h1

Länken från Saigon

lördag, 31 mars 2007

Det är sällan jag kommer hem från en resa utan något söndrigt eller rostigt i resväskan. Åtminstone om jag rört mig på historisk mark. Souvenirer som är avsedda som souvenirer fungerar inte som souvenirer; det vet vi alla. Saker man kan köpa hos en antikvitetshandlare intresserar mig heller sällan. Dels då de i regel är rysligt dyra. Dels för att de är hela: många verkar knappt använda, eller har en patina så utsökt vårdad att den knappt verkar tåla beröring.

vietnam_souv.jpg

Det trasiga och udda däremot bär sin historia i det yttre.

Jag har några små lådor med glaslock, fyllda med rostiga och vridna saker från olika resor: krukskärvor, stumpar med taggtråd från Verdun, ett österrikisk mynt från Monte Grappa, en bit DDR-mur från Berlin etc. I lådan från Vietnam ligger bland annat en del av en skål jag fann i Song My (platsen för den ökända massakern 1968), en trasig Marinkårsmedalj från Danang, en amerikansk id-bricka och dito Ronsontändare från Cu-Chi (troligtvis falska båda två), en halv stålkulebomb från Khe-Sahn samt en armlänk av det där slaget som mina farbröder bar på 60-talet.

Armlänken köpte jag på Dân Sinh-marknaden i Saigon, där en säljare hade ett bord till brädden fyllt med militär utrustning från kriget: hjälmar, uniformer, bajonetter, ficklampor, moskitnät, delar av instrument från flygplan. Under en gasmask skymtade jag något blänkande. Det var armlänken. På den satt en bricka där man kan gravera sitt namn. Men där stod inget namn. Bara tre ord. ”I love you”. Vem? Vem älskade vem? Och hur hamnade den här, på ett marknadsstånd i Saigon? Det kommer jag aldrig få veta.

Det som skiljer en historiker från, säg, en romanförfattare, är inte så mycket formen som det faktum att historikern måste kunna belägga sina påståenden. En intressant följd av detta är också att historiker bara kan hålla på med sådant som det verkligen går att finna svar på. Inte sällan måste vi ge upp, när det inte finns några källor och istället säga ”det vet vi inte” – den frasen är paradoxalt nog vårt adelsmärke. Ta detta med armlänken. När en författare av historiska romaner når fram till en sådan här olöslig gåta (eller till ett hål i källorna) då stundar hans eller hennes stora chans. I samma situation måste en historiker ofelbart göra stopp, och tiga.

Men jag kan sällan gå förbi den lilla lådan, se länken utan att än en gång tänka: Vem? Hur? Historiens innersta instans är människan.

Annonser

9 kommentarer

  1. Det låter onekligen som att du är sugen på att skriva en roman?


  2. Nej, inte då. För en roman skulle inte förklara gåtan, möjligen bara presentera en möjlig lösning av den. Men det är föremål som dessa som gärna låter hjärnan gå frihjul, och det är alltid bra.


  3. Helt rätt angående souvenirerna. Så mycket häftigare att ha nåt genuint istället för ett eiffeltorn i glas eller en pyramid i plast.

    Måste fråga nåt helt annat nu: Såg du Svenska Slag på SVT i torsdags och isåfall, vad ansåg du om programmet?


  4. Nej, det gjorde jag inte. På torsdagar är jag i Stockholm, sammanträder och äter middag på en viss restaurang i Gamla Stan. Är dock inte säker på att jag skulle tittat även om jag kunnat. Av förhandstitten att döma verkar det lida av det vanliga felet: en fundamental underskattning av tittaren.


  5. Av rubriken att döma tänkte jag att det skulle vara en Internetlänk. Ordet länk som i betydelsen kedja används lite i förhållande till internetordet. Metaforen vinner mark framför ursprungsordet. Mobil betyder telefon mer än det betyder rörlig. Cykel är framförallt ett fordon och ”Länken från Saigon” är troligen något tokroligt på YouTube.


  6. Du gav mig just en lysande idé! Varför inte åka till någon mytomspunnen plats, som besöks av nyfikna turister, klä ut sig till en urinvånare, smutsa ner massor nyinköpta krukor och smycken och sälja dem som äkta historiska föremål?

    Eller… nä… kanske inte.


  7. Tyvärr: du är för sent ute. Det görs redan. Av de du kallar urinvånare. I Vietnam är framställningen och försäljningen av falska amerikanska ID-brickor en mindre industri.


  8. […] Her, til dømes. […]


  9. Om man studerar det fascinerande fenomenet psykometri, så ser i alla fall jag en möjlighet att i vissa fall få en liten aning om i vilka sammanhang en artefakt varit inblandad.
    Läs gamle parapsykologen John Björkhems ”det ockulta problemet i 3:e upplagan från 50-60 talet, där han beskriver försök med mediet Helga Braconnier (har jag för mig det var) på 40-talet. Bl a får hon känna på en för henne okänd kopparspik, och beskriver då direkt trovärdiga scenarior hur det kan ha sett ut på kejsar Caligulas tid – samt scener som kan tolkas vara från när museiskeppen från sjön Nemi brändes av retirerande tyskar 1944..
    Spiken hade tagits till Sverige av en bekant till Björkhem som hade hittat den i askan efter museet.
    Slump eller ”cold reading” verkar långsökt i det fallet, och Björkhem (liksom sonen Örjan)syns mig som trovärdiga undersökare av ovanliga fenomen.

    Så låt Jill Pettersson eller någon annan med hyfsad psykometribegåvning känna på din länk,eller någon annan pryl, så får du kanske en liten historia som man kan ta för vad den är värd – mänsklig och möjlig, men troligen obevisbar.
    ..Man kan testa själv också, att låta tankarna flyga iväg vart dom vill, när man känner på en okänd pryl – kanske är det något i prylens historia som kommer för en.

    Historikern, då? Kan han ha någon nytta av sådant ”flum”?
    Nej, inte mer än nya infallsvinklar, kanske – för att kanske kunna studera andra källor eller de gamla ur ny infallsvinkel. Arkeologin, däremot bör absolut ha nytta av liknande förmågor – om inte annat för att få förslag om var man skall gräva. Glastonbury och Alexandria är kända ställen där ”psychic archeology” använts för att hitta tidigare okända objekt och strukturer.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: