nu runt milennieskiftet som postakopalyptisk, efter kärnvapenkrig. Sådant rörde sig i många människors huvud när sådana som Bresjnev och Andropov satt vid styret i Sovjet. Tur att de fick fel.

    Forskning i fältet har gjorts av några få psykologer de senaste 100 åren som vågat utmana rådande koncensus inom vetenskapen.
    John Björkhem var pionjär på 30-talet i Sverige. Läs lite om hans hypnosexperiment här: http://hem.fyristorg.com/teosofi/Teosofilaror/Parapsykologi/Om_hypnotiska_experiment.htm
    Biblioteksbeställningtips: ”De hypnotiska hallucinationerna”, hans filosofiska doktorsavhandling från 1942.

    Värde för en historiker?
    Ja, kanske.. Om en del av det en hypnotiserad person säger kan verifieras i någon svåråtkomlig källa som denne knappast haft tillgång till, så finns kanske ett visst intresse för det övriga denne har att säga. Kanske kan metoden ge nya infallsvinklar om tidsperioder där källorna är få eller svårtolkade?


  18. Hej Peter,
    någonting att forska i kanske är hur den här konstnären är funtad:)
    gå in och kolla och få dig ett gott skratt!
    morganskonst.wordpress.com

    Kramar
    Petra


  19. Hej Peter, att resa i tiden har kittlat människors sinnen sen långt tillbaka.
    Du nämner paradoxen med att ändra skeenden ”då” som inte ännu har hänt (fiction så klart men ändå) jag tycker hela livet är en paradox,
    fast jag tycker nog också att det är kul att titta på den typen av filmer du nämner

    Mvh sofia


  20. ”Åker jag tillbaka i tiden för att se till att rorsmannen på Titanic styr undan för isberget i tid kommer jag alltså inte att kunna ändra händelsernas grundläggande förlopp.”

    Det här är ju dock djupt problematiskt? Om vi då tar exemplet med spädbarnsdödaren, jag KAN åka tillbaka i tiden, jag KAN påverka och ändra, men inte i tillräckligt hög grad för att ändra något väsenltligt? Detta verkar underligt.

    Jag referar till samma logik som en föregående talare. Tänk dig att du sitter och stirrar framför dig, rakt ut i rummet. Inget händer. Du sitter kvar på detta sätt i några minuter. Du minns denna stund och memorerar den (när den var osv). I framtiden får du sedan frågan om du vill använda en tidsmaskin. Du svara jakande och har för avsikt att åka tillbaka till just den stund du memorerade, MEN detta är logiskt omöjligt. Det HÄNDE inget, den KOM igen ”åkandes” i tiden. Om någon hade genomfört en tidsresa hade du naturligtvis märkt det. Detta ankyter till ”12 apornas armé” och problemet med att det inte går att påbörja en sådan här typ av cirkel…


  21. Vet Ni! Framtiden är ett Svävande Skepp, Förankrat i Forntiden.


  22. I ”tvillingparadoxen” beskrivs hur en tvilling av ett tvillingpar lämnar jorden för en tur och retur resa med ljusets hastighet till en punkt att antal ljusår bort från jorden. För den resande tvillingen har tiden under resan stått stilla i och med att denne rest med ljusets hastighet medan tvillingen som var kvar jorden har ålrats under tiden. På så sätt kan man säga att den resande tvillingen har gjort en tids resa in in framtiden. Detta fenomen är observerbart även i lägre hastigheter dvs den som flyger mycket gör en liten resa in i framtiden varje gång, eftersom tiden går långsammare för den som reser. Tyvärr handlar det bara om fraktioner av miljontedels sekunder i de hastigheter man kan åstadkomma idag.


  23. Jag inbillar mig att det skulle behövas ett ‘relativt’ avancerat kordinatsystem om man på något vis lyckades ta sig förbi det första hindret, att faktiskt lyckas hoppa i tiden.
    Jorden rör sig rätt fort inom solsystemet. Solsystemet rör sig. Galaxen rör sig osv..
    Om man sålunda lyckades hoppa så mycket som en nanosekund i tiden så dyker man förmodligen upp på ett rätt ogästvänligt ställe.
    Vilket för oss till kordinaterna i ‘rummet’, och för att kunna fastställa dom måste vi ha en aning om var i universum vi befinner oss? rör sig universum? osv…

    Nåja, det är kul att spåna =)


  24. Såg en gång en science fiction-film om ett företag som erbjöd tidsresor tillbaka i tiden, till dinosauriernas tid för 65 miljoner år sedan. Resenärerna fick strikta förhållningsorder om att inte störa djurlivet på något sätt.
    Vid ett tillfälle när man kom tillbaka till nutiden, var världen lite annorlunda. Husen och människorna var desamma, men språket man talade var nästan obegripligt, som en främmande dialket. Bokstäver på skyltar såg något annorlunda ut.
    Resenärerna tillfrågades om de hade gjort något som kunde ha påverkat, men nej. Tills en person tittade under sin sko och upptäckte att han trampat ihjäl en skalbagge…
    Kan en fjärilsvinge i Australien orsaka orkan i Europa?


  25. Det finns andra lösningar på den där paradoxen. Alfred Bester har skrivit en novell som heter ”The men who murdered Mohammed”. Där återvänder en tidsresenär till det förflutna och börjar försöka ändra framtiden — men inget händer. Han blir allt mer frustrerad och börjar skjuta statsöverhuvuden och religionsgrundare, men fortfarande ändras inte framtiden.

    Till sist upptäcker han att han håller på att bli genomskinlig — ja, rentav är på väg på att sluta existera. Han stöter på en annan transparent tidsresenär som berättar för honom att han också skjutit Mohammed och Abraham Lincoln, men nu har han insett att det bara är sitt eget förflutna han kan förändra. Genom sitt härjningståg i historien har tidsresenärerna lyckats utplåna sig själva.


  26. Öh — alltså — vid närmare eftertanke var det nog inte Lincoln de misslyckades med att skjuta, utan George Washington. Man kan läsa mer om novellen på den här adressen:

    http://everything2.com/index.pl?node_id=1273716


  27. Jag är minst sagt en lekman, men tycker att det är intressant att fundera på det här. Jag tycker det är intressant just det där att inte se tiden som helt linjär, utan snarare inneslutande sig själv eller vad man ska säga. Det är naturligtvis väldigt svårt att förnimma, men man kan fortfarande teoretisera kring det. Om man utgår från liknelsen som finns ovan med ett rums tre dimensioner, så innebär en resa in i det förflutna att man ändrar situationen och (åtminstone) allt som linjärt har hänt efter den situationen, EXAKT samtidigt. Blir det då så att exakt i samma ögonblick som man dödar sig själv som spädbarn så försvinner hela ens existens ”efter” den händelsen. I så fall måste det finnas parallella tidsdimensioner på något vis. Alltså, att jag lever i en parallell dimension och kan inte förnimma något annat, men såfort någon åker till det förflutna så ändras även hela min existens. Och allt detta sker SAMTIDIGT. Är det någon som förstår vad jag menar?

    En annan film på temat som var otippat intressant är ”The Butterfly Effect”. Den lämnar dock – trots sitt seriösa grepp – minst lika många paradoxer som ”Tillbaka till framtiden”.


  28. Hej! Att se bakåt i tiden är ju något som är fullt möjligt även idag. När vi tittar på solen så ser vi ju den så som den såg ut för 8 minuter sedan då det tar så lång tid för ljuset från solen att nå vår planet. Samma sak med alla stjärnor även om det här är frågan om en tidsförskjutning på miljontalsår. Så om man ponerar att det ljus som lämnat jorden sedan begynnelsen och färdats ut i rymden i form av information har förblivit oförstörd så skulle vi teoretiskt sett kunna tita tillbaka på vilken händelse i vår historia vi önskar. Vilken tidsepåk man tittar på är då beroende av hur långt från jorden man tittar, ju längre bort, ju längre bakåt i tiden.

    Fuderar lite kring detta med att det inte går att resa bakåt i tiden och ändra något pga olika paradoxer. Men för att kunna tänka sig att vi kan åka tillbaka i tiden så måste man enligt mig godta teorin att alla tidpunkter inträffar paralellt, strängt uppdelat i tre tidsepoker: dåtid, nutid och framtid. Om vi kan färdas mellan dessa tidpunkter så måste det kunna ske både frammåt och bakåt i tiden. Detta eftersom kan vi resa bakåt i tiden så betyder det även att våra barnbarn kan resa bakåt i tiden och även frammåt igen för att komma tillbaka till sin ursprungliga tid. Om vi utgår i från tron på vår fria vilja så kan vi förändra framtiden, det är ju det vi gör varje dag genom våra medvetna val. Altså måste vår paralella framtid vara i ständig förändring beroende av vad som händer i nuet. Vår nutid är redan fastslagen pga att de val och händelser genom miljontals år som flytt och lika mycket som vi kan förändra vår framtid bode vi ock kunna förändra vår nutid genom annurlunda handlingar i vår dåtid… Återigen kommer dock paradoxen in om hurvida man kan åka tillbaka och döda sig själv. En annan paradox är om man reser tillbaka 10 minuter och träffar sig själv, kommer då materian som jag är uppbyggd av kunna existera i två människor sammtidigt, mitt Nu och mitt då?…


  29. Hej! Det var ett tag sen denna tråd var igång, men jag måste bara kommentera! Tidsresor är ett väldigt intressant ämne, men jag själv känner att en sådan resa hade varit tvärt omöjlig alls någonsin. Visst skulle vi mycket väl kunna resa till andra universum genom ”svarta hål” om det nu skulle vara så, och även om tiden flyter olika, men det ingen verkar förstå och jag kan tycka att det verkligen är så, att jorden är jorden.

    Den har alltid varit jorden och där vi är nu (2008 enligt den kristna tideräkningen) är där vi är och sedan går ju tiden framåt konstant. Om vi skulle resa tillbaka i tiden, t.ex. 1997 vid klockslaget 12.00. Vi skulle lika gärna kunna se till där att vara där kl 11.00. Vi är där en dag och sedan åker vi hem. Sen beslutar vi oss för att göra exakt samma resa nästa dag. Allt är som när vi kom dit förra gången, ingen minns att vi varit där eftersom vi aldrig egentligen varit där.

    Då har jag bara en fråga. Hur i hela fridens namn skulle det kunna gå till? Det betyder ju att varenda sekund sedan jorden skapades måste ha arkiverats nånstans för att vi ska kunna resa till en specifik punkt. Det kan ju inte finnas två världar samtidigt? För samtidigt som vi besöker Jorden a la 1997 så är ju släkt och vänner kvar på jorden a la 2008. OCh skulle vi resa till 1867, så måste ju jorden a la 1997 och alla människor finnas kvar, samtidigt som 2008 finns kvar.

    Skulle någon resa tillbaka så måste ju hela jorden flytta sig tillbaka till den tiden, och eh, ändra om sig? Måste inte vi transportera hela jorden bak i tiden? Hur går det till? Nej, tidsresor kommer nog aldrig att gå. Jag är oerhört skeptisk.

    Nån som vill förklara?


  30. Ingen vet om det går att resa i tiden. Använder man dagens forskare och teknik att försöka så är det helt omöjligt. Vi lever ju ännu på teknikens stenålder.
    Dock tror jag att vi i framtiden, om vi överlever vår nedskräpade värld, får vi svaret om det går.
    Jag kan dock inte sluta leka med tanken.
    Jag skulle kunna tänka min detta (utan bevis eller tester) att reser om vi tillbaka i tiden till tex när jag var 10år. Borde inte jag sett mig själv då och komma ihåg det?
    Nä, för den tiden har varit. Reser jag tillbaka till min 10års dag skapas en parallell tid.
    Dvs. Något i den redan befintliga tiden som varit störs och in kommer jag.
    Nu blir det ett stickspår från det tillfället som lever som om jag lyckats komma till min
    10år dag. Men här märks inget eftersom detta spåret är kvar och redan utstakat.
    Jag blir själa lycklig och tänker F-n det gick ju, tills jag skall hem till min tid igen.
    Nu blir det problem. För varje försök att resa fram i tiden så kommer jag bara till den nya
    tiden jag skapat. Reser jag då tillbaka till min 10årsdag så skapar jag ett nytt stickspår.
    I den riktiga tiden märker jag inget alls. Förutom min omgivning som plötsligt upptäcker
    att jag är borta.

    Rita ett vågrätt streck på ett papper där början är din födelsedag och slutet är dagens dag.
    Försök sen att pricka in hyfsat din 10årsdag. Dag sen ett steck från din 10årsdag snett mot nordöst. Detta streck är den tid du skapat bär du reser tillbaka. Hur skall du komma tillbaka???
    Framåt går inte. Det är inte din tid. Bakåt, förbi din 10årsdag, går inte eftersom du då kommer in i en tid där du fanns före din ett 10års dag dvs ett streck snett nedåt mot sydväst. Din 10års dag går inte för då kommer du in i en tid där ett nytt streck skall dras.
    Hur skall du hitta hem till din tid????
    JA, vi har inte sett några tidsmänniskor här. Kan det bero på detta?
    Dock är det bara en tankelek 
    Tidsresor är kul på film.


  31. Lasse du anar inte hur ratt du har!

    Ett tips ar att soka pa youtube pa 10 dimensions explained. Dar finns det fint illustrerat det du forsoker saga.

    Mvh
    Max W.


  32. Jag har byggt en tidsmaskin. Den vart klar idag. Jag åker in i framtiden. Jag kan välja att åka från den stund att den sattes igång till den stund då den i framtiden kommer att stängas av. Jag kan absolut inte åka från idag till igår, eftersom maskinen vart klar först idag. Igår fanns den inte.


  33. Fattar ni inte!?… Tiden har redan ändrats. Ni upplever allt här och nu (med en viss komihåghistoria)… men allt har ändrats åtskilliga gånger… Ni har bara inte insett det… (jo , kanske har ni ”förnimmat” olika skeenden i drömmar eller fyllor eller så…)

    Fatta nångång !


  34. Jag tror att vi är på väg mot tiden som en konsekvens av vår utökade kunskap om alltet. I början, alltså före ”the big bang”, eller expansionen som jag tycker är ett bättre begrepp fanns inte ens ingenting, så enbart vår ide om att det fanns en början tvingade ointet att expandera. Det enklaste sättet att växa var (är) den raka linjen, oändligt lång,men utan volym enligt vårt sätt att se men tydligen ändå med nån sorts begränsning. Tydligen räckte det inte det eftersom den ökande expansionen krävde större utrymme för sin existens. För att öka utrymmet vek den av i 90 grader och skapade en yta. När ytterligare utrymme till slut krävdes vek den av i 90 grader mot basytan och skapade vår tredje dimension. Alla dessa tre dimensioner kan vi manipulera på ett eller annat sätt men dess utrymme är förmodligen också begränsat, vilket vi kan anta av existensen av tiden, som vi kan förmoda att även den har sin begränsning och kräver ytterligare en dimension för för all den information som växer. När denna dimension uppnås kommer tiden att bli statisk och manipulerbar (men när det händer vete tusan). P.S. Vad är det för manick du har på ditt kontor Peter (luktar lite Tesla, eller).



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: